Har hittat ett nytt band jag gillar!!! För första gången på typ literally ett år!!! Helt otroligt!!!!
Hej igen! Om jag faktiskt hade skrivit ett inlägg här varje gång jag tänkte på det, så skulle det finnas betydligt fler inlägg än två det här året. Höll knappt koll på det innan, och i pandemin har all tid mest smält ihop till en formlös massa som både passerar evighetslångsamt och i ett ögonblick samtidigt. Har aldrig glömt bort så många födelsedagar som det här året, alltså. Finns liksom ingenting att fästa det vid, liksom.
Sedan vi hördes senast (i januari, herrejesus), så mår jag i alla fall mycket bättre än jag gjorde då (tack gode gud). Det tog sin lilla tid, dock. Efter nyår kändes det verkligen som om tomheten bara bredde ut sig mer än någonsin, där det inte fanns något att se fram emot och inget slut i sikte. När de annonserade ut schemat för slutet av lockdown i februari blev det både lättare och svårare - lättare för att ÄNTLIGEN fanns det ett ljus i tunneln, men svårare för att det nästan gjorde det svårare att ta sig igenom tiden fram tills dess - någon gång i början av mars fick jag verkligen ta mig samman och aktivt sluta bara sitta och vänta på att tiden skulle gå, för att det enda som lockade var punkten i framtiden när man eventuellt skulle kunna ha ett liv igen.
I slutet av mars fick man till sist träffas utomhus igen, och sedan dess har det sakta men säkert ljusnat. Också den djupa ironin i att förra våren var det 25 grader och strålande solsken i flera månader i sträck, och det här året har det både snöat och varit rövkallt långt in på våren (som aldrig brukar hända i London den milda vårens moder). Har spenderat mången kall kväll i parken med hämtpizza som enda värmekälla, men bara att kunna se sina kompisar överhuvudtaget - till och med halvt ihjälfrusen - gör verkligen underverk. Det är fanimig helt sjukt att vi levt ETT HELT ÅR utan ett normalt socialt liv. Det har verkligen märkts så himla mycket vilken fundamental del av ens liv det är, och hur omänskligt det är att ha det fråntaget från sig. För allas bästa, såklart, men ändå.
Den 12:e april började jag till och med jobba igen! Också helt galet hur den situationen har ändrats sen innan pandemin. Att man ska behöva spendera mestadelen av sin dag på jobbet för att någon annan ska tjäna pengar på en känns verkligen helt orimligt nu. Liksom. Bara TVÅ dagar ledigt på en vecka???? Hurfan är det ens rimligt??? Efter jag jobbat klart min första jobbvecka i måndags insåg jag att det fan inte var konstigt att jag aldrig hann läsa några böcker eller orkade prova nya kreativa saker, när jag var så dödstrött och inte kom hem från jobbet förrän det nästan redan blivit mörkt. Gud, kan vi inte bara skrota hela den här kapitalismidén nu eller. Blir så trött.
Söker nya jobb med ever-increasing entusiasm. Tanken på ett riktig jobb med mänsklig lön är så himla frestande, men at this point tror jag att vilken förändring som helst på den fronten skulle vara rätt välkommen. Vi får se hur det går - att vara en outbildad invandrare har ju aldrig varit någon direkt fördel, och speciellt inte i pandemitider. Oh well. Kan väl bara hoppas på det bästa antar jag. Att vara i den här perioden av öppnande - när man fortfarande knappt får ha ett socialt liv men måste gå till jobbet - gör det förmodligen inte roligare, så förhoppningsvis så kommer det kännas lite mer värt det när man kan gå hem till folk efter jobbet igen. Kanske.
Anyways - här är det vanliga bildspelet av de senaste månaderna och vad jag hittat på:
Har bakat lite mer! Gjorde bland annat min första lemon meringue pie! Maräng är fan bra alltså.
Planterade om min aloe vera-bebis i min fancy nya kruka! Det faktum att jag inte har dödat den än är ett mirakel faktiskt.
När vi köpte möbler till vårt brand new hobbyrum, köpte vi också en ny bokhylla! Den perfekta möblen!!! Var har den varit hela våra liv!!!
Köpte också den här ascoola vasen för våra månatliga snittblommor. OBSESSED.
Vår kompis Cal fyllde år i februari, och som present (eftersom han spenderat större delen av lockdown med att kolla på olika crafting videor), gjorde vi allihop varsitt eget craft till honom! Jag och Josh gjorde den här bysten, som inte alls såg ut som Cal och var djupt hemsökt på alla sätt och vis.
Köpte massvis av fina böcker! Gud det har verkligen märkts i plånboken det här året att jag inte haft tillgång till that sweet sweet personalrabatt alltså.
Fick färdigt hobbyrummet! Älskar det så himla mycket! Kan inte vänta tills vi kan bjuda över folk och få inviga gästrumsaspekten.
Min och Joshs temahelger fortsatte med stormsteg - till den punkt att framemot våren var vi tvungna att komma på budgetteman för att vi höll på att bli helt ruinerade av alla storslagna idéer, haha. Till helgen som hade tema Street And Treats köpte vi bland annat de här helt orimligt utsökta doughnutsen.
"Streets"-delen av temat var att jag, Josh och Emma tog en långpromenad in till centrala London för att se alla turistställen innan turisterna återvänder. Var inte så tomt som vi trodde det skulle vara, direkt (förmodligen också för att det var en solig krispig lördag, men ändå). Vi åt våra doughnuts som mellanmål i en park med varsin mugg te, och vandrade runt på gatorna ingen av oss varit på på över ett år. Var nästan surrealistiskt att bli påmind om att "Riktiga London" faktiskt finns kvar därute. Att den där staden från vykorten literally legat inom gångavstånd hela tiden, och att allting fortfarande finns kvar. Vi strosade genom Green Park och ner till Buckingham Palace i solskenet, och det återuppväckte verkligen den där känslan av att London verkligen är den bästa staden jag vet, och att det faktum att jag bor här fortfarande känns lite galet. Den där hisnande känslan återkommer inte lika ofta som den gjorde när jag precis flyttat hit, men den återkommer då och då fortfarande. Himla fint. Måste väl ändå vara ett tecken på sann kärlek, ändå.
En söndag fann jag mig sakna en äkta London-brunch mer än något annat, så vi gjorde egna avocado toast med fetaost och pocherade ägg Just To Feel Something. Vi gillar inte ens avokado så mycket. Då har abstinensen gått långt, alltså.
Övade på att göra sushi igen! Gjorde på tok för mycket och åt tills vi båda var nära döden. 10/10.
Mitt bästa sätt att underhålla mina long distance friendships nuförtiden är att brevväxla, och i början av året blev jag och Juni penpals! Fick det här kortet av henna och hennes nya växt som jag och Josh fått döpa i förra brevet. Så himla mysigt.
Sista helgen i mars lättade ÄNTLIGEN restriktionerna så att sex personer fick träffas utomhus igen. Vi firade genom att gå och hälsa på Jake och Sara (som flyttat från Greenwich till typ en halvtimmes gångväg från oss under pandemin i vad som var en stor vinst för vårt ever-growing norra London-gäng). Deras nya lägenhet kom med en ENORM takterrass med bänkar och hela grejen, så vi invigde både den och Jakes nya mixer med att göra frozen daquiris och äntligen Hänga Med Våra Kompisar igen. Kändes nästan lite läskigt när vi blev inbjudna - kändes som ett så främmande koncept, och tanken på att bara kunna gå någonstans och UMGÅS kändes liksom helt sjuk på nåt vis. Första socialiseringen efter så lång paus skulle väl alltid kännas konstig, dock, så vi samlade oss och gick ändå. Och det var SÅ BRA!!!!
Also titta på den här utsikten!!! Inte fy skam alltså.
Vi drack drinkar och pratade och tjabbade och det kändes nästan some vilken kväll på puben som helst. Firade ut kvällen med tomtebloss som Sara köpt, och så vinglade jag, Josh, Paul och Emma hemåt när det blivit alldeles för kallt för att vara ute längre. Så himla fint. Gud som jag saknat mina kompisar.
Över påsk provade jag att göra en brittisk påskklassiker för första gången - hot cross buns! Lyckades bränna nästan allihop, men de blev rätt goda ändå måste jag tillstå.
Hade svensk påsk en av dagarna med sill och ägg och hela grejen. Josh gjorde sitt livs andra Janssons Frestelse, som nog är en av de godaste jag någonsin ätit. Det blir nog en respektabel svensk av honom också, så småningom.
Några dagar i början av april blev det plötsligt sommarvärme ett par dagar (för att sedan snöa hela helgen..........). Allting blommade och det luktade vår överallt och jag hängde i parken med en öl och det kändes verkligen som att allt kanske skulle kunna bli okej, trots allt.
I april gjorde vi ännu en 24-timmars comedyshow. Den här var på australiensisk tid (aka från 10 på morgonen till 10 på morgonen dagen efter), vilket var mycket lättare än när det var från 9-9 på kvällen ända fram tills de sista två timmarna, som nog var jobbigare än allt annat. Var helt förstörd när jag gick och la mig, haha. Fick massvis gjort på mitt enorma korsstygnsprojekt, dock! Blir nog klar vilket år som helst!!
Vårrensade hela huset under årets första tre månader (nästan alla skåp och ytor och förvaring är i ordninggjorda nu och det ger mig så mycket FRID). Sista stoppet var balkongen, som VERKLIGEN behövde vårstädas efter en lång vinter. Borstade ut fejkgräset (och dammsög det haha), köpte nya blommor, och sist men inte minst - målade om balkongmöblerna! De hade blivit rätt slitna efter flera års kamp mot elementen, så jag kände att en liten uppdatering skulle passa himla bra. Vi köpte en burk solgul och en burk knallrosa, och gav dem a new lease on life!
Före!
Och efter! Gud det är så himla najs att vara därute nu!! 10/10 en av årets bästa beslut tror jag.
Köpte nya blommor till vår blomhylla, som kanske kan lyckas överleva mer än två månader åt gången den här gången! Fingers crossed.
Mmmm här vill jag sitta och snacka skit i småtimmarna på många många fester framöver.
Gjorde klart vår pussel (som lyser i mörkret), mest så vi skulle sluta behöva flytta det ur vägen stup i kvarten när vi skulle göra andra saker, haha.
Både mamma och pappa skickade massvis med påskgodis från Sverige (en dröm för mitt djupt hemlängtande lilla hjärta) - så mycket att jag fick använda min nya tårtburk för att få plats med det. Vi har redan nästan ätit upp allting. Mycket värt. Gud vad jag saknar Sverige.
Häromveckan träffade vi Cal och Kelsey (som vi inte träffat sen, typ....? i somras kanske? alltså går verkligen inte att socialisera med folk om de inte bor inom gångavstånd i dessa tider). Vi möttes i Stratford och gick en promenad längsmed floden hela vägen ner till Tottenham Hale, med lite pauser på vägen. Var så himla mysigt att få ha en ordentlig catch-up (även fast det, som vanligt, var svinkallt, och vi mest promenerade för att det var för kallt att sitta still för länge). Josh klättrade i träd över floden med risk för att trilla i, som vanligt.
När vi kom hem drack vi varsin fancy sour på vår nymålade balkong insvepta i varsin filt (pga fortfarande svinkallt ute), och Paul smsade och sa att han hade gjort för mycket biriyani och skulle komma förbi med det till kvällsmat om vi ville. Vilket vi SÅKLART ville. Åt varsin jätteportion utsökt biriyani, och somnade på soffan helt färdiga. Perfekt söndag, alltså.
Här satt jag igår morse och läste Mary Shelley och drack te i solen som belöning efter min första avklarade jobbvecka. Och temperaturen ute har äntligen gått upp i tvåsiffrigt igen!!! You love to see it!!!
Och igår flyttade Paul och Emma in i sin nya lägenhet! Innan bodde de drygt 10 minuters gångväg från oss. Nu är vi fucking GRANNAR!!!! Tre minuter dörr till dörr babeeey! Gick en hustour (med Paul och Emma på balkongen pga pandemi, obvs), och skålade i whiskey på balkongen. Om en månad kan vi gå hem till varandra ordentligt igen, och jag är så himla taggad. Kan verkligen inte fatta att de lyckades hitta en lägenhet på literally samma estate som oss. Behöver inte ens gå på vägen för att ta oss mellan våra hus. Vill inte jinxa saker, men är så taggad för den här sommaren att jag knappt vet var jag ska ta vägen. Snart får jag se mina vänner igen. Snart snart snart kommer livet tillbaka.
Josh var ute på puben med jobbet igårkväll. Han ramlade hem framemot elva, och det kändes både så himla ovant och så himla vanligt samtidigt. En sån sak som var vardagsmat så himla länge, kändes nu som världens novelty. Första veckan i maj ska jag och Josh åka på semester (???) till the Peak District, och det känns nästan för overkligt för att kunna längta till. Men det är på väg. Snart får vi tillbaka verkligheten igen. Snart.