Blood is rare and sweet as cherry wine

Ja, alla andra har väl kanske älskat Hozier sen typ 2014 men NU HAR JAG ANSLUTIT MIG OCKSÅ OKEJ. Bättre sent än aldrig. Gud älskar ju inget så mycket som att bli sådär bittersweet ledsen över en indiesång ändå.
 
Hej igen! Vet inte om det är för att livet någolunda återgått till det normala eller för att jag obsessively kollar vädret i Las Palmas varje dag och tröstar mig med att jag snart är där, men we're doing better folks! Vet absolut inte varför eller om det här kanske bara var en bra vecka i en i övrigt dålig månad, men oavsett så får man ju take it and run with it så länge som möjligt.
 
Har varit en rätt lugn vecka, all in all, vilket har varit himla skönt. I tisdags var Mats här och såg nya avsnittet av Discovery (som jag gillade när jag såg det första gången men ÄLSKADE när jag såg det andra gången så känns mycket lovande), i onsdags såg jag och Josh på dåliga youtubevideor och åt tonvis med pasta och caught up on lost time i allmänhet, och i torsdags spelade vi D&D. Jag var märkligt out of sorts och kunde typ inte få någonting alls gjort, men det var en rätt bra session all in all ändå - det är ju det som är fördelen med att berätta en historia kollaborativt. Om jag inte kan prestera ordentligt en dag finns det fem andra pers i rummet som kan hitta på nåt kul istället. Himla bra. Tror jag är lite ringrostig fortfarande efter vår julpaus, to be honest.
 
I fredags åkte Josh till Manchester efter jobbet (för att se Frank Turner och Spotify shufflade i princip BARA fram Frank Turner-låtar precis hela dagen för att rub it in vilket var himla taskigt), och jag åkte i tur ut till Hampstead Heath för pubhäng med jobbet och vår syster-butik i Golders Green (aka den enda affären som blev kvar efter alla de andra stängde ner eftersom Tomasz köpte den och hade kvar samarbetet mellan oss vilket var najs).
 
Tomasz betalade våra drinkar direkt från dagens takings och vi drack massvis med öl, pratade om jobbiga kunder och konstiga böcker och allas bisarra uppväxter (Ivelinas pappa hade en nötaffär??? där hon jobbade som barn??? vilket somehow var det konstigaste jag någonsin hört), och när puben stängde sa vi alla hejdå och jag hoppade på en otroligt smidig nattbuss och var hemma på en halvtimme. Ropade godnatt åt George genom hans sovrumsdörr, och ramlade i säng allmänt ovaggad.
 
I lördags hade jag yet again kvällen för mig själv, men den här gången, till skillnad från förra veckans många ångestpåslag, var det bara mysigt. Köpte ofantliga mängder snacks på vägen hem, och spenderade kvällen med att äta popcorn tills jag nästan dog, ta ett långt långt bad, och se om Lilla Jönssonligan och Cornflakeskuppen igen (återupptäckte den för några år sen och IT STILL HOLDS UP och inget gör mig så glad som det faktumet). Hann till och med redigera ett helt kapitel av Secret Star Service också innan George kom hem och vi hängde på soffan och pratade ett tag innan vi called it a night.
 
Tog lång sovmorgon på söndagen sovande precis tvärsöver hela sängen (måste ju ta chansen när man har den, liksom). När jag väl släpat mig upp var Ellie redan här (eftersom hon hade slutat jobbet vid nio på morgonen och sedan gått direkt hem till oss vilket kan vara det absolute most bold move jag hört om och jag fattar inte hur hon orkade), och vi satt på vår dåliga sönderfallande soffa en sista gång och såg på Youtubevideor och åt pannkakorna jag lagat till oss till frukost. Framemot klockan två ringde det på dörren, och DEN VAR HÄR!
Vår nya soffa!!!!! Som jag har väntat och längtat och drömt om denna, alltså. Jag och Ellie satte genast igång att bygga ihop den, medan George och hans kompis Tom som anslöt sig snart därefter bjöd oss på öl och hittade lite användbara skruvar här och där. Tog ett par timmar och ett par false starts (ena armstödet ramlade hela tiden av på slutet och vi kunde inte fatta varför förrän vi hittade två skruvar som vi lagt vid sidan om och glömt bort............), men så framemot eftermiddagen var det klart, och vi hade en actual riktig soffa för första gången någonsin!!!!!!!!!!! HELL YEAH!!!!
 
Kolla in dessa före-och-efter bilder bara:
Liksom???? Vi har äntligen ett riktigt vardagsrum??? Helt otroligt!!!!!
Vi tog också den här gulliga bilden på hela soffa-teamet efteråt, när vi drack cava för att fira bygget.
 
George's andra kompis Phoebe dök upp snart därefter, och efter det spenderade vi i princip hela resten av söndagen med att sitta i den nya soffan, dricka vin, äta asgod thai curry som George svängde ihop, och bara allmänt ha världens mysigaste mest söndags-aktiga upplevelse i allmänhet. George hade bjudit in många fler, men typ alla drog sig ur i sista sekund, men to be honest var det nästan tur? Var så himla mysigt med bara ett litet gäng att snacka skit med en hel kväll, liksom.
 
Gick och la oss framemot midnatt (Ellie fick äran att bli den första gästen på den nya vackra bäddsoffan), och någon halvtimme senare kom Josh hem från Manchester och kysste mig i nacken och somnade alldeles tätt intill och honestly, kan ju knappt ha begärt mycket mer av en söndag, all in all.
Idag har det varit måndag, och jag har inte så himla mycket exciting uppdateringar, direkt. Yogade på morgonen, lagade en miljard pannkakor till frukost som jag åt tillsammans med den varma vita chokladen jag investerade i häromdagen (SÅ GOTT), bytte lakan, och städade lägenheten. Nästa vecka är all in all rätt exciting. Ska spela D&D imorrn, på jobbmiddag på onsdag, se på Star Trek på torsdag, och så på lördag morgon åker jag hem till Svedala ett par dagar och därifrån till KANARIEÖARNA i en HEL GOSH DARN VECKA. Kan verkligen inte beskriva hur taggad jag är. Vill verkligen bara ligga på en solstol med en margarita i ena näven och en bok i den andra och tanka D-vitamin och inte göra någonting annat alls. Känns som det är precis vad jag behöver i allmänhet.
 
Nu, däremot, ska jag kura ihop mig i det helt orimligt mysiga soffhörnet vi nu har för första gången någonsin, äta lite glass och se på lite mer Bojack Horseman tills Josh kommer hem och kan göra middag. Ah. Livet är tillbaka som det ska vara. All is well.