I've got the 21st century survival blues, but to tell you the truth, I just need you

Har lyssnat massvis på Frank Turners nya skiva since jag ska se honom live för första gången imorrn och alltså? Älskar denna man? I have been blind for so long? 
 
Hej igen! Inte ens en vecka sen sist! Det ni! Don't get used to it, men ändå. Josh och hans familj (som är här och hälsar på tills på tisdag), är på gig i någon timme till, så jag passar på att kika in här medan jag inte har gäster att underhålla (vilket börjar vara my natural state of being, to be honest). Anyhow. Sedan vi hördes sist har jag mest varit inte i London, faktiskt. I torsdags spelade Josh D&D hela kvällen, så jag åt pasta och pratade med pappa en stund och läste en massa i A Vindication of the Rights of Woman och blev arg på hur den boken var skriven 1792 och partiarkatet fortfarande är bullshit.
 
I fredags stängde jag affären tidigt, mötte Josh på Liverpool Street's tågstation, och hoppade på ett tåg upp till Suffolk och den lilla byn där Joshs föräldrar bor. Roade oss hela tågresan med att läsa utdrag ur asdåliga Amazon-vampyrromaner (vår favorit hette Big Crimson. Liksom???? Hur kan man döpa en vampyrbok till BIG CRIMSON och INTE inse hur HYSTERISK ASROLIGT det låter???), samt blev orimligt emotionellt fästa vid en random Amazon-reviewer som skrev bokrecensioner om nyss nämnda trashiga vampyrromaner. Josh gjorde dramatiska uppläsningar från vampyrböckerna för mig med raspig vampyrröst och fick alla som satt runt oss att flytta ifrån oss. Standard.
 
Blev upplockade från tågstationen vid niosnåret, och åkte direkt hem till Joshs föräldrahem där vi blev mötta av varsitt glas vin och fiskpaj till kvällsmat (alltså är så ändlöst glad att jag blivit semi-adopterad av Joshs familj at this point för ÅH som jag saknar att åka hem till skogen och få hemlagad mat och bara bli områdd sådär som man bara blir av föräldrar). Kvällen spenderades därefter med att inta mer och mer vin, skråla med i Frank Turner-låtar på Youtube, och prata om lite allt möjligt (at some point dök Joshs pappa upp med varsitt glas champagne och Joshs mamma sa att vi skulle skåla för att fira att jag och Josh blivit tillsammans och hur glada de var för vår skull och jag bara!!!!!!! HUR GULLIGT).
 
Kom inte i säng förrän typ halv fyra på morgonen, efter att vi alla gett upp på att se klart avsnittet av Coronation Street vi försökt ta oss igenom (eller, well, som Josh varit den enda som framgångsrikt sett since jag och Joshs mamma somnat i soffan typ direkt). Sov i en av Joshs systrars gamla rum (since Joshs pojkrumssäng är PYTTELITEN och knappt har plats för en enda människa). Sov i sängen som stod på exakt samma plats som Joshs vagga stod när han var nyfödd, vilket var så himla fint på något vis. Tycker om att bli presenterad för någons rötter, att se precis exakt var de kom ifrån på ett sånt ingående sätt som man får när man ser var någon växt upp.
 
Lördagen inleddes med frukost i form av te och fruktbröd (britter älskar att stoppa frukt i precis ALLTING och även fast jag var tveksam till att börja med så är jag övertygad nu), och några avsnitt av den nya säsongen av Taskmaster innan vi hoppade in i bilen och åkte till ett jättestort naturreservat några kilometer bort, eftersom de ville visa mig lite actual Suffolknatur nu när jag för första gången var där när allt inte var mörkt och/eller täckt i snö. Skogen var hur fin och mysig som helst, och påminde mig så mycket om skogarna hemma att jag fick hemlängtan, och vi gick en lång promenad runt små stigar och Joshs familj debatterade mellan sig vilka arter alla olika svampar och träd och blommor var, och jag zonade ut konstant för att bara andas så mycket skogsluft som bara fick plats i lungorna. Kom hem igen allmänt trötta och väldigt nöjda, precis lagom tills det började regna.
Liksom titta så fint??? Brittisk natur är ju himla najs när den vill ändå
 
På kvällen gick vi till en restaurang som låg högst upp i en teater, där all mat hade blivit foraged, alltså plockat från de lokala skogarna. Tydligen är den jättepoppis och man måste boka bord flera månader i förtid, och honestly förstår jag det helhjärtat för HOLY SHIT vilken mat???? Fick någon sorts svamppaj till förrätt som kan vara något av det godaste jag någonsin ätit??? Herrejösses.
 
När vi var klara några timmar senare, efter att ha blivit proppmätta på asgod mat och pratat om allt ifrån pirater till Les Miserables, promenerade vi hem. Jag och Josh gick i förväg hand i hand i ösregnet och Josh pekade ut alla ställen han hängt på när han var liten och allt var så himla wholesome och fint.
Såg på Eurovision när vi kom hem (och blev arga på Israel, som sig bör), och stannade uppe alldeles för länge och såg på rouletteprogram (jag och Josh älskade programledaren, som helt uppenbart dragit direkt till nattsändningen direkt efter en utekväll och verkligen couldn't have given less of a shit och det var helt hysteriskt), innan vi till sist pallrade oss i säng.
 
Idag åkte vi tillbaka in till London med Joshs föräldrar framemot förmiddagen (efter att ha börjat dagen med en kopp te och Doctor Who-repriser alltså jag var verkligen gjord för ett liv i det här landet ändå). Mötte upp Joshs storasyster vid vår lägenhet, och drog därefter ut och åt lunch på en pub i närheten innan vi kom tillbaka, såg på alla bilderna från Joshs systers bröllop (de var SÅ HIMLA FINA alltså wow så himla synd att jag inte kan bevisa detta faktum för de var så himla vältagna allihop), försökte lista ut vilken sorts träd som växer utanför vår balkong (vi gick allihop igenom ändlösa trädlistor på internet utan att hitta något och så googlade jag pointy tree leaf och hittade att det var en silver maple direkt ???? alltså i just), skypade med Joshs andra syster som var den enda i familjen som inte var i London, och drack lite mer te innan Josh och resten drog iväg till Roundhouse för att se Frank Turner och jag stannade kvar hemma (det är typ en festival hela helgen och de hade köpt en biljett till mig att följa med imorgon och I AM SO PUMPED). Passade på att storstäda huset när jag ändå hade tid och förmodligen inte kommer ha tid att göra det imorrn. Känns ju rätt najs att ha det fint och städat när man har gäster, oavsett, ju.
 
Så, ja. Imorrn ska jag, Josh och Joshs föräldrar se Frank Turner, och däremellan bara få in en massa najs quality time. Ska baka scones till alla imorrn bitti, är planen. Är så himla mysigt att vara omgiven av familj igen, alltså. Det är inte ens min, men det är close enough att det ska räknas ändå.

And if you close your eyes we’ll still be dancing till the end of time

(null)

Hej igen! Ännu en vecka har gått, och än en gång pusslar jag ihop det här inlägget halvt på bussen och halvt på lunchrasten eftersom jag återigen har fyra miljoner grejer på gång konstant. Antar att det här är livet nu, och kan egentligen inte ens klaga since allting som tagit upp min tid varit roliga grejer. Anyhow. Har varit en jättebra vecka oavsett. Maj är ofta en av mina bästa månader på hela året, och denna verkar också vara himla lovande so far.
 
Sedan vi hördes sist har Mats tagit med mig på ett asmysigt folkgig förra onsdagen som därefter slutade i att vi hängde på världens mysigaste dragbar och drack gratis Prosecco tills de stängde. Är så sällan på pubar nuförtiden, och även fast det förmodligen är bra för min plånbok och alkoholkonsumtion så är det ju himla mysigt, ändå.
 
I torsdags var D&D inställt, så istället spenderade jag och Josh hela kvällen hopgosade i soffan, lyssnade på vinyler och spelade Sims (vi har skapat oss själva som simmar och var konstant underhållna av hur in character våra simmar alltid var dvs Nat's sim jobbade konstant och min och Josh’s simmar mest lagade pannkakor, sov halva dagarna och dansade i underkläder i vardagsrummet). Livskvalité right there, ju.
 
I fredags kom pappa till London för första gången på evigheter, och hade världens myshelg här. Vi inledde vistelsen med att gå och se Kinky Boots (som vi båda hade cirka 0 aning om vad den faktiskt handlade om, och så visade det sig att den var full av drag queens och världens popjams!!! Full pott ju), innan vi ramlade hem och jag gav pappa en long overdue house tour innan vi beställde pizza till kvällsmat.
 
Inledde lördagen med ett skift på jobbet. Pappa kom och hämtade mig lagom till mitt skift var slut, och vi åkte tillsammans ut till Hampstead Heath, där vi mötte upp Josh och hade parkpicknick, som det ju är lag på när vädret är såhär fint (also det faktum att pappa lyckades pricka in den absolut BÄSTA helgen att hälsa på? Vädret var konstant fantastiskt, och stan var halvtom since massor med folk rest iväg för att det var Bank Holiday Weekend. Ultimat turistläge, ju).

 Promenerade hem igen, och var därefter helt utslagna på soffan ett bra tag därefter. När pappa gick och la sig framemot kvällningen stack jag och Josh till vår stammispub i Camden och drack förvånansvärt god ingefärsöl och pladdrade om lite allt möjligt tills det var stängningsdags och vi strosade hem igen. Klockan var typ efter midnatt, och vi gick hem utan jackor utan att frysa, hand i hand och turades om att se vem som gav upp och släppte den andres hand först när vi gick på varsin sida om lyktstolpar. Har jag nämnt hur wholesome och töntigt och totalfint mitt liv är för tillfället, or.
 
Söndagen inleddes, like God intended, med brunch. Vi gick till ett nytt café i Kentish Town Josh sett på vägen hem från jobbet, och åt vad som kan vara topp tre godaste french toast jag någonsin konsumerat. Efter denna starka start åkte vi in till centrala London och gick längsmed South Bank för att njuta av the sights en smula. Kilade inom Tate Modern en sväng också och introducerade pappa till lite modern konst samt gick i en miljon trappor upp till utkikspunkten högst upp (Josh annonserade ut att vi skulle gå tio våningar upp i trappor och jag och min undermåliga kondition har aldrig hatat honom som jag gjorde under det projektet).
 
Stannade till på en mysig pub i Borough efter vi insett att Borough Market är stängt på söndagar (vilket var vår egentliga plan för dagen), och gick sedan vidare till Shoreditch, där Josh stack iväg för en get together med sina kompisar, och jag och pappa kollade på massa pryttlar i Brick Lane Market och åt asgod fudgeglass innan vi gick tillbaka genom ett öde City of London, vilade fötterna vid en extra idyllisk St Paul's Cathedral, och fortsatte sedan vidare till dagens slutmål.
(null)
London på sommaren går inte av för hackor ändå

The Shard! Pappa hade bokat biljetter åt oss som ett litet lyxigt treat, och även fast det verkligen kostade mer än det behövde, så var det verkligen hur coolt som helst att se London så högt uppifrån. 
(null)
Tower Bridge for scale

Vi hittade snart perfekta platser att sitta vid där man kunde se solen gå ner över Themsen, och satt där i flera timmar och drack vin och pratade om både högt och lågt och det var bara rent generellt en så himla himla fin kväll.
(null)
Liksom titta??? Helt sjuk vy detta ju
(null)
MMMMM LIVET DETTA JU
 
När solen gått ner åkte vi hemåt, stannade till vid vår stammispub igen, och beställde därefter fish and chips på Deliveroo så att det skulle levereras lagom tills vi promenerat hem. Drack upp, och kom hem precis lagom tills maten blev levererad. Älskar att leva i framtiden.
Päste därefter stenmätta på soffan och såg på roliga serier tills vi called it a day och kraschade i säng. Så himla lyckad turistdag ändå, om jag får säga det själv.
 
När jag och Josh vaknade till liv på måndagsmorgonen hade pappa redan behövt ge sig av eftersom tågen, både i klassisk bank holiday och klassisk brittisk tåg-anda krånglade massor. Var ledsamt att inte hinna ge honom en ordentligt hejdåkram innan han åkte, men jag kommer ju i alla fall hem snart igen, så det får vi ju ta igen då istället.
 
Vädret fortsatte vara fantastiskt, så jag och Josh inledde dagen som sig bör. Josh gav balkongen en välbehövlig städning, jag bakade scones, och så åt vi världens mysigaste frukost ute på balkongen i solen medan vi lyssnade på alla The Cat Empires somrigaste låtar. Bättre sätt att starta dagen finns ju knappt.
  (null)
Solig balkong och gullig pöjk är ju livet det
 
Framemot eftermiddagen kom Ted och George och spelade D&D i några timmar. Vi är ju oftast minst typ fem spelare, så det var ovant att vara så få, men himla mysigt, faktiskt. Kändes som om jag hade lite mer tid på mig att tänka och lära mig, liksom.
 
Vi var klara framemot sexsnåret, sa hejdå till Ted och George igen, Josh lagade omelett till kvällsmat och vi åt chokladglass till efterrätt innan vi bestämde oss för att make use of de sista solstrålarna och promenerade ner till Caledonian Park (eller The Spaceship Park som vi kallar den, baserat på en diskussion för några somrar sen om hur tornet mitt i parken ser ut som ett maskerat rymdskepp). 

Låg i gräset med huvudet på Joshs mage och hade en lång konversation om en ny livsfilosofi involverande byggkranar som faller på en när det är ens tur att dö, och skrattade så vi grät.  När det började bli mörkt skiljdes vi åt och jag promenerade till King’s Cross, där jag såg mina älskade The Spook School live på en pubvind. Feministisk indiepop är fan vad jag lever för, ändå. De var lika mysiga och roliga som alltid, och jag dansade och sjöng och kände det rent allmänt som om jag var i ett rum fullt av kompisar fast jag gått dit själv. Så fint. 
(null)

Gick hem när giget var slut, lyssnade på glad musik och njöt av den ljumma sommarkvällen, och spenderade resten av kvällen i Joshs knä medan vi spelade Sims.
Kan man spara en helg i en burk hade det  varit denna, alltså.

Igår var jag på gig med Mats och Laura och drack vin i en park och gick genom centrala London i mörkret efteråt, och på fredag ska jag och Josh åka till Suffolk och hälsa på hans föräldrar. Ska bli så himla fint att få lite landsbygdsluft i sig (och kvalitétstid med svärföräldrarna för första gången sedan de fick reda på att de numera är mina svärföräldrar). Ska bli så himla mysigt.
Fan vad maj är bra ändå, folks.

Mess me up, but no one does it better

(null)
Alla har pratat om Janelle Monáe överallt sen hennes senaste skiva kom ut och så fort jag hörde den här låten förstod jag varför. Sån absolut BOP. Helt beroende nu.

SHE’S ALIVE. Har gått typ två veckor sen sist? Apologies. Här trodde jag att jag inte hade några större planer, men tji fick ju jag, som vanligt. Har verkligen aldrig tid att sätta mig vid datorn och skriva nuförtiden, både blogg och romaner. Har en misstanke om att jag innan alltid skrivit som eskapism, för att få leva i en värld som gav mig något jag tyckte jag saknade. Tror inte jag saknar något för tillfället, vilket ju kan vara det mest cheesy jag någonsin yttrat. Är bara i en sån perfekt fas i livet för tillfället - alla aspekter känns liksom bra? Min lägenhet är fin, min familj är bra, mina vänner är visserligen få men världsbäst, jag är lyckligt kär på ett sätt jag aldrig trodde jag skulle få bli... It goes on. 

Hatar konceptet att man bara kan skapa konst om man är olycklig, men för tillfället tror jag att jag mest bara svävar runt i något sort drömlikt state som förmodligen kommer gå över så småningom, men som för tillfället mest gör mig rätt oproduktiv och allmänt content. Det är ju få förunnat att få känna såhär, trots allt, så jag ska nog bara njuta av det här medan det varar. Skriva har jag hela livet på mig att göra sen.

Anyway. Sedan vi hördes senast har jag mest varit upptagen med att socialisera. I lördags spenderade jag dagen med Mats och Laura och några av deras kompisar i en park och därefter en pub, innan jag genom en helt otrolig show of self control lyckades åka hem efter inte bara en utan TVÅ (2) tequila shots  medan alla andra stack till något warehouse party. Helt otroligt. Årets bedrift.

Jobbade extra på söndagen eftersom Josh ändå var i Budapest och jag är DÖDLIGT trött på ensam hemma-tid at this point, och när jag kom hem var Ellie hemma (sen hon fick en extranyckel för att kunna komma och tvätta emellanåt har hon blivit som en honorary tredje flatmate och let me tell you det är så HIMLA mysigt att actually få träffa henne lite oftare än typ en gång i halvåret at last), så vi spenderade kvällen med att se på Full Metal Alchemist  och äta burritos tills mitt i natten. Josh kom äntligen hem igen vid fyra på morgonen efter att hans flyg hem varit superförsenat, annonserade ut att han aldrig vill lämna huset någonsin igen, och därefter har vi spenderat varje ledig kväll med min favoritgrej - ligga i en trasslig hög i soffan och beta av resten av sista säsongen av Skins (vi är ÄNTLIGEN KLARA god bless), bli bestörta över veckans senaste myr-video, gråtskratta till senaste avsnittet av Love (den nya säsongen är SÅ bra??? hela den här serien är SÅ bra???) och hitta på konspirationsteorier till fler och fler märkliga youtubekanaler. 

Frågade Josh häromdagen vad hans utvärdering av vår första månad som par var, och han bara "it’s been nice. We’ve been exactly the same as before", och det har vi verkligen. Vi lever typ exakt samma liv tillsammans som innan, fast med några added perks. Ingenting togs bort, bara lades till. Det är så himla fint.

I tisdags hängde jag med Francesca och Yen, eftersom det var Yens sista vecka i London innan hon flyttade hem till Belgien igen (alla mina kompisar flyttar ifrån London och det är DÅLIG STIL tycker jag </3). Vi åt mängder med sushi och strosade runt typ hela Westfield i jakt på den allra bästa efterrätten (som blev Smarties-milkshake i slutändan och ÅH så gott det var) och pratade om allt möjligt och sa sedan hejdå framemot kvällen, tackade Yen för vår tid tillsammans, kramades länge, och så skiljdes vi åt. Aw. The downside med att bo i en stad som denna -  den höga folkomsättningen kommer alltid back to haunt you förr eller senare.

I torsdags var det D&D as per usual där vi slogs mot maskzombies och klippte gräset åt nån random snubbe vi träffade på vägen (vår generella stil som grupp verkar vara att oftast gå allmän kaotisk bärsärkagång överallt och då och då göra något snällt av absolut ingen produktiv anledning vilket är en väldigt intressant balans let me tell you). 

I fredags kom Mats och Laura över på vad som kändes som den allra mest vuxna fredagskvällsunderhållningen på länge. Josh lagade fredagstacos till alla (aka en av aspekterna av svensk kultur han varit allra bäst på att anamma), och så spenderade vi hela kvällen med att spela Carcassonne och dricka vin. Hade känt mig väldigt mogen och vuxen av hela grejen om jag inte hade druckit på tok mycket vin och vaknade nästa morgon med väldigt flackiga minnen av hur jag tagit mig i säng, så yeah. Baby steps, antar jag.
(null)
Bra fredagskvällssetup, ändå.

I lördags jobbade jag, och spenderade sedan en stor del av kvällen liggande raklång i soffan begravd i A Wild Sheep Chase medan Josh ömsom lagade kvällsmat och ömsom städade sitt rum (eftersom jag officiellt flyttat in dit nu och mitt rum är gästrum, vilket jag känner har gett mig massor med vuxenpoäng. Bara riktiga vuxna har gästrum, ju). Halvvägs igenom dök han till och med upp med ett glas vin. Känner att jag kan vänja mig vid den här
uppdelningen av sysslor, faktiskt.

Inledde söndagen med att göra scones till frukost (klev in i sovrummet där Josh precis vaknat och satte en mugg te i handen på honom och bara "sconesen står i ugnen" alltså who is the best girlfriend spoiler it’s me). Lagom tills vi ätit klart dök D&D-gänget upp  för en helgsession. Vi slogs mot mer maskzombies och jag råkade få min tama noshörning att bli uppäten två gånger på raken och typ hälften av alla hade ett flertal näradödenupplevelser innan vi till sist besegrat alla och made it out.  Älskar fan D&D alltså. Förstår mig fortfarande till stor del inte mig på det, men ÅH så kul det är.

Resten av söndagen var vi allmänt kollapsade i soffan, drack vin och såg klart på Skins. Helga vilodagen, och allt det där.

I måndags hade jag storstädning av huset, samt, för första gången någonsin, Joshs rum (eller, well, vårt rum, antar jag). Det är det enda rummet jag aldrig städar under veckorna, och oh my god om det märktes. Var världens mest terapeutiska grej att äntligen få städa upp alla pryttlar han hade liggande överallt och slänga allt skräp och damma alla hyllor och moppa alla golv. Är som ett helt nytt rum nu. Mycket nöjd. Nu ska jag bara övertala honom att uppdatera sitt val av påslakan till något mindre nopprigt och skaffa riktiga nattduksbord (som inte är gamla flyttlådor), och sen är vi fan in business alltså.

Igår välkomnades jag hem från jobbet av Ellie, som hade tvättdag här hemma. Josh spelade D&D i sitt rum hela kvällen, så jag var rätt glad över att ha lite sällskap (betydde dock att min inplanerade Skypecatchup med mamma bara blev typ en halvtimme istället för MITT LIV VILL TYDLIGEN ALDRIG LUGNA SIG NÅGONSIN). 

Vi åt pizza och pratade om våra katter och när Josh var klar spenderade vi några timmar med att se på sista säsongen sv Black Books  medan jag och Josh internt tävlade om vem som kunde citera flest repliker (vi ville båda vara snabbast så vi sa dem fel hela tiden så antar att vi båda var förlorare i slutändan), innan Ellie blev den första att inviga gästrummet, och vi gick och la oss. 

Which brings us to today. Idag ska jag jobba klart, och därefter ska jag direkt vidare till en album launch i Kentish Town som någon av Mats kompisar ska spela på. Och på fredag kommer pappa hit!!! Vi ska gå på musikal och hänga på pub och åka högst upp i The Shard (!!!!!!!) och bara ha det allmänt mysigt. Ska träffa mina föräldrar eller Joshs föräldrar typ varannan vecka i typ en månad framöver. Maj är föräldramånaden och I have absolutely no complaints.

Anyway. Ska återvända till min arbetsdag nu, I suppose. På återseende!