If she was a phone I'd pick her up and call the fire brigade

[Bild: Camden, London]
Josh visade mig The Cat Empire-musikvideor häromveckan eftersom jag, citat "är så bra på att gilla band", och kastade sig sedan in i en säkert tio minuter lång monolog om just hur mycket The Cat Empire är det bästa bandet han vet. Kunde inte neka den sortens engagemang, och som konsekvens blev jag lite allmänt obsessed och den här låten har gått på repeat sedan dess. Vill dansa på en strand i Spanien bara jag hör den, ju. Such a jam.
 
Den här lediga dagen har varit så ofantligt välbehövlig, alltså. Fick dessutom imorgon ledigt också eftersom Anna behövde byta ett skift, så min avslappningsnivå har stigit avsevärt. Har kommit ikapp med sömnbristen en aning och känner mig lite mer som en person igen, vilket är väldigt välkommet.
 
Vaknade till vid femdraget på morgonen någon gång och insåg att Youtube fortfarande var mitt inne i att spela Ross Noble-gig medan jag sovit, och efter jag stängt av datorn somnade jag om igen tills kanske tolvsnåret, när jag vaknade och låg och morgnade mig ett bra tag innan jag steg upp och diskade undan all disk i någon konstig impuls jag får ibland (om jag börjar städa nåt så städar jag oftast allting i närheten av bara farten - är inte helt säker på varför). Kanske för att känna det som om jag fått något vettigt gjort med dagen, vem vet.
 
Diskade och sa godmorgon till Josh som kravlat upp ur sängen efter att ha kommit hem vid typ fem på morgonen och såg lite halvsliten ut, och gjorde sedan frukost i form av två dubbelmackor med jordnötssmör, en satsuma och ännu en stor kopp med mer grädde än varm choklad, som jag förtärde framför ännu fler Ross Noble-shower (Headspace Cowboy-turnén finns i typ sex olika upplagor på Youtube som alla är helt olika med exakt lika hysteriskt roliga eftersom han seriöst improviserar hela showen varje kväll. I am truly blessed). Spenderade större delen av eftermiddagen så - åt Gobstoppers och skrattade asmycket åt alla superbisarra skämt (det är verkligen den sortens gig man måste hålla koll på hela tiden - kollar man på mobilen i två sekunder så tittar man upp och ser honom rusa runt på scen och skrika om mjältar hejvilt, så y'know. Och ja, mjältgrejen händer verkligen i Headspace Cowboy. Det är en av mina favoritdelar tbh).
 
Tog min tid på mig att byta om och sminka mig och såg lite mer på Ross Noble tills klockan var sex och det var dags för mig att ta mig ner till tunnelbanan. Hade sällskap av Josh som ändå skulle ner och handla, och diskuterade killen i lägenheten på Rousden Street vars liv vi båda blivit överdrivet emotionellt investerade i (man genar alltid via Rousden Street för att komma ut på Camden Road till tunnelbanan och han bor i en lägenhet på bottenvåningen och har inga gardiner för fönstret så man kan se rakt in i hans lägenhet så både jag och Josh hade - helt oberoende av varandra - börjat kika in genom fönstret i farten när vi gick förbi där och har följt hans och hans flickväns liv i små tvåsekundersglimtar in i deras vardagsrum här och där. Vi är mästerstalkers av en komplett främling som inte har en aning om vår existens, basically).
 
Ingen av oss hade sett hans flickvän på ett tag så vi börjar oroa oss för att de har gjort slut (tydligen hade han haft alla lamporna tända och suttit i soffan fem på morgonen när Josh var på väg hem vilket kändes som ännu ett tecken på att han kanske var dumpad. Josh hade allvarligt övervägt att väcka mig fem på morgonen när han kom hem för att rapportera detta. Tolka det hur ni vill). Frågade Josh om han städat som han sagt att han skulle göra i början av dagen (som jag direkt besvarat med "det tror jag på när jag ser det"), vilket han såklart inte hade, och jag skrattade lite och sa "dagen du städar ska jag göra den där cheesecaken" (eftersom jag sagt att jag ska göra en cheesecake i min stora cheesecakeform i evigheter), och Josh sa att jag borde köpa med mig grejerna hem efter jag kom hem eftersom han plötsligt skulle städa RIGHT NOW IMMEDIATELY och jag började ångra att jag slagit detta vad, och så skiljdes vi åt i en korsning och jag hoppade på tunnelbanan till Shepherd's Bush.
 
Återförenades med Jevjenija, Francesca och Marion (i den ordningen - Piccadilly Line var försenad så Marion var för en gångs skull försenad), och gick in till Westfield-gallerian för att äta kvällsmat på Five Guys, som vi planerat sedan vi var där förra gången. Har alltid inbillat mig att Five Guys har jättegoda hamburgare, även fast jag inte vet varför jag tror det, och Marion hade trott på min vaga magkänsla och bestämt att det var vår destination för dagen. Lyckades komma dit en halvtimme innan stängning, och även fast hamburgarna var dyra som snor så var de verkligen värda det. Herrejistanes så goda de var. Tog en bacon-and-cheese-burgare och trodde jag dött och kommit till himlen. Pommesen var också helt goddamn fantastiska och vi satt mest där och gjorde obscena ljud över hur gott det var (de hade vaniljcola också!!! har inte druckit det sen jag var i Sverige senast så jag dog lite av lycka).
 
När vi ätit klart (vilket gick ganska snabbt eftersom allt var så himla utsökt) och gallerian började stänga bestämde sig Marion för att vi behövde efterrätt också, och vi lämnade gallerian och hittade en gullig liten italiensk restaurang precis utanför som inte stängde förrän sent, som vi gick in och beställde efterrätt i. Pratade skit och skrattade asmycket och fjantade oss i allmänhet (Francesca ska förmodligen till Download Festival i juni och vi var alla väldigt frestade att hänga på - speciellt jag eftersom Halestorm ska dit haha - men så insåg jag att festivalen är dagen innan jag ska hem till Sverige för sommaren så yeah maybe not). Åt panna cotta till efterrätt eftersom jag haft världens craving för det hur länge som helst, och var sedan lite lagom proppmätta och begav oss till tunnelbanan igen.
Marion och Francesca imiterade vargar, höll konstanta bröllopstal till ingen särskild och diskuterade oväntade och smått obehagliga användningsområden för apelsinjuice (don't ask allvarligt), och jag och Jev satt mest och gömde ansiktet i händerna och låtsades vara någon annanstans (det är alltid så himla roligt hur vi är så delade på mitten - Marion och Francesca är outgoing och halvgalna och jag och Jev är mer introverta och sarkastiska och lite allmänt halvtraumatiserade av deras upptåg hela tiden alltså bless). Skiljdes åt på våra respektive stationer, och jag åkte via Tottenham Court Road hem till Camden igen.
 
Kom hem till en Josh som var mitt uppe i att städa ("look I'm cleaning!!! You owe me a cheesecake now" alltså jäkla människa), och gick in och tog ner tvätten medan han skypade sina föräldrar innan vi tittade på de två första avsnitten av senaste Doctor Who-säsongen (som ingen av oss direkt sett fler gånger än en så det var dags för en rewatch) och jagade upp oss över all Dalek-mytologi i The Witch's Familiar och alla paralleller till senare avsnitt, och så var klockan sent och jag gick in till mitt eget rum igen (men är ledig imorrn så behöver inte sova än på länge hell yeah). Och that's it, basically.
Precis den sortens ledig dag som behövdes, tror jag nog. Imorgon är jag ju som sagt ledig igen, och jag har rätt överkomliga planer för dagen. Ska ta mig ut och skriva in mig hos en GP till sist (ett och ett halvt år för sent men shhhh), dammsuga mitt rum och så får jag väl göra den där jäkla cheesecaken till Josh också antar jag. Och sova en hel massa, också, såklart. Viktigast av allt, ju.