Math class kills me, weed makes me silly, I like good music, don't you wanna love me

  Hannah // SWMRS 
 
HOWDY. Jag återvänder efter helgens eskapader. Kommer få lida konsekvenserna av den ett tag, men åh vilken bra helg det var ändå.
I fredags lyckades jag hör och häpna ha en ganska lugn och sansad dag - jobbade ett rätt standard fredagsskift, och åkte sedan hem och såg på Youtubevideor med Josh några timmar innan jag pallrade mig i säng (alldeles för sent, som alltid på fredagar).
 
Jobbade öppningsskiftet på lördagen, och eftersom Sophie hade varit sjuk dagen innan så att jag jobbat hela dagen själv fick jag sluta tidigt. Tog tunnelbanan hem, och som genom världens sammanträffande stötte jag på Josh i hissen upp till utgången av tunnelbanan. Vi uppdaterade varandra om våra dagar, och hade sedan sällskap till Sainsbury's där vi köpte kvällsmat och supplies till kvällen, innan vi gick hem och städade undan, lagade kvällsmat och låg i soffan och drack gin och tonic och såg på videor om myror på tok för länge. Mats var den första att dyka upp, snart åtföljd av resten av gänget. Februari verkar vara en busy månad för alla, för jättemånga var upptagna på annat håll, och vi var kanske sex-sju personer i slutändan för vår andra inflyttningsfest (allt som äger rum inom ett halvår efter man flyttar in räknas som en inflyttningsfest bestämde jag).
 
Var faktiskt himla mysigt att vara lite färre - Joshs kompis Dan och hans fästmö Ciara (som ska gifta sig i sommar ???? herrejösses) hade köpt oss ett jättestort fyra-i-rad-spel som inflyttningspresent, så jag och Ciara spenderade en lång stund med att spela det medan vi diskuterade våra favoritdragqueens. Det var en så himla mysig kväll - since vi inte var så många hängde alla bara i en enda röra i samma rum, och vi diskuterade en massa intressanta saker som body image och vilka vi utvecklats från som tonåringar och hela vägen till coola D&D-kampanjer vi spelat (George bara damp ner i soffan bredvid mig at some point och bara "det är så himla roligt att du är med och spelar D&D med oss nu" och jag blev så orimligt glad alltså AW). Jag och Josh tog ganska snart priset som "biggest messes", och vi spenderade en bra stund med att bara få syn på varandra på andra sidan rummet och halvdansa och le asbrett mot varandra genom dimman. Så himla fint.
TITTA PÅ ALLA DESSA SÖTNOSAR
 
Vi hade även en fäktningsfight (Josh hade sitt plastsvärd och jag hade det aslånga riktiga svärdet och allt det var ju en helt rimlig jättesäker sak att ta på sig under the influence klockan 3 på morgonen), ritningstävling (majoriteten av alla på festen var med och vi ritade varsin bit av en kropp, vek ner pappret och så fick nästa rita nästa del av kroppen tills man hade en hel figur och omfg det fanns så himla många mästerverk i den blandningen alltså), samt gick igenom hela fotoalbumet Josh fick av sina föräldrar häromåret (det främsta jag lärde mig var att han såg ut som en helt annan person fram till en viss specifik ålder i tidiga tonåren då han bara helt plötsligt började se EXAKT ut som han gör nu).
 
Har en halvsuddig minnesbild av mig sittande mellan Mats och George i soffan med Josh i knäet, iförd en Adventure Time-hatt och en mantel gjord av ett jättestort tygstycke med ett skogsmotiv på (det är en väggdekoration egentligen men den har hittills bara använts som mantel because, you know, obviously), medan jag gav Josh små eskimåpussar och målade glittrigt nagellack på hans kindben medan Mats ritade ett perfekt porträtt av vad jag skulle se ut som om jag var en kattrobot. Liksom. Varför har vi inte housepartyn hela tiden? De är ju det absolut mysigaste i hela världen. Bara hänga med en massa bra människor, spontandansa utan att oroa sig, och därefter ha sin egen säng väntades utan att behöva åka någonstans.
 
Inte för att det hjälpte igår, direkt, men ändå. Framemot sex på morgonen gick de sista gästerna hem (brukar alltid vara ganska färdig med fester framemot morgontimmarna men den här var bara så HIMLA mysig att jag var alldeles besviken när solen började stiga och jag insåg att det nog var dags att call it a day), och jag och Josh lyssnade på de bästa ABBA-låtarna innan vi däckade, medan Youtube fortsatte spela nästa suggested video i bakgrunden. Gick igenom allt möjligt - massa best of-album av folk vi aldrig hört talas om, via Justin Timberlake och Simon and Garfunkel, innan vi till sist vaknade till Circle of Life från Lejonkungen.
Vaknade där jag somnat - i Joshs famn iförd en av hans jackor jag fått på mig någon gång under natten under oklara omständigheter - kvart i fyra på eftermiddagen. Eh. Yeah. Whoops.
 
Rörde mig inte en millimeter på flera timmar därefter - vi låg i en helt orkeslös hög i soffan (fortfarande iförda gårdagens kläder och allting), beställde Deliveroo-burritos till frukost (brunch? vad heter målet som korsas mellan frukost och kvällsmat?), och låg sedan kvar i soffan en stund till innan jag till sist inte kunde förneka vilket state of disaster jag var, och gick och tog en otroligt behövlig dusch.
 
Lagom tills jag var klar dök D&D-gänget upp, och även fast majoriteten hade varit hos oss dagen innan och också var helt förstörda, hade vi en bra spelsession (börjar få SÅ mycket bättre koll på vad jag håller på med nu god bless), innan Ted och några andra hängde kvar en stund efter vi var klara och såg på The Addams Family och åt bröd som Dan hade bakat själv och tagit med (som var SÅ gott och gjorde mig jättesugen på att prova att baka bröd). Ted åkte hem framemot elva, och vi såg på lite med Addams Family innan vi fick ge efter till hur jävla aströtta vi var, och pallrade oss i säng till sist. Herrejösses vad jag har saknat min säng. Den där soffan är mysig, men herrejissus den är verkligen inte en ideal sovplats.
 
Imorrn är det måndag, och jag har nog aldrig varit gladare över att ha en ledig måndag som jag är just nu. Ska bara spendera hela morgondagen så som måndagar ska spenderas - ta aslång sovmorgon tills jag känner mig lite mer som en människa, kanske ta ett bad, äta lång lyxfrukost och städa undan festspåren från lägenheten. Kanske läsa lite också, och köpa nya blommor till köksbordet. Ah, inget får en back on track som att börja veckan med att låtsas vara en husfru från 1953, alltså.
Kommentera inlägget här: