There will be no replacements, you better get your gun

Spotify släppte hela Joan Jett and the Blackhearts' diskografi för första gången någonsin häromveckan, så gissa vem som fallit right back i en enorm Joan Jett-fas igen. Såna TUNES ju. Och GITARRERNA. Ah.
 
Hej igen! Välkommna tillbaka för ännu en sedvanlig veckorapport. Jösses, remember när jag brukade ha tid att göra det här varenda kväll? Vemfan var man ens. Anyhow. Tänker tillbaka på veckan som ganska lugn och avslappnande, även fast jag haft saker planerat typ varenda dag. Classic. Känner mig dock ganska utvilad all in all så måste ju betyda att det hela inte var alltför ansträngande i alla fall.
 
Anyhow. I tisdags hade vi vår enda hemmakväll utan planer - Josh lagade kvällsmat när han kom hem från band practice, och därefter tog jag ett bad, och så spenderade vi resten av kvällen i en hög i soffan och såg på myrvideor. Livskvalité right there ju.
 
På onsdagen var jag hemma hos Paul, Cal och Emma och spelade Blades in the Dark (är alltid lika roligt varenda gång jag lyckas stjäla ännu en av Joshs kompisar och bara börjar åka hem till dem utan honom alltså bless hans stackars själ som får stå ut med det här hela tiden). Eftersom Josh var på band practice typ varenda kväll hela veckan var D&D inställt, så istället var George och Ted med på Blades istället, vilket såklart omedelbart resulterade i en hel massa katastrofer och generella blodbad. Deras grupp var verkligen doing so well ända tills jag och de andra D&D-folken började dyka upp och nu är de superefterlysta och har sprängt skepp hit och dit och herrejissus. Var i alla fall en asrolig session as per usual, och hängde kvar i lägenheten med alla någon timme efteråt och bara catchade upp en stund, innan jag stack tillsammans med Ted och George och kom hem lagom tills Josh hade gett upp dagens pianoövningar.
 
Torsdagskvällen spenderade jag med att se en liveshow av Within the Wires på London Podfestival - det är en av min och Joshs favoritpoddar, och jag hade från början köpt biljetterna till hans födelsedag, vilket ju var en prima idé tills det visade sig att Joshs band skulle ha sitt stora gig precis samma dag. Oh well. Bjöd med mig Mats istället (som i slutändan blev caught up på jobbet och inte kunde komma heller, vilket faktiskt var lugnt considering att jag också var sen från jobbet och basically bara fick flänga in i lokalen när de redan hållt på i typ tio minuter haha).
 
Var himla bra i alla fall - de hade Q&A's med skaparna som var himla intressant, och när det var klart mötte jag Mats i King's Cross och vi spenderade därefter kvällen med att driva runt mellan diverse pubar i området och prata om PJ Harvey och alla våra känslor om livet och döden och kärleken och allt däremellan. Sån pubkväll som jag älskar mest av allt, basically, när man bara sitter och vräker ur sig alla sina svåra känslor och problem och har världens mysigaste lilla terapistund mellan sig. Ah. Fan vad jag älskar bästisar ändå. Kom hem framemot midnatt, kraschade i säng, och morgonen efter när jag skulle pussa Josh hejdå innan jag gick till jobbet (efter att han ramlat hem framemot morgonsnåret någon gång) fick jag glitter i hela ansiktet, vilket jag tolkade som att giget hade varit någon sorts succé i alla fall (alltså det faktum att en av de säkraste sätten att se om jag varit i närheten av Josh är att se om jag har glitter på mig är ju fan ridiculous ändå? who authorised den här absoluta manic pixie dream boy).
 
Efter jobbet på fredagen åkte jag till King's Cross och mötte upp mamma, som hade varit och jobbat i Wales och svängde inom London på vägen hem. Vi åkte hem och såg på skräptv och åt fish n chips och drack vin och mös en hel massa. Josh kom hem framemot kvällen och bestämde sig för att mamma var tvungen att bli introducerad till äkta brittisk kultur aka Coronation Street, och så spenderade vi resten av kvällen med att försöka lista ut vem som var vem och hur allt hängde ihop och mamma satt mest och bara skakade förundrat på huvudet mest hela tiden, vilket ju är den enda rimliga reaktionen på Corry ändå.
 
På lördagsmorgonen åkte Josh upp till Sheffield för att fira sin storasysters födelsedag, och efter jag tagit mig igenom ett lördagsskift på jobbet gick jag och mamma och åt halvt ihjäl oss på Wahacas innan vi promenerade hem, mötte upp med Mats, och spenderade kvällen med att se klart på Fallet (som är så JÄVLA ridiculous och dumt och helt fantastiskt och jag älskar det), skratta så vi dog, och dricka rödvin i massor. Ah. Väldigt wholesome indeed.
 
Söndagen var mammas sista dag i London, så vi spenderade det på bästa sätt, aka med en shoppingspree. Brunchade på vårt nya bästa café, och åkte därefter ut till Westfield i Stratford där jag investerade i en jättedyr (men JÄTTEFIN) översizad skjorta med tigrar på, och köpte ansiktsmasker på Lush bara för att. Åkte inom Spitalfields Market en stund efter det eftersom jag insåg att jag inte visat mamma det förut och jag älskar en ursäkt att åka dit. Åt tiramisutårta till fika, och köpte lite roliga småpryttlar innan vi åkte hem, beställde pizza till kvällsmat, skypade med Elin och spenderade resten av kvällen med att se precis alla dåliga svenska tv-program vi kunde hitta, lägga ansiktsmask och vräka i oss chips. Mmmm livet på en pinne ju.
A Look.
 
Mamma skulle upp rövtidigt för att flyga hem, så vi sa godnatt lagom tills Josh kom hem från Sheffield runt midnatt någon gång (alltså han smsade mig och bara "kan jag be dig om en tjänst som skulle cement your status som världens snällaste flickvän?" och jag trodde genast att det skulle vara någon stor konstig omständig tjänst och så smsade han några sekunder senare och bara "jag är hemma om en halvtimme kan du börja tappa upp ett bad till mig" som att det var historiens största tjänst alltså???? sötnos).
 
Han kom hem lagom tills badet var fyllt och det var precis ett glas vin kvar i flaskan, och han kastade sig huvudstupa i min famn och låg där och mumlade "my lovely lovely lovely" ett tag innan han gick och badade och jag nästan exploderade av tillgivenhet till den där märkliga bedårande lilla människan.
Var rätt bra timing att han var iväg hela helgen så att jag fick en massa ensamtid med mamma, men herrejösses vad orimligt jag saknade honom? Han har varit borta i typ en vecka utan att jag saknat honom såhär mycket? Who knows. Var ju lite fint att han i alla fall verkade ha saknat mig typ lika mycket, haha.
 
Sov konstigt hela natten (var asvarmt idag så tror det bara var oväntat svettigt och obehagligt hela natten tbh), och försökte somna om igen efter Josh hade gått till jobbet utan större framgångar. Och för att jag bestämt mig för att spendera dagen med att till sist flytta över alla mina grejer från mitt (gamla) sovrum till Joshs (eller, well, vårt, numera) sovrum. Josh har två enorma garderober och garderoben i mitt rum var för liten redan när jag skaffade den, så jag har varit allmänt pumped för att äntligen ha lite plats hur länge som helst. Tog typ hela förmiddagen att sålla bort gamla kläder jag inte använder längre och skapa någon sorts ordning i det hela, men det blev himla bra i slutändan ändå måste jag nog säga. Ska bli så himla najs att inte behöva smyga in i gästrummet varje morgon och sno med sig lite kläder varenda gång vi har gäster. Måste bara lista ut vartfan jag ska ha mitt smink nu när jag inte har nåt sminkbord längre, bara. Oh well. Fönsterkarmen får funka sålänge.
Före - eller, well, efter att jag rensat ut de få saker Josh hade därinne, vilket mest inkluderade saker som olika sorters djurhattar, en hjälm, några ponchos och en enorm sektliknande robe med huva som jag har en hel del frågor om vad den egentligen använts till.
Efter! Har en riktig garderob nu! Och PLATS ÖVER och allt!!! Hallelujah!!!
Att hänga mina korsetter på dörren kändes mest rimligt, och är honestly himla nöjd över att få ha dem lite mer på display numera. De är ju himla fina, ändå. (ALSO, can you spot den där tigertröjan jag köpte i lördags som jag pratade om? COOL VA)
 
Därefter städade jag huset på historiskt lättdistraherat vis (lägenheten var inte så stökig vilket var himla tur för jag kunde VERKLIGEN inte fokusera överhuvudtaget), och tvättade sofföverdraget och bordsdukarna och lite annat (mest för att jag är beroende av Vanish nu sen jag insåg att det tar bort typ alla historiens fläckar och det är världens jäkla HIGH att se hur rent allt blir).
 
Så, ja. Det har varit en mysig vecka rent allmänt, tycker jag nog. Lagom mycket action och ganska mycket har bara varit generellt mys med folk jag tycker om, så mer kan man ju inte kräva, direkt. Verkar som att den här veckan kommer innehålla lite av båda - ska ha board game night med Paul Cal och Emma på onsdag, spela D&D på torsdag, och så på lördag kväll ska jag ta tåget upp till Stoke och hälsa på Nat och universitetsfesta (och förmodligen se på allsköns dåliga hästserier för det är vår bästa grej). Har inte haft en redig RÖJARHELG på länge, så det kan nog vara skoj, även fast jag har en känsla av att universitetslivet kommer komma som något av en överväldning för någon som jag som numera mest lever sitt liv som någon sorts pensionär som mest odlar örter och blir exalterad av tvättmedel. Pray 4 me.

The one who insists he was first in the line is the last to remember her name

Är typ bara några månader kvar tills jag ska se Dresden Dolls live nu???? På ACTUAL Halloween???? Helt galet???? Lever mitt ultimata goth dream life?????
 
HOWDY FOLKS! Har varit en späckad vecka återigen. Har träffat nästan alla mina favoriter i landet, OCH sett två av mina absoluta favoritband. Bästa sortens produktivitet, ju.
 
Anyhow. I tisdags var det dags för favoritband nummer 1, aka SWMRS. Känns som om det var evigheter sen jag såg dem senast - eller gick och såg ett favoritband live i allmänhet nu när det inte varit gigsäsong sen typ maj - och somehow hade jag börjat inbilla mig att jag höll på att växa ifrån konceptet och inte var lika into it som jag brukade. Turns out att jag bara inte hade sett ett favoritband på länge, basically. Eller kanske bara SWMRS specifikt. Holy SHIT de är fan alltid den bästa liveupplevelsen jag någonsin haft. Kan inte ens beskriva stämningen i publiken på ett rättvist sätt? Det är liksom klassiskt punkigt rowdy med en massa moshpits och crowdsurfs överallt konstant, men jag kände mig literally så trygg och säker hela tiden??? Det låter som en klyscha men det var verkligen som att alla i hela lokalen var en bunta kompisar som kommit dit tillsammans för att ha kul men också se efter varandra? Sångaren i SWMRS pratade om feminism och vikten av att se efter andra mellan låtarna, och det var bara som att jag var på en fest med en massa kompisar där alla låtarna var precis allas favoritlåt. Hoppade och skreksjöng så högt mina stämband kunde precis hela kvällen. Fick liksom inte NOG. Åh vilken perfekt re-introduction till giglivet, alltså. Vill se dem igen nu nu nu.
 
I onsdags var Josh iväg, så jag spenderade kvällen efter jobbet med att städa undan i lägenheten en aning (since jag inte hade tid att göra det på måndagen så hela mitt LIVSSCHEMA var helt FEL och allt var HEMSKT), och redigera lite mer på Secret Star Service. Har verkligen älskat att återvända till den berättelsen och skrivandet i allmänhet, men herrejissus jag hade verkligen glömt bort det konstanta tvivlet som kommer med att försöka göra något kreativt. Varannan session går jag mellan DET HÄR ÄR DEN BÄSTA BOKEN NÅGONSIN och DET HÄR ÄR DET VÄRSTA SOM NÅGONSIN SKAPATS OCH DET BORDE BRÄNNAS och herrejösses det är a bit much. Var lite bättre när jag skrev utkastet since allt jag inte gillade då kunde jag bara avfärda som att jag skulle "fixa det sen", men nu är det redigeringen så det är NU jag ska fixa allting??? Så många plotholes och så mycket detaljer jag borde ändra och aaaaaaaah varför skrev jag hela den här boken utan att ha en aning om vad som eventually skulle hända i den varför GÖR jag alltid såhär mot mig själv.
 
Anyhow. I torsdags spelade vi D&D och lyckades somehow inte bli dödade omedelbart som vi hade väntat oss (vilket på sistone alltid är en stor vinst alltså vi har typ HELA maffian efter oss nu och JÖSSES we've been doing so badly), vilket ju var himla trevligt. 
 
I fredags var det äntligen dags för veckans main event: KRÄFTSKIVA! Finns ju tillräckligt med svenskar i London för att man ska kunna anordna såna här saker, så precis som förra året släpade jag och Nat med oss några av våra bästa o-svenskar och introducerade dem till the glory of our culture. Tog med oss Josh, Jago, George och Nat's franska kompis Yasmine, och ÅH vilken kväll det var. Kräftskiva är fan alltid en av årets höjdpunkter ändå. Fick äkta potatismos och köttbullar och lingonsylt till förrätt (som smakade SVENSKT och RÄTT och jag blev nästan tårögd har inte ätit redigt potatismos på jag vet inte hur länge), och åt därefter ett berg av kräftor medan vi drack mer och mer vin och jag och Nat blev mer och mer aggressiva i vår singalong till alla svenska hits de spelade över högtalarsystemet (alltså honestly de fick fan med ALLA jams??? Fångad Av En Stormvind och Hooked on a Feeling och Oooa Hela Natten och typ alla Gyllene Tider-låtar alltså jag LEVDE).
Är för övrigt alltid något vackert i att se en utlänning se en bunt svenskar skriksjunga Helan Går och se hur de bara INSER något fundamentalt om hela Sverige som nation. 
Det legendariska Agar Grove Crew BACK TOGETHER AGAIN. Mina FAVORITER JU.
 
Framemot midnatt någon gång hade alla druckit för mycket snaps och de hade börjat spela ABBA och folk dansade på borden och vi vinglade så småningom hemåt (efter att ha dansat till och sjungit med i alla ABBA-låtar obvs man kan ju inte lämna en fest när de fortfarande spelar ABBA liksom), och kom hem och lämnade våra gin & tonics odruckna för alla simply var FÖR long gone.
 
Vaknade på lördagen med en sån där baksmälla som gör en askonstigt SVAG och darrig, ramlade in på jobbet med en Pepsi i ena handen och en banan i den andra, och försökte catcha upp med Lucy men kunde inte riktigt samla hjärnkapacitet nog att ha en konversation. Ingen rast ingen ro, dock, för efter jobbet åkte jag direkt till Dalston och mötte Mats och Ruben på The Victoria för att se mina älsklingar The Spook School headlina ett gig där. Åt cheesy fries och drack öl en stund innan det började, och hade därefter en väldigt wholesome night med världens bästa indiepop. Ah älskar The Spook School så himla mycket ju. Det är något med deras musik som får det att kännas som om de har skrivit musiken speciellt för mig??? Den sortens musik som, om den varit en person, skulle suttit uppe med en klockan fyra på morgonen och lyssnat på en prata om alla sina livsproblem och gett en kramar och lovat att allt kommer bli bra. ÄLSKAR DEM. Lyssna på The Spook School för guds skull.
 
Kom hem vid midnatt efter Nat och Jago redan gått och lagt sig och Josh var ute och rände på någon klubb i Brixton och jag var alldeles för trött för att ens överväga att joina dem, så jag läste lite i Sandman och kraschade sedan i säng, helt färdig på typ alla plan.
 
Söndagen spenderade vi på bästa sätt - Nat och Jago väckte mig och Josh på morgonen med födelsedagscupcakes och försenade födelsedagspresenter till oss båda (jag fick egna exemplar av läppstiftet jag alltid stal från Nat när vi bodde ihop och Josh fick två superfancy whiskeyglas som vi definitivt kommer ta sönder cirka omedelbart), och därefter gjorde vi oss i ordning och stack iväg till ett café på Tufnell Park Road för lite good ol' fashioned Sunday brunch tillsammans med Nat's syster som precis också flyttat till London.
 
Åt Eggs Benedict med rökt lax och en vaniljmilkshake och levde mitt absolut bästa liv medan vi pratade om lite allt möjligt i några timmar tills Nat och Jago behövde börja köra hemåt mot Manchester igen och vi sa hejdå till hela gänget och fortsatte hem, där jag och Josh drack fruktvatten på balkongen (vi köpte en fancy glasflaska på IKEA när vi var där senast och har börjat ställa in den i kylen med vatten och frukt i och det får oss att känna oss så ORIMLIGT vuxna) medan jag målade naglarna och Josh hade en dramatic reading från den surrealistisk erotikboken om en helikopter och en miljardärdinosaurie som jag köpte åt honom i födelsedagspresent.
 
Framemot eftermiddagen dök Paul upp och vi åt massvis av chips och spelade brädspel (Paul tog med sig ett av sina spel som heter Galaxy Trucker och essentially går ut på att man bygger varsitt rymdskepp och därefter måste överleva i rymden och det var SÅ KUL och jag byggde SÅ MÅNGA dåliga rymdskepp). När Paul gått hemåt framemot kvällen fortsatte jag och Josh på brädspelsspåret och spelade en tre timmar lång Carcassonne-session och drack rödvin (vi var jättejämna typ hela spelet och sen fick Josh fkin HUNDRASEXTIO poäng precis innan slutet det var fan skandalöst), och tog paus för att äta sötpotatis med mozzarella till kvällsmat och se på lite Youtube innan vi pallrade oss i säng.
Fan vad vi är bra på söndagar, ändå.
 
Idag har det ju varit måndag, och jag har varit ledig som vanligt. Steg upp tidigt för att hinna till postkontoret och hämta min födelsedagspresent från mamma (postkontoret har öppet mellan halv åtta på morgonen och HALV ETT PÅ EFTERMIDDAGEN alltså??????? FEM FKIN TIMMAR????? VARFÖR????????).  Fick mig därmed en mysig liten promenad till och från Archway, så det var ju alltid trevligt. Kom hem, och jobbade lite med att organisera PR för vårt jobbevent med Lily Allen vi ska ha i slutet av månaden (det faktum att vi ska ha ett event med en Actual Famous Person har fortfarande inte sjunkit in tbh herregud), och åt därefter frukost, gjorde lite yoga och städade huset. Så skönt att få lite ordning häromkring igen, i allmänhet, speciellt eftersom jag inte kunde städa ordentligt förra veckan.
 
Vet inte riktigt vad jag ska spendera resten av dagen med, men förmodligen ska jag försöka redigera lite mer bok, och kanske äta lite choklad tills Josh kommer hem och kan laga kvällsmat. Känns som en lagom nivå.
Nästa vecka verkar mest innehålla roleplaying games för min del - ska spela Blades in the Dark både på onsdag och torsdag (Paul erbjöd mig att gästa Blades-spelet han är spelledare för since hela spelet äger rum i samma stad och jag är SÅ taggad), och därefter blir det D&D på lördag och så ska vi träffa Joshs syster och hennes man på söndag och äta middag och UMGÅS i allmänhet (och äntligen visa dem vår lägenhet since de inte har sett den än). Känns som en rätt wholesome plan i allmänhet, tbh. Ju fler dagar i veckan jag kan spendera med att låtsas vara en cool gotisk spökviskande bankrånare ju bättre, liksom.
 
Anyhow. Återvänder med en full rapport nästa måndag på all these riveting things! Hype!

These walls have witnessed all the anguish of humiliation, and seen the hope of freedom glow in shining faces

Har snöat in en aning på ABBA's The Visitors-album på sistone, och specifikt på denna absoluta TUNE. Så himla najs att upptäcka en massa mer obskyra ABBA-låtar man knappt hört och återigen få det bekräftat hur jäkla flawless de är. Det är ju inget kontroversiellt statement direkt men FAN vad bra ABBA är, va. Jisses.
 
Hej igen! Jag och Josh har precis återvänt till London efter tre dagar på landet, och vi summerade upplevelsen med att det var precis vad vi behövde men också att det inte var tillräckligt för att någon av oss skulle känna oss speciellt utvilade. "Vi måste verkligen lämna London för att ha en helg i lugn och ro", sa jag till honom när vi stod på busshållplatsen påväg hem, och Josh nickade och jag insåg att herrejissus, nu är vi ju verkligen vuxna på riktigt när man måste börja åka bort för att få sova och inte skaffa en massa planer.
 
Anyhow. Har varit en bra vecka, och faktiskt inte så busy som de brukar vara. I tisdags var Blades in the Dark inställt igen, så istället åkte jag direkt hem efter jobbet (som ju är något av en lyx i sig självt at present), och spenderade någon timme med att omorganisera vår bokhylla (som hade så HIMLA mycket plats när vi flyttade in men som vi nu snabbt börjar outgrow och som därmed behövdes optimeras för mer plats). Josh kom hem från jobbet och bara "....städar du IGEN" och jag bara "näe Olga lät mig gå hem tidigt så jag var tvungen att göra lite mer boksaker för att get my fill for the day" och Josh himlade mest med ögonen utan att vara det minsta förvånad. Medan Josh övade piano tog jag ett långt bad (god bless), och därefter låg jag på soffan och läste tredje numret av Sandman (är SÅ inne i den serien nu och önskar det fanns något som kunde stoppa mig från att köpa alla tolv volymer cirka omedelbart men vet också att det absolut inte gör det) medan Josh gjorde D&D-prep. Himla mys, ändå.
 
Onsdag var D&D-dag, och efter att ha spenderat säkert flera månader med att mest försöka överleva en jättesvår dungeon, så hade vi till sist en good ol' fashioned session full med shenanigans och helt hysteriska planer. I slutändan lyckades vi droga ner en hel pub med hallucinogener och därefter få dem allihop att bryta sig in i ett bankvalv vi behövde komma in i och fick dem allihop dödade. Classic.
 
Hade en ganska lugn dag i torsdags också, faktiskt (vet att jag precis klagade på hur busy jag varit, men den här veckan var ett undantag, till mitt försvar). Jobbade ett stängningsskift på jobbet, och åkte därefter hem och skypade med pappa en stund medan Josh övade piano (igen - han har inte spelat piano med någon reda på typ sex år eller nåt och de har ett gig om typ ett par veckor så tror det börjat bli något av en hysteric frenzy det här övandet). Redigerade Secret Star Service lite mer och läste lite mer i Sandman och gosade med Josh framför Community och gick sedan och la mig, pretty much.
 
I fredags var det Joshs födelsedag, och jag väckte honom på morgonen med Ja må han leva, födelsedagscupcakes, födelsedagshjälmen (som är en gul bygghjälm som alla som fyller år i det här huset måste ha på sig och som går under namnet The Big Boy Hat) och en massa bra presenter (hans favoriter var bland annat nytt nagellack och en surrealistisk erotikbok om en gay helikopter som blev kär i en rik dinosaurie och honestly bara det är ju beivs på att den där mannen är precis vad jag väntat på i livet).
 
Stack till jobbet efter det, vilket var rätt lugnt since det var fredagen innan Notting Hill Carnival (vilket basically innebär att hela stället utryms since rika människor hatar karnivalen mer än allt vilket jag tycker är himla roligt), samt att det ösregnade en stor del av dagen. Aaaah ösregn i en bokaffär är ju ändå när mitt jobb är som allra bäst ändå. Bara drack te och MÖS hela dagen, pretty much. Framemot sexsnåret sa jag hejdå till Ivelina och åkte till Liverpool Street, där jag mötte upp Josh (som var där en hel kvart tidigt!!!!! nytt världsrekord!!!!! god bless!!!!!) och tog tåget till Suffolk för en wholesome familjeweekend. Joshs pappa hämtade upp oss på tågstationen, och så åkte vi hem och spenderade hela fredagskvällen med att dricka på tok för mycket vin och lösa precis alla världsproblem tills fyra på morgonen, när jag var tvungen att närapå släpa mig själv uppför trappan för att jag var så på lyset. Inget är ett så tydligt tecken på att man befinner sig i en brittisk familj som att bli komplett drucken under bordet omedelbart, basically. Min lever kommer aldrig kunna keep up med det här gänget, alltså. 
 
Vaknade med världens baksmälla på lördagen efter att ha sovit på tok för lite, och spenderade essentially hela dagen hopkurad i Joshs famn i soffan och bli väckt lite då och då av att Joshs mamma hade gjort lite mer tårta. Perfekt helg, med andra ord. Tror jag var i behov av att bara sova en hel dag i sträck i allmänhet, oavsett baksmällenivåer. It's been a lot i allmänhet på sistone.
 
Spenderade söndagen in much the same way - spelade Carcassonne och Betrayal at House on the Hill (som Josh fick i födelsedagspresent så nu kan vi äntligen bjuda över alla vi känner och tvinga dem att spela det wooooo), drack en massa gin, såg på brittiska panel shows och Coronation Street, och bara allmänt satt uppkurade i vardagsrummet medan det regnade konstant utanför fönstret. Har redan nämnt att det var den ultimata utvilanshelgen, men gosh det var det verkligen. Finns ju inget som att få åka och bli OMVÅRDAD av någons familj en stund. 
 
Idag inledde vi dagen lite sakta men säkert med att äta frukost, dricka lite te och ha en säkert två timmar lång debatt om plotholes i Harry Potter (aka historiens mest brittiska upplevelse i allmänhet), innan vi hoppade in i bilen och åkte till Bury St. Edmunds, via en speciellt superbrittisk liten bymarknad där vi såg på vintagebilar och jag köpte ett jättefint viktorianskt fotoalbum för £1 som jag och Josh ska fylla med massa konstiga bilder. Åkte till Bury (som är en sån där typiskt supergullig liten brittisk by med kullersten och lutande hus med halmtak) och hängde på puben ett tag (såklart), innan det var dags för mig och Josh att ta tåget hem till King's Cross igen.
 
Ramlade hem, lagade kvällsmat, hade en vuxen debatt om sopsortering (för ett par som bara varit tillsammans i fem månader har vi verkligen varit gifta i flera år by now), och så gick Josh iväg för pianoövning och jag ramlade i soffan för att blogga och redigera lite mer på Secret Star Service så småningom. Är fortfarande rätt trött. Vet inte om jag borde sova mer eller om det här bara är en fundamental del av min personlighet by now. Oh well. Var en himla mysig bank holiday weekend, i alla fall, och jag är alltid så himla himla tacksam över att jag blivit så helhjärtat adopterad av Joshs familj och alltid kan komma dit och känna mig så välkommen och omhändertagen och lugn och bekväm och allt. Har verkligen täckt över en stor del av den biten av mig som alltid saknas för att min familj alltid är i ett annat land, och så är det ju typ världens dröm att få ha svärföräldrar som är såhär najs på alla sätt och vis i allmänhet.
 
Så, ja. En solid vecka, all in all. Nästa vecka är himla lovande också, även fast den mostly verkar vara ganska fullspäckad återigen. Ska se mina älskade SWMRS imorrn (var SÅ LÄNGE SEN SIST och det var så länge sen jag gick på ett favoritbandsgig och jag är SÅ TAGGAD på¨att bli beaten up in a moshpit igen it's been ages), därefter är det D&D, och på fredag kommer Nat och Jago till London och ska gå på äkta svensk kräftskiva med oss!!! Och på lördag ska jag se mina andra älsklingar Spook School!!!! Och på söndag ska jag förmodligen utmattat sova på soffan hela dagen!!!! Aaah kommer bli så himla mycket skoj honestly.
Anyway. Ska återvända till mitt redigerande nu.
Hörs!!!