HOWDY. Jag återkommer från ännu en busy vecka. Känns som jag knappt varit hemma OCH knappt sett Josh på hela veckan, och kan inte riktigt avgöra vilken av de två aspekterna som varit värst. Eller, well, VÄRST och VÄRST, det känns ju lite orättvist när allt jag hållt på med varit roligt, men ändå. Ibland vill man ju bara ligga hemma, ändå.

 

Anyway. Låg hemma och såg på Community och målade naglarna med Josh i tisdags (honestly det faktum att måla naglarna tillsammans är en så stor del av det här förhållandet gör mig så djupt lycklig like? killar utan minsta respekt för könsroller är honestly my entire type och jag älskar det). I övrigt har den här veckan har till största delen bestått av rollspel för min del, som jag ju nämnde förra veckan. I onsdags var min första Blades session hemma hos David, där vi kidnappade två adliga tonåringar och utpressade deras föräldrar på sjuka summor pengar samt råkade döda sju av tonåringarnas kompisar i en vild häst-och-vagn-jakt. Vi är så efterlysta nu att om polisen får tag i oss kommer de avrätta oss. Hehe. Live fast die young, och så vidare.

 

I torsdags hade jag stängningsskiftet på jobbet och åkte därefter direkt ut till Bermondsey och Las Palmas (som är vad vi döpt Paul, Cal och Emmas lägenhet since vi tyckte det var för jobbigt att säga tre namn på raken och inte ville prioritera bara två av dem och Palmas är en kombination av alla deras namn) för veckans andra Blades-session, den här gången med Paul som spelledare. Var väldigt intressant att ha en session i en annan grupp eftersom spelledaren gör så stor skillnad, och hade verkligen ASKUL och fick äntligen känna mig cool och erfaren eftersom jag spelade med min karaktär från min andra grupp som har rätt mycket mer poäng i färdigheter än den här gruppen hade. Paul ledde spelet så att det fick ganska mycket D&D-vibb, vilket jag verkligen gillade (aka han fick oss ofta att sakta ner och beskriva vad som hände och hur vi gjorde olika saker och hur våra karaktärer upplevde saker vilket jag verkligen gillade och kändes som om jag utvecklade min karaktär en hel massa i en helt ny riktning på bara den sessionen eftersom spelsätten var så olika mot hur jag vanligtvis brukar spela henne? så najs). Plus det faktum att han hade gjort en enorm spellista med "spooky boat noises" eftersom sessionen ägde rum på ett skepp, tände ljus och bad Emma lägga fram "the spooky knife" för added effect. Så himla roligt from start to finish, basically. Älskar Blades in the Dark. Vet inte om jag nämnt det förut.

 

I fredags hade George (i sin eviga roll som hela kompisgruppens konstanta administratör) dragit ihop en pubkväll i Camden (som jag anslöt mig till framemot nio efter att ha legat raklång på soffan ett par timmar efter jobbet). Träffade lite folk från gänget jag bara hört om tidigare (och hade en lång intensiv diskussion om hur man egentligen definierar vad "fabric" är), drack en massa god öl, pratade med George om det faktum att han ska flytta in hos oss snart (han har fått jobb typ runt hörnet och eftersom vårt extrarum står tomt ändå så var det ju ett himla smidigt sätt att get some extra ca$h) och han var så himla taggad och kramade oss massvis och bara I CANNOT WAIT TO LIVE WITH YOU GUYS och alltså det var så GULLIGT. Ska bli så himla mysigt, plus att vi kommer behöva betala typ £300 mindre i hyra månaden, vilket ju också är allmänt ultimat (och bra timat considering att vi måste köpa en ny soffa typ omgående since vår nuvarande håller på att falla i beståndsdelar.........). George lovade dessutom att han gillar att städa, så jag ser fram emot lite support på städfronten också, haha (George bara "jag vill ju liksom ta hand om huset väl så att jag kan imponera på er" och Josh bara "det är inte mig du måste imponera på I'm not in charge of that place", vilket, tbh, är mycket sant). Jag insåg framemot morgontimmarna att jag fortfarande hade jobb dagen efter, och jag och Josh lyckades ta oss ifrån puben vid någolunda resonabel tid, men stannade därefter uppe alldeles för sent och tittade på Community och sov inte förrän vid tre på morgonen ändå. Suck. Att man aldrig kan lära sig.

 

Var för en gångs skull bara trött och inte bakfull under lördagsskiftet, vilket är en trevlig överraskning varje gång, och hade ett rätt mysigt lördagsskift med Ivelina och Sarah (alltså jobbet har varit SÅ bra på sistone? turistsäsongen börjar ta slut och det märks så himla tydligt att folk börjar komma in och fråga efter actual böcker istället för bara efter Hugh Grant alltså GOD BLESS), innan jag pallrade mig hem vid fyra och gosade ner mig i soffan med Josh en stund innan D&D-gänget dök upp och vi hade en förvånansvärt framgångsrik session där vi bland annat fick ett skelett att krypa in i ett jättelitet hål genom att släpa sin egen skalle med en lösryckt arm och jag assisterade skelettet genom att förvandla mig till en jätteliten apa. Slutade sessionen med att vi var totalt omringade av fiender, dock, så vi får väl se hur det går nästa gång, heh.

 

På söndagen pallrade vi oss upp framemot elva, gjorde oss i ordning, städade undan efter D&D, och var klara lagom tills Hannah och Tony (aka Joshs syster och hennes man) dök upp. Vi gav dem en tour runt i lägenheten och Josh lagade omelett till lunch, och så åkte vi in till stan och gick ett par timmar på Tate Modern och såg mest på cool cement (som är en av Joshs stora passioner i livet för han är en jävla NÖRD) och cool konst, och därefter på den (coola) utsikten från högsta våningen, som är typ den näst bästa utsikten över London som går att få (med undantag av The Shard). Himla najs. Framemot kvällen hoppade vi på Jubilee Line till O2 Arena för kvällens överraskning och Joshs födelsedagspresent, vilket visade sig vara att se Arctic Monkeys???? Har alltid avfärdat Arctic Monkeys som ett band som jag aldrig skulle få tillfälle att se live since jag 1. inte har lyssnat jättemycket på dem i allmänhet, och 2. därmed inte skulle få för mig att betala tonvis med pengar för en massiv arenashow, men nu hade Hannah och Tony lyckats få tag i två biljetter mer än de räknat med och tog med oss som en överraskning vilket ju var det cirka bästa någonsin. Herrejösses vad Arctic Monkeys är bra, alltså. Är ju ingen unik åsikt, direkt, men jag fattar verkligen varför Malin var så besatt av dem hela gymnasiet. Alex Turner är en sån jävla SHOWMAN och låtarna är såna jävla TUNES alltså herrejösses. Så himla bra kväll (och himla skönt att vi hade sittplatser för övrigt för genom min utsikt över den stående sektionen kunde man se vilket jävla KAOS det var därnere så jag var rätt glad att slippa det tbh). Känns en aning orättvist att jag nu sett Malins absoluta favoritband och hon inte har det, men ändå. Är ändå himla glad att jag kunde gå, även fast jag kände mig som något av ett fake fan som bara kunde de största hitsen.