Won't you hug me, and hold me, and tell me I'm lovely

 
Hej igen! Väger upp för min långa frånvaro förra veckan med TVÅ inlägg på mindre än fem dagar! Fantastiskt vad man kan åstadkomma, va.
 
Sedan vi hördes senast hade jag det där badet jag pratade om, vilket jag tror typ helade mig på en väldigt djup nivå i allmänhet. Josh påminde mig om att det fanns en flaska av min favoritöl kvar i kylen efter D&D, och så fick jag sänka ner mig i ett perfekt varmt bad i någon timme och lyssna på min bästa true crime-podcast (gillar egentligen inte ens true crime i allmänhet men ÄLSKAR bara den enda podden av någon anledning?) och bara värma upp alla mina stressknutor i hela kroppen och ÅH SÅ GÖTT DET VAR.
Liksom? Blir livet bättre än såhär ens? Är tveksam.
 
I alla fall. Jobbade stängningsskiftet på jobbet på fredagen efter att ha spenderat morgonen hos frisören since en av mina gamla salonger hörde av sig och undrade om jag ville hårmodella. Hade inte modellat för dem på jättelänge (mest för att jag ett tag bara fick exakt samma frisyr och färg om och om igen varje gång och blev lite trött på det, basically), men ville heller inte att de skulle sluta höra av sig (plus att mitt hår börjat bli världens buske), så kilade inom där innan jobbet. Och det blev SKITBRA! Fick en typ ljusbrun/kopparaktig färg jag aldrig haft innan men som kan vara en av mina favoritfärger någonsin, och en allmänt gullig undercuttad pixiecut som ju är vad jag gör mig bäst i rent generellt. Så himla nöjd.
 
Anyhow. Åkte ut till Victoria Coach Station efter jobbet (kom till Victoria med en halvtimme till godo och det var fan tur det för busstationen är fan inte det enklaste att hitta till - irrade mig iväg till typ tre olika random parkeringsplatser innan jag hittade rätt), och mötte upp Josh i världens fullpackade folkhav, som informerade mig om att bussen var försenad och att det var allmänt kaos (påminn mig om att boka tågbiljetter i tid nästa gång alltså det var så rörigt herrejösses). Vi hade precis börjat förbereda oss på att behöva stå i folkmassan och vänta typ ett par extra timmar, när bussen som åkte innan vår (vår buss skulle gå 19.30 och bussen som anlände till stationen då var bussen som skulle gått klockan 18.00 så YEAH det var den sortens reseupplevelse basically) dök upp, och de annonserade ut att det fanns några extraplatser på den tidigare bussen, som vi ju därmed genast snodde åt oss.
 
Tittade på Josh när vi stod i kön för att kliva på, och bara sa "this is ALL just because of you, you know"Att resa med Josh involverar alltid ett visst mått av att behöva acceptera att alla högre makter bara älskar honom och att han alltid bara har världens orimligaste tur med saker även fast han otroligt sällan gör någonting för att förbättra förutsättningarna. Är otroligt irriterande att han alltid kommer undan med saker ingen annan i världen skulle kunna, men å andra sidan är han ju därmed typ världens bästa resekompanjon. Smittad med tur i resor är ju precis vad jag behövde i mitt liv med tanke på min familjs historia som världens oturligaste resesällskap, ändå.
 
Anyhow. Kom på bussen i tid, och spenderade den fyra timmar långa resan med att sova, läsa ut The Graveyard Book (som var SÅ mysig och gav mig precis samma känsla som när jag läste ut Neverwhere att jag sa hejdå till gamla vänner och ÅH älskar ju Neil Gaiman så himla mycket), och lyssna på poddar. Kom till Sheffield framemot midnatt, när Maddi och hennes man Joe hämtade oss med bilen och körde hem oss till sitt hus. Satt uppe någon timme och drack ett glas vin och såg på konstiga Youtubevideor innan vi insåg hur absolut utmattade vi var, och kraschade i säng.
 
Tog sovmorgon på lördagsmorgonen (eftersom ingen av oss haft någon vettig sovmorgon på typ flera veckor). Maddi lagade asgoda pannkakor med jordgubbar och banan till frukost, och så gav vi oss ut On The Town. Det var asvarmt och allmänt härligt väder, så vi strosade runt i Sheffield och såg på enorma, asfina gotiska katedraler, gick i The Peace Garden (som är en exotisk park i ett asstort växthus mitt i centrum och HUR fint som helst), åt burritos, hamnade mitt i en protest mot fracking och råkade därefter ansluta oss till världens mest mystiska marching band som dök upp från ingenstans och som vi efteråt inte kunde hitta någon information om någonstans på hela internet och därmed började misstänka att vi bara masshallucinerat.
 
Gick hem längsmed spårvagnsrälsen (Sheffield har ett helt spårvagnssystem vilket känns allmänt random på något vis? det är inte ens nån speciellt stor stad?), och drack lite te hemma hos Maddi och Joe för att mellanlanda. Tanken var först att vi skulle "go to the dogs" - aka gå och se ett greyhoundrace som tydligen är en stor grej där (och som jag var ganska intrigued by mest för att det låter som det absolut mest brittiska i hela världen), men Maddi hade varit ganska sjuk hela dagen och vi andra var ganska trötta i allmänhet efter att ha gått runt hela dagen, så vi bestämde oss för att bara stanna inne och spela brädspel istället, vilket jag var rätt tacksam för, all in all. Speciellt eftersom vi spelade Magic The Gathering-spelet som jag och Josh också köpt och jag inte ens behövde lära mig några nya regler, vilket ju alltid är uppskattat.
Här var vi typ halvvägs igenom och hade redan spelat i typ över en och en halv timme, hehe. Jag och Josh fick hade fattat mest av reglerna så vi fick förklara en del för Maddi och Joe men i slutändan kom jag och Josh sist ändå. Oh well. Var himla skoj i alla fall - man älskar ju ett brädspel med mycket GREJOR ändå.
 
Ramlade ner i ännu ett Youtube-rabbit hole på kvällen och såg på hela Double Down av Neil Breen (har sett den typ fyra gånger at this point men HERREGUD jag glömmer verkligen bort hur fullständigt osammanhängande och HELT sjuk den är varenda gång??? huvudpersonen botar hjärncancer på en liten flicka med en magisk sten mitt i filmen och det är därefter ALDRIG NÄMNT IGEN och har ingen som helst inverkan på filmen i stort???? HAN LISTAR UT BOTEMEDLET TILL CANCER OCH DET ÄR KNAPPT ENS EN FKIN B-PLOT ALLTSÅ JAG KAN INTE), samt upptäckte en ny helt och hållet fantastisk k-popserie (som ju är min och Joshs favoritgenre i livet), och drack upp all Joes öl som han inte gillade, och bara levde våra bästa liv i allmänhet.
 
Söndagen inleddes med avokadobagels till frukost innan vi gav oss ut genom regnet till en liten supermysig pub i utkanten av Sheffield (som var HUR pittoresk som helst med små slingriga vägar mellan höga stenmurar och tät, orange höstskog och jag var så himla nöjd att allt var så himla Morden I Midsomer-aktigt). Drack öl och åt kanske den största Sunday roasten jag någonsin försökt mig på, och i hörnet av puben fanns en öppen eldstad och GUD allting med det var ju verkligen the peak of british culture. Finns inget som får mig att älska Storbrittannien så mycket som en Sunday roast på en gullig lokal pub.
 
Pratade och drack lite mer pints, och körde därefter ner till busstationen där jag och Josh återigen klev på en överfull Megabus tillbaka till London igen. Kom hem, såg på det nya Doctor Who-avsnittet (DEN NYA TARDISEN ÄR DET FINASTE JAG SETT I MITT LIV JAG ÄLSKAR DEN SÅ MYCKET DOCTOR WHO ÄR SÅ BRA FÖR TILLFÄLLET OCH ALLT ÄR VACKERT), skrek extatiskt på varandra en stund efteråt eftersom vi älskade det så mycket, och så ramlade vi i säng. Var väldigt skönt att Sheffield blev en så lugn helg ändå - kände mig betydligt mer utvilad efter det än jag räknat med, vilket var himla skönt.
 
Och idag är det måndag - min första lediga heliga måndag på evigheter, och jag såg fram emot idag så mycket att jag nästan sprack. Har levt mitt bästa liv hela dagen, verkligen. Gosade med Josh på morgonen tills han stack till jobbet, klev upp, tog en lång dusch, gjorde yoga (har inte haft tid att yoga på typ en månad och innan jag slutade ha tid började jag överväga att byta program eftersom det knappt ens var jobbigt längre och nu var jag genuint DARRIG I KNÄNA flera timmar efteråt alltså jösses att det ska gå så fort att tappa precis alla muskler man skaffat sig), slängde in en tvätt, och tog mig därefter tid att verkligen storstäda lägenheten (minns inte ens när hade tid att göra det senast to be honest). Var så himla välbehövligt och har varit så stressande hur stökigt det har varit här, så det var verkligen superterapeutiskt att äntligen få rista alla mattor och göra all disk och torka av spisen och hela grejen. Hela huset är rent och allt luktar golvputs och tvätten är hängd och I AM AT PEACE. Gud jag älskar måndagar.
 
Anyhow. Har en del planerat för veckan som kommer, som vanligt. Imorrn har jag stängningsskiftet på jobbet, men faktiskt inga (!) planer utöver det (kanske ett bad at the very most), på onsdag är det D&D, på torsdag ska jag förhoppningsvis till Dalston och ÄNTLIGEN få hänga med Mats igen (har inte haft tid att träffa honom på fkin evigheter och jag saknar my best goth bro så HIMLANS), på fredag kommer Nat och Jago till London för att fira Nats mammas födelsedag, och på lördag ska en hel massa folk jag tycker om gå och dansa hela natten till någon funk-DJ som jag och Josh såg tillsammans för flera flera år sen (och det giget var en av the lead-ups till första gången vi briefly slutade vara Good Ol' Platonic Friends för en sommar, så det känns ju lite extra poetiskt att komma tillbaka som Ett Faktiskt Par den här gången ändå). Är så oresonligt taggad, trots att jag blivit en sån pensionär på sistone som aldrig vill lämna huset. Saknar att bara ha en rejäl danskväll, I suppose? Ska nog bli fint, oavsett.
 
Anyhow. Nu ska jag nog gå och svänga ihop nån slags mat (eftersom Josh aka min privata kock har övergivit mig för band practice istället för att servera mig mat den jäveln), och kanske till och med få nåt skrivet? Hade inte det varit ett galet koncept, ändå.

It might take some friends and a warmer shirt, but you don't get thick skin without getting burnt

Twenty One Pilots släppte sitt nya album häromdagen och även fast jag mest tyckte det var ganska najs mellow bakgrundsmusik all in all så kan jag ändå inte sluta lyssna på det? Så perfekt popmellow men med något adderat extra som gör det intressant, typ? Who knows.
 
Hej igen! Ber om ursäkt för min ännu längre frånvaro än vanligt, men herrejösses vilken dag det varit hela veckan. Tror mitt liv är så bra nu att det nästan gör mig ledsen på något konstigt bakvänt vis? Är ute och hänger med kompisar och reser och går på gig och har så mycket roligt inplanerat hela tiden men är så himla trött och har inte haft tid att varken yoga eller städa huset ordentligt på jag vet inte hur länge och vill mest bara att allt ska ta en paus för en stund så jag kan komma ikapp mig själv lite. Låg och sov på Josh på soffan igårkväll och kände mest att det kändes som jag knappt sett honom på flera veckor, trots att jag sett honom typ varenda dag to some extent. Fan vad gnällig man är, jag vet. Behöver bara ett långt bad, räta ut alla knutar i ryggen med lite yoga, lite sovmorgon och en eftermiddag för mig själv, så ska det nog bli ordning igen.
 
Anyhow. Som hintat till har det varit fullt ös sedan vi hördes senast. Förra veckan bakade jag kanelbullar lagom till Kanelbullens Dag (och bjöd sedan D&D-gänget på dem dagen efter vilket var en stor succé), på torsdagen hade vi ett författarevent med en BBC-presenter som var betydligt mer känd än jag tror jag insåg? Var i vilket fall lätt det bästa eventet vi någonsin haft - det var en intim booklaunch bara för författarens nära och kära och alla där var så mysiga och författaren själv var HUR go so helst i allmänhet och gick och hämtade vin till oss och presenterade oss för sin mamma och allt möjligt folk och berättade anekdoter om sin vänskap till David Attenborough och efter alla hade gått hem satt jag och Olga på bokaffärens golv och drack upp allt överblivet vin och var helt slutkörda men liksom upplivade emotionellt på något vis. Himla bra. Tror verkligen inte jag hade kunnat uppbringa energi för ett dåligt event at that point - hade börjat gå på reserverna redan då tror jag.
 
På fredagen var det ju som jag skrev i förra inlägget EP-launch för en av mina kompisar. Vad jag inte nämnde var vart jag skulle istället för dit. Direkt efter jobbet åkte jag nämligen ut till Gatwick och hoppade på ett flyg till Köpenhamn. Plockades upp av pappa, och var hemma i Karlskrona framemot fyrasnåret på morgonen (lagom tills gruppchatten för alla som var på EP-launchen började diskutera om de skulle börja gå hemåt eller inte).
Säga vad man vill om min lilla håla till hemstad men den ser ju inte helt tokig ut i soluppgången, alltså.
 
På lördagen var det nämligen Elins 20-årsdag, och en av hennes presenter från mamma och pappa var att de hade betalat en flygbiljett så att jag kunde åka hem och fira med henne. Hon visste ingenting, och honestly att kliva in i hennes rum och sjunga Ja må hon leva på morgonen och bara se hennes helt förvirrade reaktion var typ det bästa någonsin. Och så det ju sju på morgonen och alla var sjukt sleep deprived så det blev världens gråtfest, såklart. Så himla fint, dock. Bästa med att bo utomlands är ju att ens blotta närvaro kan fungera som en present, ändå, haha.
Liksom??? Så fint???? Kan vara den mest wholesome bilden i historien, ändå.
 
Så därmed spenderade jag hela lördagen med en stor majoritet av mina favoritmänniskor (fick dessutom överraska Marion som inte heller visste att jag skulle komma och hon skrek rakt ut och grät hon med och jag kände mig väldigt accomplished), drack massvis med öl, åt vad som kan vara världens godaste prinsesstårta (hälften grädde och hälften vaniljsås med lite lite marsipan på toppen alltså vad mer kan man begära), och spenderade hela kvällen i soffan, skrikskrattande medan alla i hela rummet tävlade om vem som kunde komma på de värsta eufemismerna för oralsex medan min ena kusin ställde general knowledge-frågor till oss och min andra kusin läste roliga bitar ur Nya Testamentet. Precis en  sån gammal hederlig släktträff som jag alltid saknar så mycket nu när jag nästan aldrig kan vara med på dem.
Elin, klockan 11:00 på sin födelsedag: "Hur tidigt på dagen får man börja dricka när man är tjugo?" Svaret var, såklart, att på sin födelsedag får man göra vad man vill, så Elin började prompt halsa upp min födelsedagspresent till henne. I've never been so proud.
 
På söndagen tog jag sovmorgon, gosade lite med katterna (Ozzy kom in i vardagsrummet och skrek konstant i typ en halv minut och jag fick genuint tårar i ögonen för att jag blev så överväldigad av kärlek alltså??? i love my very loud son), och tog därefter bilen in till stan för att möta upp Malin.
Chilli kom och kraschade i mammas säng på morgonen och jag nästan dog alltså VARFÖR ÄGER JAG OCH JOSH INGEN KATT DETTA ÄR SKANDAL
 
Träffade Malin på Espressohouse, drack godaste chailatten, pratade om vad som hänt sen sist och Malin gav mig, som alltid, de allra roligaste summeringarna av konstiga tv-serier hon sett på sistone, och så när Espressohouse stängde sa vi hejdå och jag åkte hem till mamma, där hela familjen samlats för att äta upp resterna från festen och se på en massa gamla familjebilder som pappa hade snubblat över i förrådet av en slump. Så himla fint.
 
Fick skjuts av mamma och Elin till Köpenhamn dagen efter (eftersom tågen, till allas överväldigande chock, inte gick), kramade dem hejdå vid säkerhetskontrollen och såg på Bojack Horseman hela flyget hem innan jag äntligen kunde krascha i soffan hemma igen, där Josh hade lagat mat, serverade vin, och playade säsongspremiären av den nya säsongen av Doctor Who (som, för övrigt, var ASBRA och alla borde get into it nu). Var en av de finaste helgerna på länge, all in all. Är så himla tacksam att mamma och pappa flög hem mig - att bara få lite kvalitétstid med mina favoriter, touch ground lite, och bara få vara hemma och andas lite frisk luft och klappa djur och se lite träd i allmänhet. Gud vad jag önskar att Karlskrona bara kunde vara en förort till London.
 
Anyhow. I tisdags bar det av till jobbet igen, och efter jag kom hem packade jag upp resväskan lite snabbt, och var därefter helt färdig efter världens maratonhelg (och vecka i allmänhet), och kraschade i soffan där jag och George började titta på Killing Eve (som är SKITBRA, för övrigt, och förvånansvärt rolig somehow?) tills Josh kom hem från band practice och vi såg på första avsnittet av säsong 5 av Doctor Who eftersom vi ska sälja in George på Doctor Who nu är planen.
 
Onsdag var D&D-kväll, som var mysig som vanligt (och så himla välbehövligt somehow? var så totalt utmattad när jag kom från jobbet att allt jag ville ha var en öl och få låtsas vara en gnom med magiska krafter i några timmar, basically), och idag har jag haft ett skift ensam på jobbet och har en av otroligt få kvällar utan något planerat. Ska ta historiens varmaste bad och äta paj och leva mitt bästa liv. Gud så trött jag är.
 
Imorrn är det i alla fall fredag och jag ska hårmodella på morgonen och därefter åker jag och Josh till Sheffield där vi ska vara hela helgen och hälsa på hans storasyster. Ska få honom att scouta ut alla locations där det nya Doctor Who var. Viktiga grejer ju.
 
Anyhow. Ska gå och tappa upp det där badet nu. På återseende!

It's your world and you create it, just remove the parts you hated

Min kompis Niall's band har släppt ny musik och HONESTLY de är så himla bra???? Önskar nästan att jag inte kände dem så att det kunde vara mindre konstigt just how much jag älskar allt de producerat, heh.
 
Hej igen! Det har varit fullt upp sen vi hördes senast. As per usual. Anyhow. Här är vad ni missat!
 
I torsdags jobbade jag övertid på jobbet med att embossa anteckningsböcker med vårt emblem i guld. Har inte gjort det förut men jag lyssnade på podcasts och fick lite easy overtime och det var himla mysigt faktiskt. Kom hem, åt cheesecake till kvällsmat, och läste Sandman tills Josh kom hem från jobbet, basically.
 
I fredags var det min fyraårsdag sedan jag flyttade till London, vilket alltid är en ganska stor dag i allmänhet. Det är en perfekt dag för att tänka tillbaka på var jag kom ifrån och hur mycket allt har ändrats sen jag hoppade på det där flyget med en enkelbiljett 2014 och bara hoppades på det bästa.
 
För att fira (eller, mest för att det råkade sammanfalla på samma dag), gick jag och såg Halestorm live (vilket var lite fint eftersom jag hade på mig min bästa Halestormtröja när jag flyttade). Var evigheter sen jag såg Halestorm senast och jag älskar dem cirka mest av allt, så det var typ bästa sättet att fira på. GUD så bra de är. Fick höra Do Not Disturb live (vilket var ett mästerverk och allmänt överväldigande och herregud om det fanns en enda människa som lämnade den lokalen utan att vilja gifta sig med Lzzy Hale så tror jag inte på dem), och när den sista låten de spelade var Here's To Us hade jag ett fint litet reflective moment över mina år i London och hur långt jag kommit och fällde eventuellt en liten tår (vilket, to be fair, jag alltid gör när de spelar den låten live för it just fkin GETS TO ME varenda gång).
 
Liksom. Flyttade till London som liten osäker nittonåring och hoppades mest att saker och ting skulle lösa sig, och fyra år senare har jag liksom? Fått allt jag någonsin kunnat drömma om? Har fler kompisar än jag någonsin kunnat vänta mig, har ett fint hus, ett jobb jag älskar, en brittisk pojkvän (bara den aspekten skulle ju gjort mitt tonåriga jag grön av avund i allmänhet, heh). Gud, den här stan har ju verkligen gett mig allt jag velat ha. Är inte det det finaste någonsin. Är så himla glad att jag bara kastade mig ut i intet. Det här landet har verkligen gjort mig lyckligare och gjort mig till mycket mer av någon jag vill vara som person än jag tror Sverige någonsin skulle kunnat.
 
Anyhow. Kom hem efter giget allmänt lycklig, helt slutkörd och med ringande öron, och spenderade resten av kvällen på Joshs bröstkorg medan vi åt glass, såg på Community och han kliade mig i håret (har äntligen lärt honom bästa kli-metoderna så nu måste han göra det hela kvällarna igenom). Fint så.
 
Jobbade ett superintensivt skift på lördagen (kom hem HELT slutkörd även fast det inte var mycket mer busy än lördagar brukar vara), och kom hem till George's anländande i lägenheten. För att fira gick vi till affären och köpte alldeles för mycket Prosecco och spenderade resten av kvällen med att prata om allt möjligt och bli på tok för packade i allmänhet. Var en såndär himla mysig kväll där vi playade massa olika saker på TV:n men hela tiden blev distraherade för att vi hade så mycket att prata om. Så fint. Tror det kommer bli himla bra att ha George här. Speciellt eftersom det innebär att någon annan också kan hjälpa till att diska emellanåt, hehe.
 
På söndagsmorgonen vaknade jag väldigt tidigt och brutalt bakfull, pussade Josh hejdå, och drog till King's Cross. Mötte upp en equally bakfull Olga, köpte frukost, och hoppade på tåget till Norwich där vi skulle spendera ett par dagar på mitt livs första jobbresa. En av våra main suppliers på jobbet firade 50-årsjubileum och hade essentially slagit ihop en tradeshow med en stor middag på ett mansion mitt ute i skogen. Det var verkligen som ett fkin SLOTT??? Gammalt och storslaget med tinnar och torn mitt ute i ingenstans och hur vackert som helst, och typ alla som var inbjudna var olika independent bokaffärsinnehavare som vi bondade en massa med i allmänhet. Kollade in nya julböcker på en tradeshow (och samlade på oss mer och mer gratisböcker), åkte på guidad tur till vår supplier's warehouse där typ alla våra böcker vi beställer kommer ifrån vilket var himla coolt (har nog aldrig sett så JÄVLA många böcker på samma ställe förut det var helt SJUKT) åt aslyxig middag medan en massa författare höll tal om sina nya böcker, och avslutade dagen med en bunta industrifolk i baren där vi drack vår vikt i gratisvin och pratade om böcker och livet och allt däremellan innan jag och Olga gick till vårt (också onödigt superfina) hotellrum och kraschade i säng helt och hållet ovaggade.
Från varuhustouren vi var på. Allt det här är enorma hyllor fulla med böcker. Två miljoner titlar. Herrejissus.
Vårt hotell mitt i Norwichskogarna. Liksom TITTA PÅ DETTA. Vill bli rik och bo här för evigt.
Mitt och Olga's rum, som vi genast invigde genom att hoppa i de supermjuka sängarna, för, you know, vi är ju professionella businesswomen after all.
Utsikten från tradeshowhallen var ju också helt rimlig. De hade en superlyxig golfbana och pool och spa och fontäner och allting överallt. Vafan.
Liksom???? Om det är såhär det är att vara på jobbresa vill jag fan aldrig göra nåt annat ju.
 
Nästa morgon tog vi sovmorgon innan vi gick ner och åt hotellfrukost (finns det något bättre i livet? Tveksamt), innan vi sa hejdå till våra nya bokhandlarkompisar och tog en taxi tillbaka in till centrala Norwich igen för att spendera dagen med lite turistande. Hade aldrig varit i Norwich innan och hade basically ingen aning om vad jag kunde vänta mig, men både jag och Olga blev HELT sålda på stan. Den är så orimligt gullig, sån typisk bedårande liten brittisk småstad med ringlande kullerstensgator, små independent, orimligt specialiserade affärer, gulliga caféer, hela grejen. Vi spenderade några timmar med att titta på Norwich Cathedral (som är helt jäkla breathtaking på typ alla sätt och vis), gå i antikvariatbokaffärer, dricka te på mysiga små hål i väggen vi snubblade över, och avslutade det hela med att ta en (orimligt billig) pint på en pub vid floden innan vi hoppade på tåget hem till London igen. Hade verkligen inte haft något emot att komma tillbaka någon gång. Så himla himla gulligt ställe.
Norwich Cathedral är tydligen en av de äldsta katedralerna i Storbritannien som fortfarande står. Fan medeltidsfolk fattade verkligen det här med stained glass, alltså. Helt sjukt.
Liksom??? HUR
Drack vaniljte på det här pyttelilla caféet som ägdes av världens gulligaste lilla brittiska tant. England är verkligen exakt så gulligt som Morden i Midsomer fick mig att tro ibland, alltså.
Alltså DETTA STÄLLE HUR ÄR DETTA ACCEPTABELT ELLER RIMLIGT???
 
Kom hem från tåget vid femsnåret, pratade lite med George, och städade därefter lägenheten innan George gav sig ut på middag och jag och Josh spenderade kvällen med att spela mer Magic the Gathering (där jag valde en karaktär som kunde skada jättemycket men Josh hade valt en karaktär som kunde hela sig jättemycket så det var verkligen superjämnt ända in i slutet haha), innan George kom hem igen och vi avslutade dagen med lite Community. Himla fint så. Känner att oktober som månad rent i allmänhet kommer take it out of me (har inte en enda ledig helg tills slutet av november rent allmänt så YEAH), men det har varit himla mysigt so far i alla fall. Och Halloweenmånaden kan ju aldrig vara en dålig sak, oavsett.
 
Anyhow. Ikväll är planen att jag och Josh ska baka (han har en bake sale på jobbet och jag måste göra kanelbullar till Kanelbullens Dag på torsdag så vi bestämde oss för att ha en wholesome bakkväll), på onsdag är det D&D, på torsdag har vi ett författarevent på jobbet, och i helgen ska hela gänget ut på en av våra kompisars EP-launch halva natten (nackdelen när ens musikerkompisar inte är traditionella musiker utan DJ's är ju att alla gig är så JÄKLA sent på natten hela tiden), så det blir nog skoj.
Ska återgå till dagen nu, antar jag. Hörs snart!