The Maine – Don't Stop Now <--- The Maine går alltid varm när jag är lycklig, för mycket av deras musik är ett perfekt soundtrack till glädje. Som nu.
Idag har varit perfekt. Och det är inte något jag använder om dagar hur som helst, men ärligt talat. Jag har varit så jävla lycklig från att jag vaknade till nu. Konstant i ett lyckorus. Jag har lyssnat på The Maine och headbangat och spelat luftgitarr och skrattat och bara varit galet studsglad hela dagen. Wow. Såhär bra har jag inte mått på åratal - och då har de senaste två åren varit några av de over all bästa i mitt liv.
Det finns många anledningar till detta, och den främsta kom redan imorse, när jag bara varit vaken i typ fem minuter (en indikation om något om att dagen kommer bli bra).
Minns ni det där jag sa om att min största författarförebild Markus Zusak's perfekta bok The Book Thief (eller Boktjuven på svenska), hade börjat spelas in? Well, det har den i alla fall, och detta gjorde mig så glad att jag i går gjorde något jag inte brukar göra - jag interagerade med omvärlden och kommenterade Markus Zusak's Twitterinlägg och sa att jag avgudade boken och att se den i filmformat kommer bli hur bra som helst. Jag gick och la mig, vaknade imorse på bästa sätt till fina, mysiga Panic! At The Disco – Northern Downpour, och efter att jag satt på notiserna på Twitter igen (för att mobilen inte ska surra och väcka mig mitt i natten när någon har twittrat nåt) så bestämde jag mig för att scrolla igenom min tidslinje medan jag vaknade till.
Och då dog jag. Nästan, i alla fall. Jag fick i alla fall ett mindre hjärtstopp.
För gissa vad som befann sig på min tidslinje?
MARKUS. FREAKING. ZUSAK. SVARADE. PÅ. MITT. TWEET.
MIN ABSOLUTA FAVORITFÖRFATTARE GENOM ALLA TIDER ALLA KATEGORIER, MÄNNISKAN JAG SKULLE GE EN ARM FÖR ATT KUNNA SKRIVA SOM, PRATADE MED MIG OCH TACKADE OCH KÄNDE SIG ÄRAD OCH HERREGUD WHAT THE ACTUAL FUCK JAG KAN FORTFARANDE INTE TRO PÅ ATT DET HÄR ÄR PÅ RIKTIGT.
Jag beundrar Markus Zusak så otroligt mycket som författare - han skriver helt perfekt och många gånger har bara hans språkhantering varit så vacker att bara orden i sig fått mig att gråta - och även fast han är bästsäljande författare och säkert har en massa att göra, så svarade han mig ändå. Han läste igenom mitt tweet och blev glad över det och tog sig tid att komponera ett långt svar bara för min skull. Jag tror inte ni kan ana hur otroligt stort det här är för mig. Jag blir alldeles varm och lycklig bara jag tänker på det. Markus Zusak pratade med mig. Min största idol. Människan jag vill vara som. Herregud.
Så, ja. Detta ställdes jag inför klockan sex på morgonen - jag som redan är ganska emotionellt instabil innan nio på morgonen. Så jag gapade bokstavligt talat i chock, läste tweetet en miljon gånger i hopp om att försöka förstå att det faktiskt hänt, och mindes sedan att jag hade hästarna. Det var iskallt i huset för pannan hade krånglat, och det var kallt ute när jag kom ut till stallet, men jag kände det inte. Jag svävade på moln, more or less, alldeles varm av lycka (och jag råkade väcka Elin när jag berättade det för mamma och pappa eftersom jag tjöt så högt).
När jag kom till skolan - fortfarande hög på det faktum att Markus Zusak felt honoured - fortsatte bara turen och allt bra. Matten gick okej, engelskan var en av de bästa på länge, det blev pannkakor till lunch, och sedan visade det sig att vi kunde jobba på kommunikationen hemma eftersom vår lärare var sjuk, vilket betydde att jag och Linnéa kunde ta 12.12-bussen hem. När vi kom hem stannade jag till hos Linnéa i ett par timmar, och vi åt vaniljbullar, gjorde femminuterskola, tittade på en av de bästa serierna någonsin, Never MInd The Buzzcocks, och gick sedan hem i det superfina, soliga almost-vårvädret.
När alla hade kommit hem ringde Katta, mammas bästa kompis och Vickans mamma, för att prata med mamma om när de ska komma ner hit i helgen, och då visade det sig att Vickan, min numera Malmöitiska bästa vän som från början inte skulle följa med (eftersom hon bor tre timmars tågresa härifrån och har fotbollsträningar 24/7 så är det ju förståeligt), visade sig skulle komma hit ändå, bara för min skull! Hon hade ändå skadat ryggen och behövde vila, och då tänkte hon åka hit när hon för en gångs skull hade tid. Ibland undrar jag vad jag har gjort för att förtjäna så bra vänner. Och eftersom jag ska på hennes 18-årsfest den 15:e mars så betyder det att jag kommer se henne två gånger på typ två veckor, vilket är jätteofta med våra mått mätt!
Ridningen på kvällen gick också jättebra - vi jobbade mycket med bommar och Jamma var jättetaggad och fokuserad och lyfte jättefint på benen och gick i jättefin form nästan hela lektionen. Fick till och med beröm av en främmande kille som satt på läktaren, vilket händer otroligt sällan!
Ja, och så kommer jag hem, sådär härligt jag-har-fått-någonting-gjort-idag-trött, och möts av att Dan äntligen har lagt ut sin nya video.
Så, ja. Idag har nog varit den bästa dagen på hela året (även fast dagen då Fall Out Boy kom tillbaka ligger ganska högt på listan också). Bra saker har bara avlöst varandra hela dagen, och jag har bara var så goddamn asglad hela dagen tack vare det. Fyfan vilket awesome dag. Det känns inte ens verkligt, så bra har idag varit.
Så jag är jätteüberglad, livet slår alla awesomenessrekord, och den bästa författaren i världen pratade med mig.
Jag kan dö lycklig nu.
