I wanna show you my hidden tattoo that nobody ever gets to see but you

Alltså Halestorms nya singel är ALLT jag bryr mig om i hela universum för tillfället????? I have never felt more blessed and less straight honestly.
 
HOWDY FOLKS. Har inte ens varit så länge sen sist??? Helt otroligt. Don't get used to it.
Anyhow. Har fortsatt varit en väldigt wholesome tillställning sedan förra inlägget. Känns orimligt att ha en såhär hög baselevel av lycka och förr eller senare kommer ju något såklart komma och bryta det, men känner väl mest att man får hålla sig fast vid det medan det är här. Om jag nu måste bli miserabel igen någon gång i framtiden så skulle jag ju bli asirriterad på att minnas hur jag inte lät mig själv njuta fullständigt när allt faktiskt var så löjligt tillrättalagt och fint.
 
Anyhow. I torsdags hade vi Carcassonnekväll här hemma tillsammans med Cal, Emma och Paul. Vi kunde inte spela klart hela spelet (för att vi har literally 13 expansionpaket nu och det tar typ mer än 3 timmar varje gång nu hehehe), men det var tillräckligt för att jag och Josh skulle ha hamnat i femton olika komplicerade landskonflikter samt att de andra skulle ha tid att lära sig reglerna tills nästa gång så att vi kan get straight into it. Mmmmm älskar Carcassonne.
 
Fredag var en rätt lugn och fin dag - jobbade med Sophie på dagen, och spenderade kvällen med att spela Humans Fall Flat med Josh eftersom vi inte gjort det på länge och tror att vi börjar närma oss slutet (efter att bara ha spelat i typ två fkin år eller nåt). Jag hade hunnit glömma bort precis alla kontroller och var lika dålig på logiska pussel som vanligt (vilket är vad typ hela spelet går ut på), så kvällen bestod mest av att vi arbetade oss igenom mer och mer vin och Josh slet sitt hår över hur jag ramlade av banan hela tiden och inte förstod något av vad som hände, medan jag skrattade så jag grät mest hela tiden. Ramlade i säng framemot tre på morgonen någon gång, efter att till sist ha gett upp om att klara oss igenom nivåns sista steg.
 
Lördagen spenderade jag på ett stängningsskift på jobbet - Fernando slutade på jobbet rätt nyligen för att flytta hem till Spanien och en del av hans skift har inte blivit täckta än, så det var bara jag och Sophie och en oupphörlig hord av turister hela dagen. Var helt och hållet slutkörd när jag till sist pallrade mig hem och låg blickstilla på soffan i säkert en timme innan jag ens kunde forma ordentliga tankar igen, varpå jag more or less direkt fräschade till mig och åkte ut till Bermondsey för Emmas födelsedagsfest. Var en hel bunta folk där, både som jag redan kände och som jag aldrig träffat förut, och alla var precis lika mysiga. Pratade typ halva kvällen med en tjej som jobbade i publishing om hur folk alltid ser ner på kvinnocentrerade böcker, spionerade på grannar från Cal, Paul och Emmas excellenta people-watching-balkong, skrev en massa surrealistiska dagboksinlägg på Emmas skrivmaskin (vill ha en skrivmaskin SÅ MYCKET nu???? vet inte vad jag ens skulle ha den till men oh my god jag vill ha en omedelbart), och ramlade sedan hemåt framemot fyra på morgonen. Efter en sån lördag har jag knappt ens dåligt samvete över hur länge vi tog sovmorgon på söndagen, faktiskt. Låg och gosade till långt in på eftermiddagen innan vi bestämde att vi var tvungna att göra åtminstone något med dagen, och därmed gick direkt till vår bästa plan när vi vill göra något utan att faktiskt behöva planera något speciellt, och köpte med oss lite proviant och gick till Hampstead Heath för en brunchpicknick. I ett lusthus mitt i parken upptäckte vi att ett liveband spelade jazzcovers, så vi, som de äkta söndagsproffs vi börjar bli, spenderade därmed några timmar liggande i en hög i gräset i solen, dricka cider, äta frukt och lyssna på mysjazz. Fan vad vi har knäckt koden till livet i allmänhet, alltså.
 
Vid fem lämnade vi parken, sa hejdå vid tunnelbanan, och så åkte jag in till Shepherd's Bush för att träffa Francesca och se Mamma Mia 2. Vi drack bubbelte och catchade upp om allt som hänt (jag bara "yeah allt har varit rätt lugnt tbh du har inte missat något" och Francesca bara "här är alla 40000 livsomvälvande grejer jag har gått igenom lately" så YEAH), och såg därefter den ultimata feelgoodupplevelsen som är Mamma Mia. Den nya filmen var en total röra från en storytelling-perspektiv (typ hälften av allt som hände hade ingen betydelse för storyn och massa karaktärer hade inget syfte och det var bara A Series Of Unconnected Events), men ÅH den gjorde mig ju precis lika romcomigt cheesily glad som jag önskade. (Also Cher's cover av Fernando var HELT OTROLIG???? Kan inte Cher släppa ett ABBA-coveralbum typ OMEDELBUMS????). Sa hejdå till Francesca och fortsatte hemåt där jag och Josh kollade på vår nya bästa youtubekanal med ryska lifehacks innan vi gick och la oss.
 
Idag har, as per usual, varit min lediga måndag, och jag har varit i full gång hela dagen, pretty much. Steg upp typ så fort Josh gett sig iväg till jobbet vid elvasnåret och åt en otroligt mättande och allmänt lyxig frukost (belgiska våfflor och maple syrup och äggröra MMMMMMMM GOD BLESS SÅ GOTT), skypade med Elin en stund om senaste nytt (är alltid så mysigt att få catcha upp lite med henne jag måste verkligen bli bättre på att komma ihåg att skypa folk), och åkte sedan in till Soho för att ge blod. Blodcentralen var superbusy, så jag var där i typ två timmar totalt (vilket är typ dubbelt så länge som det brukar ta), men de har kakor och saft överallt så jag led inte något särskilt. Efter att ha tappats på lite blod och känt mig duktig och bidragande till samhället åkte jag hem igen och städade lägenheten och lyssnade på hela ABBA's The Visitors-album (som är SUCH A WILD RIDE för övrigt alltså herrejösses de borde varna för all the emotions it's gonna put you through). Blev precis färdig, och nu ska jag nog ta och spendera resten av kvällen tillsammans med Josh och kanske se om vi kan bli klara med sista nivån av Humans Fall Flat någon gång. Tills han kommer hem tror jag dock att jag ska fortsätta med redigerandet av Secret Star Service. YEAH YOU HEARD RIGHT. Har ingen inspiration till att skriva nytt men saknar ändå att skriva, och tänkte att till sist ge Secret Star Service den totalrenovering den förtjänar kunde vara den perfeka ursäkten att få skriva utan att behöva hitta på nytt. Plus att jag saknat karaktärerna SÅ MYCKET??? Älskar att vara tillbaka tbh. Håll tummarna att jag lyckas actually göra klart det, bara. Heh.

Mess me up, but no one does it better

(null)
Alla har pratat om Janelle Monáe överallt sen hennes senaste skiva kom ut och så fort jag hörde den här låten förstod jag varför. Sån absolut BOP. Helt beroende nu.

SHE’S ALIVE. Har gått typ två veckor sen sist? Apologies. Här trodde jag att jag inte hade några större planer, men tji fick ju jag, som vanligt. Har verkligen aldrig tid att sätta mig vid datorn och skriva nuförtiden, både blogg och romaner. Har en misstanke om att jag innan alltid skrivit som eskapism, för att få leva i en värld som gav mig något jag tyckte jag saknade. Tror inte jag saknar något för tillfället, vilket ju kan vara det mest cheesy jag någonsin yttrat. Är bara i en sån perfekt fas i livet för tillfället - alla aspekter känns liksom bra? Min lägenhet är fin, min familj är bra, mina vänner är visserligen få men världsbäst, jag är lyckligt kär på ett sätt jag aldrig trodde jag skulle få bli... It goes on. 

Hatar konceptet att man bara kan skapa konst om man är olycklig, men för tillfället tror jag att jag mest bara svävar runt i något sort drömlikt state som förmodligen kommer gå över så småningom, men som för tillfället mest gör mig rätt oproduktiv och allmänt content. Det är ju få förunnat att få känna såhär, trots allt, så jag ska nog bara njuta av det här medan det varar. Skriva har jag hela livet på mig att göra sen.

Anyway. Sedan vi hördes senast har jag mest varit upptagen med att socialisera. I lördags spenderade jag dagen med Mats och Laura och några av deras kompisar i en park och därefter en pub, innan jag genom en helt otrolig show of self control lyckades åka hem efter inte bara en utan TVÅ (2) tequila shots  medan alla andra stack till något warehouse party. Helt otroligt. Årets bedrift.

Jobbade extra på söndagen eftersom Josh ändå var i Budapest och jag är DÖDLIGT trött på ensam hemma-tid at this point, och när jag kom hem var Ellie hemma (sen hon fick en extranyckel för att kunna komma och tvätta emellanåt har hon blivit som en honorary tredje flatmate och let me tell you det är så HIMLA mysigt att actually få träffa henne lite oftare än typ en gång i halvåret at last), så vi spenderade kvällen med att se på Full Metal Alchemist  och äta burritos tills mitt i natten. Josh kom äntligen hem igen vid fyra på morgonen efter att hans flyg hem varit superförsenat, annonserade ut att han aldrig vill lämna huset någonsin igen, och därefter har vi spenderat varje ledig kväll med min favoritgrej - ligga i en trasslig hög i soffan och beta av resten av sista säsongen av Skins (vi är ÄNTLIGEN KLARA god bless), bli bestörta över veckans senaste myr-video, gråtskratta till senaste avsnittet av Love (den nya säsongen är SÅ bra??? hela den här serien är SÅ bra???) och hitta på konspirationsteorier till fler och fler märkliga youtubekanaler. 

Frågade Josh häromdagen vad hans utvärdering av vår första månad som par var, och han bara "it’s been nice. We’ve been exactly the same as before", och det har vi verkligen. Vi lever typ exakt samma liv tillsammans som innan, fast med några added perks. Ingenting togs bort, bara lades till. Det är så himla fint.

I tisdags hängde jag med Francesca och Yen, eftersom det var Yens sista vecka i London innan hon flyttade hem till Belgien igen (alla mina kompisar flyttar ifrån London och det är DÅLIG STIL tycker jag </3). Vi åt mängder med sushi och strosade runt typ hela Westfield i jakt på den allra bästa efterrätten (som blev Smarties-milkshake i slutändan och ÅH så gott det var) och pratade om allt möjligt och sa sedan hejdå framemot kvällen, tackade Yen för vår tid tillsammans, kramades länge, och så skiljdes vi åt. Aw. The downside med att bo i en stad som denna -  den höga folkomsättningen kommer alltid back to haunt you förr eller senare.

I torsdags var det D&D as per usual där vi slogs mot maskzombies och klippte gräset åt nån random snubbe vi träffade på vägen (vår generella stil som grupp verkar vara att oftast gå allmän kaotisk bärsärkagång överallt och då och då göra något snällt av absolut ingen produktiv anledning vilket är en väldigt intressant balans let me tell you). 

I fredags kom Mats och Laura över på vad som kändes som den allra mest vuxna fredagskvällsunderhållningen på länge. Josh lagade fredagstacos till alla (aka en av aspekterna av svensk kultur han varit allra bäst på att anamma), och så spenderade vi hela kvällen med att spela Carcassonne och dricka vin. Hade känt mig väldigt mogen och vuxen av hela grejen om jag inte hade druckit på tok mycket vin och vaknade nästa morgon med väldigt flackiga minnen av hur jag tagit mig i säng, så yeah. Baby steps, antar jag.
(null)
Bra fredagskvällssetup, ändå.

I lördags jobbade jag, och spenderade sedan en stor del av kvällen liggande raklång i soffan begravd i A Wild Sheep Chase medan Josh ömsom lagade kvällsmat och ömsom städade sitt rum (eftersom jag officiellt flyttat in dit nu och mitt rum är gästrum, vilket jag känner har gett mig massor med vuxenpoäng. Bara riktiga vuxna har gästrum, ju). Halvvägs igenom dök han till och med upp med ett glas vin. Känner att jag kan vänja mig vid den här
uppdelningen av sysslor, faktiskt.

Inledde söndagen med att göra scones till frukost (klev in i sovrummet där Josh precis vaknat och satte en mugg te i handen på honom och bara "sconesen står i ugnen" alltså who is the best girlfriend spoiler it’s me). Lagom tills vi ätit klart dök D&D-gänget upp  för en helgsession. Vi slogs mot mer maskzombies och jag råkade få min tama noshörning att bli uppäten två gånger på raken och typ hälften av alla hade ett flertal näradödenupplevelser innan vi till sist besegrat alla och made it out.  Älskar fan D&D alltså. Förstår mig fortfarande till stor del inte mig på det, men ÅH så kul det är.

Resten av söndagen var vi allmänt kollapsade i soffan, drack vin och såg klart på Skins. Helga vilodagen, och allt det där.

I måndags hade jag storstädning av huset, samt, för första gången någonsin, Joshs rum (eller, well, vårt rum, antar jag). Det är det enda rummet jag aldrig städar under veckorna, och oh my god om det märktes. Var världens mest terapeutiska grej att äntligen få städa upp alla pryttlar han hade liggande överallt och slänga allt skräp och damma alla hyllor och moppa alla golv. Är som ett helt nytt rum nu. Mycket nöjd. Nu ska jag bara övertala honom att uppdatera sitt val av påslakan till något mindre nopprigt och skaffa riktiga nattduksbord (som inte är gamla flyttlådor), och sen är vi fan in business alltså.

Igår välkomnades jag hem från jobbet av Ellie, som hade tvättdag här hemma. Josh spelade D&D i sitt rum hela kvällen, så jag var rätt glad över att ha lite sällskap (betydde dock att min inplanerade Skypecatchup med mamma bara blev typ en halvtimme istället för MITT LIV VILL TYDLIGEN ALDRIG LUGNA SIG NÅGONSIN). 

Vi åt pizza och pratade om våra katter och när Josh var klar spenderade vi några timmar med att se på sista säsongen sv Black Books  medan jag och Josh internt tävlade om vem som kunde citera flest repliker (vi ville båda vara snabbast så vi sa dem fel hela tiden så antar att vi båda var förlorare i slutändan), innan Ellie blev den första att inviga gästrummet, och vi gick och la oss. 

Which brings us to today. Idag ska jag jobba klart, och därefter ska jag direkt vidare till en album launch i Kentish Town som någon av Mats kompisar ska spela på. Och på fredag kommer pappa hit!!! Vi ska gå på musikal och hänga på pub och åka högst upp i The Shard (!!!!!!!) och bara ha det allmänt mysigt. Ska träffa mina föräldrar eller Joshs föräldrar typ varannan vecka i typ en månad framöver. Maj är föräldramånaden och I have absolutely no complaints.

Anyway. Ska återvända till min arbetsdag nu, I suppose. På återseende!

And in the morning I'll be with you but it will be a different kind

Vet att den här låten är ledsam egentligen men alla gånger jag lyssnar på den är på vinyl när vi spelar brädspel eller är hemma hos Joshs föräldrar och dricker vin sent på kvällen så istället har den här låten blivit världens ultimata myslåt somehow. Det är ju rätt najs, ändå.
 
Hej igen! Glad påsk! Jag tror aldrig jag har firat påsk så otroligt lite som jag gjort i år. Förra året hade vi påskpicknick i Hyde Park - i år har jag literally bara ätit scones och sett på stand up. Påsk har ju inte så himla starka kopplingar för mig, direkt (som julen har - när jag spenderade julen 2014 på samma sätt som jag spenderade påsken det här året var det en av de absolut värsta upplevelserna i mitt liv), så jag har inte saknat det så mycket. Blev mest avundsjuk på att alla därhemma fått äta god mat och umgås med hela min släkt, men det är jag ju avundsjuk på nästan alltid, så det är mest som vanligt, basically.
 
Har inte så mycket att rapportera den här veckan, faktiskt. Har typ.... inte gjort någonting alls? D&D var inställt, Mats har varit i Tyskland hela veckan, och Francesca och Yen var panka och upptagna, så jag har i princip mest jobbat och därefter kommit hem och legat i en hög i soffan med Josh och kollat på videor om myror och båtar. Har varit rätt skönt, faktiskt. Har inte haft en vecka att bara få liksom existera på, och en vecka som den här kommer så himla lägligt rent allmänt - precis när jag råkar vara i en fas där jag mest bara vill åka hem efter jobbet och inte behöva flänga iväg på hundra grejer.
 
I avsaknad av andra aktiviteter har jag försökt komma igång mer med både läsandet och skrivandet. Har kommit en bra bit in i To The Lighthouse (gillar den mer och mer - det är liksom någon sorts effort i att läsa den eftersom typ ingenting händer och alla mest sitter och stirrar på varandra och tänker på hur olyckliga de är, men det känns liksom strangely värt det? Skrivspråket är så himla spot on och vackert och får fram känslor från en så intressant vinkel och ÅH det här är fan min favoritgrej med att läsa pretentiösa klassiker I LOVE THEM).
 
Började därutöver skriva Post-Apocalyptic Post Office i en anteckningsbok för hand istället för på datorn. Det varierar från bok till bok vad jag gillar att skriva dem i för format, men tror ärligt talat att jag är över att skriva utkast på datorn nu? Att skriva för hand gör det så mycket enklare att acceptera när något inte blir så bra som jag tänkt och att bara skriva och komma vidare eftersom man inte KAN redigera förrän senare. Gör ju mina första utkast OTROLIGT mycket sämre än mina första utkast brukade vara när jag skrev dem helt på datorn, men you know what. Tror inte ens jag hade kunnat skriva färdigt något alls om jag försökte jobba så nuförtiden. Mitt liv har väl ändrats, eller nåt. Gillar det, faktiskt. Plus att det ger mig en ursäkt att köpa fler anteckningsböcker, så är ju en win win situation egentligen.
 
Anyhow. I fredags morse drog Josh till Andorra för att åka skidor i en hel jävla vecka, och sedan dess har jag huserat för mig själv i lägenheten med varierande resultat. Visste ju om konceptet, men herrejösses jag och den där människans nivåer av codependency är ju verkligen något annat. Insåg liksom inte att jag umgås med Josh så gott som varje vaken minut varje dag hela tiden jag inte är på jobbet, och nu har jag kommit hem till ett tomt hus i flera dagar och det har varit SÅ. TRÅKIGT. Hela fredagen efter jag kom hem från jobbet var jag liksom? Arg? För att allt var så tråkigt och jag inte kunde komma på något att göra och för att jag inte kunde se på några Youtubevideor för att vi ser på alla de bästa kanalerna tillsammans. Liksom. Herrejösses. Behövde till och med laga mat till mig själv i lördags???? Ultimat skandal. Hatar matlagning mest av allt i hela den här situationen ju.
 
I lördags slutade jag jobbet vid halv femsnåret, och eftersom jag inte direkt hade något för mig när jag kom hem bestämde jag mig för att gå hem från jobbet. Har velat prova det sedan jag började där (för typ....... tre år sen........) men har aldrig pallat, men nu jäklar. Insåg rätt snart varför det är en sällsynt upplevelse. Promenaden från Notting Hill till Tufnell Park tog drygt två och en halv timme (tog visserligen en liten omväg för att få gå lite mer i Regent's Park, men ändå), och när jag väl kommit hem hade jag kramp i typ HELA benen. Ändå worth it, somehow. Älskar en redig långpromenad, after all, och det var så himla mysigt att bara få gå genom typ halva stan och lyssna på musik och fundera på lite vad som helst jag kom på.
Gick typ tvärsigenom hela Regent's Park, och insåg att det knappt fanns någon del av parken jag inte redan varit i och kände igen, trots att den är rätt stor ändå. Regent's Park may be a personal favourite, eventuellt.
 
Kom hem, pratade lite med mamma och Elin, och spenderade därefter resten av kvällen med att ta ett bad (lyckades få till perfekt temperatur och använde Lushbadbomben jag köpte häromdagen som gjorde mig SUPERGLITTRIG och gjorde en perfekt gin & tonic som jag drack under tiden och alltså god bless this is the high life) och lyssna på mordpodcasts och äta tonvis av allt konstigt godis vi har liggande i huset och aldrig äter innan jag gick och la mig i semi-vettig tid och däckade omedelbart. Very wholesome indeed.
 
Smsade med Mats imorse (som äntligen är tillbaka i London så att han kan komma hit och underhålla mig resten av veckan wooo) och när han frågade vad jag gjort under dagen sa jag bara "I just slept for twelve hours and have now eaten so many scones I feel like I'm dying" varpå han svarade "just Moa things", och tycker rent allmänt det summerar dagen rätt bra. Sov aslänge, bakade scones, åt SJUKA mängder clotted cream (de hade extra stora clotted cream-förpackningar i Sainsbury's så jag slog till direkt obviously), och städade huset. Är fortfarande allmänt uttråkad av att inte ha sällskap, men känner mig betydligt mer bekväm med det än jag gjorde i fredags. Har bara helt och fullt börjat leva som jag gjorde på helgerna som sextonåring, när allt jag gjorde var att skriva en massa pointless dravel, lyssna på Fall Out Boy, äta alla konstiga kakor i skåpet som ingen skulle sakna, och se på en miljon olika gamla standupshower. Ett bra liv, ändå.
 
Imorrn ska jag till Westfield i Stratford för att handla lite viktigheter (måste färdigställa min outfit till Joshs systers bröllop om ett par veckor och så har Josh gjort slut på ALLT genomskinligt nagellack så det måste jag också införskaffa mer av så man kan släta ut sina hemska nagellacksmålningskunskaper en smula igen), och därefter ska Mats till sist komma hit och vi ska se på Star Trek och äta pizza och spela Carcassonne och rent generellt ha en veckolång sleepover. Är så HIMLA taggad. Hell yeah.