Are you always this extroverted, I'd like to ask if I could learn it

  Any Port // Dead! 
Dead!'s debutalbum kommer ÄNTLIGEN ut om ett par dagar och med varje ny singel som släpps från det blir jag mer och mer taggad. ÄLSKAR DET HÄR BANDET. Älskar att jag ska se dem live igen om snart exakt en vecka. Ska dansa ihjäl mig till denna.
 
Hej igen! JA JAG VET. Livet, my friends. Det är såhär det är.
 
Sedan vi hördes senast har jag haft en hel bunt med bra dagar med bra människor. Sa ju att årets två första veckor där jag mest låg hemma snart skulle komma till ända. I lördags åkte jag direkt till King's Cross efter jobbet och mötte upp Josh och hans föräldrar. Vi såg på ljusfestivalen (som var rätt cool men en aning underwhelming och även helt orimligt fullspäckad), och var därefter allmänt genomkalla och tog tunnelbanan till Kentish Town och åt kvällsmat på en allmänt mysko restaurang (den såg helt normal ut men det verkade som om alla som jobbade där inte var helt hundra på hur de hamnat där eller vad de var menade att göra) innan vi köpte med oss en uppsjö av vin och fortsatte hem till lägenheten.
 
Gav Joshs föräldrar en tour runt lägenheten (since de inte har sett den innan), och jag och Joshs mamma spenderade ett bra tag med att diskutera böckerna i vår bokhylla (Josh vände sig till mig helt out of the blue och bara "Moa show mum your books" och jag bara ".......what why" men så såg jag och Joshs mamma på varandra i en bråkdel av en sekund och så hade vi båda sprungit bort till bokhyllan och börjat diskutera den nya Mary Shelley-biografin alltså bless), innan Joshs pappa gick och la sig och jag, Josh och Joshs mamma spenderade resten av kvällen/natten med att spela Carcassonne (jag kom jättesist men hela det spelet är så himla roligt att det inte ens gjorde nåt). Josh lyckades även med konststycket att spilla ettt fullt glas vin över hela brädet så nu är alla bitarna helt buckliga och luktar vin vilket to be perfectly honest känns som om det var menat att vara så.
 
Gick och la oss framemot småtimmarna (inget ont mot mina egna föräldrar men ÄLSKAR att Joshs föräldrar också har 0 självkontroll när det kommer till att gå och lägga sig älskar att nattuggla med föräldrar it is the BEST), och steg upp igen framemot elvasnåret på söndagen. Drack te, åt russinkaka som Joshs mamma bakat och tagit med (för man kan inte interagera med henne utan att få med sig en enorm kaka i slutändan, basically) och såg på videor om japanska maskotar innan vi promenerade bort till The Drafthouse (dvs vår nya "lokala pub" som brukade vara 10 minuter från vårt hus men som inte blev vår go-to pub förrän vi flyttade mycket längre ifrån den för VARFÖR SKA VI NÅGONSIN GÖRA NÅT ENKELT EGENTLIGEN).
 
Vi åt Sunday Roast och provsmakade en massa obskyra australiensiska ölsorter och framemot fyrasnåret sa vi hejdå och de åkte tillbaka mot Suffolk medan jag och Josh gick hem och hade D&D-kväll. Storylinen har till sist nått punkten där min karaktär kommer bli introducerad, så jag ska till sist börja spela på torsdag vilket är quite exciting. Har ingen aning om vad jag gör och har verkligen förberett 0 saker, men y'know. Det blir säkert bra.
 
I måndags var jag ledig, men inledde dagen normaltidigt för att åka in till stan och hårmodella. Fick en ascool ny frisyr (ska bifoga bildbevis at some point men jag tar typ aldrig några selfies så bear with) (har lugg nu!!! en jättekort!!! i pastellrosa!!!! blir verkligen mer och mer hipsterklyscha för varje dag som går!!!! hell yeah!!!), och när jag var klar åkte jag hem, åt crumpets och drack chailatte till frukost (inte för att försöka för hårt att integrera men alltså HUR GOTT ÄR CRUMPETS. SÅ GOTT. AAAAH), städade hela huset, och drog sedan direkt vidare ut till Dalston och mötte upp Mats. Såg honom senast kanske förra veckan eller nåt, men det känns som EVIGHETER och i cannot wait att börja göra regelbundna hangouts med honom en grej igen.
 
Vi hängde på vår stammispub med Laura en stund, innan vi fortsatte till en kyrka i Bethnal Green för att se Myrkur. Hon var. SÅ BRA. HERREJÖSSES. Kolla upp Myrkur i beg of you. Hon spelar gamla nordiska folksånger (kände igen massa gamla vaggvisor och blev helt emotionell) och spelar piano och nyckelharpa och verkar rent allmänt bara vara någon sorts överjordisk älva som kommit till jorden för att göra den lite mer magisk. Var SÅ stämningsfulllt och vackert och magiskt. Var helsåld. Har lyssnat på hennes Mausoleum-album hela dagen idag. Är helt besatt.
Liksom???? Detta på en måndagkväll????? Älskar den här stan så himla mycket.
 
Vi följdes åt till Old Street efteråt medan vi hade en lång konversation mest om hur mycket vi betyder för varandra (jag bara "my first thought the first time I saw you was that Josh's friends are way too cool for me" och Mats bara "THAT'S WHAT I THOUGHT ABOUT YOU TOO" liksom HUR FINT). Sa hejdå, bestämde att han ska komma över igen på lördag (så att han äntligen kan få träffa mamma vilket har varit ett projekt länge in the making), och åkte därefter hem till Josh, som visade mig sina nya uppdateringar på twitterboten han håller på med innan vi hade brottningsmatch i hans säng och han därefter bar ut mig i badrummet på det i särklass farligaste sättet någon någonsin burit mig (hängde typ uppochner med benen runt hans hals??? vet inte hur jag ens tog mig ner men hela mitt liv passerade revy flera gånger), innan vi till sist tog oss i säng.
 
Which brings us to today! Jobbade med Olga hela dagen, gjorde massvis av leveranser, och åkte efter jobbet ut till Westfield i Shepherd's Bush där jag mötte upp Francesca och Yen för lite hangouts (de är några av mina äldsta Londonvänner och vi umgås så olagligt sällan och this must change). Vi drack bubbelte och åt sushi och pratade om jobb och livet och allt däremellan, innan vi bestämde oss för att se Coco på bio (aka den nya Pixar-filmen). Bestämde oss för att se den sittande på Itsu klockan 19.37, och filmen började i Vue på en annan våning tvärsöver gallerian 19.40. Vi hann genom något sorts mirakel perfekt lagom, fick förvånansvärt bra platser längst bak, och hade världens myskväll. Coco var hur fin som helst, både på ett estetiskt och på ett emotionellt plan, och jag fick verkligen anstränga mig för att inte gråta i slutet. Gråter typ aldrig när jag ser på film, men här var det fan nära. Så himla fin och mysig och öm på något sätt. Fick mig att vilja ringa hem till mina föräldrar bara för att berätta hur mycket jag tycker om dem. Would recommend.
 
Åkte hem därefter, och kollapsade omedelbart i en hög ovanpå Josh och spenderade några timmar med att utforska vår nya bästa Youtubekanal (som är en tjej som gör jättespekulativa Disney-teorier-videor med världshistoriens bredaste franska dialekt och det är the purest content on this earth och vi älskar henne ändlöst), innan vi tog oss i säng till sist.
 
Så, ja. Äventyren fortsätter, osv. Imorrn är det onsdag, vilket också är typ enda dagen den här veckan jag itne har något planerat. Tror jag bara ska äta glass, kanske skriva lite, övertala Josh att låta mig färga hans hår lila (färgen han beställde kom hem häromdagen och det är den mest frestande synen i världen), och förhoppningsvis binge:a Familjen Addams-serien från 60-talet som jag beställt alla säsonger av och som borde komma imorrn. Är så taggad på att börja min och Joshs resa till att helt och fullt bli Morticia och Gomez. Wholesome goth är ju allt jag vill ha av livet, ändå.
Kommentera inlägget här: