Så, idag har varit både bra och dålig - som de flesta dagar generellt är, antar jag. Dagen började med att Elin fick åka in till akuten eftersom hon hade så ont i magen att hon knappt kunde fungera. Vi trodde först att hon hade blindtarmsinflammation, men det var det inte och även fast de var på sjukhuset hela dagen så hittade de inte vad det var utan gav henne magkatarrmedicin och hoppades att det skulle gå över, typ. Så jag gick runt hela dagen i skolan och var allmänt orolig och sådär, så ja.
 
Har för övrigt gjort klart mitt allra sista arbete i tvåan nu! Jag, Ami, Linnéa och Jenni gjorde vår religionsredovisning idag på morgonen, och det gick bra (vi fick ett A, så yay), och det var i princip det enda vettiga jag gjorde under hela dagen. Andra lektionen var redovisning i historia för de som inte gjorde det förra veckan (eller var det i tisdags? Jag minns inte när jag gjorde den O.o), så jag satt bara där och lärde mig en massa saker om filmindustrin och den japanska dynastin och galna japanska tortyrvetenskapsmän under andra världskriget och en massa annat (vi fick ju välja ett ämne att specialisera oss inom så det var väldigt olika saker det handlade om which was nice för omväxling är alltid trevligt). När det var slut bestämde jag mig för att åka hem istället för att ansluta mig till resten av min familj på sjukhuset (för det enda de gjorde var mer eller mindre att vänta på saker, så jag gjorde ingen nytta där ändå, liksom). Åkte med mormor till Hanna och Henke och hämtade Lina och fikade på rabarberpaj en stund innan jag till sist åkte hem lagom till mamma, pappa och Elin kom hem från sjukhuset.
 
Har mest ägnat kvällen åt att färga mammas hår och redigera Dimidium (alltså jag är på den jobbigaste/sämsta/den delen som är i störst behov av en ordentlig utstädning, och det är så svårt och så tråkigt och DEN HÄR JÄVLA HISTORIEN VAR SÅ MYCKET ENKLARE ATT SKRIVA VARFÖR ÄR DET SÅ SVÅRT OCH JOBBIGT JAG TÄNKER SKYLLA DET HÄR PÅ JOSH OCH STELLA DET ÄR DE SOM HAR STÄLLT TILL DET FÖR MIG HADE DET INTE VARIT FÖR DEM HADE DEN HÄR DELEN INTE ENS BEHÖVT EXISTERA GODDAMMIT). Har i alla fall kommit en bit (är på sidan 221), och har förkortat den en hel del (när jag började var den typ 680 sidor, nu är den nere på 591), så jag gör i alla fall framsteg. Oh well, baksidan med skrivandet, antar jag.
 
 
Also, en annan sak som hände idag och som gör mig väldigt glad är betyg. Det är ju mycket betygssamtal nu eftersom alla kurser tar slut nu, och eftersom jag varit så jäkla skoltrött i år och inte ansträngt mig eller brytt mig speciellt mycket alls, så väntade jag mig att mina betyg skulle vara ganska mediokra - och hur kunde jag protestera mot det, liksom? Det är ju mitt fel att de är så, i sådana fall - men ju fler betygssamtal jag har haft, desto mer inser jag att så inte är fallet. Än så länge har jag fått A:n i kommunikation, svenska, religion och engelska, ett B i psykologi och ett E i matte (samhäll, idrott och franska är typ de enda vi inte vet än), och idag på historian sa min historielärare att han hade lagt ut våra betyg på schoolsoft, och eftersom jag hade fått typ et C, tre B och två A på uppgifterna så väntade jag mig typ ett C eller B, men när jag tittade på schoolsoft så hade jag fått ett A på litteraturhistorian och därmed ETT MOTHERFUCKING A I HISTORIA JAG SKOJAR INTE JAG SATT OCH STIRRADE PÅ DATORSKÄRMEN MED HÄNDERNA FÖR MUNNEN I FLERA MINUTER FÖR JAG VAR SÅ CHOCKAD ALLTSÅ WTF I ETTAN HADE JAG TYP C I HISTORIA. Jag vet inte hur det gick ihop eller varför eller någonting, men jag blev väldigt glatt överraskad och det gjorde mig väldigt, väldigt glad för jag hade verkligen ingen rätt att vänta mig såhär bra betyg när jag inte brytt mig så mycket. Och Ami och Jenni gav mig en applåd för det, so it was that too. Det var trevligt.
 
Och, sidenote: Jag säger inte allt dethär bara för att vifta med någon fucking skylt bara "NEJMEN HEJ TITTA PÅ MINA BRA BETYG VISST ÄR JAG SÅ HIMLA DUKTIG PLEASE LOVE ME" - även fast det såklart är en liten del av mig som känner så - utan för att jag är så uppriktigt glad och förvånad och såsåsåsåså tacksam för att jag blev välsignad med en talang för att kunna bullshitta mig igenom hela kurser och lura i lärare att jag kan mer än jag gör och bryr mig mer än jag gör (jag har brytt mig i elva år jag är färdig nu känns det som) och ändå komma ut på andra sidan med bra betyg. Jag önskar att fler hade den kunskapen - och fler förtjänar den, jag menar hur många finns det inte som kämpar och sliter och har ångest och aldrig får den där belöningen i slutet av terminen som jag får? Jag hade blivit knäckt - och jag är så glad att jag har den. Alltså, wow. Bra betyg gör mig så glad, och det gör att allt det hårda arbetet och alla miljontals uppsatser och analyser och nyanserat och komplext hit och dit varit värt det. Jag jobbade, och jag fick någonting för det. Det om något är väldigt motiverande. Lite av skoltröttheten blev botad, faktiskt. Jag blev riktigt taggad inför trean och tillochmed att söka till universitet när jag vet att jag har förmågan att få bra betyg och därmed en hyfsad chans att faktiskt lyckas.
Nu inväntar jag bara samhällsbetyget, idrottsbetyget och franskabetyget, som jag förhoppningsvis klarar hyfsat med (min förhoppning och misstanke ligger på ett B eller C i samhäll och franska och typ ett D i idrott if I'm lucky), men, ja. Jag är väldigt glad över det är, bara. That was all.
 
 
Tror jag borde återvända till Joshs och hans jobbiga emotionella jätteviktiga skitscen som jag måste fixa till. Ugh. YOU'RE MAKING IT VERY HARD TO LOVE YOU RN JOSH OK.
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress