If I made it this far being who I am, maybe heaven's got a back door too

Mina älskade Dead Sara har äntligen återuppstått från de döda med en helt FANTASTISK EP. Lyssnade på den medan jag marscherade genom södra London vid midnatt häromdagen och kände mig så KRAFTFULL. Nu måste de bara asa sig över till London någon godforsaken gång så jag kan få se dem live till sist.
 
Hej igen! Det är måndag, och officiellt veckan jag åker hem till Sverige igen!!!! Åker på fredag och kan inte riktigt fatta att det redan är dags. Har känts så himla avlägset så himla länge, och nu kommer jag få krama hela min familj på frickin FREDAG??? Helt sjukt. Cannot wait.
 
Sedan vi hördes sist har jag mest roat mig med att fira ut min sista junivecka i London på en uppsjö av bra vis. Vi spelade D&D i onsdag, vilket var asroligt som vanligt (en av Ted's kompisar från Australien var och hälsade på och var med under bara en session och hans karaktär var en exakt kopia av honom och som våra karaktärer hittade iförd sina riktiga kläder och omringad av ölburkar som våra fantasykaraktärer obviously aldrig sett förut och det var allmänt perfekt alltihop. Jag fick flyga på en av mina örnar uppför ett berg också, så det var också ett extra plus).
 
I torsdags lagade Josh både middag och efterrätt och vi spenderade hela kvällen med vår nya bästa hobby: att bygga skelett. Olga hade beställt hem ett build-it-yourself människoskelett i papp i naturlig storlek som var för stor för att vi någonsin skulle kunna sälja det i affären, så jag frågade ju (obviously) genast om jag kunde få det. Så sedan dess har jag och Josh spenderat typ varje ledig kväll med att vika ihop ett fullskaligt människoskelett och lära oss en hel massa om hur stora olika sorters skelettdelar är. Är en så himla mysig hobby somehow? Kommer sakna det när vi byggt klart det.
Vår ultimata gameplan är att en av oss viker skelett och den andra spelar på vår gemensamma Simsfamilj och honestly om någon sagt till mig när jag var 15 att det var såhär mitt vuxenliv skulle komma att se ut skulle jag varit betydligt mindre rädd för det.
Jag vek skallen helt själv i fredags och den blev förvånansvärt lyckad!!! En av mina stoltaste prestationer numera tbh.
 
I fredags åkte jag och Josh ut till Oval och Ted's hus efter jobbet, eftersom vi alla klagat på att vi typ aldrig träffas utanför D&D nuförtiden och minsann behövde råda bot på det. Vi hängde mest i Ted's vardagsrum och drack öl och såg på surrealistiska Youtubeklipp och allt annat som vi gör bättre än något annat, och framemot tresnåret kraschade jag och Josh på en madrass på golvet och called it a day. Ah, antalet gånger jag har kommit till jobbet på lördagsmorgonen iförd samma kläder som dagen innan utan att ha kommit hem emellan är verkligen oroande ofta.
 
Anyhow. Jobbade ett lördagsskift utan större incident, och när jag slutat åkte jag hemom lägenheten en snabbis mest för att ta en dusch och byta kläder och äntligen borsta tänderna, och drog sedan ut igen, eftersom Ted och Josh hängt hela dagen medan jag var på jobbet och bara fortsatt på fredagens häng, essentially. Åkte ut till Brixton, där Pop Brixton firade tre år (det är typ som någon sorts? marknad? antar jag att man skulle kunna beskriva det som, där alla popup grejer är i olika containrar och allt är sådär hemmagjort som alla såna hipstergrejer är.
 
Någon delade ut flowercrowns (som jag genast knöt på Josh, obviously), och det fanns en scen i en container där de spelade musik hela kvällen.. Fler och fler av Joshs gäng anslöt sig till oss as the night went by och vi bara hängde i den där konstiga lilla containermarknaden och dansade och åt asgoda hamburgare och turades om att köpa öl tills de literally slängde ut oss för att de stängde. Var så himla längesen hela gänget umgicks sådär sist och ÅH det var så HIMLA mysigt. Så¨glad att jag lyckades infiltrera ett så bra gäng. När det stängde åkte alla hem till Ted och efterfestade.
 
Jag pratade med en amerikansk tjej som jag bondade med över att ha konstiga förnamn (kan inte ens komma ihåg vad hon hette nu men precis som mitt var det typ ingen i hela Storbritannien som kunde reda ut hur man sa det) och råkade hamna i en intensiv debatt om vilken grönsak man skulle vara, och framemot tresnåret började Josh (som ju börjat festa ungefär sex timmar innan jag dök upp) långsamt sjunka längre och längre ner i soffan, så vi sa hejdå till alla och jag släpade hem mitt stackars utmattade skal till pojkvän.
 
Promenerade hem från Camden eftersom Northern Line-branchen som skulle ta oss ända hem inte gick förrän typ om 20 minuter, och vi gick genom Kentish Town fyra på morgonen och såg solen långsamt stiga på sånt där klassiskt sommaridylliskt vis och var båda så trötta att vi höll varandra i handen mest för att kunna hjälpas åt att släpa varandra vidare hemåt.
 
Söndagen därefter var allmänt ultimat. Vi har blivit så himla bra på söndagar på sistone. Helgar alltid vilodagen på de mest perfekta sätten, måste jag ändå tillstå. Låg och drog oss till typ tolv, varpå Josh steg upp och gjorde frukost till oss i form av helt orimligt goda korvmackor med stekt paprika, som vi förtärde i solen på balkongen tills det blev för varmt i solen och vi drog oss in till vardagsrummet. Såg klart den nya säsongen av Unbreakable Kimmy Schmidt, fortsatte se på A Series of Unfortunate Events, byggde på vårt skelett, spelade Sims, och tog en hel del tupplurar däremellan.
 
Var helt sjukt trött, och kände mig ungefär 100 år gammal efter att ha blivit så slutkörd efter att ha lämnat huset typ en enda gång. Gick till Darthmouth Park och hade picknick till kvällsmat (Darthmouth Park ligger precis nedför gatan från oss och har literally typ stans bästa vy över London och ingen vet om att den finns där typ???? love me a good hemligt guldkorn), innan vi gick hem igen och tog varsitt bad, såg på en D&D livestream och fortsatte bygga skelett. Mmmmm gick och la mig så himla harmonisk i hela själen den kvällen alltså.
 
Which brings us to today! Har ju min lediga måndag idag som vanligt, och har spenderat den som jag brukar. Sparkade iväg Josh till jobbet framemot tio (jag bara "go to work" och han mumlade helt invirad runt mig bara "this is my job now" och jag tyckte ändå det kändes som ett helt okej karriärval för min del i alla fall), låg och drog mig ett tag till, steg upp och gjorde french toast till frukost (har inte gjort det på SÅ länge och ÅH så gott det är hade typ helt glömt min djupa kärlek till dem) och såg på youtubevideor tillsammans med en kopp te innan jag satte igång med dagen och städade huset. Dammtorkade och allting av någon okänd anledning. Förmodligen för att det här är sista gången jag städar innan jag åker iväg, och antar att jag inte vill komma tillbaka till ett ALLDELES för stökigt hus om ett par veckor.
 
När jag skrivit klart det här ska jag gå ner till Tufnell Park och möta upp Mats, och därefter har vi planer på att spendera kvällen med att dricka vin och spela Risk, vilket känns allmänt ultimat. Vill verkligen få in lite kvalitétstid med honom innan jag lämnar landet tills juli, liksom. Utöver det ska jag spela D&D på onsdag, panikpacka däremellan, och på fredag åker jag!!!! AAAAAH!!!! Ska bara läsa böcker och gosa med katter och krama alla jag älskar och äta glass och få gräsfläckar på precis allting och dricka flädersaft och bara LEVA THE ABSOLUTE LIFE MY GUYS. Så himla taggad. Återkommer nästa vecka med en rapport från mitt nobla hemland!
'Til then!

The set is perfect, nice and sleazy, when it's too touched up, I'm uneasy

Min gamla jobbarkompis Niall's band fortsätter släppa nya singlar som fortsätter vara såna ultimata JAMS. Fan att man lyckats omge sig med så mycket talangfulla människor ändå. Genuint en av mina favoritband atm och det säger jag inte bara för att jag måste.
 
HOWDY. Jag återvänder efter en vecka som återigen mest varit full av fina mysiga grejer. Är så glad att det ändå verkar som om förra årets helvete somehow byggde upp till något värt ansträngningen. Känns som en omtålig känsla, att vara såhär tillfreds och lycklig hela tiden, men honestly om jag inte njuter av det här flytet nu närfan ska jag, egentligen? Man kan ju inte vara en sån som oroar bort allting hela tiden och glömmer bort att bara sitta tillbaka och njuta av the bliss.
 
Hade i alla fall en bra D&D-session i torsdags - den där asridiculous sessionen vi spelade förra månaden där vi alla var ninjor med sjuka krafter tror jag typ låste upp något i mig på något vis? Vågar ta ut svängarna mycket mer sedan den sessionen och ta för mig mycket mer och våga lita på att jag kan tillföra något till storyn i allmänhet och det gör saker så himla mycket roligare och givande. Fan vad jag älskar D&D ändå. Får lära mig så himla mycket om min egen kreativitet på ett sätt jag aldrig ens tänkt på innan. God bless.
 
I fredags åkte jag och Josh ut till Suffolk och hans föräldrar efter jobbet. Har fan sprungit ner dörrarna därborta på sistone, och kunde honestly inte varit gladare över det. Har blivit en sån himla fristad där på sistone? Att ha en mysig fin trygg familj på landet nära tillhands var ju liksom något jag hade hela min uppväxt fram tills jag flyttade till Storbritannien och kunde se min familj typ tre veckor om året, och nu har jag typ fått tillbaka något liknande och insåg inte hur mycket jag har saknat det.
 
Vi var där och firade Joshs fastrar (som för övrigt är två av mina favoritmänniskor jag någonsin träffat - de är så hysteriskt roliga konstant att jag kan börja asgarva bara av att lyssna på dem ha en helt vanlig konversation mellan sig). Spenderade fredagskvällen med att dricka hemgjord jordgubbsgin som Joshs mamma hade gjort (som var så god och nu vill jag börja göra infused gin också alltså MUMS) och se på Coronation Street (som är gammal tradition och som jag sakta men säkert börjar bli gradvis mer emotionellt investerad i ju fler gånger jag hälsar på i Suffolk).
 
På lördagen hade väderleken lovat regn och åska, men istället fick vi strålande solsken, så Joshs familj bestämde sig för att ta med mig ut och introducera mig för lite mer sevärdheter i närområdet. Vi körde ut till en grannby som hette Lavenham och spenderade dagen där, och honestly. Det var helt ORIMLIGT FINT. Om man föreställer sig att någon skulle bygga en nöjespark med "stereotypisk gullig brittisk by" som tema skulle Lavenham se ut EXAKT SÅ. Massa lutande krokiga tusenåriga hus i pastellfärger och med halmtak, snirkliga kullerstensgator och massiva gotiska kyrkor lite här och var. Gick mest runt och gapade åt allting och kunde inte förstå hur alla andra kunde vara så himla casual när jag typ aldrig sett något finare. Som ur en sagobok. Jösses vad jag älskar det här landet ibland alltså. Det kan verkligen vara det finaste stället jag vet när det vill.
Casual bostadshus i Lavenham. Man kan inte se det på kortet men det rosa husets hela högra sida lutade typ tjugo grader rakt ut LIKE IT WAS NO BIG DEAL. Herregud detta actual sagoland hur funkar ens detta.
 
Avslutade äventyret med att snoka runt den gotiska kyrkan där ett bröllop gått snett på något vis (tydligen hade brudtärnan ramlat och slagit sig asmycket påväg in i kyrkan och bruden vägrade gifta sig om hon inte var där och det var maximalt drama let me tell you) och sedan gå till den lokala puben och dricka vin innan vi åkte hem igen. Svidade om och åkte till Shillingford's igen - aka restaurangen Joshs föräldrar tog med oss på förra gången vi var där, där allting är foraged från närliggande skogar och also helt överjordiskt asgott. Åt fyra actual utsökta rätter, fick höra en hel uppsjö helt sjuka anekdoter om alla Joshs familjs konstiga familjesemestrar (de åker tydligen nästan uteslutande till obskyra ställen där typ inga någonsin reser och allt alltid går snett på något extravagant komiskt vis och honestly varenda historia var ett sånt jäkla sitcomsetup om nån jäkla roadtrip i ett berg i Mongoliet eller något att det knappt fanns), och kom till sist hem igen framemot midnatt någon gång. Joshs föräldrar hade köpt en fire pit till trädgården, och eftersom det fortfarande var perfekt ljummet ute tog vi med oss varsitt glas gin och satte oss runt the fire pit resten av kvällen. Släckte alla lampor och Josh lärde mig de engelska namnen på alla stjärnbilder och vi diskuterade politik och livet och världen i stort och ÅH. Sån där kväll som riktigt NÄR en långt in i själen.
 
Joshs syster Maddi väckte oss nästa morgon med varsin kopp te (bästa engelska traditionen få saker gör mig så glad som att se en kopp te ställas ner på mitt nattduksbord), och därefter spenderade vi resten av dagen med att göra vad Joshs familj gör bäst - äta mat, dricka gin, diskutera allt mellan himmel och jord, och avsluta upplevelsen med en promenad ner till byns centrum och puben där Josh brukade hänga som tonåring för några avslutande pints innan jag och Josh hoppade på tåget hem till London igen. När vi satt och väntade på anknytningståget i Marks Tey satt vi på en liten mur som avgränsade ett fält fullt av prästkragar, och helt plötsligt hoppade Josh av muren och gick bort till fältet och bara "I hate when people pick wildflowers, but I'm also a massive hypocrite, so" och så plockade han en jättestor prästkrage och kom tillbaka för att sticka den i knapphålet på min jeansjacka så att jag kunde bära med mig den hela vägen tillbaka hem. Alltså. Hur denna pojk listat ut precis alla mina svagheter och konstant använder dem emot mig är ett mysterium. Sån absolut sötnos.
 
Anyway. Enough of that sort of cheese. (Just kidding, it will never be over).
 
Sedan vi återvände från vår romantic getaway (eller besök hos svärföräldrarna, whatever ya wanna call it), har jag haft min vanliga lediga måndag, som jag till största del spenderade hos frisören. Ville ju få det fixat innan jag åker hem till midsommar, och lyckades få in en modelltid i sista stund. Blev en aning skillnad, kan man väl säga.
Förebilden jag skickade till min frisör när hon ville se hur mitt hår såg ut nuförtiden. Tog den alldeles nyvaken hemma hos Joshs föräldrar för added effect.
 Efter!!! Är rödhårig nu och har aldrig sett mer hipstrig ut i mitt liv men honestly? Älskar det. Är väl en hipster ändå, när allt kommer omkring, oavsett hur mycket det skär i mitt gamla emohjärta att erkänna.
 
Det enda jag visste att jag ville ha var rött hår, och utöver det lät jag frisören bestämma frisyren helt själv. När hon var klar och snurrade runt mig till spegeln insåg jag dock vad som hänt - den här frisyren är EXAKT PÅ PRICKEN EXAKT SAMMA som Joshs bästa kompis Ellie har. Eh. Yeah. En smula pinsamt, you might say. Det är ju inte ens en så himla standardmässig frisyr heller, så härmningen är helt oundviklig. Herregud. Hon tog det dock mer som en komplimang än något annat, men ändå. Så himla pinsamt. Och lite synd att det nu ju finns 0 chans att jag någonsin kan ha den här frisyren igen nu när jag insett detta. Oh well. Får väl enjoy it while it lasts, antar jag.
 
Åkte hem efter hårklippningen och städade huset (efter att ha stannat till på Oxford Street och köpt ny hudkräm och nya lakan eftersom Joshs lakan är asgamla och fula - nu har vi några nya storblommiga som ser ut som fula gamla gardiner och jag är all about it), och spenderade därefter kvällen med att läsa, se på Youtubevideor om Star Wars, och vara extra outhärdligt gosig med Josh. Vet inte om det är för att vi båda insett att vi ska vara ifrån varandra i två hela veckor när jag åker till Sverige, men fan vad gulliga vi varit på sistone. Låg och läste på soffan igår och Josh kom ut från köket och störtdök rätt ner i min famn. Hade den öppna boken i en hand och den andra armen virad runt honom. I'm truly living my very best life här.
 
Anyway. Planerna för resten av veckan är inte så väldigt planerade as it stands. Har inte så himla mycket planer i allmänhet, which is nice. Ska spela D&D imorrn, och i helgen ville vi alla Hitta På Något, så vi får se vad som händer. Håller tummarna lite för att the stars shall align så att vi kanske kan få till någon sorts husfest så att jag kan fira ut London ordentligt innan jag åker härifrån nästa helg. Får se vad det blir.
Anyway. Nu ska jag ta och återvända till min bok och mitt i övrigt allmänt grossly wholesome lilla liv. Må turen fortsätta in i evigheten, alltså.
På återseende!!

Men are scared that women will laugh at them, women are scared that men will kill them

Alltså ju mer jag lyssnar på Courtney Barnetts nya album ju mer älskar jag det. Helt skoningslöst. 10/10.
 
HOWDY. Jag återvänder för lite mer traditionsenlig life recap.
Sedan vi hördes senast har det mest varit bank holiday, och ÅH vilken ultimat helg det varit ändå. Har typ bara??? Sovit en massa??? Druckit öl??? Stjärnskådat???? Gosat???? Perfekt.
 
Skulle från början åkt hem till Olga och Joakim och jagat fladdermöss med Josh i fredags kväll (eftersom skämtet om att de adopterat mig nått punkten nu att Joakim vill träffa Josh för att "se så det är en redig pojk" och jag är inte helt säker på hur mycket av det som är skämt längre tbh), men det hade regnat hela natten så de bästa fladdermössjagningsplatserna var helt leriga, så vi sköt upp det tills vidare. Istället stannade jag och Josh hemma och spelade Sims i soffan med balkongdörren öppen medan det ösregnade och åskade ute, vilket ju kan vara en av de mest ultimata myskombinationerna i livet, ändå.
 
I lördags jobbade jag med Fernando och Lucy, och spenderade mest dagen med att prata ikapp med Lucy som jag inte sett på femton evigheter, vilket var himla mysigt. Hon är så himla bra, och det är en sån tragedi att hon alltid är så upptagen och så svår att organisera saker med efter jobbet. Efter jag slutade åkte jag hem, och jag och Josh spenderade lördagkvällen på much the same way som fredagen - såg på sjunde säsongen av Skins, och tog konstanta pauser för att sitta på balkongen och dricka öl och se på när det åskade över City of London i fjärran (åskade typ varenda kväll hela helgen och ÅH älskar åskväder i storstäder när det hela blir mindre av ett hot än det är hemma i Sverige i ett hus omgivet av höga träd). Var nästan filmiskt tydliga blixtar konstant över himlen, men det tog aslång tid innan regnet kom till oss, så vi kunde sitta i den åskvarma kvällsluften i typ en timme innan vi behövde fly regnet. Fan, maj månad är ju bäst. Väder, sinnesstämning, allting. I keep saying it and it keeps being true.
 
Tog sovmorgon på söndagsmorgonen (alltså inte för att vara cheesy och ocool men??? att väckas en solig söndagmorgon av att någon pussar en i nacken är ju fan ???? peak living ändå????), innan jag pallrade mig upp och bakade scones till frukost. Te och nybakade scones med clotted cream och sylt kan ju vara en av mina absolut bästa grejer att konsumera i hela världen, honestly. 10/10 varenda gång.
 
När vi ätit och klätt på oss åkte vi ut till Dalston för att möta upp Mats på hans stammispub (och gick vilse på vägen dit för att vi blev alldeles för inne i en konversation om hur många människor man statistiskt sett skulle behöva mejla innan man lyckades mejla någons fru, för, ja... Viktigt att avhandla, antar jag).
 
Kom dit typ vid tre på eftermiddagen, och när vi väl kom därifrån hade solen gått ner och puben stängt. Kom hem typ vid ett på natten eller något, efter att ha spenderat literally hela dagen på pubens uteservering och pratat om allt möjligt och ätit asgod pubmat och turats om att köpa pints. Helt perfekt söndag, med andra ord. (Also en highlight var när någon random kille gick förbi vårt bord och fick syn på Mats' ex av Frankenstein som han håller på att läsa för tillfället, tittade på mig och bara "do you wanna know a funny thing about this book?" och Josh och Mats direkt i kör bara "there's literally nothing you can tell her that she doesn't already know about it" och det var ett så vackert ögonblick i allmänhet. Staying on brand, som alltid).
 
Jag och Josh kom alltså hem vid ett, mätta på båda sol och öl, och eftersom det fortfarande var varmt tog vi ut några stolar på balkongen och drack varsin drink (Josh köpte en asskum klargrön mintsprit när han var i Andorra och vi hade inte provat den förrän då och honestly???? ultimat sommardrink??? minten gjorde det så himla uppfriskande och precis vad man behöver efter att ha varit i solen hela dagen), lyssnade på mjuk indiemusik och tittade på natthimlen. Somnade till mot Joshs axel en stund och kände mig bara allmänt content och fulfilled på alla sätt och vis, typ.
 
I måndags var det bank holiday monday, denna fantastiskt vackra uppfinning. Vi inledde dagen med att åka ut till Hackney och bruncha på ett superhipstrigt litet café tillsammans med Rich och hans fru Ellie, som är några av Joshs kompisar från Manchester som var och hälsade på. De skulle åka tillbaka hem lite senare på dagen, men eftersom det var gassande sol och allmänt jättefint väder bestämde de sig för att åka hem på eftermiddagen istället, så vi gick vidare ut till Olympia Park i Stratford och tog en långpromenad däromkring (de byggde parken inför OS i London, och har anlagt typ ett helt actual träsk där??? finns riktiga gångvägar över allting och på båda sidor är det bara djup skog och bäckar och en massa actual skogsdjur och det var så himla fint i allmänhet. Måste verkligen gå dit igen någon gång alltså).
 
Pausade vid en liten park för att dricka gin i skuggan och spela pingpong (som det visade sig att jag var orimligt bra på???? all den där övningen i högstadiet när jag spelade pingis för att slippa göra riktig idrott finally paid off alltså). Har världens jävla tshirtbränna nu (och en vit rand tvärsöver halsen där min choker satt..........), men det var det värt. Tog en paus på ett café på vägen tillbaka, och gick en runda på Westfield (mest så jag och Josh kunde köpa en massa nya nagellack på KIKO men ändå), innan vi sa hejdå och jag och Josh åkte hem till lägenheten. Ellie var hemma och lånade tvättmaskinen när vi dök upp, och vi drack mer mintdrink och pratade om lite allt möjligt tills Ellie åkte hem och jag och Josh gick till affären och köpte kvällsmat och kom hem igen precis lagom tills det började regna. Helt perfekt.
 
Så,  ja. Sedan dess har jag mest skypat med mamma och pappa, börjat se den nya säsongen av Arrested Development (som so far verkar lovande trots att jag var tvivlande till en början), jobbat en del, och ätit en hel massa choklad. Ah, livet.
 
Resten av veckan verkar allmänt lovande också. Imorrn är det D&D-kväll som alltid, och på fredag åker jag och Josh återigen upp till Suffolk för att hälsa på hans föräldrar. Vi ska fira hans fastrars födelsedag (aka mina två favoritpersoner i världen more or less), och bara ha allmänt countryside life för en helg igen. Är så himla excited. Ska bli så MYS.
 
Anyway. Nu ska jag återgå till andra säsongen av Frankenstein Chronicles, som helt plötsligt börjar pick up en del (och med det menar jag att de precis introducerade Ada Lovelace som en karaktär vilket är typ det enda jag bryr mig om förutom när Mary Shelley-karaktären kommer tillbaka), och kanske spela lite mer Sims. Vi får se hur wild and crazy jag känner mig.
Vi hörs!!