♪ I Wanna Get Better // Bleachers ♪

 

Hej igen! Helgen är över, men jag har fortfarande min sista lediga dag kvar, och all is well. Det har varit en lång rad wholesome dagar sedan vi hördes senast. Min vardagliga nivå av mysig wholesomeness är så himla hög nuförtiden, och jag vill aldrig att det ska upphöra.

Hade sovmorgon i fredags, jobbade med Sophie hela dagen innan jag åkte hem och hade en välbehövd Skype-catchup med mamma och Elin. Min hemlängtan ökar mer och mer ju närmare hemresan kommer, och definitivt ännu mer efter jag pratat med folk hemma. Josh kom hem framemot kvällen efter någon sorts afterwork-grej allmänt på lyset, och vi spenderade hela kvällen med att gosa i en hög i soffan och se på Twin Peaks medan jag strök Josh över håret och sakta med säkert startade en kampanj att få lov att färga hans hår (han kom hem medan jag var i full gång att hälla i mer pastellrosa i håret och bad mig genast att färga hans hår också men kände att jag inte ville utnyttja hans påverkade tillstånd och avstod).

 

Tog mig i säng på tok för sent (insisterade om och om igen på att jag borde gå och lägga mig men jag och Josh var alldeles ihoptrasslade och Josh tänkte inte samarbeta alls i att låta mig trassla ur mig så OH WELL). Sov på tok för få timmar, as per usual på fredagkvällar, och hade därefter en jobblördag där jag var nästan exceptionellt useless. Utöver att jag var totalt sleep deprived (vilket jag är rätt ofta och inte brukar direkt hindra mig så mycket nuförtiden oavsett), hade jag dessutom VÄRLDENS mest brutala jävla mensvärk (har alltid brutalt smärtsam mensvärk varenda månad men det var fan extra illa den här gången).

 

Kunde inte stå rakt och kunde knappt gå och var bara rent generellt ett vrak. Sophie sa åt mig att gå och sätta mig i personalrummet tills jag kände mig bättre, och jag halvlåg i personalrummet i flera timmar med en mugg varmt tevatten på magen för att lugna det värsta. Det gick aldrig direkt över, så framemot eftermiddagen skickade Sophie och Fernando hem mig tidigt, eftersom jag mest var blek och kallsvettig och gjorde små plågade ljud så fort jag rörde mig. Tror jag fick typ 3 timmars actual jobb gjort på hela dagen, eller nåt. Helt värdelöst.

 

Åkte hem, åt massvis med värktabletter, och sov på soffan i typ tre-fyra timmar tills Josh kom hem. Gnällde till honom om mitt generella lidande, och han förbarmade sig över min stackars plågade själ och lagade kvällsmat och spenderade resten av kvällen med att (återigen) gosa i en hög i soffan och stryka mig över håret (fint att vi gör sånt här i skift ändå - väldigt jämställt hushåll hårstryknings-wise det här) medan vi såg på en jättefin indiefilm. Den hette  A Ghost Story och handlade, you guessed it, om en kille som dör och som sedan hemsöker huset han och hans flickvän bodde i medan han är ett spöke (dessutom ett klassiskt spöke aka han har bara ett lakan med två utklippta ögonhål på sig och ser allmänt spooky ut). Den var en sån där allmänt tyst mumlig indiefilm som knappt hade några repliker och mest handlade om vad ett människoliv betyder och hur tid passerar och hur man minns saker, och ÅH den var hur fin som helst. Har velat se den filmen sen den kom ut på bio (mest för att jag älskar spöken och framför allt vit-lakan-spökmodellen), och kombinationen av att se på mysig indiefilm, äta chokladtomtar och vara helt invirad i täcken och kramar var det ultimata botemedlet för min stackars livmoder.

 

Somnade på soffan en stund efter filmen var slut, och pallrade oss i säng framemot fyrasnåret någon gång, till sist.

 

Vi lyckades göra the very best av söndagen också, tycker jag nog. Originalplanen var att vi skulle gå till Highgate Cemetery since vi bor typ runt hörnet från den nuförtiden och ingen av oss varit där, men insåg rätt snart att den stänger redan vid fyra på eftermiddagen och det är entréavgift, så istället struntade vi i det och gick till Hampstead Heath istället. Åt frukost bestående av bagles och cream cheese sittande på en parkbänk med utsikt över Londons skyline medan vi tjuvlyssnade på alla som gick förbi, innan vi promenerade runt i parken i nästan två timmar och diskuterade alltifrån hundars funktion i samhället till huruvida lampor räknas som döda om deras glödlampor går sönder till vilka sorters muskler ormar egentligen har. Fick skorna täckta i lera och blev kall om fingrarna och luften var sådär perfekt solig och vinterkrispig utan att den fick en att frysa. Så himla mysigt. Önskar verkligen att jag tog mig mer tid att gå fler promenader, honestly. Älskar fan en good ol' promenix i friska luften, ju (eller "friska" luften antar jag, since Hampstead Heath fortfarande ju är i centrala London).

 

Kom hem och värmde upp oss under ett duntäcke i soffan en smula innan vi drack varm choklad och spelade några rundor av Hive (som är ett brädspel typ som schack fast man spelar med olika sorters insekter istället) och lyssnade på Bon Iver på vinyl tills Joshs jobbarkompis Carmen dök upp framemot kvällen. Josh hade berättat att vi fått Risk i julklapp, och hon var tydligen ett long time fan, så vi spenderade hela kvällen med att spela Risk, dricka vin och lyssna på vinyler. Carmen vann framemot midnatt någon gång, och vi sa hejdå till henne, såg ett par Youtubevideor och drack upp resten av vinet innan vi gick och la oss till sist.

Älskar söndagar. Vi har blivit så himla bra på dem på sistone. Vill spendera alla söndagar med långa skogspromenader och brädspel och varm choklad, ju. Ultimat liv.

 

Anyhow. Imorrn är det måndag, aka förmodligen min favoritdag på hela veckan. Ska ta sovmorgon, duscha aslänge (kanske till och med bada??? har aldrig badat på morgonen innan ??? är det lite för wild and crazy kanske), göra veckans storstädning av lägenheten, och kanske baka en cheesecake. Cream cheesen vi åt till frukost imorse inspirerade mig, och jag måste bevisa för Josh att jag faktiskt kan göra cheesecake efter mitt förra försök var historiens mest hysteriska fiasko. Yeah, och så ska jag nog läsa lite i min bok och äta lyxfrukost och mysa runt i pyjamas hela morgonen. Mmmmmm. Älskar fan måndagar.