Hej igen! Ursäktar min frånvaro. Eller, well, inte egentligen. Har varit alldeles för upptagen med att leva mitt liv för att ha tid att skriva om det (vilket säger en hel del med tanke på att det kind of är min grej i livet). Men det har varit en bra helg. Världens bästa. Så många av mina bästa människor tillsammans allihop, så många fina saker, så mycket skratt tills jag grät. SÅ BRA. HELGEN VAR SÅ BRA. AHHHH.
Redovisar för helgens missade händelser i punktform:
* Malin kom till mitt jobb lagom tills jag slutade. Vi köpte varsin fin läderinbunden klassiker och kramades jättejättehårt och allt var rätt och fint i livet.
* Åkte hem och, som är tradition by now, beställde hem Dominoe's-pizza. Satt i Joshs soffa och åt pizza medan Josh visade Malin alla våra nuvarande favorit-Youtubevideor och Malin fick en brutal introduktion till vårt vardagsliv när jag och Josh satt och klappade perfekt i takt till de ryska barnprogramstraktorlåtarna.
* Gick och la oss och var vakna alldeles för länge och pratade om vad jag missat hemma i Karlskrona. Skrattade så tårarna rann. Har saknat my best person så mycket ju.
* Spenderade mer eller mindre hela lördagen ute på stan. Kollade fina gravstenar i Abney Park, hittade en miljon perfekta fula jultröjor på secondhandaffärer i Dalston och stångades med cirka en miljard andra människor på Oxford Street.
Den här var en av våra personliga favoriter.
Gravstensgoals ändå.
Oxford Street är ju oftast en generell mardröm att vistas på men julbelysningen i solnedgången gjorde det lite värt besväret ändå.
* Åt på ett av våra favvohak till kvällsmat och drack milkshake-Pina Coladas (kan vara världens bästa uppfinning) och cocktails och diskuterade livsproblem i flera timmar
* Kom hem och åt pizza och såg på Hot Fuzz tillsammans med Nat och Josh och efter Nat gått och lagt sig återupptäckte vi the glory som är min och Joshs gamla tumblr dedikerad till Window Powered Beef och vad som nog kan vara världens mest obskyra Ronald Reagan-memes (origin storyn till just detta konstiga interna skämt går att hitta genom att klicka här). Uppdaterade med lite mer posts och jag och Josh skrekskrattade över the strong arm of Ronald Reagan precis lika mycket som vi gjorde back in the day. Vissa saker är bara too good för att åldras, ju.
* Vaknade nästa morgon till den här konversationen i vår flatmategruppchatt:
Tolkning för den här konversationen: Nat föreslog att vi skulle äta brunch. Jag och Josh spenderade ett bra tag med att föreslå tematiska bruncher som "sandbox brunch" och "saline drip brunch". Teeth Man är superhjälten vi kommit på som åt fem tandkrämstuber, tog jättemycket kokain och nu härjar vilt i en stad nära dig. Yeah.
Alldeles strax därefter kom Josh och drog upp mig ur sängen, och tillsammans störtade vi in i Nats rum, där hon stod precis innanför dörren och stirrade stint på oss och bara "are you ready?" och så började hon spela All I Want For Christmas Is You ashögt (som är vår kollektiva favoritjullåt bc how could it not be men jag och Josh har förbjudit henne från att spela den innan det var jul på riktigt). Malin låg fortfarande lite allmänt nyvaken i min säng och såg allmänt förvirrad ut när vi kom inramlandes i mitt rum, skrikskrålande på Mariah Carey som om vi hade betalt för det. Kraschade i en hög i min säng och låg där i en röra av pyjamas och Christmas cheer. Väldigt vackert.
* Låg och gonade oss i min säng en stund allihop innan vi pallrade oss iväg på brunch tillsammans med Nats kusin. Åt revbensspjäll och drack frozen margaritas två på eftermiddagen. Good times.
* Tog the scenic route längsmed Regent's Canal ner till King's Cross, sa hejdå till Nats kusin och tog bussen in till Soho.
* Gick till Primark eftersom Malin övertalat mig att köpa världens mest dramatiska långa kappa på Primark dagen innan och Josh genast insisterat på att han ville ha en likadan så fort han såg den. Vi är such an överdramatiskt matchande dream team nu alltså. Redo att slåss mot brottslingar och se coola ut i starka vindbyar. A+.
* Sprang därefter runt på Oxford Street en stund. Klämde på fina men ack så svindyra klänningar på Miss Selfridge's och fick Josh att erbjuda sig att köpa en ascool fejkdiamantchoker till mig i julklapp (den skulle passa asbra till min julklänning också så nu får han fan leverera ju), höll upp roliga prylar för varandra på TGR och köpte historiens mest tacky julgransprydnader inne på Topshop (en enorm klarblå papegoja, en glittrig mops samt en banan i nästan verklig storlek - all the Christmas essentials).
* Därefter åkte jag och Malin till Brixton och såg Pierce The Veil live. De hade ascoolt rymdtema på scenen och tror aldrig jag kommer tröttna på att vrålskrika refrängen till Hell Above i ett folkhav, alltså.
* Kom hem och såg bästa julavsnittet av Community och introducerade Malin till vår godnattrutin (citat: "what's..... going on"). Hon var smått förvirrad till en början men så gav Josh henne en godnattpannpuss också och ingen var bortglömd och all was well.
* Stannade uppe för länge igen, vaknade som ett vrak imorse och sa hejdå till en yrvaken Malin innan jag pallrade mig iväg till jobbet.
* Flängde runt kors och tvärs hela dagen på jobbet och hann knappt märka att hela dagen passerat förrän klockan redan var halv sex. Very nice.
* Kom hem och hade en ordentlig tvåtimmarscatchup med familjen som jag inte hunnit skypa på cirka hundra år. Så himla mysigt.
* Skickade in mina uniuppgifter med några timmars marginal innan deadline för här lever vi på gränsen. Belönade mig efteråt med att hänga på Joshs soffa och se på Attack on Titan och sönderredigerade Youtubeklipp.
* Nat kom hem, vi såg på Community, Josh försökte bära ut oss båda två i hallen med oss på ryggen som en häst. Hade kanske fungerat om jag inte tagit sats och kastat mig överst och nästan dödat oss allihop. Oh well.
* Vi borstade tänderna. Jag och Josh satt i badkaret och Nat försökte döda Josh åtminstone två-tre gånger. As per usual.
A day in the life. Genuint.
Jag och Nat skrek Älskade Ängel-refrängen till varandra, och så kom jag i säng till sist. Denna helgen ändå, folks. Så bra. Fick återse min andra halva, fick introducera min bästa människa till mina andra bästa människor och bara umgås med dem allihop samtidigt och springa iväg på äventyr och skratta så jag grät. Är så glad att jag får leva det här livet. Är så glad att de här människorna bara råkade hamna i mitt liv, somehow. Älskar de där jävla töntarna så mycket. Ahhhh. Livet ändå, hörrni.
Regular blogging broadcast shall resume imorrn. Lovar.
Hörs då!!!
Moster 😉
Blir alldels lycklig av att läsa om hur gött du har det!! Kraaamar ❤
Svar:
Haha ja jag kan inte klaga direkt - livet är rätt fint för tillfället!! Saknar er därhemma dock!! ❤
Moa
Blir alldels lycklig av att läsa om hur gött du har det!! Kraaamar ❤