From the first drop of blood they already want to split us open

Har vetat om Dream Nails hur länge som helst, men såg de live för första gången igår och jag är KÄR??? De är typ de allra mest charmiga bandet jag någonsin sett med såna absoluta punkfeminist-bangers PLUS att jag vill gifta mig med precis alla i hela bandet? Ny stor kärlek i allmänhet, alltså.
 
Hej igen! Jag återkommer från ännu en busy vecka. Har haft en hur bra helg som helst, och tror jag är typ? Emotionellt bakfull från den nu? Har varit på sånt jävla humör hela dagen av ingen anledning och bara varit sådär existentiellt ångestfull och bara BLÄ. Sånt himla slöseri med en ledig dag. Oh well. Veckans aktiviteter har varit värda lite backlash, oavsett, så det får man väl ta.
 
I torsdags var jag, Olga och Felix och såg inget mindre än en experimentell film om autism från åttiotalet. Jag var helt slutkörd och biostolarna var jättesköna och KANSKE somnade jag till ett par gånger (hjälpte ju inte direkt att hela filmen var jättejättetyst och knappt hade några repliker och en massa sektioner med repeterande små ljud som typ klockor och gungställningsgnissel och grejer så det hade varit mer imponerande om jag INTE somnat tbh).
 
Det jag faktiskt såg av filmen var himla bra, i alla fall (väldigt artsy och konstigt, obviously, men känns alltid som om man bara vet det när man börjar se på en film så kan man liksom se förbi det och uppskatta filmen även fast den inte är formatterad som filmer brukar vara, if that makes sense), och det var en jätteintressant diskussion efteråt om hur autism porträtteras i media i allmänhet. Fick till och med gratis vin efteråt! Perfekt ju. När vi var klara där gick vi och åt kvällsmat på Marie's Café, som är ett sånt där typiskt liten ädelsten som "bara rediga Londonbor vet om". Är ett allmänt risigt litet café på en liten sidogata, men där dem serverar vad som kan vara Londons ABSOLUT GODASTE thaimat. Var där hur ofta som helst när jag jobbade i Waterloo, och letar alltid efter en ursäkt att komma tillbaka.
 
George hade tidigare under dagen frågat när jag och Josh skulle komma hem - Josh skulle på ett gig så sa att han nog skulle bli sen, och jag sa att filmen skulle sluta tidigt så att jag absolut skulle få en early night. HAH. YEAH. Istället gick vi till en pub runt hörnet och drack massvis med öl tills puben tände lamporna i taket och stängde och vi fick dra oss hem. Verkligen varje gång jag och Olga umgås utanför jobbet så blir det ALLTID en helkväll. Jisses. Men honestly hur ska man kunna slita sig från ett umgänge där samtal startar med vinnarrepliker som "so a funny thing about Anglo-Saxon poetry is..." egentligen.
 
Var därmed allmänt färdig under fredagen, och bestämde mig för att strunta i att ge mig ut med Mats på album launch och istället spendera kvällen med att ha filmkväll med Josh. George hade åkt till Frankrike för att åka skidor på morgonen, så det var ett perfekt tillfälle att till sist bara kunna umgås lite för en kväll. Josh kom hem från jobbet på fredagen och bara "so are you excited to finally actually get to spend some time together?" och jag insåg att det fan varit evigheter sen vi hade sett mer av varandra än ett par timmar innan läggdags, typ? Vet inte hurfan vi blir såhär upptagna hela tiden, men oh well.
 
Vi åt därefter världshistoriens godaste pasta bake, drack en massa rödvin, och spenderade kvällen med att se 2001: A Space Odyssey, som jag har tänkt se huuuur länge som helst men aldrig tagit mig för (när vi var på BFI för att se den experimentella autism-filmen i torsdags gjorde de reklam för deras Kubrick-temade månad nästa månad, så tror jag blev inspirerad av det, to be honest). Borde ju aldrig förvåna en när en sån klassisk film är bra, men var verkligen förvånad över hur mycket jag gillade den. Hade typ förberett mig på att den skulle vara sådär jobbigt pretentiöst osammanhängande som alla låtsas att de gillar fast det inte makes any sense, men den hade faktiskt både en intressant plot OCH var helt sjukt vacker OCH hade ett sånt där soundtrack som får en att säga "jaha så den här låten kommer HÄRIFRÅN JAHAAA" hela tiden.
 
Var en sån himla mysig kväll i allmänhet. Hela vibben hela kvällen var verkligen som om vi var två tioåriga bästisar som äntligen lyckats få ihop en sleepover efter att inte ha setts på flera månader. Är eventuellt lite märkligt att ha den sortens relation till sin pojkvän, men honestly kan det vara en av mina favoritaspekter - just hur mycket vi verkligen är bästa vänner först och allt annat second. Mycket fint, all in all. 10/10 would recommend.
 
Att catcha upp på kvalitétstid ihop blev lite av ett tema för helgen i allmänhet, faktiskt. I lördags kom jag hem från jobbet, och vi åt kvällsmat, såg på lite dumma videor, och så stack jag iväg ett par timmar för att se The Maine (som spelade Kentish Town Forum som ligger tio minuters gångväg från mitt hus aka VÄRLDENS DRÖM och mitt tonårsjag som fkin FLÖG till ANDRA LÄNDER för att gå på gig är grön av avund varje gång).
 
Var verkligen ett sånt perfekt välbehövligt gig - scratched an itch jag inte visste att jag hade, liksom. Går på så många gig nu som är band vars låtar jag inte kan texten till och som man mest står och nickar med till längst bak i en pub - vilket också är himla najs såklart - så att återbesöka my old haunts och skrika sig hes i en publik som mest var en enda stor dansande moshpit där alla skrek precis lika högt var så himla najs som omväxling. Ibland behöver man skrika av sig lite i allmänhet, antar jag.
 
Gick direkt hem efter giget, och jag och Josh spenderade resten av kvällen med att spela GTA V och skratta så vi grät (vet inte vad som händer med mig när jag spelar såna spel med det är som om någon sorts demon tar över mig och det är väldigt kaotiskt men väldigt roligt) och se på Star Trek Discovery (som jag sov igenom hela för att jag var HELT slutkörd at that point). En kväll like the old days, när jag spenderade varenda helgkväll med att spela TV-spel i Joshs rum i vår pyttelilla risiga Camden-lägenhet. Fint att ha lite såna helger igen, faktiskt.
 
Söndagen var allmänt A+, som alltid (söndagsmästarna är ju, som vanligt, in session). Tog lång sovmorgon, åt french toast till frukost, och åkte sedan ut till Dalston där vi mötte upp med Mats, Em och Michael på vårt vanliga hak, där de hade invigning av sin nya pubmeny vilket innebar att vi fick MASSVIS med gratis mat vilket ju alltid är ett plus i livet. Frossade i mac n cheese och pulled pork nachos och annat tasty, och hamnade i en lång bisarr diskussion som involverade alltifrån en benevolent reproductive cube full med bananer som somehow influerade VM i fotboll (?????). Mats bara "jag kommer försöka förklara den här diskussionen för någon at some point och det kommer INTE GÅ", så yeah. Var väldigt engagerande och väldigt abstrakt, all in all.
 
När vi haft ett lagom långt pubhäng (aka typ.... fem timmar?) var det dags för dagens andra aktivitet, och efter att ha köpt varsin pizza slice på vägen tog vi bussen till Angel, där vi spenderade kvällen med att se Riot  Grrrl-band och leva våra absolut bästa liv. Fick äntligen visa Josh mina älsklingar ARXX, och kom därifrån med en uppsjö nya favoriter att lägga till på listan. Mmm mycket bra. Kom hem, Josh tog ett bad medan jag målade naglarna, och så var ännu en vecka över. Väldigt framgångsrik vecka, all in all, tycker jag nog. Har gjort en himla massa roliga saker, även fast det resulterat i att jag varit både väldigt bakfull och väldigt trött. Ah, such is the life.
 
Planen är att ta det något lugnare den här veckan, i alla fall. Har faktiskt knappt några planer alls!!! Jag vet!!! (Är mest för att både Paul och George är utomlands aka två av de mesta orsakerna till att jag och Josh får för oss att göra någonting, men ändå). Än så länge har jag inga direkta planer förrän på fredag!!!! Incredible!!!! Ska på en föreläsning på British Library tillsammans med Mats om John Polidori's The Vampyre vilket jag är himla taggad för (Polidori är en babe and I love him), och på söndag har vi en heldags D&D-session + Sunday dinner inplanerat. Gud vad ska man ens GÖRA MED all den här fritiden??? Galet.