Juni, som alltid vet precis hur man ska sälja in ett band till mig, behövde bara säga det här bandets namn och det faktum att de kallar sin genre "tenderpunk" för att jag genast skulle älska dem med hela min själ. God bless alla aspekter av det här alltså.
HOLA AMIGOS. I söndags promenerade jag och Josh hem från Kentish Town vid midnatt, och jag sa "you know, this was a solid week, wasn't it", och Josh svarade "it really was", och det är ungefär det generella utlåtandet. Har spelat så JÄKLA mycket brädspel den här veckan, vilket alltid hjälper till att förbättra min generella livskvalitét en massa i allmänhet.
Förra veckans Blades in the Dark var inställt eftersom Ruben behövde jobba, så istället tog jag med mig Josh till Dalston efter jobbet på onsdagen och vi mötte upp resten av Blades-gänget hemma hos David och spelade brädspel istället (eftersom David har asmånga varav vi aldrig varken hört talas om eller spelat de flesta vilket ju är ULTIMAT). Vi spelade ett spel som hette Betrayal on the House on the Hill eller något åt det hållet, vilket mer eller mindre omedelbart blev vår nya absoluta favorit. Hela spelet går essentially ut på att man utforskar ett hemsökt hus tills man hittar något extra spöklikt och en av spelarna blir utnämnd till förrädare som ska ha kontroll över monstrerna och försöka vinna mot alla andra. Vi spelade två rundor direkt efter varandra för att det var så himla roligt, och oh my GOD så intense och galet och spännande det var. Var nästan sugna på att spela en tredje runda om det inte varit för att det redan hunnit bli sent.
Hade några lugnare dagar mitt i veckan där jag började läsa Sandman (som är typ det sista av Neil Gaiman jag inte läst än och oh my GOD kommer verkligen snöa in på det här nu i can feel it), åt mysiga middagar med Josh efter jobbet, och såg på en hel massa myrvideor. I torsdags åkte jag till Dalston igen för att träffa Mats och hans nya flickvän Simei. Vi var i hennes (helt SJUKT FINA) lägenhet, drack vin och åt asgod vegansk mat och stod på taket och pratade halva natten och det var SÅ HIMLA MYSIGT. Det var så himla fint att se Mats ihop med någon som passade honom så bra och gör honom så lycklig och ÅH. Hoppas detta är ett tecken på att jag och Mats kanske till sist ska lyckas tima in att vara lyckliga samtidigt - har literally aldrig hänt sedan vi blev vänner eftersom vi alltid somehow lyckats ta det i perfekta skift att vara ledsna. Det var väldigt wholesome och Simei är världens coolaste goth och det var verkligen A+ på alla sätt och vis.
I lördags jobbade jag och Sophie ett mardrömsskift på jobbet (tror varenda idiot på hela jorden var där??? typ ALLA var helt dumma i huvudet??? ville dö typ hela tiden????), men eftersom vi var en personal för lite så fick jag stänga tidigt, och direkt därefter åkte jag in till Soho där jag mötte upp Mats, Simei, och en hel massa andra folk jag kände för att se Sophies poesikväll som hon anordnar med jämna mellanrum. Var en blandning av poesi, musik, dans och allt möjligt, och det var så HIMLA mysigt??? Typ alla som var där var så himla duktiga och vi bara satt där och jobbade oss igenom fler och fler öl och lyssnade på vackra dikter och mysig indie och bara LEVDE THE ABSOLUTE LIFE hela natten. Also extra plus att jag fick känna mig extra cool genom att kunna gå till ett coolt hipstrigt poesievent och typ hälsa och krama var och varannan människa??? Kändes så himla creddigt, även fast det mest var för att alla var Sophies kompisar som jag därmed också känner.
Kom hem framemot midnatt, där Josh och en bunta kompisar (som alla spenderat lördagen på Brighton Pride) hade efterfest i vår lägenhet. Hela lägenheten var TÄCKT i glitter (det är nästan en vecka sen nu och jag är FORTFARANDE glittrig tror jag kommer vara såhär tills jag dör nu), och Josh välkomnade mig med en stor vinglig kram, en stor pizzaslice och ett glas gin och tonic, och så spenderade vi resten av natten med att ha precis en sån där hemmafest som jag älskar mest av allt, där alla är ganska lugna och lulliga och mest lyssnar på musik, sitter på balkongen och pratar om sina känslor, dansar fult och provar igenom olika hattar. Book och Dice (aka våra lifesized barndockor som vi köpte till varandra i julklapp för att vi har en helt normal rimlig relation) gjorde stor succé. De flesta bilderna från festen är bara på våra kompisar som står med en arm runt deras axlar och en drink i andra handen som om de var helt vanliga gäster. Bless.
Alltså. This. Look at my son being the life of the party.
Alla somnade på vilka mjuka ytor de hittade i huset (vilket är rätt många ändå, vilket är the perk med att vara typ det enda hushållet i hela London med ett gästrum) framemot småtimmarna, och söndagförmiddagen spenderade vi på sånt där asmysigt post-party bakfyllesätt, där vi gick till ett café nedför gatan och åt brunch, och spenderade några fler timmar med att ligga hopgosade i soffan och lyssna på musik, göra te åt varandra och måla naglarna. Så himla wholesome. Vi borde verkligen ha fest oftare, honestly.
Sorry 4 cheesy picture men Ellie smygfotade mig och Josh när vi promenerade till brunchstället och honestly. Idyllen va.
När alla dragit sig hemåt framemot eftermiddagen på söndagen tog jag och Josh en väldigt wholesome långpromenad till Dalston (det tar egentligen bara en timme men jag säger långpromenad för att Josh tog hundra omvägar stup i kvarten och gav mig en smärre hjärnblödning) i solen. Stannade i någon affär för proviant i form av glass och iste, och kom sedan hem till David's lägenhet framemot sjusnåret, där vi drack ginger beer och rom (som David kallade Dark and Stormy och som jag är ett definitivt fan av nu), och spelade lite mer Betrayal on the House on the Hill med Blades-gänget för vi kan fan inte få nog nu (Josh har önskat sig det av sina föräldrar i födelsedagspresent så snart blir det fan inget stopp på oss nånsin). Var nog den mest intensiva nagelbitarspännande sessionen av alla spel jag någonsin spelat. I slutet var alla utom min karaktär och monstret döda och kunde inte influera spelet, och ÄNDÅ var alla så sjukt investerade att vi alla bara SKREK alltså herregud kan inte lovorda det där spelet nog. Det är helt SJUKT spännande så himla ofta. Vi vann med historiens minsta marginal, och hög på vinnaryra tog vi därefter tunnelbanan hem igen, gick hand i hand i mörkret hem från Kentish Town, och konstaterade att vi fan gjort bra ifrån oss som människor den här veckan i allmänhet. Har träffat i princip alla mina bästa Londonpersoner flera gånger, spelat så jäkla mycket brädspel och bara haft så himla mycket GOOD OL' WHOLESOME FUN. Gud så fint. Må det aldrig ta slut, det här.
Anyhow. I måndags spelade vi en intense D&D-session (som slutade med att vi blev omringade av genuint en HEL PUB full av skurkar), idag blev Blades in the Dark inställt (igen) vilket var fine ändå since det betydde att jag kunde åka hem och skypa med pappa istället. Imorrn ska vi på jobbmiddag (vilket är en unheard of luxury så herrejösses vad mycket gratis mat här ska ätas alltså), på torsdag ska jag till BIRMINGHAM och FÅ BETALT för att MODELLA (jag vet SJUKT VA vad är mitt liv), helgen kommer förmodligen spenderas till största delen i Dalston med Mats på allehanda gig vi springer på, och på söndag kanske det blir Blades igen. Vi får se vad som händer. Ska nog bli himla mysigt, oavsett. Återkommer med en review om alla dessa upplevelser om en vecka. SMELL YA LATER.