Alla har pratat om Janelle Monáe överallt sen hennes senaste skiva kom ut och så fort jag hörde den här låten förstod jag varför. Sån absolut BOP. Helt beroende nu.

SHE’S ALIVE. Har gått typ två veckor sen sist? Apologies. Här trodde jag att jag inte hade några större planer, men tji fick ju jag, som vanligt. Har verkligen aldrig tid att sätta mig vid datorn och skriva nuförtiden, både blogg och romaner. Har en misstanke om att jag innan alltid skrivit som eskapism, för att få leva i en värld som gav mig något jag tyckte jag saknade. Tror inte jag saknar något för tillfället, vilket ju kan vara det mest cheesy jag någonsin yttrat. Är bara i en sån perfekt fas i livet för tillfället - alla aspekter känns liksom bra? Min lägenhet är fin, min familj är bra, mina vänner är visserligen få men världsbäst, jag är lyckligt kär på ett sätt jag aldrig trodde jag skulle få bli... It goes on. 

Hatar konceptet att man bara kan skapa konst om man är olycklig, men för tillfället tror jag att jag mest bara svävar runt i något sort drömlikt state som förmodligen kommer gå över så småningom, men som för tillfället mest gör mig rätt oproduktiv och allmänt content. Det är ju få förunnat att få känna såhär, trots allt, så jag ska nog bara njuta av det här medan det varar. Skriva har jag hela livet på mig att göra sen.

Anyway. Sedan vi hördes senast har jag mest varit upptagen med att socialisera. I lördags spenderade jag dagen med Mats och Laura och några av deras kompisar i en park och därefter en pub, innan jag genom en helt otrolig show of self control lyckades åka hem efter inte bara en utan TVÅ (2) tequila shots  medan alla andra stack till något warehouse party. Helt otroligt. Årets bedrift.

Jobbade extra på söndagen eftersom Josh ändå var i Budapest och jag är DÖDLIGT trött på ensam hemma-tid at this point, och när jag kom hem var Ellie hemma (sen hon fick en extranyckel för att kunna komma och tvätta emellanåt har hon blivit som en honorary tredje flatmate och let me tell you det är så HIMLA mysigt att actually få träffa henne lite oftare än typ en gång i halvåret at last), så vi spenderade kvällen med att se på Full Metal Alchemist  och äta burritos tills mitt i natten. Josh kom äntligen hem igen vid fyra på morgonen efter att hans flyg hem varit superförsenat, annonserade ut att han aldrig vill lämna huset någonsin igen, och därefter har vi spenderat varje ledig kväll med min favoritgrej - ligga i en trasslig hög i soffan och beta av resten av sista säsongen av Skins (vi är ÄNTLIGEN KLARA god bless), bli bestörta över veckans senaste myr-video, gråtskratta till senaste avsnittet av Love (den nya säsongen är SÅ bra??? hela den här serien är SÅ bra???) och hitta på konspirationsteorier till fler och fler märkliga youtubekanaler. 

Frågade Josh häromdagen vad hans utvärdering av vår första månad som par var, och han bara "it’s been nice. We’ve been exactly the same as before", och det har vi verkligen. Vi lever typ exakt samma liv tillsammans som innan, fast med några added perks. Ingenting togs bort, bara lades till. Det är så himla fint.

I tisdags hängde jag med Francesca och Yen, eftersom det var Yens sista vecka i London innan hon flyttade hem till Belgien igen (alla mina kompisar flyttar ifrån London och det är DÅLIG STIL tycker jag </3). Vi åt mängder med sushi och strosade runt typ hela Westfield i jakt på den allra bästa efterrätten (som blev Smarties-milkshake i slutändan och ÅH så gott det var) och pratade om allt möjligt och sa sedan hejdå framemot kvällen, tackade Yen för vår tid tillsammans, kramades länge, och så skiljdes vi åt. Aw. The downside med att bo i en stad som denna -  den höga folkomsättningen kommer alltid back to haunt you förr eller senare.

I torsdags var det D&D as per usual där vi slogs mot maskzombies och klippte gräset åt nån random snubbe vi träffade på vägen (vår generella stil som grupp verkar vara att oftast gå allmän kaotisk bärsärkagång överallt och då och då göra något snällt av absolut ingen produktiv anledning vilket är en väldigt intressant balans let me tell you). 

I fredags kom Mats och Laura över på vad som kändes som den allra mest vuxna fredagskvällsunderhållningen på länge. Josh lagade fredagstacos till alla (aka en av aspekterna av svensk kultur han varit allra bäst på att anamma), och så spenderade vi hela kvällen med att spela Carcassonne och dricka vin. Hade känt mig väldigt mogen och vuxen av hela grejen om jag inte hade druckit på tok mycket vin och vaknade nästa morgon med väldigt flackiga minnen av hur jag tagit mig i säng, så yeah. Baby steps, antar jag.

I lördags jobbade jag, och spenderade sedan en stor del av kvällen liggande raklång i soffan begravd i A Wild Sheep Chase medan Josh ömsom lagade kvällsmat och ömsom städade sitt rum (eftersom jag officiellt flyttat in dit nu och mitt rum är gästrum, vilket jag känner har gett mig massor med vuxenpoäng. Bara riktiga vuxna har gästrum, ju). Halvvägs igenom dök han till och med upp med ett glas vin. Känner att jag kan vänja mig vid den här

uppdelningen av sysslor, faktiskt.

Inledde söndagen med att göra scones till frukost (klev in i sovrummet där Josh precis vaknat och satte en mugg te i handen på honom och bara "sconesen står i ugnen" alltså who is the best girlfriend spoiler it’s me). Lagom tills vi ätit klart dök D&D-gänget upp  för en helgsession. Vi slogs mot mer maskzombies och jag råkade få min tama noshörning att bli uppäten två gånger på raken och typ hälften av alla hade ett flertal näradödenupplevelser innan vi till sist besegrat alla och made it out.  Älskar fan D&D alltså. Förstår mig fortfarande till stor del inte mig på det, men ÅH så kul det är.

Resten av söndagen var vi allmänt kollapsade i soffan, drack vin och såg klart på Skins. Helga vilodagen, och allt det där.

I måndags hade jag storstädning av huset, samt, för första gången någonsin, Joshs rum (eller, well, vårt rum, antar jag). Det är det enda rummet jag aldrig städar under veckorna, och oh my god om det märktes. Var världens mest terapeutiska grej att äntligen få städa upp alla pryttlar han hade liggande överallt och slänga allt skräp och damma alla hyllor och moppa alla golv. Är som ett helt nytt rum nu. Mycket nöjd. Nu ska jag bara övertala honom att uppdatera sitt val av påslakan till något mindre nopprigt och skaffa riktiga nattduksbord (som inte är gamla flyttlådor), och sen är vi fan in business alltså.

Igår välkomnades jag hem från jobbet av Ellie, som hade tvättdag här hemma. Josh spelade D&D i sitt rum hela kvällen, så jag var rätt glad över att ha lite sällskap (betydde dock att min inplanerade Skypecatchup med mamma bara blev typ en halvtimme istället för MITT LIV VILL TYDLIGEN ALDRIG LUGNA SIG NÅGONSIN). 

Vi åt pizza och pratade om våra katter och när Josh var klar spenderade vi några timmar med att se på sista säsongen sv Black Books  medan jag och Josh internt tävlade om vem som kunde citera flest repliker (vi ville båda vara snabbast så vi sa dem fel hela tiden så antar att vi båda var förlorare i slutändan), innan Ellie blev den första att inviga gästrummet, och vi gick och la oss. 

Which brings us to today. Idag ska jag jobba klart, och därefter ska jag direkt vidare till en album launch i Kentish Town som någon av Mats kompisar ska spela på. Och på fredag kommer pappa hit!!! Vi ska gå på musikal och hänga på pub och åka högst upp i The Shard (!!!!!!!) och bara ha det allmänt mysigt. Ska träffa mina föräldrar eller Joshs föräldrar typ varannan vecka i typ en månad framöver. Maj är föräldramånaden och I have absolutely no complaints.

Anyway. Ska återvända till min arbetsdag nu, I suppose. På återseende!