Long live the enemy, kitty kitty, the fantasy

Mina nederländska älsklingar De Staat är ÄNTLIGEN tillbaka och det med fkin RÅGE. HUUUUR är de konstant så här jäkla bra???? Måste höra den här låten live omedelbart och dansa tills jag kräks please arrange this.
 
HOWDY. Återkommer till er en dag tidigt den här gången. Man får ju passa på närhelst man har en lucka, och sådär. Det har varit en bra vecka, och jag har gjort en hel massa saker jag inte brukar göra och varit på en massa nya ställen, vilket har varit himla trevligt. Anyway, här är en recap av vad ni missat i mitt överväldigande spännande liv sen sist:
 
tisdags var Blades in the Dark inställt igen (number 1 hatgrej med att vara vuxen - alla är alltid upptagna med hundra vuxengrejer hela tiden och att få fyra pers att vara lediga samtidigt är cirka omöjligt), men det blev en rätt fin dag ändå. Jag köpte nästa bok i Sandman-serien (som Felix en gång i tiden sa att han trodde skulle vara min favorit så jag är taggad), och åkte hem och skypade med pappa efter jobbet, så det var himla mysigt ändå, faktiskt. Älskar att ha mycket på gång hela tiden, men ibland finns det inget som är så skönt som att bara få stanna hemma en kväll, alltså.
 
Onsdagen inleddes med en vanlig jobbdag, och efter vi stängt affären för kvällen samlade jag, Olga, Joakim och Sophie ihop oss och gick till den superflådiga restaurangen på andra sidan gatan since mitt jobbs ägare hade bjudit oss på middag där eftersom affären har haft en sån helt överjordiskt bra sommar (vi har slagit the all-time record TRE veckor i rad det har varit helt sjukt). Drack asgoda gin och tonics och festade på cirka den bästa sushin och laxen jag tror jag någonsin ätit i mitt liv (vill gå tillbaka och äta allt det där igen men kommer aldrig i livet ha råd om jag ska betala själv men ÅH SÅ GOTT DET VAR JAG DÖR). Efter maten gick vi och åt asgod glass i en butik nedför gatan innan vi called it a night, helt och totalt proppmätta.
 
Välkomnades hem av Josh, som insisterade på att jag skulle färga hans hår igen. Har ju försökt flera gånger at this point men Joshs hår är alldeles för mjukt och fint och mörkt (och andra bra adjektiv) för att det skulle fastna, vilket ju såklart alltid varit en djup besvikelse från min sida. Nu har hans hår dock blekts asmycket i all sol, så vi bestämde oss för att prova en sista gång innan vi gav upp för evigt. Såg på första säsongen av Community (vi insåg att det var aslänge sen vi såg Community senast och har nu inlett en väldigt committed rewatch och det gör mig djupt lycklig jag älskar den serien så himla mycket aaaah), och kladdade på massvis med leftover rosa hårfärg på honom. Och hör och häpna - DET FUNKADE!!!!!! HELL YEAH GOD BLESS. Hans hår är numera en perfekt mörklila nyans och jag kunde inte be more about it if I tried. Ser så himla bra ut. Är så nöjd.
 
Framemot midnatt dök Annalisa upp - hon ska jobba i London i någon vecka så frågade om hon kunde låna vårt gästrum under tiden, vilket hon såklart kunde - och vi pratade en stund innan vi gick och borstande tänderna ihop (as is a must - ingen i det här hushållet får borsta tänderna själva det är en av våra striktaste regler) och gick och la oss.
Wholesome tandborstningsfamiljefoto. Alla våra hårfärger kompletterade varandra så himla bra dessutom. Ultimat ju.
 
På torsdagen vaknade jag alldeles rövtidigt - mitt alarm ringde vid typ 6 och jag hade ett flertal näradödenupplevelser. Josh skulle iväg till en festival resten av veckan samma dag, så jag fick säga hejdå till honom innan jag gav mig av i ottan (och han vaknade till för ett par sekunder och gav mig en hejdåpuss och historiens mest sömndruckna I love you innan han totaldäckade igen och det var cirka det gulligaste i hela världen).
 
Mötte min frisör på Euston vid sjusnåret, köpte lite frukost, och åkte till Birmingham. Modellade, läste en bok en stund, åt lite mer mackor, och framemot eftermiddagen blev jag och den andra importerade modellen ivägskickade med en taxi till tågstationen och hem till London igen. Kändes ändå som om jag fick precis lagom mycket tid i Birmingham. Kändes inte som en så superinspirerande plats i allmänhet, så jag var ganska tacksam att få komma hem till London igen. Klev av tåget, sa hejdå till den andra modellen, och tog modellpengarna och gick direkt till Doc Martens-affären på Carnaby Street och införskaffade mig äntligen ett par nya Docs. Mina gamla har hål cirka överallt at this point, så det var verkligen dags för en uppgradering. Mina nya har en massiv dubbelsula, är svartglittriga och har silkessnören och är rent allmänt enorma och ridiculous. Älskar dem hur mycket som helst, även fast de är astunga i jämförelse med mina gamla och mina fötter som konsekvens varit utmattade sen dess. Oh well. Vad gör man inte för FASHION.
 
När jag kom hem från stan hade Annalisa (bless her entire soul) lagat asgod kvällsmat till oss båda, och vi åt och pratade en stund innan Annalisa called it a night (hon jobbar typ 14 timmar om dan så även fast hon varit här i flera dagar har jag ändå inte sett henne så speciellt mycket), och jag tog ett bad i evigheter och hann slumra till flera gånger innan jag tog mig upp, gjorde mig i ordning och gick och la mig, innan midnatt och alltid. Helt sjukt. Vaknade till öppningsskiftet på fredagen och kände mig UTVILAD???? Helt sjukt.
 
Anyhow. Jobbade fredagsskiftet, åkte hemom och åt och vilade fötterna (again, mina skor är SKITTUNGA nu), och åkte därefter ut til Finsbury och mötte Mats för att se Arxx spela ett litet gig i the backroom av en pub där. Temat för giget var female fronted punkband, så vi hann upptäcka en hel massa bra band innan vi avslutade kvällen med att dansa en massa till Arxx och prata med dem en stund vid deras merchbord innan vi gick därifrån (de är SÅ GULLIGA och gav oss gratis stickers vilket ju alltid är the fastest way to my heart).
 
Klockan var bara runt elva när vi var klara, så vi åkte istället ut till Angel och mötte upp med Ruben och en av hans kompisar och hade någon sorts förfest (och med förfest menar jag att jag och Mats delade på en något för stor whiskeyflaska något för snabbt och genast var Ready To Party), innan vi åkte vidare till Dalston och mötte upp Mats' flickvän och en bunta av deras kompisar på vad som måste vara det konstigaste stället jag varit på på länge.
 
Det var en exklusiv private members' club gömd bakom en superdiskret altanliknande dörr på ett gathörn. Hela stället var inhyst i ett asstort wonky viktorianskt hus med massa våningar och skrymslen, och hade exotiska uppstoppade djur och antika möbler och tavlor ÖVERALLT??? Var som ett undangömt palats som bara var där??? Fortfarande väldigt oklart hurfan jag ens hamnade där, men anyway. Kände mig ofantligt cool över att få spendera fredagskvällen på ett exklusivt konstigt taxidermy-ställe, oavsett.
LIksom???? En ACTUAL isbjörn???? I just?????
Det här var det så kallade Butterfly Room som var cirka allas favorit för honestly??? SÅ fint???
Hela jäkla stället såg typ ut såhär????? What how? Vemfan har hållit allt det här coola ifrån mig såhär länge honestly.
 
Vi drack rödvin och inspekterade taxidermy och dansade och hade en allmänt good time innan jag mindes att jag skulle jobba dagen efter. Var den första att gå hem, och kom ändå hem vid halv fem på morgonen. Var ju verkligen inte varken utvilad eller fräsch dagen efter, alltså. Var verkligen ett tag sen jag var så jäkla bakis. Kändes ändå rätt värt det, men att göra veckans jobbigaste jobbskift i det generella skicket är ju inte att rekommendera, alltså.
 
Åkte direkt hem efter jobbet since jag var rent allmänt i spillror som individ, och skypade med pappa en stund tills Annalisa kom hem och vi spenderade resten av kvällen med att dricka öl och spela Sims. När Annalisa gick och la sig satt jag uppe några timmar till och redigerade lite mer på Secret Star Service och lyssnade på mysig indie och kände mig rent allmänt som om jag var sjutton år och satt hemma på mamma och pappas soffa och skrev tills fyra på morgonen igen. Himla fint.
 
Jobbade övertid på jobbet idag (eftersom jag var ledig i torsdags istället), och har nu essentially bara mellanlandat i någon timme innan jag ska iväg igen. Ska till Dalston (återigen) och spela brädspel med Blades in the Dark-gänget. Ska bli himla mysigt. Har ju varit gräsänka typ halva veckan när Josh varit iväg, och det har känts himla bra att jag faktiskt lyckats ta mig ut och göra grejer och inte bara sitta och stirra dramatiskt ut genom fönstret och väntat på when my husband shall return from the war, y'know. Har verkligen försökt bygga mitt eget liv igen på sistone (vill fortfarande ha Josh involverad i cirka alla aspekter av min existens, men vill ju liksom inte bygga upp hela ens universum runt en enda person, y'know - speciellt när typ alla mina andra kompisar lämnade London förra året och Josh och Mats typ var de enda som var kvar), och den här veckan har verkligen varit bevis på att det börjar funka. Har flera olika kompisgrupper igen, och det känns så himla himla bra.
 
Anyhow. Imorrn är jag i alla fall ledig, och vi ska (äntligen) få vår nya tvättmaskin så att vi kan tvätta igen (har inte tvättat på typ två veckor och det börjar bli smått desperat nu alltså), och så kommer Josh äntligen hem igen. Och så kanske jag ska yoga också. Vi får se hur galen jag känner mig.
På återseende!!

You try to act like you don't care but you're smiling

Juni, som alltid vet precis hur man ska sälja in ett band till mig, behövde bara säga det här bandets namn och det faktum att de kallar sin genre "tenderpunk" för att jag genast skulle älska dem med hela min själ. God bless alla aspekter av det här alltså.
 
HOLA AMIGOS. I söndags promenerade jag och Josh hem från Kentish Town vid midnatt, och jag sa "you know, this was a solid week, wasn't it", och Josh svarade "it really was", och det är ungefär det generella utlåtandet. Har spelat så JÄKLA mycket brädspel den här veckan, vilket alltid hjälper till att förbättra min generella livskvalitét en massa i allmänhet.
 
Förra veckans Blades in the Dark var inställt eftersom Ruben behövde jobba, så istället tog jag med mig Josh till Dalston efter jobbet på onsdagen och vi mötte upp resten av Blades-gänget hemma hos David och spelade brädspel istället (eftersom David har asmånga varav vi aldrig varken hört talas om eller spelat de flesta vilket ju är ULTIMAT). Vi spelade ett spel som hette Betrayal on the House on the Hill eller något åt det hållet, vilket mer eller mindre omedelbart blev vår nya absoluta favorit. Hela spelet går essentially ut på att man utforskar ett hemsökt hus tills man hittar något extra spöklikt och en av spelarna blir utnämnd till förrädare som ska ha kontroll över monstrerna och försöka vinna mot alla andra. Vi spelade två rundor direkt efter varandra för att det var så himla roligt, och oh my GOD så intense och galet och spännande det var. Var nästan sugna på att spela en tredje runda om det inte varit för att det redan hunnit bli sent.
 
Hade några lugnare dagar mitt i veckan där jag började läsa Sandman (som är typ det sista av Neil Gaiman jag inte läst än och oh my GOD kommer verkligen snöa in på det här nu i can feel it), åt mysiga middagar med Josh efter jobbet, och såg på en hel massa myrvideor. I torsdags åkte jag till Dalston igen för att träffa Mats och hans nya flickvän Simei. Vi var i hennes (helt SJUKT FINA) lägenhet, drack vin och åt asgod vegansk mat och stod på taket och pratade halva natten och det var SÅ HIMLA MYSIGT. Det var så himla fint att se Mats ihop med någon som passade honom så bra och gör honom så lycklig och ÅH. Hoppas detta är ett tecken på att jag och Mats kanske till sist ska lyckas tima in att vara lyckliga samtidigt - har literally aldrig hänt sedan vi blev vänner eftersom vi alltid somehow lyckats ta det i perfekta skift att vara ledsna. Det var väldigt wholesome och Simei är världens coolaste goth och det var verkligen A+ på alla sätt och vis.
 
I lördags jobbade jag och Sophie ett mardrömsskift på jobbet (tror varenda idiot på hela jorden var där??? typ ALLA var helt dumma i huvudet??? ville dö typ hela tiden????), men eftersom vi var en personal för lite så fick jag stänga tidigt, och direkt därefter åkte jag in till Soho där jag mötte upp Mats, Simei, och en hel massa andra folk jag kände för att se Sophies poesikväll som hon anordnar med jämna mellanrum. Var en blandning av poesi, musik, dans och allt möjligt, och det var så HIMLA mysigt??? Typ alla som var där var så himla duktiga och vi bara satt där och jobbade oss igenom fler och fler öl och lyssnade på vackra dikter och mysig indie och bara LEVDE THE ABSOLUTE LIFE hela natten. Also extra plus att jag fick känna mig extra cool genom att kunna gå till ett coolt hipstrigt poesievent och typ hälsa och krama var och varannan människa??? Kändes så himla creddigt, även fast det mest var för att alla var Sophies kompisar som jag därmed också känner.
 
Kom hem framemot midnatt, där Josh och en bunta kompisar (som alla spenderat lördagen på Brighton Pride) hade efterfest i vår lägenhet. Hela lägenheten var TÄCKT i glitter (det är nästan en vecka sen nu och jag är FORTFARANDE glittrig tror jag kommer vara såhär tills jag dör nu), och Josh välkomnade mig med en stor vinglig kram, en stor pizzaslice och ett glas gin och tonic, och så spenderade vi resten av natten med att ha precis en sån där hemmafest som jag älskar mest av allt, där alla är ganska lugna och lulliga och mest lyssnar på musik, sitter på balkongen och pratar om sina känslor, dansar fult och provar igenom olika hattar. Book och Dice (aka våra lifesized barndockor som vi köpte till varandra i julklapp för att vi har en helt normal rimlig relation) gjorde stor succé. De flesta bilderna från festen är bara på våra kompisar som står med en arm runt deras axlar och en drink i andra handen som om de var helt vanliga gäster. Bless.
Alltså. This. Look at my son being the life of the party.
 
Alla somnade på vilka mjuka ytor de hittade i huset (vilket är rätt många ändå, vilket är the perk med att vara typ det enda hushållet i hela London med ett gästrum) framemot småtimmarna, och söndagförmiddagen spenderade vi på sånt där asmysigt post-party bakfyllesätt, där vi gick till ett café nedför gatan och åt brunch, och spenderade några fler timmar med att ligga hopgosade i soffan och lyssna på musik, göra te åt varandra och måla naglarna. Så himla wholesome. Vi borde verkligen ha fest oftare, honestly.
Sorry 4 cheesy picture men Ellie smygfotade mig och Josh när vi promenerade till brunchstället och honestly. Idyllen va.
 
När alla dragit sig hemåt framemot eftermiddagen på söndagen tog jag och Josh en väldigt wholesome långpromenad till Dalston (det tar egentligen bara en timme men jag säger långpromenad för att Josh tog hundra omvägar stup i kvarten och gav mig en smärre hjärnblödning) i solen. Stannade i någon affär för proviant i form av glass och iste, och kom sedan hem till David's lägenhet framemot sjusnåret, där vi drack ginger beer och rom (som David kallade Dark and Stormy och som jag är ett definitivt fan av nu), och spelade lite mer Betrayal on the House on the Hill med Blades-gänget för vi kan fan inte få nog nu (Josh har önskat sig det av sina föräldrar i födelsedagspresent så snart blir det fan inget stopp på oss nånsin). Var nog den mest intensiva nagelbitarspännande sessionen av alla spel jag någonsin spelat. I slutet var alla utom min karaktär och monstret döda och kunde inte influera spelet, och ÄNDÅ var alla så sjukt investerade att vi alla bara SKREK alltså herregud kan inte lovorda det där spelet nog. Det är helt SJUKT spännande så himla ofta. Vi vann med historiens minsta marginal, och hög på vinnaryra tog vi därefter tunnelbanan hem igen, gick hand i hand i mörkret hem från Kentish Town, och konstaterade att vi fan gjort bra ifrån oss som människor den här veckan i allmänhet. Har träffat i princip alla mina bästa Londonpersoner flera gånger, spelat så jäkla mycket brädspel och bara haft så himla mycket GOOD OL' WHOLESOME FUN. Gud så fint. Må det aldrig ta slut, det här.
 
Anyhow. I måndags spelade vi en intense D&D-session (som slutade med att vi blev omringade av genuint en HEL PUB full av skurkar), idag blev Blades in the Dark inställt (igen) vilket var fine ändå since det betydde att jag kunde åka hem och skypa med pappa istället. Imorrn ska vi på jobbmiddag (vilket är en unheard of luxury så herrejösses vad mycket gratis mat här ska ätas alltså), på torsdag ska jag till BIRMINGHAM och FÅ BETALT för att MODELLA (jag vet SJUKT VA vad är mitt liv), helgen kommer förmodligen spenderas till största delen i Dalston med Mats på allehanda gig vi springer på, och på söndag kanske det blir Blades igen. Vi får se vad som händer. Ska nog bli himla mysigt, oavsett. Återkommer med en review om alla dessa upplevelser om en vecka. SMELL YA LATER.

So break a piece off of my latest obsession, a taste of pure paradise

Halestorms nya album har äntligen kommit ut och oh my god så länge sen det var sen jag fick nytt Halestorm-material senast. Such JAMS. Längtar tills jag ska headbanga huvudet av mig till allihop i september. Ahh.
 
HOWDY! Ännu en vecka har passerat, much in the same vibe som de senaste veckorna gjort. Är det så här folk blir vuxna? Man bara börjar tycka det är rätt mysigt att äta riktig middag varje kväll och träffa folk för att "dricka vin på balkongen och umgås" och så är det bara ens liv sen? It all makes so much sense. Känns verkligen som om jag bara lajvar att vara en riktig vuxen, men antar att det är liksom hela grejen med hur alla så småningom blir vuxna. Fake it til you make it, och allt det där.
 
Anyway. Har därmed haft en väldigt vuxen-lajvande vecka, basically. I tisdags spelade jag Blades in the Dark som vanligt, där vårt uppdrag var att "distrahera några brandmän", vilket i slutändan resulterade i att vi bland annat sprängde ett barnhem, maskerade oss som poliser, dödade typ 25 pers och eldade ner hela brandstationen. Go hard or go home, basically. Börjar få lite mer grepp på hur jag ska spela min karaktär för att vara till nytta för gruppen, vilket är väldigt najs (alla andra i min grupp är så kallade Cutters, som basically bara är barbarer som dyker upp och dödar allt i sin väg medan jag är en Whisper som kan prata med spöken och göra alkemi och grejer så vi gör inte saker på riktigt samma sätt kan man väl säga). Det fortsätter verkligen bara ge och ge, det där spelet. Väldigt najs.
 
I onsdags kom Ellie hem till oss en sväng, snart åtföljd av Megan, och vi spenderade cirka världens mysigaste kväll med att sitta på balkongen med tända ljus, dricka vin och prata ikapp om livet och universum och allt däremellan. Har inte träffat Megan på evigheter heller, så det var supermysigt att bara få HÄNGA en stund utan att det var någon tillställning runtomkring, liksom. Jag och Josh är två av få i hela gruppen som träffar alla andra relativt ofta (både eftersom vi båda spelar D&D och för att vi rätt ofta är värdar för grejer nuförtiden), och det är så himla najs. Senaste gången jag hade ett stort riktigt kompisgäng var ju liksom på gymnasiet, och jag har saknat den vibben lite. Fint att få den tillbaka igen.
 
Torsdagen spenderades med en synnerligen katastrofal D&D-session. Ärligt talat är det ett mirakel att det tagit såhär lång tid innan vi hamnade i alldeles för djupt vatten med tanke på att hela vår grej är att bara rock up och slå på allting tills det löser sig. Vi hamnade i en fälla längst ner i en grotta som genuint bara???? Dödade alla???? När vi avslutade sessionen var genuint alla som tagit sig in i rummet på aslåg HP och insnurrade i kedjor som långsamt ströp oss, varav två är på 0 HP och genuint döda. Ingen karaktär i vår grupp har dött på riktigt förut (man kan få 0 HP och sen lyckas komma tillbaka eller bli återupplivad, men om ingen kan ta sig till en snabbt nog så dör man permanent), så alla var lite allmänt shaken när vi avslutade sessionen. Börjar allvarligt fundera på om jag kanske borde börja fundera på vad jag skulle ersätta min nuvarande karaktär Trakram med om han inte klarar sig ur den där jäkla fällan. Some pretty intense stuff, alltså.
 
Efter jobbet i fredags tog jag och Josh tåget ut till Suffolk för en av mina favoritgrejer aka en helg hos hans föräldrar (vi lyckades visserligen missa tåget vi skulle tagit egentligen för att Josh, as per usual, aldrig är i tid till någonting alls, så jag var demonstrativt tjurig större delen av resan men det var mest för att make a point än något annat). Det ösregnade när vi kom fram till Sudbury, så vi tog en taxi från stationen hem till Joshs föräldrar där vi genast blev återförenade med Joshs ena syster och båda hans fastrar, fick en tallrik mat i knäet och ett glas vin i handen, och så var the good times rolling som alltid.
 
Satt och pratade tills sent på natten, och spenderade lördagsmorgonen med att hjälpa till att förbereda inför festen Joshs föräldrar skulle ha på eftermiddagen för alla sina kompisar för att fira sin 40-åriga bröllopsdag (dagen innan gav Joshs mamma mig en run through av alla deras kompisar som skulle komma och några basic facts om dem och honestly Joshs föräldrars kompiskrets är det SJUKASTE jag varit med om????? alla är som de mest bisarra sitcomkaraktärer i hela världen ???? en av dem var en askonstig konstnär som gjorde sina egna automatons av metall han hittade lying around, en annan var de helt övertygade om var en spion, några hade jobbat på ett hemsökt mentalsjukhus i Skottland....... liksom den enda efter den andra var bara helt galet märkliga och intressanta människor och jag bara ???? SURELY kan inte ALLA vara asskummma hippies och Josh bara "...........have you met my parents of course that's what they're gonna be like").
 
Festen hade 70-talstema (since det var då Joshs föräldrar gifte sig på, vad jag insåg efter att ha sett bröllopsfotona, var historiens ALLRA MEST 70-taliga bröllop någonsin. Precis ALLA på vartenda foto var historiens största hippieklyscha fast på tiden då det INTE VAR EN KLYSCHA det var helt fantastiskt), och eftersom Joshs familj är som de är hade alla helt outrageous utstyrslar (Josh hade växt ut en tunn mustasch som han fyllde i med min ögonbrynspenna och spenderade hela kvällen med att se läskigt mycket ut som pappa när han var ung which was...........weird). Jag hade tidigt insett att det inte fanns en chans att jag skulle kunna tävla med den djupa utklädnadstraditionen som genomsyrar vad jag antar måste vara Joshs GENER eller något, så jag körde mest på en vaguely 70-talig paisleyliknande klänning, ett fjäderörhänge, och kopiösa mängder glitter som Joshs fastrar målade på mig. Kändes starkt, ändå.
 
Spenderade dagen med att dricka vin, äta tonvis med grillat, prata med alla Joshs föräldrars hysteriskt intressanta och ungefär lika märkliga kompisar, och bara rent allmänt njuta av den där stora familjefestupplevelsen som jag ju kommit bort från lite sen jag flyttade hemifrån, så det var fint att kunna få ett bra litet substitut här i alla fall. Någon gång under kvällen tog Joshs mamma på sig sin gamla brudklänning (som var persikofärgad och hade ASSTORA bell sleeves och var typ den finaste klänningen jag sett i allmänhet tbh), och Joshs systrar tog på sig sina brudklänningar, varpå jag och Josh därefter fick en hel uppsjö av ledande frågor i stil med "SO...... can we expect a third wedding soon then hmmmm?" och vi båda bara..... it's been four months kanske är lite tidigt att make any promises, vilket var lite roligt. Också en adderad faktor av att jag aldrig varit i ett committed relationship och umgåtts med släkt samtidigt. Var mest lite roligt att det kändes som om fler gått på vår scam om att vi är riktiga vuxna som skulle kunna GIFTA oss och sånt sjukt.
 
Avslutade kvällen med att grilla egna pizzor i deras nyinköpta pizzaugn i trädgården och diskutera nya bra business ideas som vi skulle sälja in till en av Joshs fastrar. Joshs andra fasters första instinktiva idé var att bara blurt out WIGS FOR HORSES. Om det behövdes further evidence varför de är mina favoritpersoner i världen. Så effortlessly de allra roligaste människorna jag vet?
 
Väcktes i Joshs pojkrum på söndagsmorgonen av att det regnade in genom fönstret (och drog bara upp täcket längre upp över huvudet och låg och tittade på Josh när han sov och kände mig helt disgustingly at peace i allmänhet). Spenderade därefter söndagen på ett ultimat brittiskt vis och drack te till frukost innan vi åkte till puben för att äta Sunday roast till lunch med gästerna från gårdagen. Vi pratade med Joshs syster om var de skulle åka på semester i Skandinavien, och jag och Josh fick för oss att åka på semester till Carcassonne i Frankrike (enbart eftersom vi älskar att spela brädspelet Carcassonne) över en helg, vilket jag är 100% för i allmänhet (det är SÅ JÄKLA FINT och flygbiljetter kostar typ UNDER tjugo pund styck???? om inte det är ett tecken så vet jag inte vad).
 
Åkte hem till Joshs föräldrar en sväng efteråt och drack lite mer öl och åt lite leftovers innan vi fick skjuts till tåget och åkte hem till London igen, synnerligen nöjda med helgen. Har sagt det tidigare, men att genom Josh ha fått tillbaka den där känslan av att ha en familj runt hörnet har gett mig så HIMLA mycket??? (vi kom dit på fredagen och precis HELA Joshs familj gav mig asfina födelsedagspresenter och jag bara ????? had many emotions). Så fint.
 
Anyhow. Idag har det, som bekant, varit måndag, och ÅH som jag älskar a good ol' Monday. Inledde dagen med att göra yoga (har tänkt börja med yoga i evigheter men tar mig aldrig för att börja på någon kurs så tänkte att jag lika gärna kunde börja hemma med en youtubevideo eller nåt), äta lyxfrukost och därefter byta lakan i sängen och städa lägenheten medan jag hade högljudd nostalgisk singalong till Fall Out Boy. Mmmm very good very good.
 
Om någon timme eller så ska jag iväg till Bermondsey för board game night hos Cal, Paul och Emma, imorrn är det Blades in the Dark igen, och på torsdag ska vi, Mats, Mats flickvän och Laura ha brädspelskväll igen. Som sagt. Peak living, alltså. Älskar att vara 52 år gammal och bara bry mig om saker som att dammtorka och spela brädspel och hur min fredslilja mår. Mmmmm.