Jesus died for somebody's sins, but not mine

Läste ut Patti Smith's bok Just Kids häromveckan. Precis alla jag någonsin pratat med har sagt att det är omöjligt att läsa den boken utan att bli helt besatt av Patti efteråt, så naturligtvis föll jag pladask dit också. Har ju egentligen vetat detta länge men GUD Patti Smith är ju verkligen världens coolaste mest talangfulla person någonsin??? Verkligen en rockstjärna like nobody else. Gud.
 
Hej igen! Låt oss nu bara inte tänka på att jag försummat den här bloggen igen, och bara get straight into it. Kommer knappt ihåg vad jag har gjort sen sist, men överlag har det varit ganska lugnt, faktiskt. Det faktum att sommaren fortfarande vägrar komma till det här landet har gjort att alla sedvanliga sommaraktiviteter kommit av sig en aning. Alla blir helt förvirrade när vi inte kan spendera all vaken tid med varsin öl i en park efter jobbet och istället huka inomhus från fjorton grader och ösregn, liksom. Hoppas det blir soligt så småningom, men är överlag ganska glad för allt regn. Får sån prestationsångest av solsken annars. Nu har jag den perfekta ursäkten att stanna inne och spela brädspel och slösa timtal framför Stardew Valley. Perfekt ju.
 
Förra lördagen var en av få soliga dagar vi haft. Tjugosju grader varmt, och på jobbet tjänade vi in mer pengar än vi någonsin gjort på en dag någonsin tidigare (vilket ju alltid är skoj men GUD att försöka serva en miljard människor medan man svettas till döds är ju kanske inte den bästa kombinationen av aktiviteter). Hade lyckligtvis övertalat mig till ett tidigt skift, så framemot fem åkte jag in till Underbelly-festivalen på South Bank (som är en liten popupfestival de sätter upp under någon månad varje sommar med massa små barer och restauranger och där de sätter upp massa shower som involverar alltifrån standup till cabaret till drag queens och allt däremellan) och mötte upp Paul och Josh, som spenderat hela dagen med att spela in första avsnittet av sin nya politikpodcast (de frågade om jag ville lyssna på den men jag sa att jag redan spenderar majoriteten av min tid med att lyssna på dem tjabba med varandra om politik).
 
Vi mötte upp Emma och en av hennes kompisar, och gick på en livepodcast-show (med den otroligt fenomenala podcasten The Beef and Dairy Network, vars briljans jag omöjligt kan förklara. Verkligen något man måste höra för att ens believe, men GUD så jävla rolig den är). Därefter åkte vi hem till Paul och Emma (för en av de allra sista gångerna för I HELGEN FLYTTAR DE IN I SIN NYA LÄGENHET TIO MINUTER NEDFÖR GATAN FRÅN OSS OCH DET ÄR VERKLIGEN DET BÄSTA SOM HÄNT HELA DET HÄR ÅRET TROR JAG) och såg de första två avsnitten av Good Omens (var nervös eftersom jag älskar boken så mycket men GUD så bra adapterad den är), innan vi drog oss hemåt.
Innan vi somnade drog Josh mig alldeles nära, och viskade "tomorrow, could we just wake up late and have brunch and farm all day?" och jag fick bokstavligen GÅSHUD över dessa optimala söndagsplaner.
 
Så det var basically precis vad vi gjorde. Spelade Stardew Valley tills det blev eftermiddag, när vi tog en timmes promenad till en pub i Islington, där vi mötte upp Mats, Em, Michael och CJ. Drack några pints och diskuterade alltifrån arkitektur till politik till huruvida CJ hade dragit på sig en ancient curse som gjorde att hen konstant spillde öl över sig själv när man minst anade det. Vi avslutade kvällen med att se Hazel Iris och Mally Harpaz spela ett gig i en pytteliten teater på pubens övervåning, vilket var himla mysigt. Har velat ta med Josh på ett av deras gig hur länge som helst, och det var lika stor succé som jag hoppats på. Är ju nästan alltid Josh som introducerar mig till ny folkmusik, så varje gång jag kan göra det istället är alltid a strong moment of pride. Tog tunnelbanan hem efter det, såg tredje avsnittet av Good Omens med George, och somnade sedan allmänt nöjda.
 
Veckan som varit har som sagt varit ganska lugn. Paul var här i torsdags för mer podcastinspelning, så jag roade mig med att baka en Sverigekaka (nationaldagen till ära, såklart) och slå in paket inför helgen och äta min vikt i jordgubbar.
 
Och så i fredags kväll efter jobbet hoppade jag på tåget i Liverpool Street och åkte ut till Saxmundham, där Josh och Joshs pappa hämtade mig och körde mig till helgens tillhåll - Thorpeness, som är en pytteliten pittoresk by på Suffolk's kust, där hela Joshs familj hyrt ett hus för att fira att Joshs syster fyllde 30 och hans fastrar 60. Var jättelänge sen jag var på den brittiska landsbygden i allmänhet, så det var så himla mysigt med en liten city break. Spenderade vår tid med att promenera på den (otroligt blåsiga) stranden, gå på skattjakt runt i byn, ro på sjön, äta glass i den lilla butiken, spela boule i trädgården och ändlösa brädspel om kvällarna, dricka extravagant hemmagjord jordgubbsgin, äta oändliga mängder god mat, och se på Coronation Street till fyra på morgonen. Det allra bästa livet, basically. Gud, Joshs familj vet verkligen hur man lever.
 
Här är ett urval av bilder från vår wholesome helg hemifrån:
Här bodde vi! Ett ENORMT hus med fem sovrum, typ fyra toaletter, och ett jäkla TORN???? Helt galet.
Mitt i byn låg "the boating lake", som tydligen byggdes av en kompis till J.M Barrie (som skrev Peter Pan) och därmed är alla öarna i den inspirerade av saker från boken. Also, asmånga vädligt hotfulla svanar.
Thorpeness hade verkligen det mest Morden I Midsummer-aktiga utseendet jag någonsin sett en brittisk by ha. Var nästan oroande, tbh.
Deras kändaste sevärdhet var den här rätt märkliga grejen. Det heter The House in the Clouds, och är basically ett vattentorn vars topp de byggt om till att se ut som ett hus, så det bara liksom??? Ser ut som att det svävar i luften över alla träd??? Som om det här stället inte var overkligt nog redan, liksom.
Söndagen var den enda dagen på helgen som vi fick fint väder, så vi passade på att hyra varsin roddbåt och utforska the boating lake. Om man tittar noga kan man se The House in the Clouds där över alla andra hus i fjärran. Så märkligt, men samtidigt GUD jag vill ha ett sånt hus så himla mycket.
Har inte rott båt på hundra år så det var en väldigt trevlig throwback på alla sätt och vis. Titta så mysigt!!!!
Josh fick ansvar för att ro och Joshs syster Hannah fick i uppdrag att styra, och jag satt i fören och tog kort och njöt av solen. Perfekt arbetsfördelning, tyckte jag.
Vi rodde förbi den här lilla stugan, som det stod "Wendy's House" över dörren på, på en liten gullig ö. "It's the original Wendy's House!"  sa Josh och Hannah exalterat, och jag förstod exakt 0 tills jag fick det förklarat att Wendy's House tydligen är vad britter kallar lekstugor, efter Wendy i Peter Pan. Mitt nya bästa gulliga britt-fakta, tror jag. Om engelsmän inte vill att jag ska tycka de är så söta hela tiden måste de verkligen sluta kallla allting så gulliga saker, faktiskt.
Lads on tour!!! Gud finns få saker jag tycker så mycket om som kombinationen Josh + wholesome aktiviteter på valfri landsbygd
Hittade den här skylten i entrén till huset och 1. varför är den så himla rolig, och 2. varför låter det väldigt mycket som om "our brother fire" är en metafor för djävulen?
Jag och Josh gav Hannah en instant camera i födelsedagspresent, så vi invigde den med detta gulliga familjekort i trädgården innan vår vicious boule-match gick av stapeln (jag och Josh kom tvåa och var väldigt stolta)
Inledde dagen idag klockan åtta med att packa ihop det sista i huset, äta lite mackor, och packa in oss i bilen för ett sista litet äventyr innan det var hemfärd. Vi åkte till Snape Maltings (jag bara "Snape????" och INGEN fattade varför jag var så förvånad över denna random Harry Potter-referens. Antar att hela jäkla landet är en enda stor Harry Potter-referens och att jag bara borde vänja mig vid det här laget).
 
I Snape Maltings regnade det som bara den, men vi såg en fin Henry Moore-skulptur och några fina marshes och fönstershoppade i några gulliga små boutiques som var inhysta i ett stort hus (och Josh fick strängt övertala mig att inte spendera onödigt mycket pengar på asfancy bubbelbad). Framemot tolvsnåret sa vi hejdå till allihop, och jag och Josh turades om att sova på varandra hela vägen hem till London igen. Josh gick till jobbet när vi kom tillbaka för att få undan lite mejl åtminstone, och jag tog vår packning och drog mig hem genom regnet och måndagsstädade huset. Belönade mig med att beställa hem min kroppsvikt i sushi, och har sedan dess mest suttit och myst i en stor tröja medan det röjer världens regnstorm ute. Inte idealt juniväder, direkt, men idealt för precis det här.
 
Nästa vecka har jag inte jättemycket planer heller, faktiskt. Vi ska spela D&D någon gång i veckan, på torsdag kommer halva George's familj och hälsar på, och på lördag flyttar Paul och Emma in nedför gatan från oss, och så ska Annalisa ha sin födelsedagsfest här, vilket ska bli himla mysigt. Finns ju få saker som är bättre än ett gammalt hederligt house party. Juni består nästan uteslutande av bra helger, faktiskt. Hell yeah.