Sedan vi hördes sist har världens allra bästa nästan-amerikan och min allra äldsta vän Vickan (alltså inte äldsta som att hon är pensionär utan mer som att vi hängde med varandra redan innan vi föddes since våra mammor är BFF's) kommit och hälsat på mig i min lilla Londonbubbla ett par dagar. Det har varit så himla himla mysigt med lite kvalitétstid bara vi två (som är väldigt sällsynt när man bara ses kanske två dagar om året om man har tur), och att få visa henne alla mina bästa Londonställen och lite Londonfolk (med Londonfolk menar jag Josh since mitt Londoncrew jobbade hela helgen och inte kunde ses de svikarna).

 

Anyhow. Since det var ett tag sedan sist så tänkte jag att det ju kunde vara lite passande med en recap av vad vi got up to under helgen. Tog till och med lite bilder, hör och häpna.

 

Vickan anlände på torsdagskvällen med tåget från Luton - jag såg på Star Trek i Joshs rum (har lyckats värva honom att börja titta på det nu VICTORY IS MINE)  och åt cheesecake till kvällsmat och gick sedan och mötte henne på St Pancras vid elvasnåret med en jättekram innan vi tog tunnelbanan hem till lägenheten. Josh dök upp när vi kom hem (iförd pyjamas jag vet inte vad det är med honom och alltid vara i något sorts state of undress så fort folk kommer hit och hälsar på) och jag presenterade dem för varandra och diskuterade Star Trek en stund (since vi hade diskuterat vilket år TOS utspelar sig innan jag gick till tågstationen och han googlat det medan jag var iväg och hämtade Vickan - jag var typ bara 50 år off ayyyy) (och Vickan blev helt överväldigad när hon hörde honom prata - hon bara "han är så himla brittisk" since hon är van vid bara amerikanska dialekter och så kommer han där med sin superbrittiska brytning och hon fattade knappt vad han sa haha aw), innan Josh gick och la sig och jag och Vickan satt på mitt rum i någon timme och pladdrade om högt och lågt innan vi beställde mitt-i-natten-pizza (hemleverans är ju det vackraste ting på denna jord) och åt kvällsmat. Vickan gav mig mina födelsedagspresenter som var två asfina långärmade tröjor (spenderade hela jäkla förra vintern med att gnälla på att jag behöver fler långärmade tröjor alltså HOW DID SHE KNOW), samt världshistoriens mest bedårande armband med ett litet svart spöke på. Människan har ju presentköpartalang utan dess like. Därefter såg vi något avsnitt av That Mitchell and Webb Look innan det var på tok för sent och vi däckade.

 

Vi lyckdes vakna i rätt vettig tid på fredagen - även fast vi inte ens ställt några alarm och verkligen inte ens försökt (mitt vanliga vandrande morgonalarm som är Joshs morgonkaraoke i duschen väckte dock till oss vid niosnåret så det kanske bidrog en aning). Redan vid tio halv elva var vi up and running, och tog bussen in till Soho, där jag fick äran att presentera Vickan för Primark (som hon ALDRIG varit på förut ???? hur är det ens möjligt), och vi gick runt och tummade lite på fina tröjor och försökte hitta någon lämplig födelsedagspresent till hennes pojkvän (alltså VARFÖR är typ alla killar så himla svåra att köpa grejer till ????? är ju fan en hel vetenskap det där) innan vi gick längsmed Oxford Street och kikade inom Lush innan vi kom till mitt bästa ställe i Soho - Kingly Court.

 

Framemot elva gick vi hem till lägenheten igen och såg på några avsnitt av Modern Family (som Vickan binge:at medan hon var hemma i Sverige och som jag typ nästan glömt fanns men blev helt återsåld på när vi såg klart senaste säsongen under helgen), tills Josh smsade mig (från sitt rum fem meter bort för det är så det går till häromkring), och sedemera dök upp i mitt rum, och vi spenderade sedan flera timmar med att se på konstiga Youtubevideor och bara i allmänhet introducera Vickan till alla våra bästa interna skämt (alltså tycker så genuint synd om gäster i det här huset som alltid omedelbart blir helt överväldigade av oss två som bara bombarderar dem med en miljard bisarra interna skämt och halvfärdiga debatter så fort de klivit in genom dörren bara KOLLA PÅ DEN HÄR ROLIGA GREJEN VI HITTADE FÖRRA VECKAN ISN'T IT GREAT). Framemot kvällen gick vi och borstade tänderna och jag och Josh hade en gemensam rant över hur mycket vi hatar Video Game High School (Vickan fick syn på den på min Netflix efteråt och bara "..... ni hatade väl den serien? Men ni har ju sett två säsonger?" och jag bara "..........yep"), och så sa vi godnatt framemot tvådraget och somnade rättså ovaggade.

 

Lördagen inledde vi med lite mer sovmorgon till tolvsnåret någon gång, innan vi hoppade upp och tog oss in till centrala London igen - den här gången till South Bank since Vickan ville se Big Ben. Var världens superväder och vi strosade längsmed South Bank ibland folkmassorna och lyssnade på gatumusikanter och imponerades av coola levande statyer och bara njöt av stämningen rent i allmänhet. Om man pallar med att sicksacka mellan en miljon überlångsamma turister, så är South Bank på lördagar ett sånt himla najs ställe, ändå. Underskattar turistfällorna i den här stan lite ibland, faktiskt. Är rätt trevligt att se sin stad från sin bästa mest polerade sida ibland också, när allt man vanligtvis ser är verkligheten i all sin oglammiga skitighet.

Strosade längsmed South Bank över Westminster Bridge, kikade lite på Big Ben up close, och tog sedan tunnelbanan från Westminster ut till nästa stopp för dagen - Notting Hill. Var ju tvungen att visa Vickan mitt kära jobb när det nu ju är ett tvättäkta turistmål och allting. Presenterade henne för Veronika och Will som jobbade där då, och hon köpte en liten Xenophobe's Guide To Americans (som är en serie som har massa iakttagelser om hur folk från olika länder är och beter sig och de är så SJUKT accurate alltså den för Sverige är nästan läskigt sann) och så började det fyllas på med folk i affären igen och vi började bli hungriga så vi sa hejdå till mina kollegor och gick ut till Portobello Market precis jämte.

Vi hade bestämt oss för att dagens lunch ju kunde intagas i form av en picknick - since det finns få saker som är så Londonaktiga som att genast springa och ha picknick i en park så fort solen visar sig - och först promenerade vi genom Portobello Market en sväng (vi har båda redan varit där en del så vi kollade inte igenom alltihopa). Köpte en kokosnöt med sugrör i (Vickan hade more or less levt på dem när hon var i Costa Rica och den kokosnöten vi delade på smakade tydligen lika gott som de gjort därborta så det kändes ju som en klar vinst för vår del), som gjorde underverk i värmeböljan medan vi gick ner till Hummingbird Bakery (som är vida känt för sina asgoda cupcakes) för att köpa lite efterrätt. Jag tog en biscotticupcake och Vickan tog en med salted caramel (på min inrådan för hoooly moly så god den var när jag åt den förra gången), och så gick vi inom Sainsbury's och köpte faktiskt mat innan vi gick till Colville Square Gardens, som är en liten park precis vid Portobello (alltså genuint två minuter därifrån) men som ingen typ vet om finns där, så det är alltid rätt lugnt och tyst därinne, som en liten oas från alla folkmassor.

Satte oss på en liten stenmur i skuggan och åt picknick och cupcakes och drack kokosnöt och pratade om barndomsminnen och framtidsdrömmar och allt däremellan och det var så himla mysigt alltihopa (inser att jag använt "mysigt" en hel del at this point men det var verkligen det genomgående temat för den här helgen okej). Satt där i säkert ett par timmar och bara åt och pratade, innan vi började få lite ont av den där stenmuren (hej vi är gamla och dying) och ändå kände oss lite allmänt sega av allt folk och värme, så vi plockade ihop oss och hoppade på bussen hem till Camden.

Gick och handlade lite på Sainsbury's och gick hem, där Vickan lärde mig hur man gör stuvade makaroner och hemgjorda köttbullar (alltså kunde GRÅTIT det var så gott som jag saknat det ahhhh), och vi åt kvällsmat och såg på What Women Want (och förenades i vår ilska över hela konceptet att folk tror att män och kvinnor är så himla olika och omöjligt kan förstå varandra eller komma överens när det literally bara är en fråga om att lyssna och vara snäll mot folk), och därefter var det redan ganska sent och eftersom Vickan skulle spendera hela morgondagen med att sitta på ett flyg i tio timmar i sträck (hujedamig btw), så somnade hon och jag låg vaken en stund och maratonläste Allt Det Där Jag Sa Till Dig Var Sant (var så länge sen jag stannade uppe alldeles för länge för att en bok var så bra att jag inte kunde släppa den alltså KÄNSLAN. Har saknat den så himla mycket).

 

Steg upp klockan sju imorse, slängde på mig första bästa kläder, och följde sedan med Vickan ner till Caledonian Road (since Northern Line inte gick idag för att nåt är trasigt och everything is terrible), instruerade henne hur hon skulle ta sig till Heathrow med minsta möjliga problem (typ första gången ever jag kunnat lära henne något hon inte redan visste alltså wow), och så delade vi en stor hejdåkram och jag bad henne hälsa till USA och att vi ses igen till nyår (som känns som evighter bort när man säger det så), och så vinkade vi och jag tryckte ner den där lilla tomheten som alltid uppstår inombords någonstans när jag måste säga hejdå till någon, och promenerade hem igen. Låg i sängen, åt frukost, lyssnade på musik och halvslumrade ett par timmar innan jag tog mig upp och gjorde mig i ordning innan jag fick ta bussen till Golders Green (som jag aldrig gjort förr since den tar bokstavligen dubbelt så lång tid och är dubbelt så dyrt men since den HELVETESFÖRBANNADETUNNELBANEJÄVELN inte gick idag så var det inte mycket att göra åt direkt). Jobbade tillsammans med Lauri och gick mest runt och pysslade, restockade och pratade om poesi och pros och cons med Dostoevsky, och since det var aslugnt i affären som alltid hann jag läsa mer än halva Konsten Att Skriva, som är nästa bok på listan på böcker som vi ska läsa på uni sen (läste ut Allt det där jag sa till dig var sant imorse på bussen och är redan nästan klar med nästa bok och skolan börjar inte på nästan en hel månad till alltså kan det vara så att mitt överambitiösa plugghästjag är på väg att resurface efter att ha varit i vila i flera år ??? verkar nästan så).

Stängde affären vid åtta och tog bussen hem och kände mig rätt tillfreds med det faktum att det nu inte ska komma någon och bo i mitt rum inom the forseeable future och jag för första gången på väldigt väldigt länge faktiskt ska få vara för mig själv igen. Gjorde lite kvällsmat (var första gången jag gjorde kvällsmat på typ tre veckor jag måste verkligen komma in i matlagningsgrejen igen I WAS DOING SO WELL), började skriva på det här inlägget, plockade undan lite i mitt rum och ansökte till sist om studiebidrag ($$$$$$$$), innan Josh kom hem (efter att ha spenderat hela den asvarma jättefina söndagen med att hänga på Ellies båt och bli alldeles solbränd den jäveln) och satt i min säng och lyssnade på The Broken Family Band (aka exempel femtioelva i ordningen av hans favoritband han sålt in mig på sedan vi träffades) en stund innan han lagade kvällsmat och vi spenderade resten av kvällen med att se på Torchwood och Adventure Time medan jag hittade hans Adventure Time-svärd i soffan och spenderade kvällen med att peta på honom med det för att 1. se om han var kittlig, och 2. hur länge det skulle ta innan jag drev honom till vansinne (båda punkterna var ett rätt failed mission för 1. han är tydligen inte alls kittlig, och 2. han låg mer och gnällde över situationen och lät som en jättesur katt så yeah inte superframgångsrikt nåt av det direkt), innan det hunnit bli sent och vi borstade tänderna, diskuterade vad som skulle hända med en badbomb om man lämnade den i ett rum i typ tjugo år och huruvida frisbeegolf skulle vara förenat med livsfara eller inte (generellt inte men definitivt om det är jag som ska spela, var den generella slutsatsen), innan vi sa godnatt och gick och la oss.

 

Och det var den helgen, det. Har varit en så himla mysig helg (som sagt), och det har varit så himla najs att bara få hänga med Vickan och dela anekdoter och skämt och orosmoment och saker som varit bra och jobbiga och allt däremellan på ett sätt som vi så sällan har möjlighet till annars. Var så himla fint att få visa henne min lilla Londonbubbla så att hon äntligen får någon sorts kontext för allt jag berättar om. Nu fattas det bara att jag kommer på nåt sätt att ha råd att flyga till Austin och göra detsamma hos henne. Någon som har ett par tusen pund to spare till en flygbiljett eller så? Inte?

 

Så, ja. Det har varit en awesome helg, och härmed avslutas vad som nog definitivt varit den mest sociala månaden i mitt liv. Ska bli rätt skönt att återvända till mitt lilla eremitliv nu, helt ärligt.

 

And that's what you missed on Glee. Eller mitt liv. Whatever works. Imorrn ska jag i alla fall till Waterloo och jobba öppningsskift och förhoppningsvis läsa ut den där skrivarhandboken och dricka te på mitt favvocafé. Storslagna äventyr ahead, my friends. Nu ska jag sova, så jag pallar med all action.

Hörs imorrn!