Don't forget we've got unfinished business, stories yet to unfold, tales that must be retold

[Bild: Pére Lachaise, Paris]
 
Ska försöka få ner det här inlägget så snabbt som möjligt, för återigen har jag nog slagit personligt rekord i "ridiculous saker som håller mig vaken för länge om nätterna" och jag borde verkligen sovit för länge sen.
Anyhow. Idag har på det stora hela varit en väldigt bra dag. Jobbade öppningsskiftet i Blenheim och hade inte så väldigt mycket att göra eftersom jag och Felix fick det mesta gjort igår men gick runt och städade upp bland hyllorna, gjorde leveranser och pratade bra böcker. Läste ut Grief is the Thing With Feathers på lunchen (ska försöka börja en tradition att läsa på lunchen så jag kan få lite av min to-read-lista avbetad parallellt med allt som ska läsas till uni), och herrejösses så bra den var. Läs Grief is the Thing With Feathers för guds skull!!! Värd precis all hype och skriven så fint och sorgligt och asbra att jag blir alldeles avundsjuk. Började läsa Camus' The Outsider därefter, bara för att det också är en av många böcker som man bara "ska" ha läst i sitt liv (och så är den jättetunn och därmed perfekt lunchrast-size). Den var betydligt mer lättläst än jag förberett mig på, faktiskt. Får lite Hemingway-vibbar av det hela. (Har inte läst Hemingway heller men I still know okej).
 
Slutade jobbet vid sexsnåret, läste till sist ut den förbannade neverending Händelser Vid Vatten på bussen hem, köpte kuvert på Poundland och en ny glödlampa på Sainsbury's (hallen är så ljus och fin igen nu ahh), och hade The Correspondents-maraton tills Josh kom hem och vi hade Fear and Delight-singalong genom huset medan han lagade kvällsmat. Därefter hoppade jag in i duschen och han lånade min laptop medan hans dator uppdaterade sig (alltså vet inte om han uppskattar vilken enorm gesture of trust det var herrejösses ingen får låna min dator om jag kan komma undan), och efter det åt vi kvällsmat i köket och såg på en fyrtio minuter lång video om de mest kraftfulla Digimon-karaktärerna även fast ingen av oss vet någonting av Digimon (säger ju att vi har en tendens att älska att se grejer som ingen av oss tycker om det är ett genuint problem).
 
När Joshs dator hade uppdaterats klart gick vi in på hans rum istället och jag bäddade ner mig i hans säng bc det var askallt i hans rum (och hans madrass är mysig och hans täcke astjockt så y'know), och vi såg en massa Fallout-Let's Plays och lagom till Nat och Daniel kom hem var vi mitt inne i ett avsnitt av den nya säsongen Robot Wars (som jag tror jag såg på när jag var liten ??? minns typ bitar här och var av det det är askonstigt). Har nog hittat vårt nya serieprojekt att ta över efter Torchwood, tror jag. Det är bara robotar som slåss i en arena men det är så orimligt intense och asengagerande alltså ???? I love it so much ????
 
Hängde på Joshs rum och drack vin och pratade om gamla realityserier från 90-talet en stund innan vi sa godnatt och jag och Josh gjorde ett ärligt försök att gå och lägga oss men istället borstade tänderna och skrattade alldeles för mycket åt ett tv-seriekoncept vi hittat på (där Hitler inte alls tog självmord för att han förlorade kriget utan för att hans hund Eva - hans fru och hund hette samma sak för han döpte dem efter varandra bestämde vi  - avslöjade att hon aldrig gillat hela massmords-grejen och sparkade honom på benet och gjorde honom så sårad att han sköt sig. Jag vet inte varför våra konversationer alltid slutar på såna här ställen, men ändå.
Gick runt i lägenheten och tjabbade en massa rent i allmänhet en stund, och så till slut sa vi godnatt allihop och gick och la oss. 
 
Och Josh hade halvt på skämt sagt "oh my god kan vi inte liksom actually skriva om hunden som sparkade Hitler på benet" och jag bara "haha yeah sure jag skriver det direkt" och jag tror han trodde att jag skämtade men för typ tio minuter sen skickade jag ett sms till honom där det bara stod if you thought i was joking i really wasn't, tillsammans med en länk till ett dokument som heter "THE STORY OF THE TIME A DOG KICKED HITLER IN THE LEG AND HE JUST STRAIGHT UP DIED".
1085 ord har jag skrivit. En hel novell.
Så, ja. Av alla dumma anledningar jag haft till att sova för lite, så är "upptagen med att skriva en tre sidor lång novell om när en hund sparkade Hitler jättehårt på benet" nog rätt högt upp på listan.
 
Så, ja. Har bara använt my creative talents for evil idag, verkar det som, så nu är det väl dags att sova, antar jag. Imorrn ska jag öppna i Blenheim igen och sen ska jag till Stratford med Marion och Jev och shoppa fina kläder och dricka drinkar och bara rent allmänt leva det ultimata fredagslivet. God bless.
Hörs imorrn!!