And the way you tilt your head I know I won't, it's true, crawl back in with you


HOWDY. Comin’ at ya från min lunchrast idag. Vet inte när jag fick så svårt att pricka in bloggning i min vardag, men here we are. Skrev typ ett helt inlägg igår, men så var det fredag och jag kom i säng på tok för sent as per usual, och here we are. Oh well. Here’s what you missed i mitt som alltid överväldigande äventyrliga liv:
 
Spenderade torsdagen med att vara på jobbet, till största delen allmänt uttråkad. Olga var på Book 66, som är ett jättestort varuhus fullt av asbilliga böcker som vi brukar plocka ut lite fynd på då och då, och jag var själv i affären större delen av dagen. Var heldött på jobbet, så jag var inte direkt överstressad av all min ensamtid, utan satt mest och finkulerade och väntade på att få tiden att gå. Inte superspännande, direkt. Avslutade kvällen med några mysiga öde timmar innan stängning där jag hade fullt upp med att packa upp alla grejer Olga tagit med sig från Book 66 (att ha något att pyssla med om kvällarna när affären är öde och spela någon mysig musik är min BÄSTA GREJ aaah älskar det här jobbet ju), innan jag stängde vid sju och drog mig hemåt.
 
Kom hem till lägenheten samtidigt som Joshs kompis Ted dök upp - det var egentligen D&D-kväll här som vanligt på torsdagar, men typ alla utom Ted hade fått förhinder, så han dök upp en stund ändå bara för lite allmän kvalitétstid. Vi såg på gamla Star Trek-avsnitt och drack öl och upplyste Ted om Star Trek: Beyond (som han 1. inte hade sett fast det är den bästa Star Trek-rebooten, och 2. inte ens VISSTE OM existerade??). Åt upp den sista cheesecaken och såg typ den första halvtimmen, och Ted bara satt där och om och om igen bara "men HUR kunde jag inte veta om att den här fanns???? vafan????" alltså bless.
 
Vi hade bara sett början av filmen när klockan redan hunnit bli elva, och Ted drog sig hemåt för att hinna med tunnelbanan. Jag och Josh, som så sent som igår kom överens om att börja gå och lägga oss tidigare eftersom vi har blivit så himla nattuggliga på sistone, bröt genast det här löftet till oss själva, och såg klart på hela filmen (och fnissade förtjust och klappade i händerna som exalterade barn under hela Sabotage-scenen för DEN ÄR SÅ HIMLA BRA. I CANNOT BELIEVE WE HAVE BEEN THIS BLESSED), innan vi called it a day och tog oss i säng till sist.
 
Fredagen var, till skillnad från torsdagens utdragna, långtråkiga upplevelse, full fart från början till slut. Alla Olgas ordrar har börjat komma in nu, och vi fick typ en hel pall's worth av böcker på förmiddagen (invoicen man ska checka av alla leveranser på var fan lång som en uppsats det var intense), och jag sprang runt som en skållad råtta och checkade av böcker och försökte organisera bordsdisplayerna och prismärka allting och omorganisera hyllorna och göra allt pappersarbete och gå till banken och allt möjligt. Jag och Fernando var dock ett bra team, och vi fick alla lådorna gjorda på bara några timmar, och när Fernando kom tillbaka från sin lunch framemot eftermiddagen var vi typ helt klara. Det ligger lite bokhögar här och var i några sektioner, men det borde jag kunna sort out imorrn bitti innan lördagsrusningen dyker upp, så det ska nog ordna sig. Ah, älskar dagar där man har precis lagom mycket att göra. God bless 'em. Får mig att känna mig så himla produktiv och bra.

Kom hem, plockade undan lite, och spenderade sedan några timmar med att skriva. JAG VET. Jag är chockad jag med. Mitt nyårslöfte för 2018 var ju att get back into skrivandet, men nu när jag varit ifrån det så länge har hela mitt självförtroende för mitt skrivande bara kapsejsat en aning, och jag ville inte börja skriva förrän jag hade någon sorts perfekt första rad. Insåg dock att jag aldrig skulle börja om jag inte kom över min panik över att kanske inte vara bra längre, och bara började. Vet ju egentligen att det är det enda som funkar. Post-Apocalyptic Post Office (som är arbetstiteln) finns nu på riktigt! Skrev bara några sidor, men det finns karaktärer och en värld att sätta dem i, och även fast jag inte är supernöjd med början än, så har jag i alla fall börjat. Det får vara dåligt. Det viktigaste är ju att man håller på, y’know.

Josh kom hem framemot kvällen och lagade kvällsmat och berömde mig för att jag överkommit min skrivkramp till sist (han har varit en sån himla motor bakom hela det här projektet alltså tack gode gud att jag har tillgång till någon med så mycket fantasi  och kreativitet som de inte skriver böcker av själva och som jag därmed bara kan sno). Spenderade därefter kvällen med att se andra säsongen av HarmonQuest, som är en tvserie gjord från en D&D-kampanj, pretty much. Andra säsongen är HELT fantastisk. Vi skrattade hysteriskt genom typ vartenda avsnitt. Insåg inte hur mycket jag har saknat den serien alltså. 

Framemot två började vi börja säga att vi skulle sova, men at that point hade Josh druckit en hel flaska vin och ville inte göra något annat än att se på liveframträdanden av Les Miserables-låtar. Någon gång framemot tre (mitt i en singalong av On My Own) låg han med huvudet i mitt knä och använde min hand till att dirigera musiken hejvilt och den andra till att precariously
hålla ett vinglas och han bara "it’s three am and i’m trashed on wine and watching les mis videos on repeat. i’m turning into my mother" och honestly 100% sant. (Joshs mamma är dessutom asbra så jag stödjer helhjärtat den här utvecklingen). Till sist lyckades vi  i alla fall slita oss, och avslutade dagen med en brottningsmatch i soffan och tandborstning i badrummet medan Josh konstant headbuttade mig i magen.

Har inte sovit så väldigt mycket inatt, kan man väl säga. Att dyka upp till lördagsskift med 4 timmars sömn i bagaget är ju närmast tradition vid det här laget, let’s be real.

Anyhow. Planerna för resten av dagen är att jobba klart det här skiftet, och därefter åka in till Soho någonstans och möta upp Josh och hans föräldrar, som är i London över helgen. De skulle gå på ljusfestivalen som är uppe nu (och som verkar ascool), och därefter ska vi nog förmodligen äta middag och hitta nån bra pub att hänga på resten av kvällen. Ah, bless. Älskar att umgås med britter. Alltid de bästa dagsplanerna.

Kommentera inlägget här: