I only meant to make your bones shake, please forgive me if my lips quake

Har så smått börjat lyssna ikapp på lineupen till Shambala i augusti så jag har en aning om vad man ska hinna med att se. Holy Moly & The Crackers shufflade fram, och jag har lyssnat obsessively på dem i en vecka utan att hitta en enda låt jag inte ABSOLUT ÄLSKAR. Var redan allmänt taggad på Shambala, men nu är jag ungefär 2000% mer taggad. GUD som jag ska hoppa runt på ett fält i en stor klänning omringad av hippies till denna alltså. Cannot wait.
 
Howdyhowdy! Ännu en ny vecka har anlänt! Det känns som om det varit en lång vecka, men jag tror mest att det varit en rätt lång helg och att det har warped things lite.
 
Anyhow! Sedan vi hördes sist har jag haft en del äventyr, så här är den sedvanliga catchupen:
 
I måndags spelade vi vad som kan vara en av de ALLRA BÄSTA D&D-sessionerna jag någonsin varit en del av, till den grad att jag typ inte velat prata om något annat hela veckan men vet att det är ett väldigt begränsat antal personer i mitt liv som 1) ens förstår hur D&D fungerar och kan ta in hur fantastisk sessionen därmed var, och 2) har något som helst intresse i att höra vad jag och min påhittade magiska gnom gjort en hel kväll. Men det var SÅ BRA. Draken vi var övertygade om skulle döda oss omedelbart efter att vi fuckat upp vår strategi förra veckan tog oss ARTON SEKUNDER att döda!!!!!!! (I speltid, för att förtydliga. Varje spelares tur är 6 sekunder lång i spelet - i verkligheten spelade vi i typ tre timmar, heh). Vi hade sån röta och samarbetade så HIMLA BRA och det var tense as hell ända till slutet och det var en sån TRIUMF. Gud. Att man kan bli så emotionellt investerad av att bara sitta och hitta på saker runt ett bord, alltså.
 
I tisdags visade det sig att den hemliga grejen Josh tagit med mig på var ett gig i Hammersmith (som han HADE bjudit in mig till innan men som jag i klassisk jag-anda bara helt glömt bort). En av Joshs kollegor hade köpt biljetter till ett gig med Dave Matthews Band men kunde inte gå, så frågade om Josh ville ha hans biljetter istället. Varken jag eller Josh hade hört typ en enda av deras låtar, men tänkte att det ju kunde bli en upplevelse i sig självt, så vi möttes upp i Hammersmith efter jobbet, köpte överprisad öl, och spenderade tre timmar mitt i ett hav av folk som visste precis vartenda ton till varenda låt de spelade.
 
Jag och Josh var allmänt underhållna av den fältstudie som är att bara se andra människor se sitt favoritband (alltid när jag går på gig annars är man ju så distraherad av att sjunga med eller dansa att man aldrig bara liksom... tar in vad resten av publiken gör och det är himla intressant att bara smyga sig in där som någon sorts undercoverspion och ta in allt), och kommenterade saker som "ah look at Dave go, what a guy what a guy" för att smälta in och uppehålla vårt cover. Var ett allmänt random sätt att spendera en dag på, men himla mysigt somehow? Även fast jag inte kunde några av låtarna så är det ändå så mysigt att vara omringad av folk som alla är enade i sin gemensamma kärlek till något även fast man själv inte har någon speciell relation till det, liksom?
 
Hade ett par lugna dagar under onsdagen och torsdagen där jag mest såg på Star Trek och slappade i soffan, och så på fredagen drog jag ut till Bermondsey efter jobbet för att fira Paul's födelsedag. Älskar en mysig pubfödelsedag any day, och den här fyllde verkligen kriterierna på alla sätt och vis. Drack pints och spelade kort, lärde mig bitar av engelskt teckenspråk och pratade en hel massa skit i allmänhet.
 
Paul älskade sina presenter (vilket var en himla lättnad med tanke på att han gett mig asbra presenter hela förra året och jag nu är överväldigad av ett behov att matcha eller allra helst slå hans skills), och när puben stängde gick vi hem till Paul, Cal och Emmas lägenhet och drack öl och snackade skit och dansade till obskyra ABBA-låtar tills alldeles för sent på natten. Kom hem igen framemot fyrasnåret på morgonen och försökte att inte tänka på det faktum att jag skulle vara på jobbet klockan nio.
 
Kom undan relativt lindrigt (är ju inte ens egentligen ett lördagsskift om jag inte ramlar in asbakis at this point) och lyckades återställa mig själv med hjälp av hinkvis av te och Pepsi (börjar tro att Pepsi kan bota alla mina åkommor nuförtiden? eller är det bara ett sockerberoende in the making eventuellt), och när jag slutade för dagen kände jag mig nästan som en person igen. Kom hem, åt en enorm ostpizza, slumrade lite på Josh i soffan ett par timmar, och när Josh drog iväg för att gå på Pauls andra födelsedagsfirande (aka ett deppigt doom metal-gig i Camden som jag efteråt fick reda på tydligen gjort George så fundamentalt ledsen att han var tvungen att gå hem halvvägs igenom) tog jag istället Overgrounden till Dalston och Mats trettioårsfirande.
 
Asmånga av Mats kompisar var out of town, och han var innan helt övertygad om att bara jag skulle komma, men istället visade det sig att han (i klassisk Mats-anda) helt underskattat hur uppskattad han är som person, och halva jäkla Dalston dök upp för vad som kan vara en av de bästa festerna jag varit på på länge (går ju inte på så överdrivet många längre i allmänhet då jag blivit 87 år gammal, men ändå).
 
Träffade Mats mamma för första gången (som är min nya favorit och som var the life of the party tills småtimmarna och bara rent allmänt världens coolaste), återsåg en massa gamla Dalstonkompisar jag inte sett på evigheter, och spenderade mer eller mindre hela natten hoptryckta i en moshpit i Mats pytterlilla kök, högljutt sjungande och dansande till alltifrån 80-talspop till Riot Grrl-hits och det var bara rent allmänt det bästa någonsin. Var så himla länge jag bara...... dansade tills småtimmarna liksom? Kände mig inte ens trött och var genuint besviken när jag insåg att klockan blivit sex på morgonen och att jag nog var tvungen att klocka in en aning sömn någonstans innan det blev mer förmiddag än morgon. 10/10 så himla värd baksmälla alltså.
Som en renässansmålning. Den här bilden är verkligen en perfekt sammanfattning av hela kvällen. Ultimat wholesome. (Also för referens till hur pyttelitet köket var så ryms precis hela köket i den här bilden. Vi råkade dansa in i spisen och aktivera gasen konstant vilket kanske var varför alla var på så gott humör hela tiden..........).
 
Kom till sist hem igen framemot sju-halvåtta på morgonen (så himla länge sen jag tog mig hem tillsammans med folk som ska iväg till jobbet - tror alltid att man ska känna sig cool som varit ute så länge men det gör det nästan bara värre att man ligger en hel natts sömn efter alla man träffar) och sov till tolvsnåret innan jag pallrade mig upp, fick på mig lite kläder och därefter spenderade jag och George resten av söndagen under varsin filt i soffan sovandes till ömsom Doctor Who och ömsom Indiana Jones (där vi båda endast vaknade till liv stundoms för att påpeka hur snygg Harrison Ford är och sen direkt somna igen). Det var åska och regn ute hela dagen, så det kändes inte ens som en förslösad söndag att bara ligga inne. Ultimat.
 
Idag har jag haft en rätt ordinär måndag. Gav mig iväg för att ge blod på eftermiddagen (vilket jag inte fick eftersom NHS blodgivarservice är fundamentalt homofobisk och tydligen får jag inte ge något blod alls så länge jag är i en relation med en man som inte är straight????? HIMLA RIMLIGT. KÄNNS HELT LOGISKT). Kom hem efteråt allmänt rasande och använde aggressionerna till att storstäda huset och tvätta alla lakan och handdukar jag hittade. Man vet ju att världen är fuckad i allmänhet men ibland inser man det mer än annars, liksom. ARRRRGH är fortfarande fkin FUMING. Kan inte bestämma mig om jag bara ska ljuga för dem tills nästa gång eller om de bara kan dra åt helvete med alla deras fasoner att o-straighta män har något sorts förgiftat blod. Gah.
 
Anyway. Efter jag lugnat ner mig lite och hängt lite tvätt kom George och Josh hem, och vi har därefter spenderat kvällen med att äta nudlar och spela Smallworlds (som jag älskar lika mycket varenda gång vi spelar det - det är ett så bra spel att det inte ens spelar nån roll om man förlorar för det är bara så KUL hela tiden? fantastiskt).
 
Nästa vecka är överlag rätt lugn, faktiskt! God bless! Har inte ens några planer förrän på torsdag, när det är min och Joshs ettårsdag (!!!!!) och vi ska fira på klassiskt sätt genom att gå och se ledsna fransoser döda varandra (aka Les Miserables). På fredag ska vi förhoppningsvis se på Star Trek, och så verkar det luta åt en helgsession av D&D, vilket alltid är 200% mysigare än andra sessioner i allmänhet. Kanske till och med kan hinna med att skriva lite däremellan? Hade ju varit helt fantastiskt faktiskt.