Hej igen! Jag återkommer från ännu en ganska wholesome vecka, all in all. Tycker så himla mycket om det faktum att veckor jag minns som ganska ordinära ändå oftast är fulla med bra saker och inte bara mediokra. Ville göra det här året till året jag Hittar På Saker, och det verkar hittills som det funkar ganska bra, faktiskt.
 
Hade några lugna dagar i mitten av veckan där jag mest åt en massa pasta, badade bubbelbad, redigerade lite på Secret Star Service (med betoning på lite, men ändå) och spelade brädspel. I torsdags fick jag oväntat ledigt från jobbet (Olga bara "äh det är er årsdag treat yourself" alltså 10/10 chef), och efter att ha haft en takinspektion av några snubbar från kommunen eftersom det läcker in i vårt sovrum (problemet med att bo på översta våningen eftersom det då inte bara är nån idiotgranne våningen över som lämnat kranen på utan det faktiska fkin TAKET som måste fixas) gav jag Josh hans årsdagspresent, aka en 50 centimeter lång gosedjursdingding (aka en sån här för vi har hela huset fullt med miniversioner så really var det det enda vettiga nästa steget i den här relationen i allmänhet). Vi döpte den till MegaDing, och så gick Josh till jobbet och jag spenderade dagen med att se på timlånga thinkpiece-videor på Youtube och äta kakor (har alltid så strukturerade lediga dagar annars så det var himla najs att få en hel oväntad dag att bara lata sig guilt-free på faktiskt).
 
Framemot kvällen drog jag in till Soho, där jag och Josh åt asgod asiatisk street food till kvällsmat, svängde inom en pub i West End för några öl och därefter gick till Queen's Theatre för att se Les Miserables. Var säkert ett par år sen jag såg musikalen senast (har sett både filmen och BBC's nya adaption och rent allmänt bara blivit mer involverad i berättelsen sen dess), och då hade vi de allra billigaste biljetterna allra längst bak och kunde knappt se något som pågick, så det var himla najs att ha actual platser på en någolunda bra vinkel den här gången. Den var lika bra som alltid - glömmer mellan varje gång jag har med Les Miserables att göra hur jäkla BRA den är. Hade fan konstant gåshud + var tårögd mest hela tiden, och jag och Josh spenderade hemresan med att bara gush över alla små detaljer vi hade lagt märke till här och var och jämföra de olika versionerna med varandra och det var rent allmänt ett väldigt wholesome sätt att spendera vår ettårsdag.
 
Kan fortfarande inte fatta att det gått ett helt år - att det fanns en version av vår relation där vi bara var best bros och knappt ens kramades speciellt ofta, och att den versionen har existerat betydligt längre än den versionen där vi ligger hoptrasslade i en hög på soffan och där jag somnar med hans ansikte i mitt hår varenda natt. Helt galet, faktiskt.
 
Innan vi somnade den kvällen hade vi en mindre utvärdering av hur senaste året gått (since ingen av oss lyckats hålla oss i en relation i ett helt år innan), och min främsta takeaway var att jag verkligen trodde sånt här skulle vara svårare? Det har alltid varit svårare innan, de andra gångerna jag försökt mig på konceptet, men den här gången är det bara så himla enkelt? Vi bara lever våra liv som vi alltid gjort, med några added features, och jag har aldrig känt att jag behövt vara en bättre flickvän eller ändra mig på något vis för att räcka till, liksom. Antar att det är så här det ska vara, egentligen, och att jag bara inte hittat The Thing förrän nu, men ändå. We did do most of this for years before we got together, though, var Joshs take on it, och det hjälper förmodligen också. Inte så jobbigt att tjabba om vem som ska ta ut soporna när man redan bott ihop i fkin tre år, eller att träffa svärföräldrarna när man redan firat jul med dem flera gånger. Dejta era rumskompisar, är väl mitt bästa tips då, antar jag.
Tog ett familjefoto med vår nya son innan vi gick och la oss. Such a beauty.
 
Anyhow. Torsdagen var himla mys, men fredagen var nog fan ändå veckans höjdpunkt, ändå. Så fort jag kom hem från jobbet dök George, Mats och Paul upp för att se på Star Trek Discovery, och vi teoriserade helvilt om vad ploten skulle ta vägen, och blev i slutändan ändå så grundlurade att vi allihop bara SKREK rakt ut i flera minuter. Har sagt det förut, men GUD som jag älskar att få konsumera en av mina favoritgrejer med en massa folk som älskar det precis lika mycket.
 
Så fort Disco Night var slut gick vi direkt vidare till att spela veckans D&D. Mats var med och gästade som en av Paul's lärjungar (eftersom han är mitt i att starta en religiös sekt bc VARFÖR INTE ANTAR JAG), och vi spelade en klassiskt kaotisk fredagssession med en massa banter och roliga små avstick och allmäna shenanigans långt in på småtimmarna innan alla drog hem och vi kraschade i säng. Väldigt wholesome. Stort fan.
 
I lördags jobbade jag (utan att vara alls så bakfull som jag var beredd på att vara så SUCCESS), köpte med mig vin och ost och fancy delikatesskött, och kom hem lagom till den månatliga sammankomsten av vårt hemliga sällskap (Josh, Ted och Paul grundade det medan jag var på Gran Canaria och honestly det var verkligen bara en tidsfråga). Alla hade köpt med sig fancy plockmat, Josh och Paul lagade en helt ORIMLIGT god pumpapaj, och alla hade stora kavajer och pratade som om vi var rika adliga Viktorianer och verkligen leaned into hela konceptet av att leva vårt allra mest posh liv.
 
Såg en pretentiös arthousefilm (som nästan alla somnade till för riktigt SÅ posh var vi inte), avverkade kopiösa mängder flaskor rödvin, och avslutade det hela framemot tresnåret med en kopp te innan det hemliga sällskapet drog hemåt igen och lovade att återses igen nästa månad. Mitt vuxenliv har verkligen börjat bli exakt livet jag levde när jag var typ tolv, fast med mer alkohol. Om bara NÅGON kunde sagt till mig att man kan spendera sitt vuxenliv såhär hade jag varit BETYDLIGT mindre rädd för att växa upp faktiskt.
 
Efter en rätt aktiv helg i övrigt bestämde jag och Josh oss för att stanna hemma när George drog iväg för en klassisk beer garden-eftermiddag (som det är lag på att ha här så fort det blir vårigt i luften). Eftersom det skulle vara våffeldagen i Sverige dagen efter så gjorde jag våfflor till frukost som vi åt på balkongen (första balkongfrukosten för året!!!!).
 
Satt några timmar i solen därefter där Josh läste D&D-böcker för att förbereda för nästa veckas session, och jag läste klart The Vampyre tills det blivit för kallt ute och vi gick in och spelade Sims och började på första säsongen av Discovery (eftersom våra fantastiska Disco Nights till sist brutit ner Josh till den grad att han var villig att ge den en andra chans och catch up med oss andra) tills George kom hem och vi såg klart säsong 4 av Doctor Who (och revelled i att få se George uppleva kanske en av de absolut sorgligaste avsnitten i fkin HISTORIEN för första gången), åt pumparisotto till kvällsmat, och spelade Settlers of Catan tills det var läggdags. Stark söndag, ändå. Jag var oförklarligt tjurig hela dagen av anledningar jag inte riktigt begriper mig på (är fortfarande lite på det humöret, så det är väl nåt hjärnspöke som svängt inom som vanligt), men ändå. Man kan väl inte få allt, I suppose.
 
Och så idag har det varit måndag, och jag har städat huset, hängt lite tvätt och ätit en massa choklad. Ikväll har vi bjudit över Ted, och ska spendera hela kvällen med att spela Risk. Har inte spelat det på evigheter, så ska bli intressant att get back into it igen. 
Har faktiskt relativt få planer den här veckan också! Ska på ett standupgig på George's jobb på torsdag, spela D&D imorrn som det verkar, och så på lördag ska jag och Josh till Luton och spendera helgen hos Joshs fastrar med hans familj och fira brittiska Mors Dag. Har inte träffat hans familj på HUR länge som helst, så är verkligen helt oresonligt taggad för att få lite kvalitétstid med min surrogatfamilj igen.
 
Anyways - det var allt för den här gången! Hörs nästa vecka!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress