Bristol: En recap - dag 3

Tredje och sista dagen på vår Bristolutflykt började tidigt som attan den också - vet inte varför vi har en sån tendens att vakna frickin' mitt i natten när vi inte ens måste, men så var det. På plussidan innebar det att vi kunde spendera massa timmar med att morgna oss, vilket var väldigt najs indeed. Josh stal täcket igen och jag halvsov större delen av morgonen på hans bröstkorg (han är ju generellt en rätt gosvänlig människa what do u want me to do about it) och det var allmänt mysigt hela upplägget. Steg upp vid elvasnåret någon gång, slog nästan halvt ihjäl oss när jag kramade honom medan han satt på sängkanten och han tippade baklänges och nästan ramlade ur sängen (hur lever någon av oss ens längre seriöst), och checkade sedan ut från vårt fina lilla hus och gick ner till en park en bit ifrån lägenheten och åt frukost i form av pain au chocolat som vi köpt med oss från närmsta Tescos's.
 
Låg i parken och åt frukost och slumrade i solskenet i någon timme innan Atlas (eller vad hans namn nu var det är fortfarande osäkert) anslöt sig till oss, och vi begav oss ut för lite sista äventyr innan vår hemresa. Josh har länge insisterat på att jag skulle äta en riktig sunday roast (han berättade alldeles outraged för Atlas om att de enda sunday roasts jag haft har varit de han lagat åt mig och han bara "SHE NEEDS A PROPER SUNDAY ROAST JAG KAN INTE GÖR DET ORDENTLIGT I'M NOT A MOTHER" alltså bless), så efter att ha googlat på saken en stund hittade vi ett litet ställe som tydligen skulle vara ett av de bästa ställena för ändamålet, och promenerade dit genom ett varmt och soligt och alltid lika fint Bristol. Puben vi hittade var cirka världens mysigaste lilla ställe - de hade en uteservering som var full av fairylights och massa robusta hembyggda möbler, det stod hundkäx i glasflaskor på borden (hundkäx heter tydligen cow parsley på engelska THE MORE YOU KNOW), och dessutom lyckades vi komma dit medan de hade en ölfestival med massa olika sorters öl som man kunde prova, så mer ultimat än så blir det ju knappast.
 
(tog seriöst 0 bilder under hela dagen så here enjoy en från lördagen på lite blommor)
 
Jag var fortfarande i det där allmänt obehagliga gränslandet mellan fortfarande rätt mätt efter frukost och allmänt bakfull, och åt inte så mycket av min sunday roast men tillräckligt för att värvas till konceptet (så mycket gott alltså är så upprörd över att jag inte var mer hungrig det var SÅ GOTT), och provade massa olika öl och hade däremellan en massa hysteriska konversationer med Atlas och Josh om allt möjligt och omöjligt. Vi spenderade säkert en timme med att bara leta upp de svenska översättningarna av Disneylåtar och köra dem genom Google Translate så att de kunde förstå hur dåligt översatta låtarna alltid är (jag sjöng refrängen av Havet Är Djupt flera gånger och Josh tyckte det var cirka det roligaste han hört varje gång), och hamnade i någon konstig loop där vi basically bara försökte få in ordet goblin på så många ställen som möjligt i en mening (vet inte varför det var så roligt som det var men jag kunde seriöst inte ANDAS jag hade genuint KRAMP för jag skrattade så mycket), och bara hade världens konstigaste roligaste konversationer i allmänhet i hur länge som helst innan Josh bara "maybe we should go home at some point" och vi insåg att vi kanske behövde börja tänka på refrängen.
 
Bestämde att vi behövde lite mat i magen innan avfärd (för at this point hade vi varit på puben i TIMTAL och blivit hungriga igen), så vi bestämde oss för att vi ville ha paj, och gick bort till en restaurang som hade massvis av pajer (och där precis ALLT var en pun på pie alltså de kallade wi-fi:et för pie-fi PÅ RIKTIGT sigh). Kom dit när de hade happy hour och beställde varsin billig cocktail (kommer sakna Bristols billiga alkohol så mycket </3) och åt asgod paj (och jag kom ihåg att det var mors dag och smsade mamma som currently levde livet på roadtrip till Italien), och gick sedan vidare till The Glasshouse (som vi var på dagen innan) för lite mer billiga cocktails (behöver fan gå på avgiftning efter den här helgen alkoholhalten var fan skyhög hela helgen) och lite mer prat och diskussioner innan vi bestämde att vi skulle börja dra oss mot Temple Meads så vi inte skulle behöva stressa till tåget.
 
Kramade Atlas hejdå och tackade för att han gjort sin guideroll så bra och fick honom att lova att komma och låta oss betala tillbaka tjänsten i London snart, och promenerade sedan till tågstationen. Kom dit precis perfekt och kom på tåget typ två minuter innan dörrarna stängdes. Det här tåget var betydligt tommare än det varit på ditvägen, och vi fick sittplatser direkt och vi åkte hem till London genom böljande fält och hagar medan vi lyssnade på Harmontown och jag sov på Joshs axel och vaknade till då och då för att bli bjuden på sura Skittles. Kom hem till Camden, gick hem till lägenheten och hängde på Joshs rum en stund innan vi båda fick inse att vi inte riktigt kunde se rakt och att det kanske var dags att kasta in handduken för dagen. Konstaterade att det varit quite a day och att Bristol varit allmänt najs, delade en lång trött godnattkram och så gick jag och däckade i min säng, absolut slutkörd på typ femton nivåer.
 
Jisses amalia vilken helg, alltså. Har sagt det en hel del under dessa recaps, men det var det verkligen. Precis vad jag hoppades att det skulle vara, och ännu bättre. Har bara varit omringad av bra människor och mått bra och myst och ätit god mat och kramats och druckit öl och hånglat och skrattat så jag fått ont i magen och bara haft sån high quality time i allmänhet. Skulle kunna tänka mig att spendera fler helger såhär. Eller, typ, alla.