Stuck On You // ARXX 
Upptäckte det här bandet i torsdags när de hade ett gratisgig i bakrummet av The Victoria och vi bestämde oss för att kila inom och se om det var något att ha när vi ändå var där. De var hur coola som helst och jag har lyssnat på den här låten och den här EP:n typ konstant sen dess. Älskar att bo i London och kunna hitta band såhär. God bless.
 
Hej där! Verkar som om den här bloggen håller på att bli en vecklig grej istället för en daglig grej. Antar att det är good news för mitt sociala liv, men lite sämre news för mitt redan bristfälliga minne som nu inte längre har något bra kärl att förvaras i med jämna mellanrum nog för att inte glömma bort precis allting. Här är veckorapporten, i alla fall.
 
Det har varit en smått hysterisk vecka, precis som förutspått, och den här veckan kommer inte direkt bli mycket lugnare. Någon gång i framtiden kommer jag väl få lite gosh darn peace and quiet, men vi får se när det blir, egentligen. Josh är i Alperna hela första veckan i april, så jag får väl passa på då, I suppose. (Egentligen har jag som substitut planerat att ha Mats här precis hela den veckan så, yeah, jag tror nog att jag står i vägen för mina egna chanser till egentid i slutändan. Sån dålig introvert man är, ändå.)
 
Anyhow. Jag har haft min mest sociala vecka på länge, faktiskt. I onsdags spelade vi D&D i vad som var en helt SJUK session. Josh hade lagt ner så mycket jobb på att bygga upp ett mordmysterie och så störtade vi in i en hemlig källare och startade slagsmål med slutbossen DIREKT utan att ha löst någonting av mysteriet ALLS och Josh var allmänt despairing att ingen någonsin gjorde vad de var menade att göra, bless him. Är dock så sjukt imponerad av hans improvisationsskills - vi slänge så jäkla mycket impulsivt och konstigt at him och han bara direkt uppfann en historia och karaktärer runt det som hängde ihop och made sense och var coolt. Jag har problem att snöra ihop en berättelse när mina karaktärer vill göra något oväntat, och då behöver jag bara skriva för mig själv och kan ta hur lång tid på mig att hitta på en lösning som helst. Vetefan hur han bara kan hitta på så himla mycket on the spot. Är en aning avundsjuk, to be honest.
 
I torsdags kom Malin hit, vilket var hur najs som helst. Hon mötte mig på jobbet, och vi åkte mer eller mindre direkt ut till Dalston för vårt överraskningsfirande av Mats, som fyllde år dagen efter. Laura hade låtsats att hon var upptagen hela dagen, och istället mötte vi Mats på The Victoria och överraskade honom med födelsedagspresenter och tårta. Han blev så himla glad och rörd (since han hade sagt att vi inte skulle besvära oss med att fira honom vilket ju såklart bara innebar att vi var tvungna att fira honom ÄNNU MER), och vi spenderade hela kvällen där med att äta asgoda tårtor och dricka whiskey och se på coola band som spelade i The Victorias gigrum (som är gömd bakom en bokhylla som kan öppnas som en dörr för är det hipster-London så är det). Så himla mysigt.
 
Fredagen innebar mer socialiserande. Jag jobbade, och därefter åkte jag och Malin till Euston och hämtade Nat, som kom med tåget från Stoke eftersom hon skulle tatuera sig på lördagen och passade på att hälsa på. Tillsammans åkte vi ut till Joshs kompis Jess' hus (som är ett warehouse i ett coolt halvshady kvarter för alla Joshs kompisar är så oresonabelt coola rent allmänt), där vi hade homecoming party för Ellie, som rest runt i Asien i ett halvår och nu till sist var hemma igen. Insåg inte hur mycket jag har saknat henne förrän hon skrev och sa att hon var hemma igen.
 
Fick hennes bästa anekdoter från hennes äventyr och caught up med lite andra människor från samma kompisgäng som jag inte sett på evigheters evigheter (eftersom jag och Josh gått i ide hela vintern och knappt sett en människa på flera månader), innan jag, Malin och Nat var både trötta och hungriga, och åkte hem och beställde Dominoes till kvällsmat. Köpte två stora pizzor och sa att vi ju kunde spara lite rester eftersom det "inte fanns nån chans att vi skulle kunna äta upp allting" men all pizza var slut by the end of the night, såklart. Alla var helt svältande (speciellt jag och Josh som typ knappt ätit på hela månaden för att vi varit så panka). Spenderade därefter kvällen i en stor gosig hög på soffan och visade Nat och Malin våra senaste favorit-Youtubevideor och pallrade oss i säng framemot tvåsnåret när alla börjat däcka på soffan.
 
Jobbade på lördagen också (as per usual). Svängde inom lägenheten efter jag slutat och åt lite, hämtade Malin, tog på mig en tjocktröja, tjabbade med Josh, och åkte sedan vidare på kvällens äventyr, dvs All Time Low i Alexandra Palace (det faktum att precis ALLA - inklusive venuen själva - kallar Alexandra Palace "Ally Pally" är för övrigt det mest bedårande i hela världen). Visade sig att en av mina Twitterkompisar (som jag aldrig träffat förut since hon är svensk) var på samma gig, och det slutade med att vi mötte upp med henne och hängde tillsammans hela kvällen. Så himla mysigt. I love making friends.
 
All Time Low var i vilket fall som helst the most fun som alltid. Glömmer alltid bort hur mycket jag tycker om att se dem - när jag inte sett dem på ett tag avfärdar jag det alltid som att de bara är ett band jag gillade för länge sen och att jag bara ser dem för nostalgiska anledningar (vilket visserligen också är sant), men alltså. De är fan SÅ bra live. De spelade hela sin första skiva och spelade därefter ett helt vanligt set (alltså spelade de i typ två och en halv timme i sträck och honestly varför gör inte alla band sånt här), och även fast de spelade asmånga av sina nya låtar som jag inte ens gillar så hade jag ändå så himla roligt hela tiden. Såna professionella underhållare, liksom. Hoppade och dansade och skrek halsen av mig till alla tunes och det vara bara a good ol' time, basically. Även fast min musiksmak blir mer och mer obskyr by the minute så älskar man ju ett good old fashion pop-punk-gig emellanåt, ändå.
Alla gamla emoband borde spela sina bästa skivor från det tidiga 2000-talet när de var som bäst, tycker jag. Att höra hela So Wrong It's Right i sin helhet var så orimligt skoj.
Det "riktiga" setet efteråt var typ 1000 gånger mer storslaget och involverade konfettiregn och eldeffekter och hela grejen. God bless.
 
Kom hem igen framemot ettsnåret, såg slutet på en Wes Anderson-film som Nat och Josh sett på, och låg därefter i en goshög i soffan och såg på lite allt möjligt mög vi kom över tills vi blivit för trötta och pallrade oss i säng (konsumerar typ bara media liggande under ett täcke i soffan med huvudet på någon av mina favoritpersoners bröstkorg nuförtiden och honestly vill aldrig göra det på något annat sätt någonsin).
 
Söndagen inledde vi på samma sätt som alla söndagar ska inledas - med brunch. Eftersom vi alla är så panka bestämde vi oss för att göra egen brunch den här gången, och startade dagen med en promenad ner till Sainsbury's i Kentish Town för att köpa supplies. Införskaffade bagles och ägg och bacon och prosecco och lite annat smått och gott, och gick hem och feasted. Josh gjorde breakfast bagels, jag bakade scones och så åt vi en massa gott och drack mimosas och bara levde the absolute best life. Älskar brunch. Definitivt en av mina absolut bästa aspekter av att vara storstadsbo nu.
 
Efter vi ätit klart började folk dyka upp för eftermiddagens planerade D&D-session. Eftersom Malin var här och det kändes som ett lite tveksamt drag att överge sin gäst för att sitta runt ett bord och låtsas vara en druid-gnom i flera timmar, så hälsade jag bara på alla i förbifarten innan jag och Malin hoppade på tunnelbanan till östra London, där vi spenderade några timmar på Spitalfields Market och i Libreria, som är en jättemysig bokaffär precis runt hörnet från marknaden och som var så fin och cool och gjorde mig avundsjuk på folk som får jobba i bokaffärer där de bara säljer riktiga böcker till riktiga människor och ingen någonsin frågar dem om var Hugh Grant är. Var där i säkert flera timmar och bara bläddrade i böcker innan vi begav oss ut i snöstormen igen (ja, SNÖSTORM. Det snöar i London igen och jag är VANSINNIG och vill DÖ) och åkte hemåt igen. Hängde på mitt rum en stund tills D&D var slut, och hängde därefter med D&D-folket och drack öl och pratade en stund innan de drog sig hemåt och vi, återigen, hamnade i en goshög i soffan och så småningom somnade framför någon valfri sorts Let's Play.
 
Idag har det varit måndag, och därmed vanligtvis min heliga lediga housework-och-lyxfrukost dag. Idag var jag dock tvungen att jobba övertid since vi är asunderstaffed (och en av våra deltidare bara stack till Spanien en hel jävla månad utan förvarning så att vi får jobba asmycket hela tiden för att täcka............. THANKS), så jag åkte in till jobbet samtidigt som Malin åkte till Heathrow. Sa hejdå på King's Cross, och fortsatte in till jobbet, där jag och Olga var precis lika utmattade båda två och alla turister verkade konspirera för att vara extra irriterande allihop och jag bara var på allmänt dåligt humör hela dagen tills jag fick stänga och ta mig hem framemot sju.
 
Sa till mig själv att inte bry mig om att städa när jag kom hem (eftersom lägenheten är KAOS efter en hel helg full med folk plus en som alltid notoriskt stökig D&D-session), men blir så orimligt stressad av stök nu att jag inte kunde låta bli. Har inte dammsugit eller dammat eller något sånt, men ställde i alla fall i ordning möblerna och startade en disk och sådär. Tror jag ska dammsuga och sådär på torsdag istället. Så länge jag inte behöver deala med en massa skräp överallt så är det nog lugnt, tror jag. Plus att jag typ knappt ska vara hemma förrän på torsdag, så kommer inte ha någon tid att bli bothered heller.

Läste i To The Lighthouse (som är mitt nya bokprojekt eftersom jag velat läsa Virginia Woolf i EVIGHETER utan att komma till skott) och lyssnade på ARXX tills Josh kom hem. Vi är båda såna helt utslagna, luspanka fallna hjältar för tillfället, och Josh åt potatis och jag åt en upphittad bagel till kvällsmat och så spenderade vi hela resten av kvällen hoptrasslade under ett duntäcke i soffan och såg på Let’s Plays medan vi delade på leftover Digestive-kex och Josh strök mig över håret. Ultimat botemedel för en dålig dag, ändå.

 Gick och borstade tänderna, Josh gav mig en godnattpuss rakt i ögat, det var en brief brottningsmatch på vardagsrumsmattan där vi somehow trasslade in fötterna i ett duntäcke och inte kom loss på evigheter, och så gick vi och la oss till sist. Herrejissus jag vill bara få lön och sen sova i tolv timmar i sträck nu alltså. Det har varit en så lång helg, och min arbetsvecka har redan börjat igen. Hujedamig.
 
Så, ja. Busy busy, all in all. Planerna för den här veckan är också ganska fullspäckade. Allt är skoj, som vanligt, men mycket, som vanligt. Imorrn har Mats bjudit med mig för att se hans favoritperson Fever Ray live (som jag tror kommer bli världens coolaste upplevelse även fast jag typ inte lyssnar på henne och hon honestly är lite ??? läskig typ ??? fast på ett coolt sätt som jag respekterar, if that makes sense), på onsdag ska jag och Mats (min eviga gigpal) se Dream Wife (som jag är SÅ TAGGAD PÅ aaaaah älskar att hoppa runt och vrålsjunga till feministpunk i cannot WAIT) (plus att Nialls band ska öppna för dem vilket är sjukt och jag vet inte om det kommer bli märkligt att se en av sina kompisar i en Actual Gig Situation, men men, det får vi se).
 
På fredag ska jag hem till Olga med alla mina favoriter från jobbet och äta god mat och bli allmänt plakat (älskar att hänga i Olga och Joakims hus och dricka upp allt deras vin och skrika om böcker och politik och konstiga fakta tills mitt i natten jag är så TAGGAD), och därefter ska Nat och Jago bo hos mig och Josh hela helgen och bara ha allmänt wholesome fun. Basically är alla mina planer för den här veckan att 1. dansa och vrålsjunga med favoritpersoner, och 2. mysa och dricka vin med andra favoritpersoner. Starkt schema ändå, måste tillstås.


Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress