It’s enough, to be young and in love

(null)
Jag vet, jag vet. Men är det den fjortonde så är det, y’know. Also är det här en absolut tune alla dagar på året, så det så.

HOWDY. Glad alla hjärtans dag, och så vidare! Jag har, as per usual, gjort absolut ingenting för att utmärka den här dagen (både för Ondskefull Kapitalism-orsaker och också för att ??? allmänt skumt koncept ???), men den har varit himla mysig ändå. 

Sedan vi hördes senast var jag ute med Yen och Francesca och såg Black Panther på bio. Francesca var sen så jag och Yen vandrade runt lite och åt middag och småpratade någon timme which was nice, innan vi mötte Francesca vid bion. Black Panther levde upp till mina förväntningar, i alla fall. Allmänt normal superhjältefilm, fast gjord ordentligt, y’know? Det är nog min generella åsikt. En Marvel-film gjord som Marvelfilmer alltid borde göras. 

Representationen var A+ (bara literally T V Å av karaktärerna i typ hela filmen var vita, och det var nästan alltid fler kvinnliga än manliga karaktärer närvarande i varje scen ??? så himla uppfriskande efter den allmäna Blond White Guy-mellanmjölken som Hollywood alltid är annars), skurken hade vettiga motiv som man förstod och sympatiserade med (also killen som spelade skurken var cirka den vackraste människan jag sett i mitt liv och jag kunde knappt fokusera på filmen på grund av hans perfekta ansikte men det var ju bara en extra bonus så y’know), och ploten hade en del klyftiga små twists and turns som jag gillade. Definitivt bästa Marvelfilmen på väldigt länge. Kanske någonsin, tbh.

Åkte hem efter bion var slut, och välkomnades av Josh som hade gjort pannkakor (since det var Pancake Day här den trettonde och Josh var allmänt offended att jag inte var hemma på hela kvällen så vi kunde göra pannkakor ihop enligt vad som numera är gammal tradition). Åt några innan midnatt för att jag skulle ha ätit pannkakorna på rätt dag (de hade Maltesers-spread på sig och jag DOG det var så GOTT), innan jag gonade ner mig i soffan med Josh resten av kvällen.

Alla Hjärtans Dag var mindre obnoxious på jobbet än jag hade väntat mig (jobbar man på ett ställe mest känt för sin medverkan i en av världens mest populära romcoms känns det ju som om Alla Hjärtans Dag borde vara extra outhärdligt), men det ösregnade och blåste halv storm mesta dagen, så vi undkom rätt lindrigt ändå.  Olga beställde mer böcker mesta dagen, och jag ägnade mig åt att beta av den här helt rimliga to do-listan:
(null)
(null)
Nyss omnämnda draken jag fick i uppdrag att bygga. Satt halva dagen bakom kassan och lyssnade på ledsamma kärlekslåtar från 60-talet och byggde plywood-drake. Stark arbetsdag, med andra ord.

Slutade runt fem och drog hem och läste His Dark Materials en stund (är SÅ nära slutet men det finns inte en chans att jag hinner klart den imorrn och jag är IRRITERAD). Var egentligen meningen att vi skulle spela D&D ikväll (like the true romantics we are), men typ hela gänget backade ur i sista sekund, så istället hade jag och Josh en sedvanlig night in istället. 

Josh lagade spaghetti carbonara, och därefter hämtade vi alla täcken i hela huset och bundled up i en hög i soffan, där vi sedan låg hela kvällen och gosade, åt fancy chokladpraliner Josh hittat i nåt skåp, och såg på Good Morning Call och sjätte säsongen av Skins (såg klart på Good Morning Call och Josh menade att vi behövde titta på något annat romantisk dagen till ära och allt, men vi hittade inget så vi bedömde att Skins fick vara nära nog). 

Stannade uppe alldeles för länge och grätskrattade åt massa olika sätt folk stavat fel till ordet ’pregnant’ (min personliga favorit var ’gregnant’ tbh), innan vi till sist called it a day och jag fick min sedvanliga godnattpuss och gick och la mig.
Så, ja. Oavsett datum är livet alltid ganska fint och affectionate och mysigt, faktiskt. Är inte det lite fint, så säg.

Anyhow. Imorrn är det torsdag, jag ska hänga med Mats en sista gång, och sen jävlar ÅKER VI ÄNTLIGEN TILL STOCKHOLM. AAAAAA DET ÄR SÅ HIMLA SNART JAG FÅR PANIIIIIIK


On blood sweat and vinyl we have a built ourselves a house

 
Hej igen! Helgen är över, och den har spenderats precis som jag hade förväntat mig, på absolut bästa sätt. Jobbade rekordkort skift på fredagen (Olga hade dåligt samvete för att hon hade lämnat mig ensam med baksmälla hela torsdagen, så hon kom in vid tolv och jobbade mitt skift åt mig istället god bless). Gick och gjorde lite allmänna ärenden innan jag gick hem igen och läste His Dark Materials och sov tills Nat dök upp på fredagkvällen, snart åtföljd av Josh som lagade kvällsmat till oss. Vi visade Nat fyratusen variationer av vårt nya favoritmeme i timtal tills hon däckade efter att ha rest halva dagen och jag och Josh såg på Good Morning Call och brottades i hallen till tre på morgonen som ett par femåringar som är uppe efter läggdags olovandes.
 
Jobbade på lördagen tillsammans med Fernando och Sophie utan några större dramatiska händelser, och kom hem vid femsnåret någon gång. Nat var ute med en av sina kompisar, så jag och Josh spelade Humans Fall Flat och försökte komma förbi nivån vi krabbat med i frickin VECKOR nu. Vi kom en liten bit på vägen, men när Nat kom hem hade vi gjort väldigt lite framsteg i allmänhet.
 
Vi åt kvällsmat, och därefter tyckte Josh det var dags att till sist lära oss att spela Settlers of Catan, som han har haft literally så länge jag känt honom fast som vi aldrig har spelat. Det var mycket roligare än jag hade väntat mig - det var som att spela Risk, fast utan allt krigande. (Kan ha varit ett så stort fan av det för att jag vann också, men y'know. Shhh). När vi spelat klart framemot elva spenderade vi resten av kvällen hopgosade i soffan (jag låg i mitten och hade både Nat och Joshs huvud i knäet medan jag strök dem över håret och honestly om inte det är min favoritposition att befinna mig i i hela världen så vet jag inte vad).
 
Lovade varandra att stiga upp i tid till brunch nästa dag, men, well, som alltid är konceptet "brunch" ett rätt löst koncept för oss, och framemot ett pallrade jag mig upp till sist, sa godmorgon till Nat (som as per usual hade vaknat i normal tid som en normal människa), och gick och sparkade upp Josh. Därefter hamnade vi båda på soffan med Nat, där hon höll på att redigera ihop ett filmklipp för att försöka vinna en massa pengar från National Rail att resa för. Jag och Josh låg i en hög bredvid och assisterade till vår fulla kapacitet (jag låg mest och frågade vad allting betydde och hade ingen aning om hur någonting fungerade så jag var extra mycket till nytta).
 
Vi tog oss ut ur huset till sist framemot tresnåret på eftermiddagen, och gick genom det allmänt våriga solskenet ner till Camden och vårt älskade Drafthouse (London har varit så himla vårigt de senaste dagarna och så ska jag åka direkt härifrån till snorkalla Sverige i typ en och en halv vecka ??? alltså varför). Åt Sunday Roast (eftersom det visade sig att Nat aldrig hade ätit det förut??? skandalöst), och eftersom det därefter "bara" var typ tre-fyra timmar tills Nats tåg hem till Stoke gick, så bestämde vi oss för att vi lika gärna kunde stanna på puben. Finns ju inget så mysigt som en hel söndag på puben, honestly. Beställde in en massa asgoda pints, och satt där i timtal och bara babblade om allt möjligt tills det var dags för Nat att hoppa på bussen till Euston. Sa hejdå till henne på busstationen och promenerade hem. Åt bakpotatis till kvällsmat, drack en massa öl, Skypade med Joshs föräldrar i någon timme och halvsov sedan i soffan med ansiktet i Joshs hår hela resten av kvällen. Livskvalitét right there, alltså.
 
Inledde måndagen starkt med drygt tolv timmars sömn, för att sedan väckas av hur mycket mensvärk jag hade (GOTTA LOVE IT när kan man få skrota konceptet med att ha en livmoder egentligen för jag är VERY OVER IT). Tog mig ur sängen, tog en dusch, åt crumpets och drack chaite till frukost, och spenderade några timmar med att se på Youtube, lyssna på Frank Turner och slöscrolla genom halva internet. Väldigt intressant hur måndagar alltid lyckas vara mina mest produktiva dagar och samtidigt mina allra minst produktiva dagar. Spenderar liksom fem timmar i soffan och stirrar på Instagram och därefter resten av dagen med att springa på ärenden och storstäda. Ah. Duality of man.

När jag hade slöat klart hoppade jag på tunnelbanan in till stan. Kilade inom Primark och investerade i lite nödvändigheter som nya strumpbyxor och en ny plånbok, innan jag gick vidare till Scandikitchen och dagens main uppdrag: semlor! Har varit så himla sugen på det sen jag sett alla därhemma äta massvis, så det fanns inte en chans att jag skulle låta fettisdagen bara gå mig förbi sådär. De var till och med rätt billiga, vilket jag inte hade räknat med since man alltid kan ta överpris för svenska grejer utomlands.
(null)
AH. MY BEAUTIES.

Åkte hem igen efter det, och gjorde veckans storstädning av lägenheten. Since viinte gjort så mycket under helgen annat än att dricka öl och gosa i soffan, så gick det rätt snabbt att få undan. Josh kom hem när jag bestämt mig för att färga om håret (tog resten av den lila färgen jag försökte färga hans hår med och fick ultimat pastellila så jag är allmänt nöjd), jag skickade ut honom med insorteringen (det är dealen - jag har inget emot att alltid städa huset så länge jag inte behöver deala med sopor), och därefter spenderade vi resten av kvällen hoptrasslade i soffan och såg klart på femte säsongen av Skins

De sista tre avsnitten var något av det mest bonkers jag har sett. Halvskrek rakt ut flera gånger när allting bara fortsatte bli mer och mer ridiculous. De första säsongerna var ju obviously bättre på typ alla sätt, men det finns ett så sjukt underhållningsvärde i den tredje generationen som inte borde underskattas ändå. Är så intrigued att börja på sjätte säsongen nu. Herrejisses.

Så, ja. Det var helgen i ett nötskal, det, pretty much. Veckan som kommer är, as per usual, helt fullbokad, men fullbokad med skoj. Till att börja med är planen att gå med Francesca och Yen och se Black Panther på bio imorrn efter jobbet, och därefter ska jag spendera Alla Hjärtans Dag med att spela Dungeons and Dragons, sedan ska jag och Josh eventuellt på middag med hans föräldrar på torsdag när de är in town, och så på
fredag åker vi äntligen till STOCKHOLM. DET ÄR SÅ HIMLA SNART NU. AAAAA ÄR SÅ PUMPED.

A downward spiral, just a pirouette

 
Hej igen! Välkomna tillbaka till det ständiga äventyret som är mitt liv. Some stuff has been going on sen jag var här sist, så jag skippar artigheterna och get straight to it istället. I tisdags mötte jag Mats på en pub viid Tufnell Park efter jobbet. Vi drack varsitt glas vin och pratade om att göra konst (båda av oss - i olika dramatiska grader - spenderade en stor del av förra året i så generellt dåliga mentala skick att vi inte kunde producera någonting kreativt, men nu har vi båda sakta men säkert börjat prova på det igen och vi hade världens rant om hur fantastiskt det är att få GÖRA grejer igen och känna att man fått tillbaka hela den aspekten av ens personlighet igen), innan vi gick hem till mig och gjorde våfflor till kvällsmat innan vi såg några avsnitt av Norsemen, som är en norsk komediserie (fast alla pratar engelska med asstark norsk brytning vilket bara gör allting ännu roligare) om vikingar som var allmänt bra. Fick throwbacks till Hem Till Midgård typ konstant. Mats gick hem vid elvasnåret för att hinna med Overgrounden, och därefter hängde jag och Josh på soffan en stund innan vi också gick och knöt oss.
 
I onsdags jobbade jag tillsammans med Olga, och eftersom vi båda kände oss allmänt energifyllda (jag hade en dröm som på något vis handlade om ett jättedramatiskt inbrottsförsök i en skyskrapa och vaknade ASPUMPED av någon anledning???? väldigt märkligt), bestämde vi oss för att avsätta dagen för årets vårstädning av affären. Den har börjat bli sådär genomskitig på ett sätt som bara en riktig urstädning kan råda bot på, så efter vi hade stängt affären vid sjusnåret drog vi fram putsmedel och moppar och bara totalt blitzed the place.
Onsdagskvällens vy: Öde bokaffär, dammtrasor, plastpåsar och konstant urdrucket vinglas.
 
Jag dammade av alla hyllorna och overstock ordentligt i alla vinklar som fanns och som man oftast inte når (hittade en gammal Murakami bakom en hög med böcker som var så dammig att man knappt såg vad den hade för titel det var helt SJUKT), medan Olga rensade ut alla skrymslen och vrår och slängde gammalt skräp. Framemot nio-halv tio var vi i princip klara (måste fortfarande damma de allra översta hyllorna samt dammsuga men annars är det fan skinande rent precis överallt), och vi firade med att öppna en flaska rödvin (eller, rather, avsluta en since vi hade öppnat den så fort affären stängde och sen gått och smuttat mellan dammandet). I mitt naiva sinne tänkte jag att "vi tar slut på den här flaskan så den inte står och blir dålig och så blir det perfekt timing att hinna med tunnelbanan hem".
 
HAH. Ja jo, du.
Som om jag och Olga någonsin lyckats avsluta en vin-och-skvaller-kväll innan småtimmarna någonsin förut. Den "enda flaskan rödvin" blev en flaska vitt blev en flaska Prosecco, och vi diskuterade precis allt möjligt om alla möjliga aspekter av våra liv (Olga är min favoritmänniska att prata med när jag är rädd för att bli vuxen för det finns fan ingenting mer comforting än att veta att man kan leva sitt liv som hon gör fast man är en riktig vuxen person). Fick ordning på så mycket som har flutit runt utan riktning i mitt huvud, och var bara en sån där allmänt wholesome kväll där vi fortsatte ignorera klockan och aldrig fick slut på viktigheter att avhandla. Klockan var säkert långt efter ett på natten innan vi till sist lyckades call it a day.
 
Skiljdes åt utanför affären, och jag ramlade på närmaste nattbuss till Camden medan jag tror jag var på den absoluta maximalnivån av hur alkoholpåverkad man kan vara utan att börja kräkas. När jag lämnade affären noterade jag att min plånbok var borta (och med den precis alla mina kort), men panikångesten kunde inte riktigt ta sig igenom dimman, och jag bestämde mig för att skjuta upp att deala med det förrän nästa dag istället.
Kom hemramlandes framemot två, åt en halv påse chips, och dråsade i säng helt och hållet osövd.
 
Vaknade nästa morgon som ett ABSOLUT VRAK (föga förvånande). Fick världens ångestvåg när jag mindes att alla mina kort var borta, och efter att ha letat igenom hela lägenheten och alla jackor hoppades jag att jag kanske tappat den på jobbet, och hoppade på bussen in till jobbet. Fick smyga in på tunnelbanan eftersom jag inte hade något kort att köpa nytt Oystercard för, och när jag kom till jobbet fick jag ganska snart inse att mina kort var lost forever. Ägnade morgonen åt att spärra allting och beställa nytt (mitt nya bankkort kommer kanske eventuellt hinna komma innan vi åker till Sverige nästa vecka så YEAH HURRA). Är definitivt en bättre situation än när min mobil blev stulen - det här är mest krabb mer än något annat. Blir bara så himla trött att folk inte kan låta andras grejer vara. (Plus att det här innebär att jag inte kommer kunna köra någonstans när jag är hemma för jag måste beställa ett nytt fkin körkort och jag är ARG). Oh well.
 
Dagen fortsatte därefter vara the absolute worst. Var inte speciellt nedstämd, men det var verkligen en sån jävla värdelös skitdag. Jag var bakfull till en extent jag inte kan minnas att jag upplevt någonsin innan (var yr i huvudet, svettades och frös om vartannat som om jag hade feber, kunde knappt stå, höll på att somna där jag stod, kunde inte riktigt öppna ögonen ordentligt....), vilket ändå inte var lika bakfull som Olga var, som var helt utslagen och inte ens kunde komma till jobbet. Spenderade ett evighetslångt skift själv medan jag mådde som en absolute dumpster fire innan jag äntligen blissfully kunde stänga och asa mig hem (hade by that point druckit en halvliter Pepsi vilket visade sig vara mirakelkuren för att jag skulle kunna vara som en person igen).
 
Dagen förbättrades drastiskt därefter, i alla fall. Kom hem, Josh gjorde asgod curry till kvällsmat och gjorde sympatiska små ljud medan jag gnällde över min dåliga dag, och därefter kom hela det vanliga gänget över, och vi spelade D&D större delen av kvällen. (Josh hade förberett extra mycket obskyra detaljer om den här veckans session - tydligen helt och hållet för att jag inte hade varit hemma på hela onsdagskvällen och han hade klättrat på väggarna av uttråkning vilket ju var lite gulligt ändå).
 
Var en väldigt rolig session, och jag börjar sakta men säkert kunna vara till nytta rent allmänt vilket är himla najs. Gjorde massa dumma planer, en storslagen flykt, och fick oss en liten plottwist på slutet och allting, så det var himla najs i allmänhet. Är så himla glad att D&D är ett fritidsintresse för mig nu - det är så himla najs att ha något nytt att begrava sig i utan några krav på att behöva vara speciellt bra. Skaffar så himla sällan nya hobbys bara för att jag alltid känner att jag måste vara bäst på allt första gången jag gör dem, så något som detta är så himla bra att kunna lära sig om, när man egentligen inte kan vara dålig på så sätt. Kan bara gå uppåt, liksom. Älskar det.
 
Ted hängde med oss en extra liten stund efter resten hade gått (vilket han oftast gör för att se vad för ny obskyr sida av internet vi blivit jätteinne på under veckan som gått, vilket är allmänt mys), innan han också begav sig och vi rullade ihop oss i en hög under duntäcket i soffan och såg på videor om övergivna shopping malls i USA (videor om övergivna byggnader är vår nya big thing för tillfället - det och misslyckade Disney World-attraktioner), innan vi gick och borstade tänderna, Josh försökte bita av mitt ansikte (han var inte jätteframgångsrik men jag har å andra sidan tandmärken i pannan nu så who knows), det var ett brief vattenkrig, och så gick vi och la oss till sist.
 
Så, ja. Det har varit en skitdag, överlag, men inget jag inte kommer över tills imorrn, tror jag. Barade jag får hem mina kort igen, så borde allt återvända till vanligheten. Imorrn är det i alla fall fredag, och Nat kommer äntligen hit och hälsar på igen!!! Visualiserar mig en helg mestadels ägnat åt ultimat soffgos, brädspel och pubhäng samt söndagsbrunch. MMMMMM det är livet det.