I'm so full of love, it deeply sickens me

 
Hej där! Idag har varit väldigt lugn och harmonisk, vilket har varit allmänt najs, faktiskt. Lyckas alltid planera in en massa saker på mina lediga dagar annars, så att bara kunna lounge about en hel dag kändes väldigt välbehövligt, speciellt eftersom jag för en gångs skull kommer ha en normal femdagars jobbvecka från och med imorrn - något som nuförtiden nästan känns länge när jag vant mig vid the sweet life som är att vara ledig typ var och varannan dag (jag brukade ju fan jobba två-tre veckor på rad för bara några månader sen det är sjukt hur snabbt man glömmer bort hur bortskämd man blivit alltså). Vaknade vid halv tolv någon gång, och låg därefter och morgnade mig, halvsov och såg på Youtubevideor hur länge som helst innan jag till sist pallrade mig upp ungefär samtidigt som Nat skulle till jobbet.
 
Jag satt på hennes rum och åt flingor medan hon sminkade sig och pratade en liten stund, innan hon gav sig iväg till jobbet och jag startade en maskin tvätt, slängde på mig lite kläder och gick in till Camden Town och avverkade lite ärenden medan jag lyssnade på podcasts (började lyssna på The Bright Sessions som jag upptäckte häromdagen och är SÅ FAST - tror jag lyssnar på den mer än jag lyssnar på musik nuförtiden. Karaktärerna är så himla engagerande och ploten är cool och det finns en asgullig liten lovestory och en jätteintressant subplot och ahhhh jag älskar att hitta nytt bra content jag LEVER för detta). Handlade lite nödvändigheter (har nu köpt min första burk med coconut oil för att gud och alla människor inte kan sluta prata om det så fort jag nämner att mitt hår är jättetorrt så det ska bli intressant att se om det gör någon skillnad på mitt döende stackars kråkbo), gick inom banken för att sätta in mitt studiebidrag på kontot, och promenerade sedan hem igen.
 
Hade ju som tidigare nämnt tänkt ägna dagen åt att catcha upp på lite unijobb, och kom hem och kände mig ungefär 110% superoinspirerad. Gjorde lite te och tände mitt bästa ljus och försökte tvinga ur mig den sista stora uppgiften (de andra två uppgifterna är bara novelldiskussioner vilket jag brukar kunna improvisera fram rätt dugligt om jag måste men de faktiska skrivgrejerna måste jag oftast spendera faktisk tid på). Gick verkligen huuuur trögt som helst idag - fick ihop en sammanhängande novell by the end of it men oavsett hur jag ändrade den så blev den aldrig bra och jag tog pauser hela tiden och surfade eller lyssnade på The Broken Family Band för inspiration (ledsamma indieband = min ultimata inspirationskälla i livet) men ingenting fungerade, och när Josh till sist kom hem från jobbet framemot kvällen var jag mest tacksam över att få någon sorts distraktion.
 
Gick in och hängde på hans rum istället, och såg på Let's Plays och olika poänglösa men underhållande listvideor medan vi spelade Sims. Våra simmar lever det ultimata livet rent generellt - den ena av dem blir alltid befodrad och tjänar asmycket vilket gör så den andra kan stanna hemma och bara måla och skriva böcker hela dagarna (gotta get me some of that life tbh). Enades om att de var ultimata relationshipgoals när de stod och discodansade till klassisk musik i vardagsrummet innan de kidnappade en hund, förfalskade lite pengar som de antingen ska använda för att åka på semester till Kina ELLER skaffa ett barn, och hjälpa varandra att bli odödliga (när simmarna har uppfyllt ett visst antal önskningar får de tillräckligt med poäng för att köpa någon sorts potion som gör dem yngre och den ena simmens man köpte en till honom dagen innan han skulle bli gammal och gjorde honom yngre än hans man vilket var väldigt intressant, och Josh sa att när den andra simmen blev gammal kunde hans man återgälda tjänsten och på så sätt kunde de hjälpas åt att more or less aldrig dö. Ultimate relationship goals, ju). Nu behöver de bara skaffa ett barn också, så är deras liv ultimat.
 
Framemot ettsnåret kom Josh på att han fortfarande hade tvätt att hänga, och jag höll honom sällskap medan vi diskuterade vilken myt jag skullle skriva om till min uninovell (som går ut på att man ska dekonstruera en antik myt och sätta den i modern tid istället). Det hela slutade bara med att vi kom på egna myter istället som var mycket mer intressanta. De flesta kretsade kring Zeus som i olika kontexter övertalar en gris låtsas vara kung av Spanien för att kunna gifta sig med Zeus' syster. (I originalmyten var grisen en busschaufför som körde över ett barn och hamnade i en rättegång där Zeus var domaren som sa att han kunde bli befriad om han bara låtsades vara kung av Spanien och gifte sig med hans syster - i den nutida uppdaterade versionen skulle grisen bara köra Uber istället). Önskar jag kunde lämna in den historien istället, but alas får jag ju betyg på mitt skrivande nuförtiden, så lite får man väl hålla sig i skinnet antar jag. Oh well.
Därefter satt vi i badkaret medan Josh mer eller mindre förde kontinuerligt oväsen i fem minuter i sträck (den nuvarande teorin är att han egentligen är en Sim - det skulle förklara en hel del om honom som person), delade ut godnattpussar, pratade lite mer om Sims och odödlighet, och gick sedan till sist och la oss.
 
Alldeles lagom chill dag idag, basically. Kändes välbehövlig. More of this content emellanåt, thanks.
Imorrn bär det av till jobbet igen och förbereda oss för stocktakingen på onsdag. Vet inte vad den exakta motsatsen till exalterad är, men det är vad jag är inför den där jäkla stocktakingen. UUUUUURGH.
Oh well. Sånt är livet, antar jag.
Hörs imorrn!

People turn the TV on, it looks just like a window

[Bild: Winter Wonderland, Hyde Park, London]
Fortsatte kolla upp St. Vincent efter Sophie rekommenderade henne till mig häromdagen, och HOLY SHIT ???? Allt hon har gjort är ultimata jams??? Får inte NOG ???
 
Hej där! Ursäkta min frånvaro. Återigen. Herrejösses det blir verkligen ingen reda på det här livet jag lever. Fint ändå. Lite irriterande since jag ju faktiskt gillar att kika in här en stund om dagen, MEN MEN. Får man väl leva med, antar jag.
 
Sedan vi hördes sist har mamma varit i London på blixtvisit innan hon skulle ner på jobbresa i Wales. Hon mötte mig på jobbet och vi gick ut och lunchade tillsammans innan hon åkte och shoppade de sista timmarna tills jag jobbat klart. Därefter lämnade vi väskorna på mitt jobb, låste och släckte och gick till puben runt hörnet och åt kvällsmat. Delade en flaska vin och åt ihjäl oss på mozzarellasticks och hamburgare och pratade om literally allt möjligt. Det låter så himla konstigt, men det är så himla roligt att få lära känna sina föräldrar som, well, faktiska människor istället för någon sorts vag enhet utan någon specifik backstory som man ju trodde var fallet när man växte upp. Vad de vill göra, vad de är rädda för, saker de gjort fel och saker de drömmer om. Är någon betryggande över att till sist inse att även ens föräldrar i slutändan bara är som vilka människor som helst, och det borde verkligen inte vara en så stor insikt som det är.
 
Lite lagom vinlulliga tog vi därefter tunnelbanan hem, och satt i  min säng och såg på Garfunkel & Oates (som tydligen inte finns på svenska Netflix ??? what kind of OUTRAGE) tills Josh kom hem och bjöd på vin (han vet hur man ska göra succé hos min moder alltså) och började bygga huset ur Good Morning Call aka vår bästa trashy japanska romcom, så därefter sprang jag mellan mitt rum och Joshs rum ett tag tills mamma gick och la sig och jag gick in och hängde med Josh och försökte reda ut exakt hur man skulle bygga varje våningsplan så karaktärernas fönster vette åt samma håll som de gör i serien och exakt vilken vit nyans tapeterna egentligen har och så vidare. Framemot ett var jag dock så trött att ögonen mer eller mindre gick i kors, så jag gav upp och pallrade mig i säng och lämnade Josh till att fortsätta arbetet.
 
Hade sällskap till King's Cross med mamma imorse innan hon åkte ut till Heathrow för att möta upp sina kollegor, och åkte sedan ut till Islington för stocktake. Förtränger verkligen varje år hur jävla astråkigt stocktake är, alltså. Tiden stod absolut 100% stilla och jag fick bara mer och mer huvudvärk för varje minut och uuuurgh tänk om vi bara hade haft ett datorsystem i affären så hade det här aldrig behövt hända. Tur i oturen, dock, så smsade Olga och sa att hon blivit sjuk och skulle behöva att jag åkte ut till Blenheim och täckte för henne där istället, så vid elvasnåret - efter att jag varit där i kanske två och en halv timme fast det hela kändes som minst ett par veckor - kunde jag ursäkta mig och fly uttråkningen ut till Notting Hill istället.
 
Lucy jobbade idag vilket innebar att jag fick catcha upp med henne igen vilket ju var allmänt awesome. Vi drack te och pratade om livet och politik och allt däremellan, och det var allmänt mysigt. Saknar den människan så himla mycket, ju. Bestämde att vi skulle planera in att ses igen under de kommande veckorna, och så slutade jag och gick hem vid fyrasnåret någon gång. Kom hem och var halvvägs igenom att koka sparris (nej, sparrisfasen är fortfarande inte över) när Josh återvände.
 
Han var genomregnad och allmänt snörvlig och jag fick förbarma mig lite över honom en stund innan vi gick in på hans rum och fortsatte bygga på Good Morning Call-huset. Han hade byggt asmycket under natten och hade börjat inreda och allting, och efter Nat kommit hem från jobbet (innan midnatt till och med vilket ju är en allmän sensation) gick Josh och badade medan jag spolade fram och tillbaka i olika Good Morning Call-avsnitt för att hitta perfekta vinklar av köket för att kunna inreda exakt. Önskar att jag kunde ha samma nivåer av precision och passion för andra saker i mitt liv som jag haft för att inreda den där Sims-lägenheten för att se ut exakt på pricken som den i serien (vi är nästan klara nu och det är genuint LÄSKIGT hur likt vi fick det att se ut). 
 
Vi hamnade i en hetsig debatt om hur utformingen av karaktärernas badrum egentligen såg ut i serien (vi har numera uppfunnit "geografisk headcanon" som ett koncept för att kunna ge ett namn på vad vi tjabbade om), och gav därefter upp för dagen och såg på Dirk Gently tillsammans med Nat istället. Har sett alla avsnitt säkert åtminstone tre gånger nu även fast den bara kom ut för kanske någon månad sen eller så, och det blir fan bara bättre och bättre. Sånt genuint mästerverk ändå. Vi avslutade kvällen med ett avsnitt av Community (vi närmar oss avsnittet som förstörde mitt liv med stormsteg och JAG HAR INTE EMOTIONELLT FÖRBERETT MIG PÅ ATT ÅTERUPPLEVA DETTA TRAUMA PLEASE SEND ASSISTANCE), och gick därefter och borstade tänderna och diskuterade huruvida Josh kommer dö av pesten eller inte och hur coolt det hade varit om han gjorde det (kollade ju i den där boken från 1629 hos Olga och den var en medicinbok full med massa smutsiga fingeravtryck och jag skämtade om att jag skulle få pest av boken och så typ en dag efter fick Josh en massa konstiga utslag så nu är teorin att jag gav honom pest från en bok. Tydligen var det ett tillräckligt coolt sätt att dö på att Josh sa att han inte ens skulle ha något emot det, så det är ju tur i alla fall). Gick därefter igenom de vanliga godnattpussrutinerna (har Josh pest så kommer vi alla dö, basically), och gick sedan och la oss.
 
Imorrn är jag blissfully ledig, vilket jag ser fram emot. Nu när lägenheten för en gångs skull (knappt) behöver städas, så ska jag verkligen försöka få lite unijobb gjort så jag slipper sitta på lunchrasten sista inlämningsdag och skriva som en idiot. Är past that way of living, känner jag. Ja, och så ska jag försöka införskaffa i lite bubbelbad så vi kan bada lite mer i det här huset. Prioriteringar, obviously.
Nu, däremot, ska jag göra ett försök att se på lite Youtubevideor men istället förmodligen bara frustrerat däcka om tio minuter, som alltid på en ledig kväll. OH WELL SÅNT ÄR LIVET osv.
 
Hörs imorrn!!

I do kissing with only one mission; do you like to kiss, then you have my permission

 
 
Hej där! Råkade utebli med min närvaro återigen. Verkar förekomma allt oftare på sistone. Whoops. Nu är jag här igen i alla fall, så här är en recap av vad som pågått sen sist som ni ju säkert längtat så himlans efter.
 
Fick en aning lite mer sovmorgon i torsdags morse jämfört med min och Marions orimligt tidiga lunchouting. Vaknade vid tolvsnåret någon gång och gjorde mig i ordning i lugn och ro innan jag tog mig för det mindre företaget att ta mig till Olga och Joakims (better known som mina båda chefer) lägenhet. Var helt förberedd på världens kaos, och även om det visserligen tog en halv evighet att ta sig dit (åkte hemifrån lite efter ett och kom dit vid tre alltså huuuuur kan den här stan vara på det här viset), så var det relativt enkelt att orientera sig via två tunnelbanelinjer och en buss, innan jag till sist var framme.
 
Blev välkomnad in av både Olga och Joakim, som bjöd mig på te och gav mig en rundvisning av alla deras fönster (eftersom det första jag påpekade var hur mycket fönster de hade och Olga bara "come I'll show you ALL THE WINDOWS" och så gjorde hon det). Fick ju därmed även en rundvisning i huset på köpet, så det löste sig ju rätt fint ändå. Deras lägenhet var hur fin som helst och nästan värd att bo långt ut i tjotahejti för - den var precis lagom stor och hade högt i tak och inredd supermysigt och enhetligt med stora tunga möbler i mörkt trä och bokhyllor fulla av anikvariatböcker (som de samlar på) som mitt bokälskarhjärta blev alldeles till sig över. Bläddrade i en bok från 1629 som Olga köpte nyligen. SEXTONHUNDRATJUGONIO. LIKSOM. EN NÄSTAN FYRAHUNDRA ÅR GAMMAL BOK. DEN ÄR ÄLDRE ÄN USA. WHAT.
 
Därefter bänkade vi oss i deras vardagsrum för att göra lite actual work - vi hade redan kommit en ganska bra bit eftersom vi redan börjat använda instagramkontot igen, så det enda vi egentligen behövde göra var att skaffa ett konto på en app som gör att man kan schemalägga instagramposter till när man vill och lite sådär. Fixade lite med det i kanske en timme eller två, och var därefter more or less klara. Joakim och Olga lagade middag (at one point stod Joakim och bara petade på Olga en lång stund och tittade på mig och bara "om man gör det här tillräckligt länge så gör hon nåt roligt" och Olga bara "we have a beautiful childhood together" och jag kände att de var allmänna relationship goals).
 
Vi åt asgod middag i form av en massa plockmat - dillpotatis, köttbullar, tomater, vitlöksräkor, pyttesmå ägg, halloumi, vindruvor och allt möjligt najs - och därefter utvecklades kvällen till en ren allmän hangout. Vi satt i deras soffa under varsin filt och avverkade ett flertal vinflaskor mellan oss och diskuterade allt från jobbet till London till våra respektive modersmål till den gången Joakim fick ett ärr för att hans bror kastade ett spjut på honom (hans familj har tydligen en historia av att skada varandra med bisarra vapen ?? hans pappa skjöt sin bror med en PILBÅGE liksom ??? what). Skrattade asmycket och hade bara en allmänt supermysig kväll, och jag fortsatte bestämma mig för att åka hem och sedan direkt tänka att jag skulle ta nästa buss istället bara för att det var så himla mycket mer najs att stanna där.
 
Vid ettsnåret någon gång insåg jag att sista bussen förr eller senare skulle gå, samt att det skulle ta drygt en och en halv timme att ta sig hem igen, och jag tackade för maten och umgänget och gick (jag var inte säker på om jag skulle hinna med bussen och både Joakim och Olga bara "du kan sova här om du vill det är inga problem alls honestly" och det var så himla fint alltså åh). Hann med bussen, och kom hem och i säng framemot tvåsnåret någon gång, allmänt glad i hela själen. Kändes typ som att vara på middag hemma hos sin moster och morbror eller något, inte sina båda chefer, liksom. Tycker om mitt jobb av många anledningar, men det här är definitivt en av the big ones.
 
Jobbdagen idag var allmänt lugn. Vaknade lite smått bakfull (känns ändå relativt okej att komma bakis till jobbet när det var chefen som gjorde en full till att börja med tänker jag) och pratade med Josh i hallen en stund innan jag pallrade mig iväg till jobbet. Var rätt lugnt - jag jobbade med Zuleika och vi gjorde lite leveranser och drack te och jag köade lite fler instagramposter medan affären ändå var tom så jag kunde ta lite bilder, och så slutade jag vid sjudraget någon gång och tog tunnelbanan hem medan jag lyssnade på en massa nya podcasts jag hittat på en rekommendationslista där även alla Welcome To Night Vale-relaterade podcasts stod med, så jag tänkte att det nog var ett lovande tecken. Tror jag behöver komma in i dem lite mer innan jag kan utse en favorit, men är väldigt nyfiken på en som heter The Bright Sessions, som basically handlar om superhjältar som går i terapi. Tydligen är även en av karaktärerna ace, vilket genuint är ett så effektivt sätt att sälja in vad som helst till mig men, y'know. Inte varje dag man får se sig själv i media och sådär, y'know.
 
Kom hem, och städade till sist klart lägenheten efter att ha försökt få skiten städad hur länge som helst och blivit kontinuerligt distraherad. Lyssnade på Dresden Dolls och gjorde huset allmänt skinande rent inför mammas ankomst imorrn, så det kändes väldigt skönt. Hann även pricka in att ta en dusch, äta en pizza och läsa lite bloggar innan Josh till sist kom hem, så det kändes allmänt lyckat (since alla mina försök till produktivitet alltid dör i samma ögonblick som Josh befinner sig i samma rum för att han har någon sorts masters degree i distraktion). Jag satt på köksbänken medan han gjorde mat, och därefter spenderade vi en bra bit av kvällen med att spela GTA tillsammans med en av hans Manchesterkompisar över Skype (han JOBBADE med bergochdalbanor ???? som ett actual jobb ???? alltså ???). Han var allmänt fascinerad av var jag kom ifrån och varför jag var i London och sådär, och jag försökte ge honom en brief livshistoria medan vi båda två försökte bogsera en buss med varsin helikopter mitt på en motorväg. Det är multitasking det, minsann.
 
Nat och Daniel återvände till sist hem från Sverige vid ettdraget någon gång, och Nat gav mig en hel massa svenskt godis (HALLONSNÖREN HOW I HAVE MISSED THEE), och gick sedan more or less direkt och la sig eftersom hon skulle upp vid åtta imorrn bitti. Fun fact - det ska jag med. Fun fact - istället för att sova diskuterade jag och Josh teorier om biologin i Star Wars och hur många dimensioner Simpsons-universumet egentligen har och såg alldeles för många That Mitchell and Webb Look-klipp innan jag more or less bara kved "jag måste sooooovaaaa", och så till sist gick vi och gjorde oss i ordning, satt i badkaret och diskuterade vad nästa livssteg för vår Sim ska vara, delade godnattpussar och sa godnatt till alla Daniels, och gick till sist och la oss.
 
Och klockan är fyra på morgonen. Och min klocka ringer vid åtta, och därefter ska jag jobba veckans jobbigaste skift och sedan direkt socialisera med mamma resten av kvällen. VARFÖR GÖR JAG ALLTID DET HÄR MOT MIG SJÄLV. NÄR SKA JAG LÄRA MIG OM SÖMNBRIST. HERREJÖSSES.
 
Anyhow. Ska sova nu bums omedelbart. Kommer vara trött som ett as imorrn, men får i alla fall krama mamma igen. Värt att, ändå.
 
Hörs imorrn!!