Just one look and I can hear a bell ring, one more look and I forget everything

(null)
Enda rimliga musikvalet för en vecka som denna, ändå.

Hej igen! Jag är hemma igen!! Det har varit åtta månader sen sist, men nu är jag äntligen här igen. Känns helt konstigt att vara tillbaka, som om det dröjt flera år. Trots allt som har ändrats sen jag var här sist, känns det ändå som en bit fallit på plats igen, som alltid. Känns fint att veta att den känslan fortfarande är kvar.

Anyhow. Innan jag kom hit spenderade ju jag och Josh en helg i huvudstaden. Tog dit honom för att till sist få bevisa att svensk vinter är hemsk (since han älskar snö och vägrar förstå hur jag inte gör det), men såklart kom vi dit på en helg där snön var perfekt kristallklar kramsnö och solen oftast sken från klarblå mild himmel. Perfekt semesterväder, sämre väder för the point I was trying to make. Kommer aldrig få glömma det här nu. Oh well.

Det var, oavsett, en av de mysigaste helgerna på länge. Kom till Stockholm på fredagkvällen, och mötte Juni på Centralstationen. Åkte hem, drack te och pratade skit halva natten. Juni hade förkylningen från helvetet hela helgen, så jag och Josh spenderade mesta helgen med att finkulera runt själva. Har inte varit i Stockholm på typ sju år, och såg inte speciellt mycket då heller, så det var najs att faktiskt få se allting in person ordentligt till sist. 
(null)
Vet ju att jag är lantis och måste hata Stockholm av princip, men det är ju inte helt hemskt från rätt vinkel ändå.
(null)
Josh var content med fin utsikt i fin solnedgång
(null)
Alltså. This though.
(null)
Gick en runda längsmed vattnet och såg på fin arkitektur och hade snöbollskrig, som sig bör
(null)

(null)

(null)

(null)
Tog kort på ännu mer fina hus och Josh hade långa utläggningar om olika sorters sten och cement för han är en tönt och hänger för mycket med arkitekter
(null)
När vi blivit trötta från allt promenerande hittade vi en bar lokaliserad i vad som essentially var en grotta. Drack pilsner och åt svindyr lunch och pratade om hur vi nästa år borde ha en ultimat vintersemester och hyra en stuga i Finland och spendera en vecka med att läsa böcker framför en brasa. Fick lite gåshud av bara tanken tbh.
(null)
Gick runt i Gamla Stan och tjuvlyssnade på guidade turer och fikade på mysiga caféer
(null)

(null)
Visade Josh  Sveriges politiska säte och insåg att jag behövde anstränga mig för att minnas vad stadsministern heter.
(null)

(null)
Åt kladdkaka i ett soffhörn på ett café, och gick sedan hemåt igen under en hel massa fairylights.

Kom hem till Juni, och spenderade därefter kvällen med att se Melodifestivalen och Swiss Army Man medan vi var hopgosade i Junis säng. Bästa sättet att spendera en kväll, ändå.

På söndagsmorgonen åkte jag och Josh så gott som omedelbart ut till Skansen. Det snöade konstant, och Skansen var allmänt tom, men honestly tror jag vi kom dit på ideal tid. Var nästan ingen där, och alla djur i Nordiska Djur-sektionen var ute i sina hagar since det var idealt väder. Såg lodjur och varg och älg och allt möjligt, medan hela parken var tom och tyst och sådär snödämpad. Så himla fint.
(null)
A GOOD BOY.
(null)
Pictured: förtjust britt i snö.
(null)
Det absolut svenskaste petting-zoo:t världen någonsin skådat.

Efter vi hade fikat (Josh åt en Buddharulle och såg hela sitt liv spelas i revy. Fikalivet är svårt att anpassa sig till för stackarn, alltså) åkte vi till Juni igen, och gick ut och åt thaimat på en av Junis favoritrestauranger. Hela restaurangen var täckt i fairylights och jag åt en av mitt livs godaste pad thais och all was well.
(null)
Liksom. Så coolt ställe???? Jag och Josh gjorde upp stora planer om att göra lägenheten exakt likadan.

Åkte hem efter det, och gosade i Junis säng och visade henne allt vårt favoritinternetcontent. När Juni ville gå och lägga sig återvände vi till vardagsrummet och såg lite mer content hoptrasslade på soffan innan vi gick och la oss också.

(null)
Vill spendera alla mina kvällar hopgosad mellan mina två favoritmänniskor, tack.

Hade inte jättemycket tid på måndagen, since mitt flyg gick rätt tidigt. Vaknade vid tio, och jag och Josh startade dagen med att prata om vad vi drömt under natten, innan vi tog oss upp, och Juni tog med oss till ett av sina favoritfik. Åt våfflor och drack asgoda milkshakes till frukost, innan vi åkte in till centrala Stockholm igen.
(null)
(null)
Juni tog denna med sin polaroidkamera, som kan vara det mest precious fotot på mig och Josh någonsin.

Gick runt vid Sergels Torg och Drottninggatan ett tag, innan det var dags för mig att gå till min flygbuss. Kramade Juni och Josh hejdå, och hoppade på bussen och kände mig genast mycket tommare. Kommer sakna dem båda så himla mycket, alltså (kommer visserligen se Josh igen om typ en vecka så det är ju lite mer bearable, men ändå).

Var så himla skönt att ta ett inrikesflyg och komma direkt till Ronneby utan att behöva åka i evigheter från Köpenhamn. Mamma, pappa, Elin och Marion mötte mig på flygplatsen, och den lilla biten som fallit bort när jag sa hejdå till Josh och Juni föll på plats igen. Åkte hem, åt asgod kycklingsallad, följde med Elin ut i stallet för att kvällsfodra hästarna och borra in näsan i lite gammal hederlig hästlukt igen, och spenderade resten av kvällen med att se på tv, hetsäta ostbågar och dricka vin. All is well. Underskattar alltid hur mycket jag saknar att vara hemma.

What if there's nothing more to us, we're just carbon based, we're just pixie dust

[Bild: Oxford, UK]
 
Hej där! Jag har haft hela dagen ledig, och det har varit busy busy precis hela dagen. I slutändan var Nats jobb dött hela dagen, vilket betydde att vi faktiskt tog oss iväg till Oxford för dagen ändå!
Vi paxade sätena längst fram på bussen och fick därmed den här allmänt stämningsfulla utsikten.
 
 
Kom dit vid två-tresnåret någon gång, och inledde genast upplevelsen med att leta upp en asmysig och allmänt estetiskt tilltalande thairestaurang och äta asgod thaimat och dricka drinkar (de hade en kokosnötsmojito och LET ME TELL YOU den var fan den ultimata kombinationen av bra grejer), innan vi gav oss ut på stan för allmän sightseeing.
Så himla instagramvänlig restaurang ändå ??? All about it.
 
Resekompanjon-Nat + utsökt thaibrunch. Skulle ju genuint kunna äta thaimat till varje måltid för evigt utan att tröttna, honestly.
 
Oxford är en rätt liten stad, och man behöver egentligen inte göra så mycket sightseeing utan om man bara spankulerar runt tillräckligt länge har man sett allting rätt snabbt. Med tanke på att hela projektet var något av en blixtvisit var det precis den här metoden jag och Nat använde, och vi spenderade resten av dagen med att promenera runt mellan alla storslagna gamla hus, titta på fina saker och förundras över hur SJUKT gammalt alling var (genuint typ en gång i timmen var det åtminstone någon av oss som pekade på något hus och bara "det där huset är förmodligen äldre än HELA USA SOM LAND har du tänkt på hur SJUKT det är") (Mats informerade mig om att Oxford är äldre än hela Aztec-imperiumet liksom ???? tid är helt galet ändå).
 
Tog ju hör och häpna med mig kameran för en gångs skull, så ska återberätta upplevelsen i bilder istället, shall we?
 
Besökte The Covered Market, som var en mysig liten labyrint av gångar till olika små gulliga affärer.
Alla stora uråldriga byggnader bröts då och då av av gulliga små pastellhus.
Hogwarts-vibbarna var ju minst sagt påtagliga så gott som hela tiden, to be honest.
 Det enda vi betalade inträde till var £1 för att gå in här.
Bodleian Library, som var så gammalt att alla skyltar var på latin.
Härinne filmade dem Harry Potter, bland annat.
Precis varenda gata var kantad av uråldriga stenhus och var allmänt idylliskt.
Gick in på en liten random sidogata och kom ut vid det här jäkla kapellet ??? Honestly hela den här stan är som en enda stor slottsamling ???
Så perfekt rugged och mysigt. Nat pekade ut alla de gotiska byggnaderna och uråldriga biblioteken och sa att jag nog skulle gilla att bo i Oxford. Kändes inte som en så himla långsökt slutsats, to be honest.
Liksom ??? Så himla mycket fint i den här stan precis överallt.
Framemot kvällen när allting började stänga köpte vi varsin bubbelte från ett tehus i en gränd, och hoppade på bussen hem.
 
Kom hem framemot åttasnåret någon gång, och jag mellanlandade mest för att dumpa min väska och byta kläder, innan jag gav mig av igen. Mötte Josh i dörren som bara "men åkte ni inte till Oxford ????" och jag bara "jo men nu är vi hemma igen" "men ni åkte ju typ vid TOLV hur är ni hemma redan" och jag bara "I'VE GOT A LOT OF STUFF ON OKAY", och så gav Josh upp och försvann upp till lägenheten medan jag promenerade bort till Kentish Town. Mötte upp Alex, Kate, Sophie, Niall och en samling av Alexs andra kompisar på en pub, eftersom det är Alex's födelsedag imorrn, och för att hon även ju flyttar iväg till USA för att plugga jättesnart och var in need av goodbye drinks. Drack Guinness och pratade om allt möjligt och när puben stängde framemot midnatt avslutade vi kvällen stående på gatan utanför medan vi avslutade en runda av leken där alla får ett papper med en kändis på och måste gissa vem man är (vi skrev allas kändisar på Riszlapapper med en stray penna någon hittat någonstans för äkta Londonfeel på hela upplevelsen). Jag gissade till sist rätt på Boris Johnson, och alla fick ett smärre sammanbrott när Kate var kontinuerligt asnära att gissa att hon var jultomten utan att faktiskt get there. Till sist hade alla gissat rätt, och en mängd godnattkramar utbyttes innan vi bestämde att vi ska försöka ses igen på Niall's bands gig på torsdag, och till sist skiljdes åt.
 
Kom hem till lägenheten där jag omedelbart kollapsade i Joshs knä och Josh omedelbart excitedly informerade mig om att han spenderat kvällen med att fortsätta bygga på vårt hus i Skyrim så att vår karaktär och vår sekt snart kan flytta in där. Försökte starta Skyrim så han kunde visa sina framsteg, men det kraschade konstant, så istället gick vi igenom Joshs Spotify och pratade musik (Josh har vetat om ett band som heter In Love With A Ghost hur länge som helst och INTE informerat mig om detta ??? deras låtar har titlar som I Hope You Don't Mind If I Came Here To Cry, Qwerty Enchanted the House and Now It's Attacking Us och I Was Feeling Down, I Met A Nice Witch And We're Friends Now liksom hur mycket mer my aesthetic kan det ens BLI ??? känner mig djupt sviken honestly). Därefter hade det redan hunnit bli rätt sent, så vi gick och borstade tänderna i badkaret, citerade hela Usidore's namn från Hello From The Magic Tavern, och gick sedan och la oss till sist.
 
Så, ja. Mycket kringflängande har det varit, basically. Min kalender verkar redan nu fyllas upp en hel del inför den kommande veckan, så efter den avslappnade upplevelsen jag hade hela förra veckan, så verkar det verkligen som att det här är en bi-weekly upplevelse.
Imorrn är jag ledig igen, men ska spendera more or less hela dagen med att hårmodella. Skulle tydligen få en goodie bag med hårgrejer när jag var klar, så jag är allmänt taggad. Är bara så glad att få hårklippning gratis att allt utöver det är världens maximallyx, ju. När jag är klar där ska jag hemom och hjälpa Nat färga håret, och efter det ska jag spendera resten av kvällen med att hänga med Mats. Ingen rast ingen ro, indeed. Älskar den här stan.

Oh maybe we were made for each other - is it possible for the world to look like this forever

[Bild: Paris, Frankrike]
Andrew McMahon skrev den här låten om att vara menade för varandra dedikerad till sina bästa vänner som han bodde ihop med ett tag. Högst relaterbart material. Fler storslagna kärlekslåtar till vänskap, thanks.
 
Hej igen! Jag har återvänt från min födelsedagshelg i Brighton. Skulle beskriva mitt nuvarande tillstånd som utmattad, full, och lycklig, vilket, coincidentallty, också är en rätt bra summering av helgen i stort.
Alltså, åh. Varför har jag inte gjort min födelsedag såhär vartenda år, och hur blev mitt liv såhär fint och såhär fullt av människor som gör mig så lycklig.
 
Anyhow. Vi hoppade i alla fall på tåget till Brighton i lördags morse (efter att ha sparkat på Joshs dörr i typ fem minuter eftersom han var ASLÅNGSAM och stressade halvt ihjäl både mig och Nat innan vi kunde ge oss av), och kom fram framemot elvasnåret på förmiddagen. Spenderade lördagen med en mängd olika wholesome aktiviteter.  Strosade längsmed havet, gick ut på Brighton Pier och spelade upp alla våra pengar på alla maskiner (Nat vann en donut-nyckelring och Josh vann ett grönt regnbågsmonster vi döpte till Alcatraz) och åkte halvshady pier-karuseller (Josh övade på att skrika som en björn och jag skrattade så jag kiknade hela tiden), och Josh och Mats hamnade i en intensiv tävling om vem som kunde passa in flest rim på "pier" i en mening (vilket snabbt eskalerade till ett ordvitskrig utan dess like).
Bilderna gör det inte rättvisa men honestly vattnet i Brighton var SÅ BLÅTT ???? Perfekt ljusblått som nån jäkla Medelhavshistoria liksom what
Pirhäng i blåsten med dessa två vackra favoriter
Så många nyckelringar att vinna, så lite tid
 
Strosade runt i stan lite mer, gick runt i en massa smala gångar mellan gulliga små affärer som sålde allt ifrån ringar för flera tusen pund till antika vapen. Jag och Josh köpte varsin klubba (eller, well, Nat köpte en till mig som en belated födelsedagspresent och Josh blev avundsjuk och var tvungen att ha en han också för vi är exakt 5 år gamla båda två), och spenderade därefter ett rätt bra tag sittande i konstgräset mitt emot Brighton's palats, som ligger mitt i stan allmänt supergrandiost med en arkitektur som inte alls passar in med resten av staden med som likväl är himla fint att sitta och hänga vid.
Liksom ??? Så himla onödigt extravagant ??? Herrejösses vilket ställe att bara BYGGA
CUTE.
Mitt födelesedagshelgscrew - Mats, jag, Josh, Daniel, och Nat. Den här bilden är min nya bakgrundsbild på min telefon nuförtiden. Kan vara en av mina favoritbilder rent allmänt. Dessa människor som gör mig så jävla löjligt lycklig, ändå.
 
Hängde på en fin pub med roliga bilder på jazzmusiker och åt en allmänt najs kvällsmat på Jamie's Italian innan Daniel tog tåget hem till London igen (since han inte kunde stanna över natten which was also varför Mats kunde följa med istället vilket ju var en allmänt fin turn of events för han har snabbt klättrat väldigt högt upp på listan över favoritpersoner och nuförtiden hade det känts fel att åka iväg och fira utan honom to be honest), och vi bestämde oss för att börja ta oss mot vårt Airbnb. Vårt Airbnb låg en bit utanför Brighton (eftersom det var billigare), och även fast det bara var någon kvarts bilresa dit skulle det ta drygt en och en halv timme att promenera dit. Vi hade ju dock helt och hållet omfamnat konceptet att göra helgen så wholesome och fin som möjligt ("wholesome" - samt dess förkortning "wholes wholes wholes" - blev den ultimata catchphrasen under helgen nästan omedelbart), så vi bestämde oss för att vi ju inte hade någon tid att passa, och lika gärna kunde ta chansen och promenera en smula. Köpte med oss en flaska vin och en flaska gin, och spenderade de följade två timmarna promenerande på en fin liten gräsväg längsmed en hög klippkant vid havet, pratade om livet och turades om att halsa ur vinflaskan närhelst andan föll på medan solnedgången fick hela himlen att lysa alldeles orange och rosa och luften runt oss blev alldeles lila och allt var så fint att hela grejen knappt kändes verklig.
 
Inte helt pjåkig utsikt, ändå.
Har genuint inget filter alls på denna bilden. Himlen såg genuint såhär jävla fin ut. Vafan.
 Josh dubbade detta "helgens mest wholesome bild". Definitivt en bra summering, oavsett.
 Vi vandrade medan det långsamt blev kväll runt oss. Här är en suddig bild på Mats och Josh i halvmörkret, tjabbandes över vem som borde ha vinflaskan härnäst. My best boys.
 
Strosade genom Rottingdean i mörkret, köpte tonic i en corner shop (och blev inbjuden till att åka med Josh hem till hans föräldrar och fira hans födelsedag i september vilket var allmänt exciting since jag inte sett Sudbury på sommaren förut), gick genom en liten skog och hittade till sist hem till vårt Airbnb. Visade sig vara världens absolut gulligaste lilla stuga mitt i världens gulligaste, nästan klichéartat fina brittiska by. Vi hade hela övervåningen, och husets ägare var inte hemma så vi hade hela huset för oss själva att stöka runt i så mycket vi kände för hela kvällen. Så himla perfekt. Som de rebelliska partyprissarna vi är spenderade vi därmed hela kvällen och en bra bit av natten med att sitta på ett av sovrumsgolven och spela Dungeon & Dragons och dricka alldeles för mycket gin & tonic. Josh var dungeon master (aka typ spelledare), och vi fortsatte på kampanjen Josh egentligen hade skrivit speciellt för Nats födelsedag i februari (vi spelade då också men bara en liten stund så nästan ingenting hann egentligen hända). Jag och Mats gjorde upp en helt hysterisk jävla plan som bland annat involverade att få information från en gubbe genom att klä ut sig till hans pappas spöke och hemsöka honom på en nattklubb (det fanns ungefär 100 helt ridiculous steg i planen men vi var helt orimligt framgångsrika varenda gång och vi skrattade så vi TJÖT medan vi bara kom undan med mer och mer helt sjuka idéer det var helt fantastiskt vill spela D&D alltid förfan). Spelade i flera timmar tills ginet hade tagit slut och ingen av oss var riktigt kapabla att tala i hela meningar längre och gick och däckade i valfri säng.
 
Jag och Josh - aka den som snarkar när han är full och den som konstant pratar i sömnen - sov ihop i en allmänt wholesome cuddly hög (som var väldigt mysig men väldigt svettig alltså VARFÖR hade de fortfarande frickin' DUNTÄCKE i sängen vafan är det), och väcktes framemot niosnåret av Nat som ramlade ner rakt på oss medan hon spelade Mamma Mia från sin telefon. Alla sjöng med, halvvakna och med varierande entusiasm. Så himla fint. Duschade, försökte jaga bort baksmällan med croissanter och te som Airbnb-värdarna ställt fram, och plockade därefter ihop våra saker medan vi beundrade hur orimligt jävla asfint det där huset var. Nyrenoverat och med en jättestor trädgård och bara allmänt mysig stug-look (och SÅ mjuka sängar alltså åh). Vill ha det huset omedelbart nu. Actual goals.
Mats och Nat vid matsalsbordet i någon sorts idyllisk jäkla liten alkov. Liksom HUR orimligt fint ??? Ett helt jäkla lyxhus för typ £40 per skalle??? ACTUAL KAP JU.
 
Tog bussen in till Brighton efter vi hade "checkat ut" (aka låst huset och slängt in nycklarna genom brevinkastet men same difference really), köpte munkar på Nats favoritmunkställe, och åt därefter frukost på The Breakfast Club (drack te och åt banoffee-pannkakor med salted caramel och det var cirka det GODASTE NÅGONSIN och jag åt halvt ihjäl mig och det var bäst). När vi smält maten en smula gick vi runt i The Lanes ett tag (som är ett litet nätverk av smala gångar och små gulliga affärer och bunting och blommor och som rent generellt är så himla idylliskt att man får panne). Gick ner till stranden, och spenderade därefter flera timmar sittande bland stenarna vid vattnet och drack gin, letade efter fina snäckskal och kastade sten på Josh (han hade faktiskt på sig sin "Du är för dålig för att kasta sten"-tröja så liksom vad hade vi för alternativ egentligen really).
Alltså. Dessa människor. HAR JAG SAGT ATT JAG ÄLSKAR DEM SÅ HIMLA MYCKET INNAN ELLER
 
Efter vi hängt på stranden ett tag gick vi till en pub ett tag (det var oerhört mycket pubhäng under den här semestern och nothing made me happier LEVER fan för pubhäng). Hittade en asgullig liten pub på en random bakgata som hette The Globe och som var 1) asmysig, och 2) mer eller mindre helt tom, så vi tog de bästa platserna på soffan vid ett stort fönster och satt där och drack öl och pratade om allt möjligt (och jag och Josh satt och hype:ade den nya Doktorn för AAAAAAAAAAAAAAAAH IT'S A GIRL IT'S A GIRL JA
G ÄR SÅ GLAD AAAAAAH). Därefter köpte vi lite mer vin, och spenderade några timmar i parken jämte palatset och åt till sist upp donutsen vi köpt på morgonen medan vi tjabbade om allt möjligt från Eddie Izzard-citat till Star Wars till bisarra filosofiteorier.
Bra picknickutsikt ändå.
"DO A SUPERHERO POSE", sa Nat när hon tog kortet, och well, det blev ju som det blev ändå. Bless this picture och bless my two absolute favourite boys.
 
När alla munkarna var slut och alla blivit kissnödiga återvände vi till The Globe för en till drink, och jag låg på Joshs axel och drack Guinness medan vi allihop turades om att profess our love för varandra och allt kändes bara rent allmänt fint och wholesome och lite sådär härligt vindimmigt.
The Globe var allmänt mysig, och Josh var, well, fotogenisk som vanligt, antar jag.
Liksom ?? Så estetiskt tilltalande ställe ändå.
 
Lagom till drinkarna var slut var det dags att dra oss hemåt. Höll Josh och Mats i armkrok på varsin sida, och tog oss till tåget och pratade om fanfics och Tinder och allt möjligt tills vi kom till Victoria, sa hejdå till Mats, och jag och Josh tog oss hem till lägenheten medan vi diskuterade berättarteknikerna i våra favoritpodcastar. Kom hem och låg i Joshs knä medan han rufsade mig i håret och vi såg på filmen om hur Doctor Who skapades och en hel mängd gamla Doctor Who-klipp som gjorde oss alldeles för emotionella, och så småningom blev det natt och Josh gav mig en fin liten godnattpuss och called it a day.
 
Så, ja. Brighton är hur jäkla vackert och fint som helst, och jag har spenderat hela helgen med havsbris i håret, allmänt alkoholpåverkad och med hela själen fylld av sån där fyrverkeriaktig tillgivenhet till universum i allmänhet. Är så tacksam att det här får vara mitt liv, att jag kan få kidnappa mina favoritmänniskor till en fin stad och bara spendera en hel helg med att prata om dumma saker, hänga på pubar och påminna dem om hur mycket jag älskar dem. Bättre sätt finns ju knappt att fylla 22 på, ändå.
 
Är så lycklig.
Nu ska jag sova.