The Salmon of Doubt
Titel: The Salmon of Doubt
Författare: Douglas Adams
Läst: 30 juni - 6 juli 2015
Betyg: ★★★ (3/5)

Jag älskar Douglas Adams. Hemma i Sverige sitter min kompletta samling av Liftarens Guide Till Galaxen-böcker stolt på min hylla, och han är genuint en av de bästa författarna jag vet. Eller, var, antar jag. Han har ju varit död ett ganska bra tag nu, sadly. Den här boken publicerades efter hans död, och är en samling med uppsatser, tal, noveller, tankar och andra saker hans familj hittade i hans arbetsrum och på hans dator efter hans död. Och nu, till allas vår glädje, har de satt ihop alla de här småbitarna till en bok - The Salmon of Doubt.
 
Eftersom den här boken inte är en sammanhängande berättelse är det ganska svårt att betygsätta den rättvist. Det finns allt möjligt häri - en rätt lång utläggning Douglas Adams skrev om sin livslånga kärlek till The Beatles (han skrev om hur mycket han ångrade att han aldrig såg dem live trots att de var aktiva under hans livstid och det var highly relatable material för mig som gick igenom 2013 som ett fan av My Chemical Romance - och jajaja de är inte jämförbara blablabla men principen kvarstår så shhhh), en uppsats om när han besteg ett berg klädd som en ko (eller var det en kamel kanske ?? minns fan inte), och en massa annat. Mycket av det är bra, en del är mindre bra (det finns en eeeeeevighetslång uppsats om hållbar energi eller något åt det hållet och jag gav upp efter typ tre sidor det var helt omöjligt), så det är lite svårt att sätta ett betyg på det som helhet.
I slutet av boken finns dock de första tio kapitlen av boken han skrev på när han dog - den tredje boken i serien om privatdetektiven Dirk Gently. Har inte läst någon annan bok om Dirk Gently innan, men nu vill jag verkligen det. De kapitlen är utan tvekan den bästa biten i hela boken, och det faktum att den bara tar slut precis när allt börjar sätta igång och man vet att man aldrig kommer få veta slutet eftersom Douglas Adams är frickin' DÖD är så himla frustrerande att det inte finns.
 
Så, ja, det är svårt att betygsätta den här boken rättvist när den blandar så många olika saker, men på det stora hela var den bra. Inte supermegafantastisk, men väldigt underhållande likväl. Det är inte hans bästa verk - förståeligt nog eftersom det bara är bitar av opublicerade grejer hittade på hans dator. Den är ingen The Restaurant at the End of the Universe, men nog är det Douglas Adams alltid, och när det handlar om talang på den skalan går det ju alltid hem i slutändan ändå.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress