I am a rock with eyes to the sky

 
Hej igen! Mitt liv fortsätter vara ganska oäventyrligt. Kan inte avgöra om jag börjar bli trött på det eller om jag fortfarande älskar att ha såhär mycket tid att läsa, men vem vet. Livet kommer börja sätta igång i sin vanliga hysteriska takt snart nog ändå (har typ tre resor inplanerade de närmaste tre månaderna och ska ha husgäster minst varannan vecka de närmaste veckorna så ska nog ta och embracea lugnet medan jag kan tror jag). Igår hade jag en ganska standardmässig jobbdag med Olga, och spenderade därefter kvällen hemma med Josh, där vi åt cheesecaken jag gjort (är bra på cheesecake nu!!! hell yeah!!!!) och gosade i soffan medan vi såg klart på första säsongen av Twin Peaks och väldigt lite därutöver, really. Började titta på Skins igen, since vi slutade mitt i en säsong, vilket var världens throwback. Har nog inte sett den serien på typ ett halvår minst.
 
Idag har följt ungefär samma spår. Jobbade öppningsskiftet med Olga igen, och hängde mest i affären och höll ställningarna medan Olga svarade på femton tusen mejl och försökte beställa tillräckligt med böcker för att återhämta affären efter jul (alltså ALLTING är slutsålt vi kommer få såna otroliga mängder leveranser de kommande veckorna alltså JISSUS). Slutade lite efter fem mest eftersom affären var heldöd, och åkte hem och låg på soffan och lyssnade på musik och läste The Subtle Knife en stund. Älskar fan His Dark Materials. Sån himla bra bingeläsningsserie. Har inte läst en hel bokserie på huuuur länge som helst, och det är något himla nostalgiskt över att bara få begrava sig helt och hållet i ett universum och en massa fantastiska äventyr. Ah. Är taggad på att läsa ut serien också, dock, since jag har en hel hög med Mary Shelley-relaterade böcker att läsa därefter, men ändå. Att få ha en sån bra to be read-lista är ju nöje i sig självt, faktiskt.
 
 Josh kom hem framemot kvällningen, och vi spenderade några timmar med att bara lyssna på musik tillsammans  i vardagsrummet medan vi gjorde våra egna små projekt - aka jag läste min bok och Josh skissade D&D-plotlines. Vi har lite såna små projektkvällar då och då, och det är något så himla wholesome över det. Att bara sitta och jobba på varsitt håll och bara pausa för att uppdatera om ens senaste framgångar eller för att sjunga med i nån bra refräng. Inget får mig att känna mig som en riktig vuxen som det gör, strangely enough. 

När vi båda tröttnat på våra Produktiva Projekt™️ hamnade vi i soffan as per usual, och efter att ha misslyckats med att börja se på True Detective såg vi några fler avsnitt av Good Morning Call istället (lite annan ton, men ändå), awww:ade över hur gulliga huvudpersonerna är (första säsongen såg vi på för att den var helt galen och bisarr men andra säsongen är bara ??? typ heartwarming  och full av hälsosamma relationer och karaktärsutveckling och jag bara ??? i didn’t sign up for this WHOLESOME ADORABLE CONTENT VAFAN), och försökte mig på att fläta Josh’s hår (som efter vår förra misslyckade färgningseskapad nu tydligen fått mersmak och köpt lila hårfärg???? är taggad beyond belief på det här alltså), innan vi called it a day. Borstade tänderna, slemmade tandkräm på varandra och jag släpade runt Josh i hallen en stund för att se hur svårt det skulle vara att göra sig av med hans lik om han skulle råka dö nån gång (det var jättesvårt så får låta bli att ta död på honom helt enkelt), innan vi gick och la oss till sist.

Så ja. Allt fortsätter på sitt fina wholesome lilla tema. Tror inte jag någonsin kommer tröttna på det, riktigt, ärligt talat. This is the life.
Kommentera inlägget här: