I was told you were down on the machine

[Bild: St. Paul's Cathedral, London]
Dead Sara är min senaste musikaliska förälskelse - varenda gång jag shufflar deras diskografi hittar jag nya favoritlåtar. Den här upptäckte jag när jag strosade runt på South Bank häromdagen, och den har varit min jam sedan dess. Also, relaterat, varför turnerar inte Dead Sara i England? Den här hade ju varit perfekt headbangingmaterial, och så kan de inte ens pallra sig över Atlanten. Skandalöst.
 
Hej där! Idag har jag varit ledig, och det har varit ännu en väldigt högkvalitativ dag, måste jag säga. Var ledig från jobbet, för det första. Eftersom wifiet var dött i princip hela natten (imorse var det dock helt okej igen så jag vetefan vad det fick för sig) och jag upptäckte att man behöver internet för att kunna spela Sims (liksom ??? WHY ???), så slutade det med att jag spelade Portal 2 för första gången på evigheter (var inte speciellt bra på det men bättre än jag mindes faktiskt!!), och såg sedan på säsong två av The Young Ones på mitt trogna boxset och somnade mitt i Bambi (det sista jag minns att jag såg var Rick som skrek "WHY DON'T YOU LIKE ME?" och Vyvyan som svarade "Because you're a complete bastard" och finns det egentligen något bättre att somna till, really). Och det är därför man alltid ska köpa sina favoritserier på faktiska DVD-boxar, kids. A true blessing när internet dör och man får återvända till the dark ages.
 
Idag inledde jag med att sova jättelänge innan jag masade mig upp, tog en dusch, åt världens största skål med flingor, klädde på mig och såg på Buffy ända tills det var dags att dra ner till Islington och Welcome To Night Vale. Tog overgrounden till Highbury & Islington, som ligger precis jämte Union Chapel där giget skulle hållas, och satte mig sedan i kön. Var där bara typ två timmar innan dörrarna skulle öppnas, men det var ändå inte alls många före mig i kön, which was nice. Spenderade kötiden med att läsa Frankenstein och störa mig på hur tjejen bakom mig i kön ALDRIG slutade sjunga (väldigt högt och väldigt falskt), tills dörrarna öppnades och vi fick ta oss in i kyrkan. Senaste gången jag var där var när jag såg Amanda Palmer, så fick massor av flashbacks (och saknade Amanda lite), men hamnade rätt mycket längre fram än jag gjorde till Amandas gig.
Hittade en plats på andra raden i mitten med perfekt vy över scenen, upptäckte att Union Chapel sålde te i faktiska porslinsmuggar (såg så himla fint och hemtrevligt ut åh), att merchen var billigare än jag trott, och att de spelade just Amanda Palmer's Melody Dean i högtalarna.
Also titta på den här jäkla lokalen ????? Att höra Cecil Baldwin's röst eka i världens mäktigaste jäkla kyrka är ju väldigt svårslaget alltså.
 
 
Kilade iväg och köpte en plansch (eftersom jag redan har en tröja men kände att jag saknat en WTNV-plansch), och därefter var det ganska lagom för öppningsnumret att börja. Öppningsnumret var en kille i hatt bärande på ett dragspel som hette Jason Webley, som jag vetat om ett tag nu eftersom han - surprise surprise - är kompis med Amanda Palmer. De hade till och med en duo tillsammans som hette Evelyn Evelyn där de spelade siamesiska tvillingsystrar (som båda hette Evelyn) och sjöng låtar som basically bara handlade om att de var siamesiska tvillingar (det var ungefär det bästa någonsin). Han var hur bra som helst (vilket jag nästan hade anat). Var lite i samma vein som Amanda, fast ändå helt olikt. Han hade världens energi och studsade runt och stampade i golvet och spelade dragspel like nobody's business och berättade roliga anekdoter emellan låtarna. En av berättelserna inledde han med att säga "I recently found something out that changed the way I view the world. I found out that I, as a citizen of Washington State, am legally allowed to own a giraffe", och så berättade han hur han försökt hitta en giraffarm där han kunde köpa en och gubben som ägde farmen han hittade sa att han skulle "FORGET ABOUT THE GIRAFFES" (med stora bokstäver dessutom) och så sjöng han en jätteglad men aggressiv dragspelslåt om hur gubben borde ge honom en giraff. Jag bara satt där och asgarvade och tänkte att det inte fanns något tvivel om att han är någon Amanda Palmer gillar.
 
Hela publiken älskade honom också (eftersom man oftast gillar lite halvskumma saker om man är into Welcome To Night Vale), och när han tackade för sig fick han rungande applåder, och så helt plötsligt stod Meg på scenen och sa "Please welcome the voice of Night Vale - Cecil Baldwin" och så var Cecil Baldwin på scen och publiken exploderade och showen startade.
DET VAR SÅ HIMLA BRA. Var lite orolig att det inte skulle vara lika bra som den förra, men ÅH. Det var så bra!!! Skrattade bokstavligen så jag grät flera gånger. Showen handlade basically om att det skett ett mord i Night Vale och att publiken var stadens invånare som samlats i stadens konferenshall för "Murder Mystery Dinner Theatre" fast med ett riktigt mord (???). Tror den här showen var roligare än den jag såg förra året, till och med (även fast den här inte var lika läskig som den förra heller så det jämnar väl ut sig antar jag).
Meg spelade Deb - "a sentient piece of haze" som gjorde reklam för Evian Water. Eh. Ja. (Also Meg är typ allting jag önskar jag kunde vara hon är verkligen SÅ HIMLA COOL och asrolig och så stylish alltså VAFAAAN är avis)
Jason Webley kom ut och spelade en musiklärare som gav Cecil röstuppvärmningstips. At one point sa han "titta upp mot taket och gör en ledsen min" och efter han gjort det sa han "och när jag har gjort det brukar jag alltid göra några försikta skalor, typ såhär...." och så bara SKREK han rakt mot taket helt förtvivlat alltså trodde jag skulle skratta sönder mig det såg sÅ HIMLA ROLIGT UT ALLTSÅ HERREGUD. Han spelade också gitarr med två knivar. Yeah.
Avsnittets radio intern (det är en ny intern nästan varje vecka eftersom de alltid dör på något tragiskt vis jättefort) var actual Joseph Fink - aka en av de som skapat och skriver Welcome to Night Vale. Hans karaktär hade fått veta exakt hur han skulle dö och visste att det var inne i radiostudion och var superparanoid över vad som skulle döda honom. Först skrek han en gång och sa "jag slog benet i ditt skrivbord" och Cecil bara "men du BLÖDER ju!!!" och Joseph svarade "WHY DO YOU HAVE A DESK ENTIRELY MADE OF KNIVES" och Cecil svarade "I don't KNOW. That's just how IKEA makes them!" och jag asgarvade lite till. Det hela slutade med att Joseph blev uppäten av en haj som materialiserat sig utan förklaring mitt i studion. As you do.
Showen var två timmars awesome underhållning, mördare greps i slutet (de såg ut en i publiken och Cecil bara "well mördaren måste såklart straffas" och så var straffet att alla närvarande bara skulle be mördaren "don't murder again, please" och det var det alltså herrejisssus) och när alla skådespelare kom ut i slutet fick de stående ovationer och en publik som inte ville tystna. Meg levererade dagens ordspråk (som hon gör i slutet av varje avsnitt) som den här gången var "you can't draw blood from a stone, but you CAN draw blood with a stone. It's really easy actually" (Meg är så jävla bäst på att leverera superhotfulla saker med världens sockersötaste röst hon är min hjälte), och så tackade alla för sig och försvann.
 
Mötte upp Josh och hans kompis utanför Union Chapel efteråt (eftersom de var sena och hade kommit dit när det redan hade börjat), och vi promenerade hem (och gick vilse hundra gånger eftersom Josh "visste var vi skulle" och "inte behövde någon karta") och hamnade på Joshs rum ett par timmar och drack vin, tittade på rekordskumma Youtubevideor som fick mig att skrika av skratt, och debattera om The Mighty Boosh eller Noel Fielding's Luxury Comedy är bäst (jag och Josh höll med om att det var Boosh så vi vann på majoritet). Därefter hade det hunnit bli sent och Josh skulle jobba imorrn, så jag sa godnatt och retirerade in på mitt rum, där jag åt kvällsmat i form av en banan, läste bloggar, och hamnade här, more or less.
Har varit en bra dag, allt som allt. Kan inte klaga. Var länge sen jag var på ett gig nu, och sena kvällar med vin och asbisarr humor är ju basically all my favorite things. (Plus att min rota skickades ut idag medan jag köade och jag får ledigt på tre av sex dagar Malin och Katta är här och slutar tidigt dagen de kommer så jag hinner åka ut till Heathrow och möta dem!!! HELL YEAH). Känns fint, livet.
Imorrn är jag ledig igen, och mina enda punkter på min to-do list är att handla lite mer ätbara saker att lägga i frysen (och en ost som, preferably, inte är täckt i mögel heh), posta Elins födelsedagspresent, och byta en glödlampa. Känns som lagom nivå på prestationskrav.
 
Nu ska jag nog dock kanske se på Youtubevideor och kanske spela lite Sims. Kanske även äter lite kakor, eller till och med en macka. Anything can happen, really.