moixa -

Har knappt lyssnat på musik alls i år, och det enda nya bandet jag upptäckt är i princip bara det här. Ska jag bara upptäcka ett nytt band i år, dock, så är jag glad att det är det här. Såna jävla tunes, alltså. Gillar jag verkligen bara musik som låter lite som 80-talspop? Är dethär vad min musiksmak boils down to numera? Håhåjaja.

Hej igen! Är frankly chockad över det faktum att det fortfarande finns folk som kikar inom den här bloggen emellanåt, med tanke på hur övergiven den varit på sistone. Kanske borde jag bara gå vidare och starta en vanlig dagbok istället, men det är inte som om jag inte gett upp det projektet en miljon gånger tidigare redan. Bloggen har jag ju trots allt haft i, vad, typ åtta fkin år vid det här laget eller nåt, så hade ju varit trist att ge upp bara sådär, även fast ingen ens har bloggar längre. Oh well. Det här har ju varit endast en minneskapsel för mina egna syften typ för evigt ändå, så det spelar väl inte så mycket roll.

Anyhow!!! Tre månader sen sist! Pandemin fortsätter, jag kommer förmodligen komma tillbaka till jobbet lite mer ordentligt nästa månad eller så (om vi inte får en andra lockdown då, vilket inte är helt omöjligt för att TORIES ÄR DÅLIGA PÅ ALLT OCH DÄRFÖR KOMMER DET HÄR ALDRIG VARA ÖVER FÖR OSS), och det känns rent allmänt som om världen aldrig kommer bli som vanligt igen. Jag kan liksom inte ens föreställa mig att gå på ett fullspäckat gig igen, eller att inte känna mig allmänt paranoid av att gå på restaurang. This is life now, liksom. Tror jag känner mig lite mer okej med det i allmänhet, nu - jag gillar ju rutiner mer än något annat, och nu när det här livet är det vanliga livet så känns det inte lika hemskt och konstigt längre. (Med undantaget att reglerna runt pandemin är asdåliga och som resultat är folk jätteoansvariga och jag blir mer och mer orolig över hur många av mina kompisar som verkar leva mer och mer sina vanliga liv och att jag at some point kommer vara den enda som fortfarande säger nej till stora sociala event när alla andra gett upp, men men.)

Gud, vad man önskar att man levde i ett land med en fungerande regering, ändå. Oh well.

Sommaren har varit överlag ganska bra, måste jag tillstå. Vi har levt runt alla konstiga regler och hängt i parker hela dagarna, suttit i trädgårdar och sakta men säkert bjudit över några enstaka kompisar på middagar igen alltsom reglerna lättade lite. Det funkar. Det måste ju det, liksom. Har mest läst fler böcker, bakat, sett på film, målat och broderat och annat liknande, vilket har varit himla mysigt och precis den sortens saker som jag förra året ville göra mer av men inte hade tid till. Hade till och med en dröm häromnatten som inte försvann och som jag nästan är frestad att skriva något av! Tänka sig! Att återuppliva mitt skrivande är väl i princip det ultimata målet med allt det här, om jag kan få till det. Har försökt ett par gånger tidigare, men det biter liksom inte. Vet inte vad jag gjorde annorlunda back in the day, när jag satt vaken till fyra på morgonen varenda helg och bara plöjde ord. Någon dag ska jag hitta tillbaka till den känslan, men tills dess ska jag prova mig fram med någon försiktig novell här och där. En vacker dag kanske det funkar igen, vem vet.

Anyways, här är ett mindre bildspel på några av sommarens höjdpunkter sen vi hördes sist:

Jag fyllde 25!!! Vaknade på morgonen med frukost på sängen och en enorm låda med paket från mamma och Elin, som såklart gav mig jordens hemlängtan (skulle haft brakfest för min födelsedag också men man KAN JU INTE HA NÅGOT ROLIGT ALLS DET HÄR ÅRET så det var ju såklart inställt också). Fick en miljon bra ansiktsmasker och skrubbar och en enorm påse svenskt godis, vilket ju alltid är precis allt jag någonsin vill ha.

Josh gav mig den här FANTASTISKA tavlan, eftersom jag hade önskat mig något fint att sätta upp i sovrummet. Dåliga medeltida teckningar av djur är ju fan min favoritgrej i allmänhet. He knows me so well.

Vi gick till parken för att fira med några selected few, inklusive Maya, vår vänskapsgrupps allra nyaste och allra gulligaste tillskott.

Min familj skickade blommor och Josh gav mig en prenumeration på ett månatligt blombud, så vårt vardagsrum såg ut som världens djungel ett tag (och luktade HELT SJUKT GOTT)

En drunken kväll i parken för några månader sen gick jag med på att få en bit surdegsstarter av Paul och Emma, och sen dess har jag och Grandmaster Tutu (namnet är en referens till något vi tyckte var jätteroligt den där kvällen i parken men som jag absolut inte minns vad det var nu) varit ett oskiljaktigt team. Han kräver mycket underhåll, min kära son, men jag har å andra sidan blivit riktigt bra på surdegsbröd och kan göra killer surdegspannkakor, så känns rätt värt det ändå.

Åkte och letade fladdermöss i Richmond Park med Olga och Joakim - en gång själv, och en gång med hela bokaffärsgänget för att tacka av Josephine som kommit tillbaka till London för att packa ur sin lägenhet. Var så himla mysigt. Vet inte om det är en bra eller dålig grej att Olga och Joakim bor så långt bort, för annars hade jag fan varit där var och varannan dag.

Jag, Josh, Paul och Emma var i parken lagom för att se sommarens mest pastelldrömmiga solnedgång + regnbåge. Världen är ju inte helt dum, ibland.

Vi återförenades till sist med Paul och Emma ordentligt (that is, inomhus) till Emmas födelsedag, och därefter har vi verkligen försökt ta igen lost time i allmänhet. Här är från en dag vi kom hem till dem för att prova candle making kittet Emma hade fått i födelsedagspresent.

Paul hade precis köpt en hel säck med vax, och därför hade Paul och Emma bestämt att den bästa användningen för det var att fylla en handske med vax, och göra ett handljus.

Definitivt 100% det bästa beslutet vi tagit i år, tror jag. DET BLEV SÅ BRA, som det kanske går att urskilja från våra djupt excited ansikten.

TITTA!!! Vår stoltaste skapelse cirka någonsin, tror jag.

Jag och Josh hade en intensiv korsstygnsfas ett tag, där vi skapade dessa mästerverk (min är krabban). Ska definivit återbesökas snarast. Korsstygn är ju typ?? Mest rewarding konstform någonsin, ju.

Vår kompis Ellie håller för tillfället på att köra sin husbåt från London till Bristol genom allehanda kanaler och floder, och eftersom vi inte hade hälsat på Ellie så mycket medan hen fortfarande var i London (både pga lockdown men också allmän glömska) så bestämde jag och Josh oss för att veckan innan hans födelsedag ta tåget till den lilla byn Pewsey in the middle of nowhere där Ellie för tillfället hade lagt till båten några dagar för att hälsa på.

Ellie mötte oss utanför Pewsey, och sen gick vi den dryga 1.5 timmens promenad från tågstationen längsmed floden till Ellies båt. Solen sken, vattnet glittrade, precis vart man än såg var det en helt fantastisk vy, och när vi kom fram till båten visade Ellie oss en liten ute-pub som hade ställts upp vid towpathen för andra båtmänniskor, där vi drack en massa god cider, åt hamburgare från en food truck och klappade en massa hundar tills det var dags att gå 1.5 timme tillbaka till tåget igen.

Var lagom trött i fötterna när vi kom hem till London igen, men gick ju hem i den här solnedgången med den här utsikten så kunde verkligen inte klaga.

Den 24:e augusti var det Joshs födelsedag! Jag gick all in med en frankly galet stor hög med presenter (eftersom jag inte haft mycket annat för mig de senaste månaderna än att köpa presenter), samt lagade trerätters middag för första gången i kanske hela mitt liv på kvällen. Gjorde även denna fikonkaka, vilket blev alldeles utsökt (även fast jag fick springa runt halva stan för att hitta någonstans som sålde fikon, men ändå)

Josh fyllde 28 hela år, så därför fick han ju, såklart, ett par dungarees med dinosaurier på av mig (som han literally haft på sig VARENDA DAG sen dess), samt ett par fisktofflor av Dan och Ciara. En mogen mans outfit, helt klart.

På helgen på Joshs födelsedagsvecka åkte vi hemifrån för första gången sedan i februari!!!!! Otroligt!! Vi åkte inte så väldigt långt, bara någon timme utanför London, och campade på världens mysigaste lilla campingplats som lyckades vara både tio minuters gångväg från en tågstation och också mitt inne i skogen. Perfekt. Första natten var Joshs föräldrar och fastrar också där, och vi fick avnjuta deras (frankly helt SJUKA) lyxiga campingsetup med jätteförtält, gasspis och hela grejen. När det började regna (som det gjorde till och från hela helgen, i klassisk campingstil) kunde vi sitta allihop i Joshs fastrars förtält och dricka vin och ändå ha så mycket plats över att vi kunde social distance ordentligt. Helt galet.

Vår första natt var vår campingplats literally precis bredvid floden. Titta så fint!!! Kunde höra ankorna plaska runt hela kvällen inne i tältet.

När det blev mörkt tände vi en eld och grillade marshmallows (och jag insåg att lukten av en öppen eld ger mig hemlängtan tydligen??) och satt uppe till småtimmarna med Joshs föräldrar och snackade skit och drack upp precis allt vin i vanlig ordning. Så himla mysigt.

Dagen efter packade Joshs familj ihop sina grejer, och jag och Josh flyttade vårt tält in till vår nya plats, som låg mitt inne i en dunge (eftersom de som har hand om den asmysiga campingen sadly var heeeelt urusla på sitt jobb och hade dubbelbokat oss så vi var tvungna att byta plats andra natten, vilket var något irriterande men rätt lugnt överlag). Joshs fastrar åkte hem, och vi och Joshs föräldrar tog en långpromenad längsmed kanalen (och gick vilse på ett stort fält, vilket var exciting haha) innan de åkte hem också. Vi gick inom affären och köpte lådvin och goda saker att grilla (som man ska när det är campingsemester), och tog en liten siesta i tältet och spelade lite spel och högläste en Choose Your Own Adventure-bok för varandra medan det regnade några timmar, innan regnet avtog och vi kände oss utvilade nog att gå på dagens andra långpromenad.

Tror vi måste gått åtminstone en och en halv mil under dagen sammanlagt, men hittade så himla mycket fina promenadstråk och mysig skog och extravaganta lyxiga hus att spionera på att vi knappt tänkte på det.

Tog några pauser på allehanda bryggor för att bara titta på vattnet och utsikten. Så himla harmoniskt.

På kvällen grillade vi paprikor, majskolvar, svamp och varsin stor stek, och satt runt elden i regnet och drack vin och pratade om livet och framtiden och allt möjligt, och även fast det regnade mer och mer ju senare det blev så spelade det nästan ingen roll. (Also, medan vi satt där diskuterade vi det faktum att vi trodde att Paul och Emma förmodligen skulle förlova sig snart, och dagen efter ringde dem och berättade att de hade förlovat sig kvällen innan!!! literally nästan EXAKT samtidigt som vi hade pratat om det!!!! det är true friendship right there alltså vi är så Himla Synkade)

När vi ätit klart var vi helt och hållet genomregnade, och tog oss in i tältet, bytte om till stora strumpor, pyjamas och tjocktröjor, och spenderade resten av kvällen hopkurade i våra sovsäckar och drack mer vin, spelade spel, pratade, lyssnade på podcasts och somnade med ösregnet mot tältduken. Kanske mysigaste kvällen på hela året? Har svårt att se hur den skulle kunna trumfas, tbh.

Dagen efter packade vi ihop våra grejer, och tog tåget till Joshs syster i Hertford, för helgens andra firande. Båda Joshs systrar (och båda deras bebisar) var där och vi firade både Josh och Joshs svåger, och fick massvis av baby quality time. Så himla mysigt. Har alltid varit ett så bra sätt att få bukt med min egen hemlängtan att ha så easy access till Joshs familj, så har verkligen saknat dem allihop nu när jag inte kunnat träffa dem. När vi till sist kom hem till London igen var vi som i extas över att vara tillbaka, som om det gått flera månader. Beställde hämtmat, kollapsade i soffan och sov helt och hållet ovaggade. Inte för att vara sån, men fan vad jag tycker om Josh och att åka på äventyr med honom, oavsett hur små. Hade inte ens insett att jag hade saknat det så mycket.

I början av månaden nådde till sist min kräftabstinens farliga nivåer, och jag gav in och beställde några kilo kräftor från Sverigeaffären och ordnade en liten kräftskiva. Blev storsuccé! George gjorde potatissallad och jag och Josh gjorde vår egen snaps (en med dill och en med hallon och citron och båda blev asgoda!!! ska aldrig betala överpris för en flaska Akvavit igen) och så sjöng vi snapsvisor och åt Västerbottenpaj tills vi stod i fyra hörn. Pictured är i slutet av kvällen, när Josh och George ordnade armbrytning för att avgöra vem som skulle få sista kräftan (George vann, till ingens förvåning).

Den här helgen lyckades vi nästan få att kännas som en helg från The Before Times! Paul och Emma kom över på fredag eftermiddag, och gick i princip inte hem förrän söndag kväll förutom för att sova. Vi drack drinkar på balkongen i de sista ljumma sommarkvällarna, såg på en massa konstiga reklamer från 70-talet, ta promenader runt kvarteret (och gunga på gungorna i lekparken på vår innegård för första gången, som jag och Josh alltid sagt att vi borde göra någon gång) och mest bara mysa, planera inför Paul och Emmas bröllop (vi har blivit tilldelade roller i bröllopet nu och honestly även fast de inte ska gifta sig förrän 2022 så är jag redan SÅ HIMLA TAGGAD det kommer vara livets fest alltså), och bara allmänt gosa och prata om hur mycket vi tycker om varandra. Det var som en hemmafest, fast alla andra redan hade gått hem och bara ens favoriter var kvar. Vet inte varför vi inte har minifest oftare. Är fortfarande helt ljus och lycklig i själen. Gud vad jag älskar mina kompisar.

Josh presenterade den här auberginen för oss med orden "here is an aubergine you will probably feel strangely protective about". Verkligen märkligt gullig ändå?

Att hänga på lekparker mitt i natten var typ allt jag gjorde med mina kompisar när jag var 16 och you know what!!!! Det var fantastiskt och jag har saknat det!!!!

Så, ja. That brings us up to now. Ikväll ska vi spela vårt Star Trek-rollspel som varit vår nya bästa lockdownaktivitet, imorrn ska jag till Dalston och hälsa på Mats, och på söndag ska vi spela D&D. Kanske även ska visa Josh Göta Kanal till sist, efter att han velat se den pretty much ända sen vi träffades första gången. Hans Duolingolektioner i svenska går framåt med stormsteg, så kanske hade varit lämpligt studiematerial om inte annat, haha. Vi får se. Nu ska jag nog återvända till min bok, eller kanske måla en smula. Vi får se. Livet fortsätter, och så vidare.