Some would gasp some would cry as they wheeled us in by gurney, and we laughed about the time we fell

[Bild: Regent's Canal, London]
My Chemical Romance släpper gamla bortglömda låtar för att fira tio år sedan The Black Parade och här sitter jag med ett emohjärta som aldrig kommer komma över det här jäkla bandet. Åh.
 
Hej! Ber om ursäkt för min frånvaro ännu en gång. Var inte meningen den här gången heller, men när jag väl kom i säng igår var det nästan morgon och jag kände att det nog var vettigare att prioritera den lilla skärvan med sömn som fanns kvar innan jag skulle till jobbet än att försöka få ihop ett blogginlägg, så ja. Apologies. Nu försöker vi igen.
 
Gårdagen spenderade jag på stängningsskiftet i Islington, som faktiskt var bättre än jag väntat mig. Det var jättelugnt på jobbet och jag och Slawo pratade mest om lite allt möjligt och så spenderade jag en extra lång lunchrast med att äta världsgoda salted caramel cupcakes från Hummingbird Bakery tillsammans med Marion och Jev, vilket var hur mysigt som helst. Perfekt med en liten paus mitt i dagen för lite hangouts.
Jag gick tillbaka till jobbet och Jev och Marion gick iväg för att äta kvällsmat och hänga lite till, och jag spenderade kvällen med att plita lite mer på en ny novell, som för tillfället har det otroligt korta och behändiga namnet There is simply nothing worse than knowing how it ends (stulet direkt från Panic! At The Disco's Calendar bc den är en jam och I have no regrets), tills Marion dök upp på jobbet och höll mig sällskap en timme eller två innan det var dags att stänga.
 
Tog bussen hem och hängde i min säng ett tag innan Marion behövde sova och jag blev hungrig och gick ut och gjorde pb&j-smörgåsar och hade öppnat laptopen med intentionen att återvända och börja skriva dagens blogginlägg, men så hördes Joshs röst ropa "Moaaa I wanna watch Skins" från hans rum, och ja. Det är väl kanske inget större mysterium varför jag inte kom i säng förrän fyra på morgonen efter det. Det är problemet med att umgås med folk som har normala jobb och är lediga på helgerna - jag förtränger helt att jag jobbar i retail och fortfarande har ett jobb att kliva upp till på morgonen och låter mig bara dras ner i fördärvet och sömnbristen. 
 
Vi spenderade kvällen med att bingewatcha hela resten av första säsongen av Skins och en bit in på andra, och spenderade även en oresonabelt stor del tid med att se på dåliga amerikanska reboots av brittiska tv-serier (det finns en amerikansk reboot av IT Crowd och Richard Ayoade är med i den tillsammans med killen som spelar huvudrollen i Community och det var det frickin OBEKVÄMASTE NÅGONSIN UGH NEJ). Hittade den amerikanska versionen av Skins och satt och förskräckte oss över första avsnittet medan Josh läste avsnittsrecaps högt från Wikipedia medan vi skrattade över hur hemskt det var (de hade gjort Maxxie till en lesbisk tjej istället bara för att huvudpersonen inte skulle ha en affär med en kille för HUVUDPERSONEN KUNDE JU INTE VARA O-STRAIGHT JU NEJ HERREJISSES alltså ugrhg varför är USA som det är) (de kunde inte heller visa NÅGONTING naket och typ inga droger eller sex eller någonting och man bara ???? DET ÄR JU TYP DET SOM SKINS UTESLUTANDE HANDLAR OM HUR HADE NI TÄNKT DET HÄR SKULLE FUNKA EGENTLIGEN). I slutändan såg vi några av de amerikanska avsnitten i fyra gångers hastighet (för att vi inte ville se på dem alldeles för noga bc terrible men ändå ville se vad som hände), och eftersom vi inte hittade någon bra stream since det amerikanska Skins var en allmän flopp och ingen vill se på det, hittade vi bara en version dubbad till franska. Vi såg på den ändå.
Så, ja. Klockan blev fyra på morgonen och jag skulle upp klockan åtta och blev genuint sleep deprived för att jag suttit uppe till fyra på morgonen och sett på amerikanska Skins i fyra gångers hastighet dubbat till franska. Vad är mitt liv ens. Hur blev det på det här viset.
 
Anyhow. Var lite lagom seg under dagen som en direkt konsekvens av detta handlande, men klarade mig någolunda bra oavsett (tror det blev lite värre bara för att jag visste att det bara var för att jag egentligen hade idag ledigt och egentligen inte skulle vara där). Kändes en aning orättvist när jag smsade med Josh under dagen (om vad jag skulle döpa min nya Pokémon till och huruvida mängden cornflakes i vår lägenhet kan komma att bli en hälsofara at any point) och han inte hade vaknat förrän vid ett efter vår uppesittarkväll och jag hade behövt stiga upp i ottan, men men. Själv göra själv ha, antar jag.
 
Jobbade med Caroline och Mariusz och fick senaste nytt om cirkusen som pågår på jobbet för tillfället (massa affärer ska stänga och massa folk har slutat så det är lite lagom kaosigt för tillfället kan man väl säga) och diskuterade om Pokémon Go's vara eller inte vara (Caroline var superanti och jag och Mariusz mest ignorerade denna åsikten och satt och swoonade över Eevees istället). Var rätt busy hela dagen så jag spenderade mesta tiden bakom kassan (vilket är rätt skönt så slipper man behöva hitta på nåt som behövs göras och kan bara vara bakom kassan och ändå vara produktiv). Slutade framemot kvällen och jagade Pokémons på vägen hem. Välkomnades hem på bästa sätt av Marion som hade bakat en päronpaj åt oss (alltså att komma hem till lukten av nybakat är ju fan livet ändå kan det här hända lite oftare thanks), och hon lagade asgod kvällsmat åt oss och så åt vi paj i min säng medan vi försökte se på Lego Movie (som inte funkade since streaming är helt värdelöst på min dator för tillfället tror den antingen är på upphällningen rent allmänt eller fått nåt konstigt superspecifikt virus who knows), innan vi gav upp och jag spenderade några timmar med att introducera Marion till Supernatural (since hon älskar Vampire Diaries så jag kände att hon nog skulle uppskatta lite SPN). Såg pilotavsnittet och första avsnittet Cas är med i och jag hade helt glömt bort hur fäst jag fortfarande är vid alla karaktärer även fast jag inte ser på serien längre, och satt hela tiden och tog mig för hjärtat och utbrast I LOVE THEM SO MUCH stup i kvarten medan Marion fnissade åt mig och min melodramatik.
 
Framemot tiosnåret behövde Marion gå och lägga sig since stackarn ska upp och jobba igen imorrn, så jag sminkade också av mig och bytte om och nu ligger jag nedkrupen i sängen och är allmänt pumped för att bara spendera resten av kvällen med att skrota runt på internet en stund, gosa med min Adipose-plushie som jag återupptäckte igår och som nu sitter vid min huvudkudde igen för första gången på väldigt länge (Elin hittade min gamla favoritteddybjörn därhemma så jag tror jag blev inspirerad av det), och sen ta världens sovmorgon imorrn och äta överbliven päronpaj till frukost. Juli är snart över, och det om något känns ju värt att fira. Känns som ett rimligt sätt att göra det på, to be honest.
 
Hörs imorrn!

Come on let me hold you, touch you, feel you, kiss you, taste you, all night, always

[Bild: Regent's Canal, London]
 
Hej igen! Idag har känts som en lång dag, av någon anledning, även fast inte så mycket direkt har hänt. Har inte ens varit speciellt uttråkad (vilket ju oftast brukar vara anledningen när en dag känns lång). Vem vet. Dagen är oavsett över nu, och här kommer, som alltid, en recap.
Jobbade i Waterloo tillsammans med Liam, och hade en allmänt chill dag. Jag skrev klart ännu en liten novell (som är lite spretig men söt ändå och jag är rätt nöjd med den på det stora hela faktiskt), och jag och Liam hjälptes åt med en leverans med klassiker (true teamwork alltså) och diskuterade hur Liam hade fantiserat om att flyga ett jumbojet och vara USA's president och blivit alldeles överväldigad av bara tanken (jag erbjöd mig att ta över presidentfantasin så han inte behövde ha så mycket på gång samtidigt men det ville han inte så jag fick föreställa mig att jag var Norges kung istället vilket tbh nog är ett lättare gig oavsett), och huruvida jag skulle bli en bra regent eller inte (jag hade flanellskjorta på mig och Liam menade att det var det ultimata tecknet på att jag skulle bli en utmärkt regent så there you got it folks).
 
Berättade om hur Dimidium kanske ska bli utgiven och han blev alldeles till sig och jag fick en hel massa high fives (alltså Liam är ju fan guld ändå bless his entire soul), och fick gå hem framemot eftermiddagen när leveransen var klar. Tog bussen hem och kom hem till en tom lägenhet för första gången på hur länge som helst, vilket nästan kändes lite konstigt nu när det varit konstant liv och rörelse runtikring i en månad i sträck. Utnyttjade tiden till att lyssna på musik och skriva lite mer på Marions födelsedagspresent tills Josh kom hem från jobbet och genast studsade in i mitt rum (hej jag bor med en mänsklig golden retriever) och frågade vad det sista jag skrivit var (since jag översatte från svenska till engelska och han inte kunde läsa det svenska dokumentet), och hade därefter vårt vanliga tjabb om huruvida svenska är ett påhittat språk eller inte (tänk vilken chock han kommer få när jag till sist får med honom till Sverige alltså kommer ju vara som att presentera honom för en enhörning för fasiken), innan vi blev distraherade av det faktum att det droppade vatten från taket (rakt ner på elskåpet vilket ju kändes......... stabilt).
Josh (som alltid ska ta på sig att fixa grejer när de är trasiga härhemma även fast han egentligen inte direkt vet hur man gör bless him) kollade runt på det hela lite och efter att ha pratat med folket som bor i lägenheten ovanför oss fick han reda på att vattnet kom för att de fått översvämning på övervåningen och det droppade ner till oss (hej brittiskt husbygge är helt fantastiskt bristfällig let's not think too much about it). La handdukar runt skåpet tills de stoppat översvämningen på övervåningen, och skrattade lite åt hela situationen för herrejissus det här huset är ju rätt ridiculous när allt kommer omkring.
 
Någonstans därefter kom Marion hem efter att ha spenderat sin lediga dag på lägenhetsvisningar och på gymmet, och med sig hade hon nyheterna att hon hittat en lägenhet!!! Visserligen måste hon dela sovrum med någon annan kille och den ligger i Bermondsey (aka typ 40 minuter från min lägenhet istället för typ femton som det var när hon var i Holloway), men det var billigt och asnära hennes jobb och hade typ alla grejer hon ville ha och åh jag hoppas verkligen att ingenting falls through i sista sekunden nu för en månad som hemlös har slitit så himla mycket på henne och hon förtjänar sitt eget place nu till sist efter att ha tagit sig igenom eldprovet som varit juli. Om allt går som det ska flyttar hon in på måndag. Åh. Håller tummarna stenhårt för att allt ska gå bra. (Både för att hon förtjänar det och för att, y'know, hela "en månads hemlöshet"-grejen slitit en del på mig också tbh).
 
Jag renskrev lite på novellen jag skrev under dagen, och Josh lagade kvällsmat till mig i form av mexicansk lasagne (som basically var chili, tortilla, sourcream och ost mellan mjukt tacobröd) som var helt oresonlig asgod (även fast jag bara lyckades smälla i mig halva since jag vant mig av vid att äta stora portioner av grejer numera). Marion skypade hem till en av sina franska kompisar, och jag tog tillfället i akt och hängde på Joshs rum. Vi läste jobbiga Youtubekommentarer och spenderade större delen av kvällen med att spela GTA V tillsammans med en av Joshs D&D-kompisar över Skype.
 
Jag spelade lite i single player efter vi sagt hejdå till Joshs kompis och Josh hittade en asliten bil åt mig (har snöat in på att bara köra pyttesmå bilar i GTA för de är bara SO MUCH FUN JU) och jag körde hejvilt genom bergen och kraschade in i cirka allting och vi skrattade båda så vi grät (jag hade slagit min bil halvt sönder och samman genom att volta över en bergspassage, startat ett slagsmål mitt i gatan som slutade i att jag körde över alla mina fiender med min pyttebil, och jag uppmuntrade min bil att orka uppför backar genom att kalla den this poor man och jagade efter traktorer och rådjur och skrek HELLO BIG FAN I LOVE YOUR WORK och Josh bara satt i soffan och kved alltså jag vet inte vem jag blir när jag spelar GTA men jag älskar det). När jag dött x antal gånger gick vi över till att se på ännu ett avsnitt av Skins (utnämnde det avsnittet till min favorit since Tony spenderade hela avsnittet med att 1. lida, och 2. bli slagen i nyllet flera gånger vilket var bra since han är VÄRLDENS VÄRSTA MÄNNISKA OCH JAG VILL ATT HAN DÖR), och Josh playade ett avsnitt av Video Game High School som ingen av oss ju egentligen ville se på (since det är det värsta någon nånsin skapat), så vi gick och borstade tänderna istället och diskuterade vad vi skulle döpa våra förstfödda barn till. Vinnande förslag this far är "FlubGubBlubGub", "Brrrrrrgh", och "[coughing]". Känns stabilt.
 
Därefter bestämde vi att vi måste se Mad Max: Fury Road någon gång (since Josh fick reda på att jag inte sett den än och blev allmänt outraged), och sa till sist godnatt och pallrade oss i säng.
Bra dag, allt som allt. Håller mest ut de sista dagarna av juli så att augusti kan ta vid och jag kan börja ta itu med mitt liv igen, basically. Har varit en sån sjujäkla månad, alltså.
Imorrn ska jag i alla fall jobba stängningsskiftet i Islington, vilket jag väl känner mig lite sådär halvljummet taggad på (stängningsskiftet i Islington är cirka värsta skiftet jag har det TAR ALDRIG SLUT help), men Marion och Jev skulle i alla fall komma och hälsa på mig på jobbet eftersom de båda är lediga, så det är ju i alla fall något att se fram emot.
Tills dess - sömn! Yay!
Hörs imorrn!

A fortune teller's dream, a well-maintained machine, that's me

[Bild: Science Museum, London]
 
Hej igen! Har inget utöver det vanliga att rapportera idag heller, men har på det stora hela haft en rätt najs dag, ändå. Jobbade öppningsskiftet i Golders Green tillsammans med Oli (alltså är fortfarande så himla överraskad över hur superokej det är mellan oss trots att vi typ knappt pratat sen vi gjorde slut alltså vi bara pratade om allt möjligt som old pals det var så himla najs ??? är detta ens möjligt är det ens tillåtet att vara såhär chill med sina ex ??? så blessed, ärligt), och vi hade alldeles lagom mycket att göra hela dagen med lite leveranser som kom in lite då och då och lagom mycket kunder.
 
Pratade om bra serier vi sett på sistone (och jag fick för tusende gången Stranger Things rekommenderad till mig så jag får väl ta tag i det där och ägna någon ledig dag till att binge:a hela grejen och se vad all the fuss is about), och jag fick en hel massa skrivet och är nu officiellt klar med The Fantastic Story of the Downstairs Pizza Party! Den blev faktiskt bättre än jag trodde den skulle bli - känns som om den blev ungefär vad jag hade planerat att den skulle vara, även fast plotdetaljer såklart ändrade sig en massa medan jag skrev. Ändrade om lite i slutet också och bättrade på världsbygget och formatet epilogen var skrivet i och är faktiskt rätt nöjd på det stora hela, helt ärligt. Kanske lägger upp den här på bloggen så småningom since den är en novell (dock tog den upp 80 sidor i min anteckningsbok så vi får väl se hur långt det översätts till i ett Word-dokument innan jag bestämmer mig). Funderar nu mest på vilken novellidé jag ska skriva om nu. För tillfället lutar det åt en kort liten grej på svenska som nog kan bli rätt bra om jag bara listar ut hur jag ska ta mig an det. Får se vad det blir.
 
Slutade i alla fall framemot eftermiddagen och gick hem i solskenet. Marion hade varit på en lyckad jobbintervju till ett andra jobb (since hennes nuvarande jobb bara är deltid), och vi spenderade några timmar med att försöka hitta en bra stream för att se Batman vs. Superman (vilket vi inte gjorde), innan vi gav upp och Marion visade mig några avsnitt av den senaste säsongen av Vampire Diaries (som jag aldrig sett någonting av i hela mitt liv och vi började på säsong 7 så hon hade en hel del att försöka fill me in on, kan man väl säga). Josh kom och undrade vad vi tittade på, och han och jag funderade över vilka av karaktärerna som var vampyrer och vilka som inte var det (Marion försökte förklara men det var komplicerat och ingen av oss fattade). Framemot kvällen lagade Marion kvällsmat åt oss (bless her soul), och jag kilade mellan köket och Joshs rum och tjabbade (han tittade på en ny serie jag inte hört talas om för att, quote "I can't watch anything when you're not in the room with me" since vi ser på ungefär 546 serier tillsammans för tillfället som vi därmed inte kan se på själva. Bisarr sorts codependency, det där).
 
 
Jag och Marion åt kvällsmat, och spenderade sedan resten av kvällen i min säng och åt glass och såg på första säsongen av Community medan Marion browsade efter lägenheter. Josh lokaliserade ljudet av Community direkt och han och jag halvskrek kommentarer och repliker mellan våra rum en stund innan han gav upp och kom och hängde på mitt rum han också och vi citerade repliker och bråkade om huruvida subtitles är bra eller inte (engelskspråkiga människor är så himla anti-subtitles liksom DE ÄR SÅ HIMLA BRA OCH SMIDIGA hur kan de ha missat det här ??? alltid sån himla heated discussion i det här hushållet om det där alltså) och skrattade åt Marions helt oinvigda kommentarer om vad som hände (som blev ännu bättre since hon browsade lägenheter samtidigt och bara tittade upp lite då och då och blev randomly inslängd i någon konstig scen här och var).
 
Framemot ettsnåret blev det dags att gå och lägga sig, och jag och Josh borstade tänderna och jag skrek på honom när han påminde mig om Troy's character development (han gör det hela tiden för att han vet att jag alltid får ett mindre emotionellt meltdown varje gång jag blir påmind om det     så himla schyst alltså jäkla mänska) och vi pratade om styltor och Josh undrade om det inte fanns någon konstig svensk stylt-centrerad högtid eftersom Sverige ändå är ett så askonstigt land. Han launched into sin vanliga halvt outraged och halvt förtjusta rant om allt konstigt jag berättat om Sverige ("YOU HAVE AN ENTIRE MOVIE FRANCHISE CENTERED AROUND CANAL BOAT RACING AND YOU LET CHILDREN DRIVE AROUND IN TRACTOR CARS"), och därefter var det rätt lagom att gå och lägga sig, typ. (Om det verkar som om majoriteten av våra konversationer i det här huset är allmänt tjabb i halvskrikande tonart så är det för att det är så det är ok).
 
Och det var dagen, det, mer eller mindre. Imorrn ska jag iväg och jobba öppningsskiftet i Waterloo tillsammans med Liam, så om jag ska palla med båda de sakerna så borde jag nog antagligen pallra mig i säng rättså snart, ärligt talat. Får se hur det går med den saken.