Turn me up, it's all talk and talk and talk

Mina holländska älsklingar De Staat har ÄNTLIGEN släppt sitt nya album och i vanlig ordning är jag helt OBSESSED. Gud de har verkligen bara kranat på precis allting till max rakt igenom och jag är HÄR FÖR DET. Den här är min nuvarande favorit, men det ändras typ varenda gång jag byter låt, to be honest.
 
Hej igen! Min gräsänksvecka är över. Det har varit en himla bra vecka, men jag är överlag himla glad att livet har återgått till det normala igen (i ungefär två veckor innan jag åker iväg istället hehe). Som George sa när de kom hem från Frankrike i lördags "can you have too much fun because I have had too much fun", och det är väl lite så jag känner också. Jag och Mats spenderade måndagen med att dricka rödvin och se Mary Shelley-filmen som kommit ut på Netflix (och som jag var 100% säker på skulle vara asdålig men som faktiskt visade sig vara helt okej till och med med mina mått mätt!) och i tisdags kom Harriet och umgicks ett tag och läste ur den helt fantastiska skvallerblaskan hon tagit med sig (som var strukturerad som vilken blaska som helst men som istället handlade om det övernaturliga och folks tidigare liv och spöken och grejer och det var HELT hysteriskt).
 
I onsdags åkte vi hem till Paul, Cal och Emma efter jobbet och åt asgod mat, drack vin och spelade Mysterium (och jag tackade Paul för att han matade mig och höll mig vid liv i Joshs frånvaro), och i torsdags spenderade jag hela kvällen på ett event på jobbet. Vi hade väntat oss att typ ingen alls skulle komma, men istället blev det vad jag tror kan vara det mest fullspäckade eventet vi någonsin haft, och det var full rulle ända tills alla gick hem vid åtta halv nio, då jag, Olga och Josephine hjälptes åt att dricka upp vinet som blivit över och snacka skit en stund innan vi ramlade hemåt och jag tappade upp ett stekhett bad som jag inte insåg var stekhett förrän jag klev ur efter en timme och det fortfarande rök från mig. Whoops.
 
Fredagen var Harriets födelsedagsfest, så jag fick äntligen spana in hennes nya lägenhet (som är asfin OCH inom gångavstånd från vår lägenhet alltså 10/10 verkligen) och spenderade kvällen med dåligt rosévin och allmänt kaotiska singalongs till nostalgiklassiker som jag och Mats tävlade i att göra om texten till så att den kunde relateras till Frankenstein (när What Is Love med Haddaway började spelas fick vi en smärre härdsmälta över hur perfekt den passade in). Tog mig hemåt framemot ettsnåret med De Staats nya album i lurarna, helt omsluten i världens ångestmoln.
 
Det var nämligen baksidan till hela den här veckan och alla good times jag haft för mig. Har varit allmänt mer ångest-ig sedan 2019 började, men den här veckan var fan nya höjder. Under hela dagen i lördags slog mitt hjärta hårt och fort som om jag precis sprungit och jag kunde knappt andas eller koncentrera mig för att jag var i sånt KONSTANT panikmode hela hela dagen? Har haft så relativt stabil mental hälsa så länge nu att jag typ glömt bort hur man dealar med sånt här? När jag kom hem från jobbet i lördags, fortfarande HELT överväldigad, kom jag på mig själv med att tänka "jag måste skriva det är det enda som hjälper", och även fast jag fortfarande gillar att skriva så var det väldigt länge sen jag öppnade ett Worddokument i desperation att ta mig ur mitt eget huvud. Var rätt läskigt, to be honest.
 
Det gjorde det ännu mer ridiculous hur George och Josh kom hem igen framemot sjudraget på lördagkvällen, och Josh lyfte upp mig högt i luften och kramade mig och jag direkt bara kände precis all ångest bara RINNA UR MIG. Spenderade hela kvällen med ansiktet i Joshs hår och bara njöt av det faktumet att jag kunde andas ordentligt igen för första gången på flera dagar. Börjar misstänka att min mentala hälsa has been slipping ganska länge nu men att jag literally inte märkt det för att Joshs närvaro är som världens mest effektiva lugnande. Är inte det det sjukaste man någonsin hört så säg.
 
Så, ja. Söndagen var i alla fall asmysig. Jag och Josh tog lång sovmorgon och spenderade därefter resten av dagen med att spela Scribblenauts (det går basically ut på att man kan skriva in något i en textruta så dyker det upp i spelet och så ska man använda det för att lösa problem på de mest kreativa sätten, men vi har inte spelat det på säkert flera år och kom tillbaka till vad vi hade skapat förra gången och det var HELT utom kontroll. Hade tydligen utlöst en zombieapokalyps utan att vi mindes det, bland annat, som vi försökte bota i flera timmar med en egendesignad Anti-Zombie Beef till ingen nytta medan vi skrattade så vi grät), samt en shady bootleg-version av Rollercoaster Tycoon där George och Josh tävlade om vem som kunde göra en bergochdalbana med högst "extreme-factor" (det högsta för att någon av besökarna ska våga åka den är 10 och Josh vann med en som låg på 20.7 så..... ja), och jag byggde en uppsjö av helt odugliga vattenbergochdalbanor långt ut till havs. Såg ett avsnitt av Maniac, som är vår nya serie vi ser tillsammans allihop nu när Doctor Who är slut, jag och Josh såg ikapp på Les Miserables, och gick så småningom och la oss.
 
Har haft en vanlig hederlig måndag idag. Inledde dagen med att ta en promenad ner till Archway och hämta ett paket åt George (eftersom postkontoret har de otroligt smidiga öppettiderna halv nio till halv ett varenda dag så att ingen med ett vanligt jobb någonsin har tid att gå dit) och köpa lite frukost innan jag gick hem, åt lite, och städade lägenheten. Märks verkligen att det bara var jag hemma förra veckan för vi är i fas med insorteringen och allting. Fantastiskt.
 
Har varit ångestig idag också, dock. Verkar vara så fort jag blir lämnad ensam med mig själv så dyker det upp igen? Såndär ångest att ingen egentligen tycker om en och att man egentligen är dum och elak och värdelös och allt man säger är korkat och hela den grejen? Sån jäkla högstadienivå på det här självhatet? Trodde jag var förbi det här at this point, faktiskt. Jag fyller ju 25 nästa år, så det kanske är någon begynnelse till en rejäl quarterlife-crisis eller nåt. Hade ju några rätt saftiga meltdowns innan jag fyllde arton, så det är väl bara nåt min hjärna gör vid stora födelsedagar, eller nåt. Oh well. Sånt här brukar ju hjälpa att prata om, så tror jag ska ta och försöka göra det lite mer och hoppas att jag tar mig ur den här väldigt uncalled for svackan. Hoppas verkligen inte det här är en indikation för resten av året, för då blir jag fan trött alltså. Är säkert bara vinterdeppig och paranoid som vanligt. Alas.
 
Har inte så himla många planer för veckan as it stands än så länge - imorrn kommer Mats eventuellt hit för att se det nya avsnittet av Star Trek Discovery (som ÄNTLIGEN är tillbaka!!!!), och så ska vi väl förmodligen spela D&D någon gång i veckan. Och på söndag KOMMER VÅR NYA SOFFA!!!!!! Spontanköpte soffan vi spanat på i flera månader igår när den äntligen var available för hemleverans på IKEA's hemsida, och det är fan skämmigt hur taggad jag är för att den ska komma. Vår nuvarande soffa är så himla värdelös och den nya har allt vi behöver plus FÖRVARINGSUTRYMME HELL YEAH. Man är väl en gammal hemmafru med en förkärlek för smidig förvaring, när allt kommer omkring.
Så, ja. Hold on tight för det, antar jag.

Recognize my face, they call me broken glass

Vet inte om det är för att jag vet att jag ska spendera hela veckan med Mats men det verkar som om min Patti Smith-fas till sist anlänt? Hon är ju verkligen coolast och bäst i hela världen, after all.
 
HOWDY! Det har varit en rätt lugn vecka all in all. Jobbet har äntligen, ÄNTLIGEN, kommit in i den vanliga januari-svackan och har börjat återvända till att vara mitt favoritjobb igen (har haft tid att gå runt och fixa och dona med en tekopp i handen och har kunnat omorganisera sektioner som blivit stökiga och bara ??? tyckt om mitt jobb igen???). Har varit så himla stressigt sen typ i somras att jag nog har glidit ifrån min kärlek till det hela en del. Annalisa läste tarotkort för mig på nyår som fick det att låta som om jag borde byta jobb - vilket, to be honest, jag förmodligen borde så småningom at some point ändå - men nu börjar jag påminnas om varför jag älskar att jobba i bokaffär så himla mycket. Kan liksom inte föreställa mig någonstans jag skulle tycka om lika mycket? Oh well. Tänk om man hade haft samma passion för att, typ, jobba på bank eller nåt. Hade ju gjort livet lite enklare (och mig allmänt rikare), om inte annat. Oh well. Tror det här året kommer bli rätt avgörande i hur länge jag ska stanna kvar, to be honest. Om 2019 blir som 2018 jobbmässigt vet jag fan inte om jag orkar med det. Kombinationen underbetald och överarbetad är ju sällan så lockande, liksom, men å andra sidan så kommer väl my services som en outbildad invandrare i post-Brexit England inte vara så himla eftertraktade, heller. Håhåjaja. Livet.
 
Anyhow. Förutom att jobba har jag spenderat en hel del tid med att pussla (som jag har älskat och varit bättre på än jag trodde jag skulle vara vilket är allmänt najs). Har gått och lagt oss as-sent flera nätter i rad bara för att vi inte har kunnat ge upp innan vi har hittat Precis Den Rätta Biten och det har rent allmänt varit en av våra bästa nya idéer i allmänhet (och nu är Josh borta en hel vecka och jag vet att jag inte kan pussla klart utan honom men jag???? VILL VERKLIGEN??? hjälp???). Har förutom det spenderat de flesta kvällarna liggande i en hög i soffan med huvudet mot den där lilla gropen precis över Joshs nyckelben (om jag kunde leva hela mitt liv precis där hade världen varit perfekt, to be honest) och sett på myrvideor och en massa dåliga Let's Plays och ätit en hel massa pasta, så det har varit rätt ultimat all in all i allmänhet, måste jag nog tillstå.
 
I tisdags hade George dinner party (för att han är någon sorts riktig vuxen person) för några av sina kompisar, så han lagade asgod nudelsoppa till oss alla och vi spenderade kvällen med att dricka vin och prata om livet och dåliga skolsystem och alla gjorde sina försök att hjälpa till med mitt och Joshs pusslande (precis ALLA blir verkligen helt indragna i pusslandet så fort de får syn på det? det är som en drog dethär alltså).
 
I onsdags var Ellie här och tvättade, och därutöver skypade jag och mamma och BOKADE VÅRA FLYG TILL NEW YORK!!!!! JAG SKA ACTUALLY PÅ RIKTIGT I VERKLIGHETEN TILL NEW YORK!!!!!!!!!! WHAT THE FUCK!!!!!!!!!!!! Har velat åka dit så himla himla länge och avfärdat idén mer och mer ju äldre jag blivit med att jag aldrig skulle ha råd eller vilja ta mig tid att spara för att ta mig dit, men så kom Vickans bröllop som ett tecken från ovan och nu ska vi faktiskt dit!!! Flygen låg under min högsta smärtgräns så att jag inte ens behövde använda precis alla mina sparpengar (de kommer ju gå åt ändå since vi fortfarande har flyg att boka för att ta oss till bröllopet + något bra Airbnb i New York, men behövde inte lägga allt på flyg till att börja med i alla fall!), så nu har jag redan börjat lusläsa precis alla NYC-reseguider vi har på jobbet och skriva ner precis allt som verkar skoj (visar sig att vi är där över NYC Pride vilket jag är orimligt hype över med tanke på att jag missat London Pride precis varenda år). Gud, är så himla taggad.
 
I fredags spelade vi D&D för första gången på året, och alla var överexalterade och hype och vi fick i princip ingenting alls gjort (förutom att min karaktär blev vän med en korp vilket var fint!!!!) förutom att (typ) bestämma vart vi ska härnäst, men det var en perfekt session att kick the year off with (är snart exakt ett år sen jag började spela D&D för övrigt vilket ju är allmänt sjukt). Ska bli najs att få sin weekly fix igen.
 
Och så i lördags morse gav jag Josh en hel massa hejdåpussar, sa "I love you please don't break all your bones", och så åkte jag till jobbet och han och George flög till något berg i Franrike för att åka skidor i en vecka. Är fint att vi, trots vår codependency, fortfarande har individuella saker som bara är våra, men to be honest är jag mest glad att jag slipper följa med. Skidsemester är verkligen det värsta jag kan föreställa mig i hela världen. Vet inte om man hade kunnat betala mig tillräckligt med pengar för att övertala mig att följa med, tbh.
 
Så nu har jag varit gräsänka i ett par dagar, och so far har det varit ett rätt framgångsrikt projekt. Om inte annat fick det mig att inse just hur sällan jag är helt själv nuförtiden. Räknar ju knappt Josh som "en annan människa" nuförtiden så när det verkligen är helt tomt och tyst blir det så himla stor omställning i allmänhet. Var rätt konstigt att komma hem från jobbet igår till ett tyst och mörkt hus och veta att ingen mer skulle komma hem. Jag åt en massa onyttig mat och såg tonvis av dåliga Youtubevideor och tog ett långt bad med ett glas överblivet rödvin (dricker aldrig ensam annars bc det är typ? det ledsnaste jag kan föreställa mig? men vi hade typ exakt ett glas rödvin över i flaskan så kände att det kunde vara ett undantagsfall. Plus att dricka i badet lutar mer åt lyxig hemmafru än ensamt och ledsamt, så kommer nog undan ändå). Kunde inte somna på jättelänge och fick halvpanik av precis varenda konstigt ljud i hela huset (var asblåsigt ute så allting lät som mystiska fotsteg), och var rent i allmänhet bara så himla medveten om att det bara var jag i huset hela kvällen? Att det var helt tyst såvida jag inte gjorde några ljud ifrån mig och att det inte skulle komma hem någon mer idag och allt sånt var av någon anledning så himla unsettling? Tänk att man trodde att man var helintrovert en gång i tiden, va. Jissus.
 
Anyway. Idag har varit mycket bättre. Tror gårdagen bara var övergångsfas, för idag har jag mest njutit i fulla muggar. Gjorde mina måndagssysslor idag eftersom Mats kommer hit imorrn, så tog sovmorgon till tolv, gjorde yoga, åt en massa gött till frukost, och drog därefter maximal nytta av just det faktum att ingen skulle komma hem på hela dagen, och bara skräpade runt framför tv:n i flera timmar innan jag satte igång och städade huset supernoga i en massa hörn jag inte orkat ta itu med innan (hatar att städa när någon annan är hemma since de bara är ivägen hela tiden, så på måndagar har jag oftast någon sorts tidspress att bli klar innan George och Josh kommer hem från jobbet så jag slipper störa mig på dem och kan dammsuga till ABBA ifred). Lyckades till och med äntligen städa ur The Void (som är namnet på den lilla förvaringsskrubben vi har i hallen), som har varit superkaotisk och stört ihjäl mig hur länge som helst. Mycket nöjd. Som motvikt till hur mycket jag kommer sakna mina grabbar i veckan så kommer det i alla fall vara skönt att ha huset förbli såhär rent längre än några dagar.
 
Imorrn ska jag iväg och hårmodella på morgonen (insåg att det nog var en bra idé att kapa lite hår innan jag ska iväg till Kanarieöarna och vara svettig en vecka), springa runt på stan och Göra Lite Ärenden såsom att hitta en ny bikini och köpa lite ny ansiktskräm och strumpbyxor (kan någon lära mig att sluta köpa strumpbyxor på Primark som går sönder efter 0.2 sekunder jag får panik), och så kommer Mats hem till mig efter jobbet och stannar till på torsdag!!!!! Så himla taggad för en massa massa kvalitétstid med honom igen. Planerna för veckan är därmed mest en massa Mats-time, och så ska vi förmodligen till Paul, Cal och Emmas någon gång i veckan och spela brädspel, för det är så gott som en veckotradition vid det här laget. Känns lovande, all in all.

In the palms of a morning stage, in the roll of a midnight song

 
Hej igen! Välkomna till den här bloggens åttonde godforsaken år. Herrejistanes. Större delen av mitt liv sedan jag var sexton finns lagrade på den här hemsidan. Helt galet.
Anyhow. Har varit ett bra tag sedan jag dök upp här senast, för varför inte starta året as you mean to go on menar jag. Sedan vi hördes av senast (med undantagen mina två enorma nyårsinlägg för de skrev jag långt i förväg) har jag varit i Sverige, firat jul, åkt hem till London igen, firat nyår och därefter mest försökt återhämta mig efter alla de sakerna kombinerat. Hade världens mardrömsresa att ta mig till Sverige eftersom mitt flyg lyfte dagen efter Gatwick's drönarkaos och mitt flyg sedemera var fyra timmar försenat och allt var allmänt sämst. Tog mig till Sverige till sist, dock, och därefter var det världens mest festive dream i allmänhet. Har ju varit så otroligt länge sen jag firade jul i Sverige (FEM ÅR alltså herregud vilken besvikelse till dotter man är ändå), och jag kom typ inte ihåg några traditioner alls? Hade glömt bort vad man har på julbordet och i vilken ordning man öppnar presenter och allting, men eftersom alla familjetraditioner ändrats sedan sist ändå så gjorde det inte så mycket. Kanske till och med var bättre, eftersom jag då ju knappt märkte skillnaden. Firade jul med pappa och Elin på julafton där vi åt ihjäl oss på julmat, gosade med pappas katter och efter Elin åkt hem på kvällen satt jag och pappa uppe halva natten och drack julöl och såg på julfilmer och pratade om livet och det var hur mysigt som helst. Vill göra det till den nya jultraditionen direkt alltså.
Öppnade julklappar hos mamma den 23:e (vilket jag var emot av princip men blev nedröstad). Jag hade fodrat hästarna på morgonen och kom in med kylan fortfarande bitande i kinderna och såg granen lysa i hörnet av vardagsrummet där den alltid stått varenda år sen jag var liten och jag tror inte jag upplevt sådan överväldigande julkänsla på flera år? Blev liksom helt VARM. Fan, en jul hemma är ju allt ändå.
Fick bland annat denna, till både mig och Josh med tanke på vår enorma svaghet för onödigt stora grejer att adoptera och döpa och ge en plats i hushållet. Vi döpte honom till Shady Randy och vi älskar honom väldigt mycket.
Chili gosade med mig i sängen om morgnarna och skrek på mig om dagarna och var en perfekt distraktion från det faktum att min son Ozzy inte var där längre. Liksom. TITTA PÅ DENNA SÖTNOS. JAG DÖR.
Firade jul med mammas sida av släkten på juldagen. Åt återigen halvt ihjäl mig på julbord, spelade en massa sällskapsspel som vi såklart gjorde så olämpliga som möjligt, och bara mös i allmänhet. Så himla bra.
Ett annat plus med att vara hemma över jul var att alla mina kompisar ju också var det!!! Gick och fikade med Ami, Juni och Malin ett par gånger under mina få dagar där och det var så himla himla mysigt att få återförena The Good Ol' Gang igen. Tänk att det fanns en tid när jag träffade de människorna varendaste dag i skolan. LYXEN.
Och så den 26e var det dags att ta sig hemåt igen. Körde ner till Köpenhamn med pappa och Elin, kramade dem hejdå vid Departures som så många gånger förr, och lyckades genom något sorts mirakel hinna med det allra sista Boxing Day-tåget från Gatwick hem till London igen.
 
Efter jul spenderade jag några dagar själv i lägenheten (eftersom George och Josh och de andra jävlarna med riktiga jobb var lediga över hela jul och nyår och fortfarande kunde vara hemma och hänga med sin familj), och spenderade tiden mest med att sova, få rätsida på huset, tvätta, vara lite sådär härligt halvsjuk, och gå till puben för allehanda födelsedagsfiranden tills Josh och George äntligen kom hem igen. Hade bara varit ifrån Josh i typ en knapp vecka men hade hållt på med så himla mycket under de dagarna att det kändes verkligen som flera veckor? Mest outhärdliga det varit på länge tror jag. Gör mig verkligen inte hype på det faktum att vi redan har två hela veckor planerade apart bara inom den närmaste månaden, men oh well. Distance makes the heart grow fonder, och allt vad de säger.
 
Den trettionde storstädade vi huset, och så dagen efter var det dags för nyårsfest. Vi hade med mening arrangerat världens mest low-effort sammankomst, bara för att motverka den allmänna nyårshypen som jag alltid hatar så mycket. Vill liksom inte gå in i en dag med tanken att den MÅSTE vara typ årets bästa dag? Så himla onödig press ju. Så vi bjöd in en bunta favoritpersoner att komma och dricka Prosecco på vårt vardagsrumsgolv och fira in det nya året, och det var precis vad de gjorde, och det var så himlans mysigt. Hade ett sedvanligt ABBA-dansparty (varenda gång vi har fest hemma nu så ger George mig alltid en lång konspiratorisk blick innan han inevitably playar ABBA-spellistan och honestly I've trained him so well), jag och Josh drack till sist det blåglittriga Aviva-vinet jag köpte i Sverige för förmodligen alldeles för länge sen. Räknade ner till det nya året med balkongen fullproppad med allt mitt bästa Londonfolk och smetade svart läppstift över hela Joshs ansikte innan alla sjöng Auld Lang Syne (vet inte varför, men det var så himla himla fint) och resten av kvällen rörde jag mig mest mellan olika folksamlingar där precis alla bara bedyrade sin djupa tillgivenhet för varandra hela kvällen. 10/10. Framemot halvsexsnåret bokade vi Ubers åt de sista gästerna, bäddade ner Annalisa och Matt som skulle sova över, och så gick jag och Josh och borstade tänderna och släckte alla lampor och gick och la oss i vad som kan vara det allra mest samlade slutet på en fest i historien? Efter Halloween vaknade jag utan att ha haft en aning om hur eller när jag tagit mig i säng eller sminkat av mig eller någonting, så det här var en välkommen kontrast, känner jag.
Bestämde mig för att, återigen, go full goth. Jag tog tillfället i akt att ha på mig klänningen som är alldeles för glittrig och alldeles för dramatisk för att fungera som något annat än en nyårsklänning. Alla undrade om det var samma klänning som jag hade när jag var Morticia på Halloween och jag bara "no this is just what every single one of my dresses looks like", vilket ju ändå känns rätt bra all in all.
Någon gång under festen fick jag fatt i ormkronan som Harriet lämnat hemma hos oss efter hon varit Medusa på Halloween, och honestly en enorm krona i kombination med en lång svart klänning samt ett stort glas med blåglittrig, mystisk dryck fick mig verkligen att känna mig som my peak self i precis varenda aspekt.
Mats var där också och det var så himla fint att få fira in det nya året med my very best bro. Also tror det här är typ? Den enda selfien vi någonsin lyckats ta ihop? Bra första försök ändå.
"You guys look like some sort of.... hipster royalty", som Annalisa sa när hon hittade den här bilden på sin telefon dagen efter. Gillar det faktum att både jag och Josh utan att diskutera det med varandra gjorde båda våra utstyrslar temade runt kronor. Något sorts kollektivt storhetsvansinne är det ju säkerligen.
 
Spenderade nyårsdagen hopgosade i soffan med Annalisa, en massa mexicansk mat, och en massa olika versioner av Dragonball Z. Var i en chockerande turn of events knappt ens bakfull, så framemot eftermiddagen lyckades vi till och med få till ett par rundor med board games innan vi called it a day och gick och la oss utan att ha tagit oss ur pyjamasarna at any point på hela dagen. Precis som nyårsdagar ska vara.
 
Veckan sedan dess har jag mest spenderat med att försöka komma ifatt livet igen, basically. Har varit på jobbet och försökt komma ikapp med all reordering vi behöver göra för att återställa affären efter den absoluta tornado som varit de senaste typ.... tre fyra månaderna? Bokade biljetter till Shambala så att jag nu officiellt ska göra en festival ordentligt, vilket är himla hype (George bara "boka så att ni är på samma buss som mig dit så tar jag hand om all admin" och alltså honestly vilken skatt denna människan är för mitt liv). Spelade ett nytt hemmagjort board game som Josh uppfann spontant häromdagen som gick ut på att man var syskon i en adlig familj som rum för rum skulle ta över the stately manor från sina syskon, vilket var okontrollerbart och hysteriskt improviserat och väldigt väldigt skoj.
 
Josh köpte ett pussel till mig häromdagen (osäkert om det är för att han vet att jag vill att vi ska börja pussla eller om han bara köpte det för att bevisa att jag inte gillar att pussla så mycket som jag intalar mig och slutar tjata om det, men vinner ju oavsett så why not). Har sett på Doctor Who och varit hemma hos Paul och Emma och spelat mer board games och så idag fick jag till sist en ordentlig måndag igen. Har storstädat huset, försökt få undan alla julgransbarr från granen vi slängde ut igår (kommer hitta barr överallt för evigt), gjorde yoga, och tog lång lång sovmorgon. Väldigt välbehövligt, all in all. 
 
I veckan ska jag och mamma boka flygbiljetterna till USA (!!!!!!!), vi ska spela D&D på fredag, och i helgen åker Josh och George till Frankrike för att åka skidor, så jag ska vara gräsänka och har redan planerat en veckolång sleepover med Mats där vi ska äta massvis av sötpotatis och se på Star Trek. Redan så himla hype. Ah.
 
Känns som en stark start på 2019, all in all. Får hoppas det fortsätter i den här generella riktningen.