Var ju tvungen att inkludera något amerikansk, inlägget till ära. Also, absolut banger. Win win, liksom.
Hej där! Jag har återkommit från min storslagna USA-resa, och har väl nästan till och med återhämtat mig någolunda. Tror inte ens jetlaggen varit värst - tror bara själva RESANDET och alla nya människor och allt allmänt socialiserande bara rensade mig totalt i allmänhet. Känns som om jag vill sova i ungefär hundra år nu. Men gud så kul det var. Så sjukt att jag äntligen kunde åka efter att ha lagt alla de planerna i en enorm "kanske, om 20 år"-hög.
Här är en ungefärlig sammanfattning, told through de oftast väldigt dimmiga telefonbilderna jag samlade på mig under våra tio dagar across the pond:
Sa hejdå till Josh som drog till Glastonbury fyra på morgonen på onsdagen, och morgonen efter hoppade jag och mamma på planet till New York. Jag såg på The Favourite och första säsongen av Fleabag på planet och kände mig allmänt nöjd.
Och så, betydligt snabbare än jag trodde det skulle känts (men också efter att ha varit fast i New Jersey och historiens långsammaste flygplats i typ tre timmar, men ändå), så var vi i New York! Var genast överväldigad över hur mycket det var EXAKT som jag hade föreställt mig. Stort och högt och högljutt och glansigt på alla sätt och vis.
Efter att ha asat våra enorma resväskor till vårt Airbnb i Brooklyn åkte vi in till Manhattan igen för vår main turistfälla - Empire State Building. Betalade världens överpris för fast pass fast det visade sig att det inte ens var någon kö, men fick se vad som nog måste vara den absolut bästa vinkeln av hela stan i den ljumma sommarkvällen, så det gjorde inte så mycket ändå.
Inledde vår första heldag i USA med den mest amerikanska frukosten jag kunde hitta - marshmallow-flingor och den mest fake osten jag någonsin skådat (var för övrigt helt märkligt BESATT av amerikansk ost hela tiden jag var där? den var verkligen helt vidrig och plastig och konstig men jag ville bara äta den HELA TIDEN???? något sorts självplågardrag har man nog inom sig ändå)
Det var runt 36 grader varmt nästan varenda dag vi var i USA, men vår lilla gata i Brooklyn var lummig och mysig och var alltid ett sånt himla treat att ha som första vy av staden på morgnarna.
En turistfälla som jag genom åren märkt faktiskt är himla värt tiden är att åka någon sorts turisttur runt i stan. Man älskar ju kul trivia, liksom. Vi tog en turistbåt runt Manhattan och via Frihetsgudinnan och det var så himla intressant (och så ser ju New York asfint ut från vattnet också så, igen, en optimal vinkel).
The Big Lady! Så enormt surrealistiskt att faktiskt se Frihetsgudinnan i verkligheten. Sånt genomgående drag i New York, att allting bara känns som om det inte kan vara på riktigt för att man sett det på film för många gånger, liksom.
Tror en av mina absoluta höjdpunkt av New York var det faktum att Leonora Carrington - aka min favoritkonstnär i typ hela världen - hade en utställning precis när vi var där. Det finns knappt några av hennes tavlor kvar i Europa eftersom hon levde majoriteten av sitt liv i Mexico, så att faktiskt få komma in och se alla tavlor jag bara trott jag skulle få se på bild var genuint så himla STORT. Ville liksom bara hoppa runt på stället av ren exaltion. Gud det var så bra. Leonora Carrington är konstigast och BÄST.
En annan höjdpunkt var The Strand Bookshop. (Man kan, såklart, inte åka på semester med mig utan att behöva besöka åtminstone en bokaffär det är det lag på). Fyra enorma våningar alldeles proppfulla med precis alla böcker och fin bookmerch man skulle kunna önska sig. Hade kunnat spendera en hel dag bara där to be honest, men fick hejda mig för att inte ge mamma slaganfall av uttråkning. Köpte med mig en ny fin totebag, några pins och ljus samt en bok om vad jag tror är lesbiska häxor (fingers crossed), så kände mig rätt nöjd ändå.
På kvällen gick vi på en comedy club, som också är ett klassiskt stopp om man ska till New York. Vi delade bord med ett gulligt amerikanskt par som gav oss turisttips i Washington, och såg en massa bra komiker (verkligen inget ger en så bra insikt i hur en stad eller ett land fungerar som att se deras standup alltså), och gick sedan hem och drack historiens blaskigaste vin (man kan tydligen bara köpa SEXPROCENTIGT vin i mataffärer här???? mitt brittiska jag fick hemlängtan omedelbart), och somnade allmänt ovaggade.
Söndagen var en stor dag - det var nämligen New York Pride, och dessutom femtioårsjubileumet av Stonewall Riots. Var asvarmt och allmänt för mycket folk för att egentligen kunna njuta av upplevelsen helt och fullt, men det var en så himla cool grej att uppleva, och när jag insåg att vi gick på Christopher Street på kvällen exakt 50 år efter upproren blev jag alldeles emotionell över hur nära jag var historien som betyder så himla mycket för mig. Och så var ju gatorna också helt proppfulla med folk i fantastiska outfits täckta i glitter, så det är ju också alltid ett plus.
Vi svängde såklart inom The Sex Museum också - som hade en massa intressanta välorganiserade utställningar men kanske var lite dyrare än det egentligen behövde vara (att se porr från 20-talet var dock en upplevelse man sent kommer glömma, ändå). Älskade även den här utställningen med punk-tema.
Efter att ha gått runt en hel dag satte vi oss i Central Park och åt donuts och vilade oss en stund, innan vi gick till Bryant Park och drack jättestarka romdrinkar innan vi åkte hem och gick på en fancy restaurang i Brooklyn och drack för mycket rödvin och blev alldeles för rowdy för ett så fint vitaduksställe. Precis som det ska vara.
Och så på måndagen tog vi med oss våra väskor igen och hoppade på ett Amtrak-tåg till vårt nästa stopp - Washington DC. När vi bokade in det hade jag alltid tänkt att DC bara skulle vara ett kul litet stopp på vägen mellan de två stora stoppen, men i slutändan tror jag faktiskt att jag gillade DC mest? Så himla vacker stad, så mycket intressant historia och så mycket mindre hysteriskt och konstigt up-itself än New York är. Gillade New York jättemycket, men var förvånad över hur liksom oimponerad jag var av hur coolt New York ville vara hela tiden, if that makes sense? Kändes liksom som någons lillebror som hela tiden skulle stå på händer och göra armhävningar för att hävda sig, liksom. Washington var lite mer lugnt och mindre in-your-face, och kändes konstigt nog lite mer som London i allmänhet (vilket nog var varför jag gillade det mer i allmänhet, ärligt talat).
Efter att ha anlänt till Union Station och haft en otrolig massa Airbnb-krabb som slutade i att vi fick panikboka ett hotell runt hörnet (som visade sig vara JÄTTEFINT och hur mysigt som helst så silver lining i guess?), gick vi och tog en turistbuss runt i stan för att få en idé om vart vi skulle gå och turista oss dagen efter. Turistturer är verkligen ett så bra koncept. Är sugen på att åka en i London nu, bara för att få lite ny kul trivia att samla på mig.
Åkte bland annat förbi och hälsade på Trump och har aldrig känt mig så obekväm som när turistguiden bekräftade att aset var hemma idag. Tänk att man har varit SÅHÄR NÄRA TRUMP. Usch.
Turen var två timmar lång och bjöd på en massa helt sjukt fina vyer av DC, plus alla deras bästa war memorials (de har en hel del för, well, USA gillar ju det här med att kriga)
Liksom???? Så orimligt fint???
Gick en tur runt Washington Memorial och den stora Abraham Lincoln-statyn medan solen gick ner och alltså???? Gud????
Kom tillbaka till stationen lagom till alla avspärrningarna hade börjat läggas fram för fjärde juli (verkligen hela stan bara ??? stängs ner??? jag och mamma var himla glada att vi inte skulle stanna längre än till den tredje), och ramlade tacksamt i säng så fort vi kommit till hotellet.
Vår enda heldag i DC spenderade mest med en massa promenerande. Inledde med att gå hit och titta på The Declaration of Independence, och svängde därefter igenom rymdmuseet, Naturhistoriska museet, Chinatown och hann till och med få en manikyr innan dagen var slut.
Avslutade med att gå till en av våra lokala pizzahak och äta enorma men å-så-goda pizzaslices och därefter call it a day. Tror vi hann med att göra det mesta som finns att göra i Washington, så kanske inte åker tillbaka i första taget, men gud vilken fin stad. Verkligen så chockad över hur mycket jag trivdes där.
Vid elva på förmiddagen var det dags att hoppa tillbaka på Amtrak och fortsätta färden till vår sista destination - Charlotte, North Carolina, för att se min bästa vän gifta sig. Herrejisses, kan fortfarande inte fatta att det också var en grej som hände. Stor resa, all in all. Anyhow. Det tog oss tolv timmar att ta oss dit, och jag spenderade hela resan med att läsa en bok om kvantfysik och se på Twilight Zone, vilket förmodligen inte direkt fick hela resan att kännas mindre existentiell och spooky, direkt.
Kom till hotellet sent på kvällen och alldeles slutkörda. Ah, aldrig har en gin och tonic smakat så gott som då.
Morgonen av den fjärde juli kickstartades direkt vid nio med Vickans möhippa. Vi dekorerade Vickan och Jay's rooftop garden med en massa ballonger och många flaskor Prosecco, som sig bör.
The bride to be var allmänt överraskad och blev såklart tvingad till både banderoll och låtsasslöja, helt enligt tradition.
Vi gjorde frågesport om Vickan-trivia och lyssnade på ABBA och det var verkligen alldeles för varmt för att dricka så mycket mimosa men ÄR DET MÖHIPPA SÅ ÄR DET FAKTISKT.
Vårt hotell hade, blissfully, en egen pool, så efter möhippan var klar kastade vi oss alla tacksamt i och svalkade oss. Märkligt hur snabbt man vänjer sig vid att konstant vara helt genomsvettig alltså? Gud min stackars klena skandinaviska hud kämpade för sitt liv at all times.
Minglade med alla bröllopsgästerna, gick och åt middag, och avslutade dagen med fjärde juli-fyrverkerier (som är precis så enorma och överväldigande som man hade väntat sig av det landet - lät mer som en aktiv krigszon än som något faktiskt firande) och barhäng på hotellet tills alla gick och la sig för att vara redo för Den Stora Dagen.
Kvart i åtta och iförd den här bästa biten av bridesmaid-merch, gick jag ner till hotellobbyn och mötte resten av brudgänget (eller the bride tribe, som vi var referred to som grupp vilket var lite cringy men mest ganska gulligt)
Dekorerade vårt rum med lite fler ballonger, drack mimosas, turades om att gå och köpa kaffe, tog danspauser när alla blev för sömniga, och introducerade amerikanerna till Eurovision (vi nämnde Eurovision i förbifarten och de bara "vad är Eurovision?" och jag har aldrig upplevt lycka som att inse att jag kommer få bli den som får berätta för någon exakt vad det är), alltmedan alla sakta med säkert fick hår och smink gjorda av den inhyrda sminkösen (honestly kan inte ett proffs göra mitt smink varje dag mitt ansikte har ALDRIG sett bättre ut)
Och så började det dra ihop sig mot eftermiddagen och vi fick in alla buketter och jag fick hålla mig från att gråta av mig sminket när Vickan kom i sin brudklänning och så VAR DET DAGS FÖR GIFTERMÅL HERREGUD.
Precis alla foton på mig i bakgrunden på ceremonin kommer vara av mig plus dåligt återhållna gråtanfall i was a MESS. Lyckligtvis var det historiens snabbaste ceremoni (tror det tog typ en kvart totalt hahaha), så jag kunde save face i sista sekund. Och så gjorde Vickan och Jay high five på väg ut från vigselrummt och det var det fucking GULLIGASTE jag sett i mitt LIV.
Alla höll gråtiga tal och det var öppen bar och jag hade genuint träningsvärk i benen i två dagar efteråt för att jag hade dansat så mycket. Precis en sån fest man vill ha, alltså.
Jag och fina mamma innan alla svettades bort precis allt fint och tillagt.
Vackraste bruden på jorden? OTROLIGT sannolikt!!!!! Har aldrig blivit genuint gråtmild av att titta på någon förut men nu hände det!!! Älskar denna människan mer än LIVET FAN.
Efter bröllopsfesten visade det sig att knappt ens brudparet ätit nån tårta för att alla varit för upptagna med att dansa. Det var ett flertal danceoffs och en hel synkad linedance. Jag har inte känt mig så levande på MÅNADER gud så kul det var.
Vickans andra brudtärnor (varav majoriteten jag inte hade träffat innan) var världens gulligaste och eventuellt har jag råkat bjuda in typ dem allihop till midsommar nästa år. WHOOOPS.
Katie dekorerade mig drunkenly med en vissen blomma bakom örat och bröllopets efterfest var mest alla som drunkenly proklamerade ut sin djupa kärlek för precis alla och det var väldigt wholesome och fint och jag lyckades nästan till och med behålla majoriteten av min värdighet trots att jag svept majoriteten av en Jack Daniel's-flaska helt själv. PROFFS, HETER DET.
Titta så fina!! Det faktum att jag tycker att Jay förtjänar Vickan säger en hel del om vilket jäkla kap han är. ONLY THE BEST IS GOOD ENOUGH ju.
"How was the wedding?" smsade George mig dagen efter. "There was an open bar and they played ABBA all night so I feel exactly as expected", svarade jag. Brutalt bakfull åt vi en nyttig smoothiebowl till frukost och därefter tog jag och mamma en Uber till närmaste köpcentrum för lite efterlängtad shopping. Jag köpte ett enormt Yankee-candle att ha i badrummet, vilket jag var himla nöjd över i allmänhet. Åkte tillbaka till hotellet, tog en tupplur på rummet ett par timmar, och gick därefter ut och åt middag med bröllopsgänget som avslutning på dagen.
Dagen efter var avresedag, men innan vi åkte gick vi och åt världens största crepes till frukost (jag åt en helt fylld av marshmallowfluff och det var FANTASTISKT) och tog en promenad runt en park med bok-tema (som jag såklart var ett stort fan av), innan vi åt lunch, låg vid poolen en stund, och gick över till Vickans lägenhet för att säga hejdå till allihopa.
Inklusive Sybil, Vickan och Jays hund, som är cirka SÖTAST I HELA VÄRLDEN.
Kramade alla hejdå ett flertal gånger, och även fast det alltid gör ont att säga hejdå till Vickan eftersom det alltid dröjer så länge innan vi ses igen, så vet jag i alla fall att hennes nya familj är hur mysig som helst, och att vi förhoppningsvis ses till nästa midsommar igen. Så himla fint att få ha kommit över och varit med om det här, alltså.
Och så flög vi hem. Jag sov inte en blund på hela tiden, och landade åtta på morgonen på Heathrow allmänt förstörd.
I jetlagsyften kunde vi ju dock inte sova, så istället tog vi våra trötta kroppar till vårt bästa brunchställe runt hörnet och åt avokadotoast för att försöka rensa oss på alla miljontals kalorier vi intagit under vårt resande.
Shoppade lite på Oxford Street och såg på ben på Grant's Museum of Zoology, och avslutade dagen med att möta upp Paul, Emma, George och Josh på puben både för att få introducera mamma till Paul och Emma och för att hålla oss vakna sista biten till läggdags.
Kommer sakna att vara på äventyr med mamma nu när det varit mitt liv i över en vecka, men gud så obeskrivligt skönt att få krypa upp och sova med huvudet i Joshs halsgrop igen ändå.
Så, ja. Vilken upplevelse. Jag vet inte om jag någonsin kommer hitta ord för att beskriva det rätt, men det var verkligen en så fantastisk upplevelse från början till slut, och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna sluta prata om det. Känner mig liksom stärkt på något konstigt sätt? Har fått vara så mycket mer självständig och social och utåtagerande på ett sätt jag inte oftast behöver vara (since alla mina kompisar är enorma extroverter och alltid kan deala med det åt mig), och jag tror det var himla nyttigt. Att se att jag kan funka för egen motor och socialisera på egen hand utan att redan ha blivit introducerad av någon annan, och allt sånt. Var i en sån himla slump innan jag åkte, rent självförtroendemässigt, och även fast det absolut inte försvunnit så känns det liksom? Mindre sant än det gjorde innan jag åkte? Som att jag fått lite fler bevis på motsatsen liksom?
Oavsett tror jag att det här var himla nyttigt för mig på en hel massa plan, och jag kan verkligen inte vänta tills jag får göra nåt sånt här igen.
Tills dess, dock, ska jag sova.
Och fira min födelsedag på fredag! Och gå på poesikväll på lördag! Och ha födelsedagsfest nästa helg! Haha sova vem har ens tid med det.