Hej där! Coming at you med den vanliga måndagsrapporten. Och återigen, vilket vecka det varit. Kan inte ens gå in på alla detaljer, men let's just say att den här veckan har varit EN. HEL. DEL. På bästa möjliga sätt, dock. Är helt lyckosprittig i hela kroppen rent allmänt.
 
Anyhow. Sedan vi hördes sist har jag haft en gig-tät vecka (eller, well, två gig, men med tanke på att jag har typ fem stycken bokade för hela resten av året this far så är det ju en rätt stor portion). I tisdags mötte jag upp Mats, Laura och en av Mats kompisar på Troxy i Limehouse och såg Fever Ray. Kunde typ inga låtar alls, men det var such a good time och vi dansade massvis och Fever Ray var världens coolaste rent allmänt. När giget var slut gick resten av gänget för att dricka shots på en pub, men gudskelov valde jag att åka hem istället (vilket var tur, since jag fick ett sms från Mats dagen efter att han kommit hem typ vid två på morgonen....).
 
I onsdags var det dags för gig nummer två. Jag slutade jobbet tidigt och det första bandet kom inte på förrän vid nio, så jag och Mats möttes på vårt favvohak Scooter Café (som är hypermysigt men som även ligger ända borta i frickin' Waterloo så närhelst jag ska någonstans som ens är vagt i närheten av Waterloo brukar jag lyckas hitta på en ursäkt att gå dit) och drack rödvin och diskuterade livet innan vi strosade ner till närmaste restaurang och åt hamburgare till kvällsmat innan vi köpte med oss varsin miniflaska rödvin och hade som färdkost medan vi promenerade genom centrala London över Themsen och vidare till Heaven (finns det något bättre än att vara lite halvlullig på rödvin och gå runt i centrala London i mörkret när hela stan är upplyst och sådär vår-mild i luften? I THINK NOT. Är så kär i denna staden vid den här tiden på året alltså åh).
 
Första bandet att spela var Whenyoung - aka bandet som min gamla jobbarkompis Niall är med i. Har inte sett dem på säkert ett år eller så, back när de spelade på pyttesmå pubar för typ 50 av sina kompisar, och sedan dess har de blivit rättså kända och turnerar med alla möjliga ascoola band, så det var coolt att få kombinera att se ett av sina favoritband med ett av sina kompisars band. Så himla sjukt ändå. Niall och hans band var i vilket fall asbra, as per always, och därefter gav de väg för the main act Dream Wife. Både jag och Mats var allmänt slutkörda efter Fever Ray dagen innan, så vi var inte speciellt urballade direkt utan stod mest i ett hörn och sjöng med i texterna och dansade lite lugnt, men giget var hur bra som helst. Dream Wife är ett sånt jäkla ROCKBAND liksom, på ett sätt som är svårt att förklara. De känns liksom sådär coola och glammiga som gamla rockband brukade göra förr i tiden med världens charm och pondus, men till skillnad från gamla rockband är de riot grrrl feministpunks istället. Hur mycket mer ultimat kan det bli, egentligen.
Så märkligt att se sina jobbarkompisar spela en tusenpersonsvenue, ändå. Men mest coolt, dock.
Sörjer alla år i mina tonår som jag slösade på att idolisera mediokra killband när det fanns feministpunk där ute hela tiden.
 
När giget var slut åkte jag hem, pratade med Josh om viktiga saker (vi var båda lite allmänt på lyset och honestly ibland finns det inget som är så produktivt som ett late night drunk talk tbh) och gosade i soffan (och på vardagsrumsmattan för den är en generell favoritplats nowadays antar jag), innan vi pallrade oss i säng. 
 
Torsdagen var blissfully obokad, och jag jobbade ett skift själv i affären innan jag åkte inom Westfield i Shepherd's Bush och treated myself lite. Har ju varit en allmänt intense vecka och jag kände att om det var något jag borde göra med min nya improved lön så borde det vara att köpa en massa trevliga materiella ting jag aldrig har råd med annars. Shoppade loss på Lush en smula och fönstershoppade lite i alla andra affärer (varför finns det aldrig något man vill ha när man faktiskt skulle kunna köpa saker ???? fan skandal ju). Så himla sjukt att ha en ordentlig lön nu för tiden by the way ??? Köpte drinkar och betalade middag i onsdags och köpte massa Lushgrejer i torsdags och har fortfarande en helt bekväm summa pengar kvar ??? Är helt sjukt. Är det såhär alla som blir betalda en dräglig lön lever? Galet.
 
I fredags bar det av hem till Olga och Joakim för ett long-overdue work party. Jag och Sophie delade på en Uber dit efter vårt skift var slut, och i slutändan delade vi även på Olga och Joakim's bäddsoffa när vi framemot tre på morgonen insåg att vi nog inte skulle ta oss hem den dagen after all (Josh hade frågat mig på morgonen när jag skulle komma hem på kvällen och jag bara "well jag har aldrig tagit mig därifrån innan fyra på morgonen gångerna jag varit där innan så YA KNOW)". Drack massvis med vin, åt enorma mängder god mat, pratade om högt och lågt och litteratur och politik och våra generella livshistorier och ÅH tänk att man fått bli så blessed att jobba med såna här människor hela dagarna. Can't wait tills det är sommar och jag kan börja åka hem till dem och leta fladdermöss igen som förra sommaren. Such good times.
 
I lördags kom jag till jobbet direkt från Olga och Joakims, iförd gårdagens kläder och med en bakfylla som inte fick mig att må dåligt men mer som att jag var i en annan dimension på något konstigt sätt. Var väl förmodligen baksmälla i vinnande kombination med utmattning, I can imagine. Åkte i alla fall hem tidigt från jobbet och kollapsade med Josh i soffan där vi såg på nya säsongen av Love tills Nat och Jago kom tillbaka från musikalen de varit och sett. Vi såg på Flykten från Hönsgården och mös i soffan och kom as per usual inte i säng förrän framemot småtimmarna (slog ju över till sommartid vid två dock så det var inte helt vårt fel faktiskt).
 
Inledde söndagen på klassiskt vis med brunch - Nat gjorde pocherade ägg (eller whatever de heter på svenska) och jag gjorde scones och vi drack mimosas och åt halvt ihjäl oss as per usual. Eftersom vi skulle spela D&D på kvällen bjöd vi över hela D&D-gänget lite tidigare så att alla kunde träffa Nat och Jago (som ju inte är i stan så himla ofta), och lagom till Nat och Jago åkte iväg för att ta tåget tillbaka till Manchester startade vi D&D-sessionen. Spelade och åt chips och i pausen stod vi på balkongen och såg på när världens finaste solnedgång sänkte sig över Londons skyline i fjärran medan luften luktade vår. London på våren är världens bästa plats, as previously mentioned. Så ljus och vacker och full av liv och folk jag tycker om. Har gått runt med en sån nyförälskad känsla i hela själen hela helgen, liksom. Fyra år senare, och jag älskar det fortfarande så mycket. Behövs bara några bra vårdagar då och då för att påminna en.
 
Har varit ledig idag as per usual, och har gjort en välbehövlig storstädning av lägenheten (jobbade ju i måndags så jag låg två veckor bakom med städningen så det var SÅ SKÖNT att äntligen få städa ur this place properly). Rensade ut bland hyllorna i hallen också (som är vår främsta plats-att-lägga-pryttlar-vi-inte-vet-var-vi-ska-göra-av), så känns allmänt FRÄSCHT och NAJS här nu. Mycket najs. Planerna för resten av kvällen är att skypa hem till Sverige en sväng eftersom det, som alltid, har varit jättelänge sen sist, och därefter förmodligen mest se på dumma saker på TV med Josh och äta upp precis alla kakor i hela huset. Känns stabilt tycker jag.
Den här veckan har jag dessutom, hör och häpna, nästan INGENTING planerat??? Ska spela D&D på onsdag, förhoppningsvis lyckas hänga med Francesca och Yen någon kväll, men därutöver är jag typ ledig? Galet, jag vet. Får se hur det går med det nu när jag vant mig av med fritid typ helt, haha.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress