There is a light that never goes out

Var här på lunchrasten idag. Åt thaimat på mitt favorithak i Camden Lock som jag brukar göra när jag har skift i Camden. Kom dock rätt snabbt ihåg att det var lördag och helt smockfullt med turister överallt och ångrade alltihop. Kom till sist fram till den lilla kiosken med bästa kycklingnudlarna (och hon som jobbar där kallar alla 'darling' SÅN CUSTOMER SERVICE GILLAR VI) och åt sittande på en trappa ner mot Stables Market och spanade på folk och hade en glad liten boll i själen över hur jag varit där och turistat så mycket och nu BOR jag här. Rättså awesome, faktiskt.


Anyhow. Jobbade 10-19 och lyssnade på The Smiths och Elvis hela dagen tillsammans med det lilla gänget hipsterkillar som jobbar där (mycket trevligt måste jag säga). Var rätt trött efter gårdagens långa pratstund med Nonta och Michael, och hade världens huvudvärk så var väl inte på topp rent fysiskt, men ändå. Slutade när det blivit mörkt, gick inom Sainsbury's och handlade lite mat (har levt uteslutande på rostbröd och banan i en vecka jag var tvungen att ha NÅNTING annat). Har mina egna Shreddies nu, vilket gjorde mig oproportionerligt exalterad (bästa flingorna EVER ju). Mötte Michael i dörren som skulle ut på puben, sa hej-hejdå, åt en skål Shreddies med oproportionerligt mycket socker på (var mer socker än mjölk i wish i was kidding), och begravde mig sedan framför laptopen och De Vinglösa. Nanowrimo är ju slut den sista november, så då måste jag ju vara klar. Skrev som en idiot i flera timmar, och gissa vad?


JAG ÄR KLAR. I MADE IT. Jag klarade Nanowrimo !!!!


Är fortfarande inte klar med berättelsen helt (har inte ens börjat på slutstriden meh), men de 50 000 orden finns där nu. Kan inte fatta att jag lyckades få ner 100 sidor text på en månad - en månad som jag dessutom jobbat heltid, krabbat med lägenhet och bara försökt bygga upp nån sorts liv i ett helt främmande land. Det är faktiskt rättså goddamn coolt. Är stolt över mig själv, faktiskt.


Har i ärlighetens namn inte varit mycket mer än så. Har flyttat mina kläder från resväskan till byrån jag fick låna av Nonta (JAG LEVER INTE UR EN RESVÄSKA LÄNGRE TACK GODE GUD), anmält mig till att bli blodgivare (är sÅ taggad ahhh), och skrivit medan jag lyssnat på hur Nonta spelat gitarr och sjungit i sitt rum som från nån fin indiefilm.

Så, ja. Övervägde att se på The Mighty Boosh eller The Young Ones eftersom jag har mina boxset med mig (och har inget bättre för mig eftersom vi inte får wifi i lägenheten förrän runt den 11:e december wOHO), men jag vetefan. Tror bara jag ska sova nu. 

Har varit en väldigt, väldigt lång vecka.