Min kompis Niall's band har släppt ny musik och HONESTLY de är så himla bra???? Önskar nästan att jag inte kände dem så att det kunde vara mindre konstigt just how much jag älskar allt de producerat, heh.
Hej igen! Det har varit fullt upp sen vi hördes senast. As per usual. Anyhow. Här är vad ni missat!
I torsdags jobbade jag övertid på jobbet med att embossa anteckningsböcker med vårt emblem i guld. Har inte gjort det förut men jag lyssnade på podcasts och fick lite easy overtime och det var himla mysigt faktiskt. Kom hem, åt cheesecake till kvällsmat, och läste Sandman tills Josh kom hem från jobbet, basically.
I fredags var det min fyraårsdag sedan jag flyttade till London, vilket alltid är en ganska stor dag i allmänhet. Det är en perfekt dag för att tänka tillbaka på var jag kom ifrån och hur mycket allt har ändrats sen jag hoppade på det där flyget med en enkelbiljett 2014 och bara hoppades på det bästa.
För att fira (eller, mest för att det råkade sammanfalla på samma dag), gick jag och såg Halestorm live (vilket var lite fint eftersom jag hade på mig min bästa Halestormtröja när jag flyttade). Var evigheter sen jag såg Halestorm senast och jag älskar dem cirka mest av allt, så det var typ bästa sättet att fira på. GUD så bra de är. Fick höra Do Not Disturb live (vilket var ett mästerverk och allmänt överväldigande och herregud om det fanns en enda människa som lämnade den lokalen utan att vilja gifta sig med Lzzy Hale så tror jag inte på dem), och när den sista låten de spelade var Here's To Us hade jag ett fint litet reflective moment över mina år i London och hur långt jag kommit och fällde eventuellt en liten tår (vilket, to be fair, jag alltid gör när de spelar den låten live för it just fkin GETS TO ME varenda gång).
Liksom. Flyttade till London som liten osäker nittonåring och hoppades mest att saker och ting skulle lösa sig, och fyra år senare har jag liksom? Fått allt jag någonsin kunnat drömma om? Har fler kompisar än jag någonsin kunnat vänta mig, har ett fint hus, ett jobb jag älskar, en brittisk pojkvän (bara den aspekten skulle ju gjort mitt tonåriga jag grön av avund i allmänhet, heh). Gud, den här stan har ju verkligen gett mig allt jag velat ha. Är inte det det finaste någonsin. Är så himla glad att jag bara kastade mig ut i intet. Det här landet har verkligen gjort mig lyckligare och gjort mig till mycket mer av någon jag vill vara som person än jag tror Sverige någonsin skulle kunnat.
Anyhow. Kom hem efter giget allmänt lycklig, helt slutkörd och med ringande öron, och spenderade resten av kvällen på Joshs bröstkorg medan vi åt glass, såg på Community och han kliade mig i håret (har äntligen lärt honom bästa kli-metoderna så nu måste han göra det hela kvällarna igenom). Fint så.
Jobbade ett superintensivt skift på lördagen (kom hem HELT slutkörd även fast det inte var mycket mer busy än lördagar brukar vara), och kom hem till George's anländande i lägenheten. För att fira gick vi till affären och köpte alldeles för mycket Prosecco och spenderade resten av kvällen med att prata om allt möjligt och bli på tok för packade i allmänhet. Var en såndär himla mysig kväll där vi playade massa olika saker på TV:n men hela tiden blev distraherade för att vi hade så mycket att prata om. Så fint. Tror det kommer bli himla bra att ha George här. Speciellt eftersom det innebär att någon annan också kan hjälpa till att diska emellanåt, hehe.
På söndagsmorgonen vaknade jag väldigt tidigt och brutalt bakfull, pussade Josh hejdå, och drog till King's Cross. Mötte upp en equally bakfull Olga, köpte frukost, och hoppade på tåget till Norwich där vi skulle spendera ett par dagar på mitt livs första jobbresa. En av våra main suppliers på jobbet firade 50-årsjubileum och hade essentially slagit ihop en tradeshow med en stor middag på ett mansion mitt ute i skogen. Det var verkligen som ett fkin SLOTT??? Gammalt och storslaget med tinnar och torn mitt ute i ingenstans och hur vackert som helst, och typ alla som var inbjudna var olika independent bokaffärsinnehavare som vi bondade en massa med i allmänhet. Kollade in nya julböcker på en tradeshow (och samlade på oss mer och mer gratisböcker), åkte på guidad tur till vår supplier's warehouse där typ alla våra böcker vi beställer kommer ifrån vilket var himla coolt (har nog aldrig sett så JÄVLA många böcker på samma ställe förut det var helt SJUKT) åt aslyxig middag medan en massa författare höll tal om sina nya böcker, och avslutade dagen med en bunta industrifolk i baren där vi drack vår vikt i gratisvin och pratade om böcker och livet och allt däremellan innan jag och Olga gick till vårt (också onödigt superfina) hotellrum och kraschade i säng helt och hållet ovaggade.
Från varuhustouren vi var på. Allt det här är enorma hyllor fulla med böcker. Två miljoner titlar. Herrejissus.
Vårt hotell mitt i Norwichskogarna. Liksom TITTA PÅ DETTA. Vill bli rik och bo här för evigt.
Mitt och Olga's rum, som vi genast invigde genom att hoppa i de supermjuka sängarna, för, you know, vi är ju professionella businesswomen after all.
Utsikten från tradeshowhallen var ju också helt rimlig. De hade en superlyxig golfbana och pool och spa och fontäner och allting överallt. Vafan.
Liksom???? Om det är såhär det är att vara på jobbresa vill jag fan aldrig göra nåt annat ju.
Nästa morgon tog vi sovmorgon innan vi gick ner och åt hotellfrukost (finns det något bättre i livet? Tveksamt), innan vi sa hejdå till våra nya bokhandlarkompisar och tog en taxi tillbaka in till centrala Norwich igen för att spendera dagen med lite turistande. Hade aldrig varit i Norwich innan och hade basically ingen aning om vad jag kunde vänta mig, men både jag och Olga blev HELT sålda på stan. Den är så orimligt gullig, sån typisk bedårande liten brittisk småstad med ringlande kullerstensgator, små independent, orimligt specialiserade affärer, gulliga caféer, hela grejen. Vi spenderade några timmar med att titta på Norwich Cathedral (som är helt jäkla breathtaking på typ alla sätt och vis), gå i antikvariatbokaffärer, dricka te på mysiga små hål i väggen vi snubblade över, och avslutade det hela med att ta en (orimligt billig) pint på en pub vid floden innan vi hoppade på tåget hem till London igen. Hade verkligen inte haft något emot att komma tillbaka någon gång. Så himla himla gulligt ställe.
Norwich Cathedral är tydligen en av de äldsta katedralerna i Storbritannien som fortfarande står. Fan medeltidsfolk fattade verkligen det här med stained glass, alltså. Helt sjukt.
Liksom??? HUR
Drack vaniljte på det här pyttelilla caféet som ägdes av världens gulligaste lilla brittiska tant. England är verkligen exakt så gulligt som Morden i Midsomer fick mig att tro ibland, alltså.
Alltså DETTA STÄLLE HUR ÄR DETTA ACCEPTABELT ELLER RIMLIGT???
Kom hem från tåget vid femsnåret, pratade lite med George, och städade därefter lägenheten innan George gav sig ut på middag och jag och Josh spenderade kvällen med att spela mer Magic the Gathering (där jag valde en karaktär som kunde skada jättemycket men Josh hade valt en karaktär som kunde hela sig jättemycket så det var verkligen superjämnt ända in i slutet haha), innan George kom hem igen och vi avslutade dagen med lite Community. Himla fint så. Känner att oktober som månad rent i allmänhet kommer take it out of me (har inte en enda ledig helg tills slutet av november rent allmänt så YEAH), men det har varit himla mysigt so far i alla fall. Och Halloweenmånaden kan ju aldrig vara en dålig sak, oavsett.
Anyhow. Ikväll är planen att jag och Josh ska baka (han har en bake sale på jobbet och jag måste göra kanelbullar till Kanelbullens Dag på torsdag så vi bestämde oss för att ha en wholesome bakkväll), på onsdag är det D&D, på torsdag har vi ett författarevent på jobbet, och i helgen ska hela gänget ut på en av våra kompisars EP-launch halva natten (nackdelen när ens musikerkompisar inte är traditionella musiker utan DJ's är ju att alla gig är så JÄKLA sent på natten hela tiden), så det blir nog skoj.
Ska återgå till dagen nu, antar jag. Hörs snart!