'Cause I swear I'd burn this city down to show you the light

 
Hej igen! Det har varit vår första riktiga dag i lägenheten, och jag spenderade hela dagen på jobbet med att tänka på hur excited jag var för att komma hem. Sa till Olga att det är precis som om jag precis börjat dejta någon och bara vill vara med dem hela tiden, fast om mitt hus. Känns som en mycket stabil och rimlig reaktion, men ändå.
 
Hade kortdag på jobbet idag since Olga var trött efter eventet vi hade på jobbet igår, så jag gjorde inte jättemycket mer än att packa upp lite leveranser och märka upp lite böcker i katalogerna som vi borde köpa in framemot jul nån gång. Slutade framemot eftermiddagen, gick och spenderade alldeles för mycket pengar på speciella klisterlappar och plastkrokar som man kan sätta upp posters och fairylights med utan att det blir märken på väggarna. Det står uttryckligen i vårt nya kontrakt att vi inte får använda blutack, men tbh var vi båda redan rätt trötta på det oavsett. Kommer gå åt en hel del innan vi har lyckats sätta upp alla de postrarna, dock, men men.
 
Därefter fick jag till sist åka hem till vår älskade lägenhet. Projektet för kvällen var att packa upp mitt rum och skapa någon sorts tillfällig ordning i det (hur mycket ordning man nu kan skapa när man har literally 0 möbler men ändå), så jag lyssnade på Joan Jett och skapade en makeshift garderob genom att mainly bara lägga alla kläder i högar ovanpå tomma kartonger. Att de bara kommer upp från golvet gör att det känns mycket mer som ett rum där någon bor mer än ett rum där någon bara slängt in en hög kläder, så det blev faktiskt himla lyckat, tycker jag nog. Ska bli himla skönt att få de där möblerna, också, dock, men men. I'll make do.
 
Lagom till jag satt och sminkade mig och var redo att ge mig av kom Josh hem och tjabbade lite tills det var dags för mig att ge mig av.
Åkte till Mornington Crescent och såg Dodie spela KOKO. Var lite ovant att vara i en så ung publik igen efter att typ bara varit på 18+-gig i flera månader, men utöver det så var det så himla fint alltihop. Dodie är så genuint astalangfull och de hade inrett scenen med fairylights som fick allt att se ut som världens mysigaste sagoscen, och jag fick en klump i halsen över alla de fina sångerna om och om igen (när de spelade She hade hennes strålkastare en rosa, lila och blå regnbågsfärg bakom henne - aka färgerna i bisexualitetsflaggan - och det var allmänt ikoniskt). Hon känns lite som om hon borde ha något att göra med Amanda Palmer, ändå. Dodie och Amanda Palmers grejer påverkar mig på ungefär samma sätt. Enkel med liksom ruthless och så ärlig i allt de skapar att man bara får ONT i SJÄLEN.
Så, ja. Fem av fem toasts till det, definitivt.
 
Kom hem vid elvasnåret, tjabbade lite mer med Josh inspekterade vår nya pumpa han köpte idag (som är vit för extra spöklikhet hell yeah), och spenderade därefter någon timme med att leta upp viktiga papper tills Josh dök upp igen efter att ha gjort lite artwork till sin senaste D&D-kampanj. Därefter spenderade vi resten av kvällen med domestic admin, vilket mest involverade att vi satte upp våra största fairylights i vardagsrummet (de hänger i crisscross över hela matsalsdelen och ser ut som världens stjärnhimmel och i am SO ABOUT IT den här lägenheten kommer vara så magisk när vi är klara med den. Därefter gick vi igenom vår IKEA-kundkorg så att allt stod rätt till (och hamnade i en intensiv debatt om hur många mattor vi egentligen BEHÖVDE). Mamma och pappa gav oss ett presentkort på frickin 5000 spänn att köpa möbler för, så vi är allmänt pepp nu (och har betydligt mindre dödsångest för hur vi ska lyckas betala allt det här). Så himla himla fint. Vad har man gjort för att förtjäna att få föräldrar som dessa, egentligen. God bless.
 
Så, ja. Det var dagen, more or less. Imorrn väntar more of the same, och på kvällen ska jag ge Mats en tour av lägenheten innan vi ska till Scala och se Dream Wife, vilket jag är allmänt taggad på. Lever ju för coola indierockband frontade av kvinnor, ju

I like you, and I loved him, we could have been the best kind of friends

Dodies nya EP släpptes igårnatt och jag kunde inte ens lyssna på den när den släpptes för att varenda låt var TOO RELATEABLE. Tänk att hela det där jäkla albumet var skrivet specifikt för mig, ändå. Also vilken jäkla TUNE den här låten är. Vafan.
 
Hejhej! Fredagen har kommit och gått, och tror ni på mig om jag säger att det varit en lugn och fin dag? I know right. At last kom det en paus i all denna galenskap. Jobbade stängning tillsammans med Slawo (som ska jobba i Blenheim då och då framöver it seems), och vi gjorde leveranser, bondade över hur jobbiga lägenhetsagenturer är, och han bjöd in mig till att prova på ljudterapin han håller på med vid sidan om (sån där grej med stora skålar som man sätter på olika ställen på kroppen och slår på så att det går ljudvågor genom kroppen som tydligen ska vara bra och jag är osäker på om det funkar men är tillräckligt intrigued för att vilja prova ändå). Very nice.
 
Slutade vid sjudraget efter att ha slängt ut en hel bunta turister som kom in precis när klockan var sju och jag bara "sorry we're closed" och de bara "we're just taking some pictures" och jag bara "no I mean WE'RE CLOSED NOW" och jag insåg inte att jag 100% hade gått in i mitt Bernard Black-mode förrän jag efter det vände mig mot två asiatiska turister som stod vid kassan och de nästan SKYGGADE.
Så fort jag går på obetald tid blir jag Bernard Black omedelbart, basically.
Bildresultat för bernard black gif
Actual picture av mig omedelbart efter klockan 19.00.
 
På vägen hem stannade jag till på blomaffären på hörnet på Ladbroke Grove och köpte tre orange:a gerberas för ett pund (det är samma blomaffär jag fyndade vår billiga solros i också. Har gjort så himla mycket fynd där på sistone - älskar det där stället) och åkte med min lilla bukett hem på tunnelbanan och kände mig allmänt wholesome.
Titta så fint! Matchar perfekt med köksbordet (och våra 72 plastdinosaurier som 100% väger upp för det vuxna i att köpa snittblommor till köksbordet alla i det här huset är 5 år gamla och plastdinosaurier är bäst ok)
 
Kom hem, gjorde kvällsmat i form av äggröra och kaviarmackor (köpte sex ägg och en limpa bröd för under £2 så har basically täckt kvällsmaten för resten av veckan FEEL FREE ATT KALLA MIG EKONOMISKT GENI OM NI VILL) och hälsade på Nats syster och hennes kompis som är i London och hälsar på och bor hos oss över helgen (eftersom Josh är iväg hela helgen bor de i hans rum alltså att åka från Stockholm och direkt till 1. vårt trash palace till lägenhet, och 2. Joshs absoluta KAOSRUM alltså herrejösses stackarna. De har åtminstone hans asbekväma säng så det är väl alltid något I suppose).
 
Spenderade sedan mesta delen av kvällen med att se om gamla avsnitt av The Mighty Boosh (glömmer emellanåt bort hur mycket jag älskar den där serien men blir påmind varenda gång jag ser om den alltså honestly är så glad att jag hittade den serien så tidigt och att den låg till så stor grund för min generella smak i kultur och min personlighet i allmänhet??? älskar att den serien har haft en så avgörande roll i mitt liv älskar att den är en av grundstenarna i den jag är aaaaah den där serien är fan ALLT älskar den så mycket), och skrev lite på Fantastic Pizza Party som mest blev meningslöst dravel (har suttit fast i samma scen i eeeevigheter nu så försöker bara ösa sand tills jag kommer fram till någon sorts poäng men ÅÅÅÅH det är så himla frustrerande och jobbigt uuuuurgh).
 
Nat kom hem från jobbet framemot kvällen med en Sainsbury's-kasse fullproppad med snacks, och vi spenderade resten av kvällen med att äta så mycket chips att vi mådde illa, och se på Buzzfeed-videor. Så himla ultimat ändå. Älskar kvällar som slutar med att jag måste sopa chipssmulor ur sängen. Ah. Kommer sakna this life så mycket, ändå.
 
Sa godnatt framemot ettsnåret, och nu ska jag bara ta och sova asap, tror jag. Kanske eventuellt se klart Boosh-avsnittet jag började på (mest för att det är Party-avsnittet och jag lever för allting som händer i det avsnittet rent allmänt), men vi får se. Imorrn är det lördag, och min sista jobbdag innan min helg börjar. Ska öppna Blenheim, och sen åka hem till Camden och möta upp Marion och Steffi, som kommit till London för att hälsa på för första gången på flera år. Mina första Londonkompisar, the ol' hostel crew, återförenat till sist. Ska bli så himla mysigt.

I'll probably end up fucking up and make it super awkward

[Bild: Cambridge, UK]
  Awkward // FIDLAR 
 
HOWDY. Ännu en veckodag är överstökad, och det har inte varit så himla livat idag heller, to be honest. Det är ju himlans hur mycket det där alltid går i vågor. Antingen är jag knappt hemma eller så är det full eremit-status. Inga mellanting någonsin. Oh well. Sådant är livet, och så vidare.
Anyhow. Idag har jag jobbat stängningsskiftet på jobbet. Ösregnade mer eller mindre hela dagen, så affären var allmänt lugn och jag och Felix gick mest runt och fixade och gjorde lite leveranser och lite sådär. Avslutade dagen med att dricka te, damma affären och lyssna på min mysigaste indiespellista (som är denna, för övrigt - tack Spotify for these ultimate vibes) innan jag gick hem i regnet medan jag lyssnade på Three Cheers For Sweet Revenge (kan någon förklara för mig varför det albumet har blivit ett av mina feelgoodalbum på sistone?? lyssnar genuint bara på I'm Not Okay (I Promise) när jag är allmänt tillfreds med livet??? känner att jag har failed as an emo at this point).
 
Hade lägenheten för mig själv större delen av kvällen, och utnyttjade mest tillfället till att försöka ominstallera Dropbox på min dator, samt spara ner alla mina berättelser på en bunta fler ställen ifall datorn skulle krascha (sen min mobil blev stulen har jag blivit allmänt paranoid över att förlora alla mina grejer så har allt sparat på typ 3 olika ställen nu). Har inte fått Dropbox att koppla till datorn än, dock, så får skriva berättelser i Google Docs for now, vilket är allmänt irriterande men OH WELL. Får gå sålänge, tills jag och min begränsade teknikkunskap kan lista ut vad som pågår.
 
Därefter såg jag ikapp på Orphan Black (det är så bra ???? blir lika överväldigad varenda gång ??? herregud det är ett genuint mästerverk vad har vi gjort för att förtjäna sånt här??? blir TÅRÖGD över hur bra och viktigt och välgjort allting är holy shit), och lyssnade på Against Me! och försökte lista ut vad som ska hända härnäst i Fantastic Pizza Party. Än så länge öser jag mest sand och hoppas att jag ska komma på nåt spännande så småningom om jag bara skriver mig igenom idétorkan. Får se hur det går. Kommer behövas en massa redigering efteråt, definitivt, men men. DET ÄR ETT SENARE PROBLEM.
 
När jag tröttnade på det gick jag tillbaka och började läsa om Secret Star Service eftersom jag 1. inte gjort det på ett tag och saknar my dearest Andrew och Elliot och deras wholesome äventyr, och 2. för att Mats undrade om han kunde få läsa något jag skrivit efter jag berättade ploten för honom och jag var tvungen att kolla så att den inte var alltför atrocious innan jag låter honom läsa den. Var allmänt nostalgiskt att få återvända, to be honest. Den berättelsen var så himla rolig att skriva, och varenda gång jag läser om den så blir jag alldeles full av den där skrivglädjekänslan som var där så himla ofta när jag skrev den. Himla mysigt, ju, speciellt när det går lite trögt med mitt nuvarande skrivande.
 
Nat kom hem från jobbet framemot halvettsnåret, och vi pratade om flyttomständigheter till när hon ska flytta till universitetet (vi tänkte först hyra en van men det blir asdyrt + askrångligt så nu verkar det som att vi bara ska försöka knö ner allt i resväskor och ta tåget istället since det blir både snabbare och billigare på alla sätt och vis) tills Josh anslöt sig efter att ha försökt ta sig hem från sin D&D-session i typ en timme. Detta sparked genast en debatt om vilken gren av Northern Line som är bäst (jag och Nat tyckte Charing Cross medan Josh tyckte Bank och ingen av oss hade några egentliga argument för varför detta var våra åsikter), innan Josh kallade toothbrush time och vi gick och borstade tänderna och stod en stund i hallen och godnattkramades medan alla gjorde varsitt high pitched ljud innan jag och Nat gjorde raketen på Joshs rygg, Josh kallade mig för en plant necromancer när jag demonstrerade hur jag börjat lyckas få liv i min solros igen efter den verkade ha dött efter jag glömde vattna den en dag (och nu är plant necromancer mitt nya drömyrke just fyi), och så bar jag iväg Josh till hans rum och så kunde alla pallra sig i säng till sist. Mys.
 
Vill inte tänka på att vi bara har någon månad kvar av det här livet nu. När kommer jag ha mina bästa människor under samma tak på det här sättet igen, liksom. Oh well. LIVET, och så vidare.
Nu ska jag i alla fall bli lite mer nostalgisk över Secret Star Service en stund, och sen får det bannemig vara läggdags.
Hörs imorrn!