No one on that pavement's gonna shout at you that your heart also matters

Amanda Palmers nya album kommer ut om någon vecka, och det här är senaste singeln från den. Herrejistanes vad precis hela det här albumet kommer få mig att gråta ihjäl mig alltså. Can't wait.
 
HEJ IGEN! Råkade sova till ett på eftermiddagen igår, och i kombination med en måndagsession av D&D hann jag aldrig riktigt med att kika in. Oh well, här är jag nu i alla fall.
 
Förra tisdagen spelade vi D&D, råkade hitta en enorm drake och blev omedelbart nästan dödade allihopa. Klassiskt. Det var mitt straff som trodde att jag kunde göra en casual barrel roll över en enorm frostdrake utan att genast bli infångad, men skam den som inte försöker, y'know. I torsdags var det Disco Night, och vi såg ikapp på de två avsnitt av Star Trek: Discovery som vi missat när vi alla varit ifrån varandra. Var tvungna att ta paus mellan avsnitten för att vi hade så himla mycket saker att diskutera, och efteråt kunde ingen slita sig från allt Star Trek-prat tills det blivit alldeles för sent och Paul var tvungen att dra sig hemåt. Disco Night kan vara ett av mina nya favoritkoncept, ärligt talat. Det är så HIMLA mysigt att bara samlas med en bunta folk som älskar ens favoritgrejer precis lika mycket och bara BALLA UR tilsammans om hur mycket man älskar det och vad man tror kommer hända och roliga grejer som hände tidigare. Gruppchatten vi startat är full av Star Trek-memes och känner bara rent allmänt att I HAVE FOUND MY PEOPLE. Så himla mysigt att jag smäller av.
 
Och så i fredags efter jobbet mötte jag upp Josh i Hammersmith och åkte vidare ut till Olga och Joakims lägenhet, där Olga hade dukat upp en helt orimlig mängd hemmagjord sushi och ett dussintal vinflaskor (som alla var slut när kvällen var över....). Sophie, Alex och Alex's flickvän var där också, och vi spenderade literally precis hela kvällen med att prata om allting från Freud till djuphavsfiskar till obskyra sextonhundratalsprofeter (Olgas nya besatthet aka nyss nämnda obskyra sextonhundratalsprofet visade sig vara samma snubbe som Josh skrev hela sitt jäkla examensarbete om och medan de nördade loss över det ihop insåg jag precis hur jäkla uppenbart det är vilken sorts personer jag samlar runt mig stup i kvarten).
 
Jag, Sophie och Josh sov över (som alltid - har literally aldrig kommit ifrån Olga och Joakims hus innan fyra på morgonen någonsin tror jag), jag hade inte ätit tillräckligt med sushi och kräktes precis överallt och var rent allmänt en incredible mess. När jag vaknade nästa morgon och smög iväg till jobbet (att spy ner hela sin chefs hus och sen smyga iväg på morgonen innan dem har vaknat måste väl vara den värsta sortens walk of shame ändå) trodde jag att jag var över det värsta, men TURNS OUT att det var jag absolut inte, och istället spenderade jag dagen med vad jag tror kan ta priset som mitt livs värsta baksmälla.
 
Tror hela tiden att jag har slutat leva det här livet, men så är det tillbaka som en smäll på käften när man minst anar det. Sprang fram och tillbaka mellan affärsgolvet och jobbtoan för att kräkas, och lyckades under hela dagen bara konsumera en liten Pepsi sakta men säkert under dagens gång. Kändes liksom som att jag var SJUK? Alldeles skakig och frös och svettades om vartannat och kunde knappt stå för att jag var så snurrig. Där fick man för allt gift man insisterar på att hälla i sig, antar jag. 
 
MEN, hade ju efter jobbet dessutom lovat att ta tåget ut till Dorking (aka en liten gullig by på landet någon timme utanför London, där resten av gänget spenderat dagen på promenad för att fira Cal's födelsedag) och möta upp alla på puben efter promenaden. Velade fram och tillbaka om jag bara skulle skita i det och åka hem, men skam den som backar ur (plus att jag redan hade köpt tågbiljetterna), så jag släpade mig på tåget, lyckades äta dagens första fasta föda, och ramlade in på puben lagom för att hinna gratta Cal och se på rugbyn och prata lite skit innan vi alla tog tåget hem till London igen. Spenderade resten av kvällen hos Paul, Cal och Emma, där vi blandade rewatches av Wallace och Gromit med Mighty Boosh (och alla sjöng med i alla sånger och skrattade innan alla skämten och jag kände återigen att jag var bland mitt folk), innan vi ramlade hem framemot ettsnåret och både jag och Josh tvärsomnade framför den senaste myrvideon. A BIT OF A DAY, kan man väl säga, basically.
 
Tog sovmorgon på söndagen (Josh steg upp framemot elva, tittade på mig, och bara "please sleep in a bit" vilket var lika delar gulligt som ett rätt accurate tecken på hur fräsch och redo jag var i allmänhet), George och Josh hjälptes åt att laga asgod fry-up till frukost (tänk att man blivit välsignad med TVÅ personer i samma hus som älskar att göra mat till en i am so truly blessed), och så gick promenerade vi ner till Hampstead Heath i solen (har varit uppemot fkin sjutton-arton grader i London hela veckan och det har varit helt SJUKT det är ju förfan FEBRUARI vad är det här). Mötte upp Hannah och Murphy och tog en promenad runt i parken innan vi gick hem till vårt när det började bli mörkt. Josh lagade kvällsmat (som bland annat involverade paprikor proppfyllda med mozzarella och jag nästan dog av deliciousness), och vi invigde 7 Wonders, som George fick i julklapp men som vi aldrig tagit oss för att spela än. Hade en grand old boardgame evening, och sa hejdå till gästerna framemot elva. Konstaterade nöjt att vi fortfarande är himla bra på söndagar, och kraschade därefter i säng.
 
Sov som sagt till ett på eftermiddagen i måndags (var verkligen en sån dag där jag bara var tvungen att SOVA KLART y'know, men also det faktum att det tar så här långt att återhämta sig från en röjarkväll är ju skandal faktiskt), åt hysteriskt stor, alldeles delicious frukost som bland annat bestod av fruktsallad, yoghurt och musli, och tre stora vaniljbullar för här lever vi vårt bästa liv faktiskt. Därefter städade jag huset, spelade D&D (vi blev inte dödade av draken!!!! men kommer nog bli det nästa session istället! oh well!), och nördade loss om storytelling och karaktärsutveckling och allt sånt ett bra tag innan det var läggdags (det har tagit mig aslång tid att ta mig till ett ställe där jag kan nörda ut om D&D ordentligt men det börjar ta sig nu och JAG ÄLSKAR DET SÅ MYCKET).
 
Och, så, well, idag har det varit en vanlig sketen tisdag, basically. Jobbade, gjorde lite leveranser, kilade inom Wellcome Collection på vägen hem i jakt på en bra födelsedagspresent till Mats (som fyller fkin TRETTIO om TVÅ VECKOR och jag har INGA IDÉER sänd HJÄLP), och planerna för resten av kvällen är att äta soppa som George lagat, se om den där myrvideon jag och Josh sov oss igenom i lördags, och skypa med mamma. Verkar som att det blir en relativt lugn vecka, det här, och jag ser faktiskt fram emot lite lugn och ro en hel del, to be honest. Ska hem till Mats imorrn och hänga i Dalston, äta middag och se hans nya lägenhet, och på söndag ska vi hem till en av George och Joshs skidsemesterkompisar på söndagsbrunch, och THAT'S ABOUT IT! Helt otroligt ju. Får se hur länge det håller, men ändå.