I'm sitting out dances on the wall, trying to forget everything that isn't you

[Bild: Cambridge, UK]
 
Hejdär! Jag är hemma igen nu. Vet att it's been a while, men å andra sidan spenderade jag ju mina dagars frånvaro med majoriteten av läsarna av den här bloggen, så det är nog ingen större skada skedd. Enda nackdelen är väl att jag inte kommer komma ihåg något i efterhand, I suppose. Den här bloggens främsta syfte är ju trots allt att hjälpa mitt demens-lika minne på traven då och då. Men men.
 
Så, anyway. En rundown av vad som hänt sedan sist är väl på sin plats. Strap yourselves in.
 
Min och Joshs sista dagar i Sverige var allmänt wholesome på alla tänkbara vis. Mormor och kusinerna kom över i söndags. Vi grillade och spelade kubb och en massa sällskapsspel. Josh klickade föga förvånande jättebra med kusinerna, och jag spenderade en himla stor majoritet av kvällen gråtande av skratt. Nog en av de finaste kvällarna på hela semestern, att sitta uppkurad i ett hörn av soffan och skratta så man kiknar, omringad av alla ens finaste människor samlade på ett ställe.
 
Josh läste ur sin D&D-bok för mig på kvällarna och väckte mig med låga meeep-ljud på morgnarna, och därefter spenderade vi en hel massa tid med att se på dålig svensk frukost-TV och ta långa skogspromenader och utforska varenda avkrok av skogen. Gick någon random runda, och emellanåt pekade Josh på någon smal liten skogsstig och bara can we go there och så gick vi tills stigen tog slut och såg var den ledde. Gick aldrig ens vilse. Är så märkligt hur mitt dåliga lokalsinne helt försvinner ute i skogen. Hittade fan överallt. Helt fantastiskt.
Pictured: Josh The Rock Whisperer. (En av många av Joshs iakttagelser av mitt hemland var hur mycket sten vi har överallt. Under en av många skogspromenader kom vi överrens om att Josh skulle få betalt £500 000 för att äga alla stenar i Sverige. Han skulle köpa ett hus till oss för pengarna. Kändes som en bra deal för alla inblandade.)
 
På måndagen gick vi på restaurang med Ami och Malin och avslutade med filmkväll hemma hos Malin. Vi såg på Doctor Who-filmen från cirka 1997 och åt massvis med Hemmakvällsgodis (Josh älskar svenskt godis och sa att det billiga godiset kanske kunde väga upp för den dyra alkoholen så att han kanske kunde tänka sig att bo i Sverige ändå). Blev dock allmänt distraherade av Isabel, som var sitt vanliga hysteriskt roliga self och vandrade runt i lägenheten och försökte ta tag i/välta/sätta sig i/äta allting (also Josh lärde henne ett nytt ord ???? hon pekade på dödskallen på hans tröja och han bara what's skull in swedish och så LÄRDE HAN HENNE ATT SÄGA SKALLE ???? ungen som knappt kan prata än och britten som inte pratar svenska satt bara där och lärde sig språket av varandra somehow ??? what the fuck).
 
Därefter såg vi en Bollywoodmusikal/psykologisk thriller om en kille som blev mördad och återfödd som hämndlysten fluga som var den absolut bästa filmen vi sett i hela våra liv. Jag och Josh satt mer eller mindre och skrek av lycka hela filmen för att vi inte kunde förstå hur ett sånt här actual masterpiece kunnat finnas i världen all this time. Vi körde hem vid halv tre på morgonen och lyssnade på ett avsnitt av Alice Isn't Dead, vilket gjorde mig upprörd att jag inte alltid har tillgång till en bil för att lyssna på det medan man kör på en tom väg mitt i natten är fan IDEALT.
 
På tisdagen inledde vi dagen med lite mer skogspromenader i solen, och åkte sedan till Nättraby för att träffa Vickan och hennes pojkvän Jay som precis kommit hem från USA. De hade varit vakna i typ två dygn i sträck så de var lite sega, men vi åt pizza och pratade om allt möjligt och Josh och Jay bondade över att upplevelsen att bli indragna i svensk kultur hals över huvud och det var allmänt trevligt hela grejen. Fint att jag hann träffa Vickan åtminstone en stund när vi nu lever i varsin världsdel och allting.
Vi körde hem igen framemot kvällen, och spenderade kvällen med att packa och se på det nya avsnittet av Doctor Who (SÅ BRA för övrigt aaaah) i en hög på soffan medan vi gosade med Ozzy som somnat mellan oss. Drömlivet ändå.
 
Onsdagen var mest bara en hemresedag. Hade traditionsenlig karaoke till allmänna 80-talshits (och främst 500 Miles för den var av någon anledning den generella theme tunen till hela Joshs Sverigeupplevelse av anledningar ingen av oss förstod) i bilen påväg ner till Köpenhamn och jag spenderade resten av vägen hem sovande på Joshs axel medan han läste Över Näktergalens Golv (för att jag är bäst resesällskap och sover HEEELA tiden). Kom hem framemot kvällen allmänt svettiga och trötta. Josh lagade kvällsmat åt oss och vi spenderade resten av kvällen med att spela gamla 90-talsspel på Playstation och Sims 2 tills jag somnade på Joshs golv och fick ge upp för dagen. Var verkligen helt färdig, även fast jag sovit typ hela jäkla dagen. Helt skandalöst. Nat och Daniel ramlade in i mitt rum typ vid ett på natten, och jag vet fortfarande inte riktigt vad de sa till mig. Tror jag yrade något om spindlar. Helt borta, som sagt.
 
Anyhow. Idag var det direkt tillbaka till verkligheten. Fick lite hemlängtan-hangover, nästan, och vaknade lite allmänt nedstämd och ledsen och ville mest åka tillbaka hem till skogen igen. Har inte haft det på ett tag nu, men tror den här gången är ganska mycket Joshs fel, since det annars är bland annat honom jag saknar när jag är i Sverige, men nu var han ju där också, vilket bara förvärrade hemlängtan när jag återvände till London. Kommer över det så småningom - det gör jag alltid - men det kommer nog vara lite halvdeppigt ett tag tills jag vänjer mig igen, tror jag. Älskar ju London, när allt kommer omkring. Önskar bara det låg lite närmare allt annat jag älskar, också.
 
En bra grej är ju dock att mitt botemedel för att vara deppig oftast är att gå till en bokaffär, och aktiviteten för dagen var att spendera nio hela härliga timmar i en. Så himla bra att mitt ultimata happy place också är min arbetsplats. Jag fick återse Felix för första gången på typ en månad, which was nice, och vi gjorde en massa leveranser och diskuterade senaste nytt och allt möjligt. Ägaren till mitt jobb kom dessutom in framemot eftermiddagen och berättade att jag äntligen har fått löneförhöjning!!! WOOOOO!!!! De hade dessutom skrivit upp mig på affärens bonus scheme, vilket betyder att om affären går bra så får jag extra pengar varje kvartal!!! HELL YE. Har verkligen behövt en löneförhöjning så desperat så länge nu alltså. Sån himla lättnad.
 
Så, ja. Det har varit fint att vara hemma igen. Glömmer lite bort hur mycket jag tycker om det ibland, och behöver en lite längre stund för att verkligen ta in och uppskatta hur Karlskrona får hjärtat att sakta ner lite och får mig att gå lite långsammare på gatan och bara rent allmänt landa lite i mig själv. Livet jag lever i London är filmiskt, drömskt, lite smått hysteriskt, och det är så obeskrivligt värdefullt att få ha den där röda villan ute i de blekingska skogarna att komma tillbaka till när London skriker lite för högt.
 
Var så fint att få visa Josh allt det där också - har berättat så många anekdoter om gamla skolor och hus och släktingar och husdjur att det var fint att äntligen få visa dem i verkligheten. Var jag kommer ifrån är en så stor del av mig, så det var mest märkligt att det var en del han aldrig sett, y'know. Fint att få fixa det. Trodde verkligen att det skulle kännas märkligt att se mina två världar korsas på det sättet, och det var nästan ännu konstigare att det inte alls kändes konstigt? Som om han varit där massor av gånger innan, och alltid passat in. Var länge sen vi åkte iväg någonstans bara vi (eller, well, "bara vi" och resten av hela min familj men shhh), och det var första gången det varit så länge som en hel vecka, så det var najs att bara få en hel massa kravlös quality time också. Strosa runt i skogen, läsa böcker, dricka öl i solen och inte ha någonstans där vi behövde vara, y'know? Blir inte så mycket av den sortens harmoniska liv i London där ens sociala liv är mer som en myrstack, så det var himla bra, faktiskt. Han är inte helt tokig, ändå. Somewhat of a good bean.
 
Så, ja. Det har varit vad som hänt den senaste veckan. Är alltså inte helt acklimatiserad till Londonlivet just yet - tror jag kommer känna mig lite ur synk och homesick ett tag framöver, men ska träffa mitt tjejgäng på lördag och hänga med Mats asap och återse Nat properly imorrn och gå på något coolt gig i någon cool källare och njuta av allt folk och liv och allt kommer lösa sig så småningom folks. God bless.
Nu ska jag hänga all min tvätt och skriva lite tills Josh har spelat klart D&D och kan underhålla mig igen.
Hörs imorrn!!

Midsommar

Inte bara midsommar, to be fair. Har gått några dagar sedan dess, men har varit en hel del på gång (not really), så jag har inte hunnit kika in. Midsommar var quite a time, kan man väl säga. Fin, framför allt. Vi firade traditionsenligt för första gången på säkert 10 år eftersom Josh var med och behövde The Full Swedish Experience, och inkluderade femkamp, tipsrunda, en smått kaotisk dans runt midsommarstången och de mest röriga flower crowns världen någonsin skådat. Jag råkade dricka massvis med snaps över lunch och de flesta bilder tagna på mig under dagen inkluderar mig liggande i en hög i Joshs knä, eller mitt i att försöka slåss med någon utanför bild. Yeah. Perfekt summering av midsommar rent generellt, antar jag. Var i vilket fall en väldigt wholesome dag, och vi badade i poolen och åt jordgubbstårta och avslutade dagen med att somna i soffan framför Hidden Figures. Fint så.

Blomsterkransmästarna right here ju. Mycket wholesome.
 
Midsommardagen var ganska seg, as it should be. Jag hade något av en baksmälla (erhm), och efter att ha ätit lunch och gått en promenad i skogen åkte vi ut till Brändahall för att se på Elins och Addes hus, innan vi sa hejdå till alla och åkte hem till oss. Jag och Josh spenderade därefter större delen av kvällen med att se på Doctor Who och typ halva första säsongen av iZombie, som vi började titta på efter frukost som typisk midsommardagsserie och sedan blev lite allmänt too into. Smått beroendeframkallande trash, basically, och vi fick lova varandra att absolut inte fortsätta titta på det när vi kommer hem till London igen, att det bara var tillåtet under the duration av midsommardagen och aldrig mer igen.
 
Åt pizza till kvällsmat, och vid tio-elvasnåret gick jag och Josh en promenad i skogen, eftersom det var vad han sett fram mest emot att se i Sverige (since England inte direkt har så mycket djupa mystiska skogar att skryta med). Vi avverkade majoriteten av våra favoritpromenader, gick över ett stort fält (som inte var alls lika idylliskt i verkligheten utan mest blött but still), och kom hem igen vid midnatt. Såg ett sista iZombie-avsnitt (eftersom det tekniskt sett inte RIKTIGT var slut på midsommardagen än), och ramlade sedan i säng allmänt färdiga efter allt firande.
 
Idag har varit en väldigt wholesome dag också. Jag och Josh hittade en gammal bootleg Star Wars-tidning i en av mina lådor precis efter vi vaknat, som blev vår nya favoritgrej omedelbart, och efter vi pallrat oss ur sängen åkte vi till Dragsö och spelade minigolf. Jag förlorade. I know, shocking.
 
Anyhow. Vi ska avsluta kvällen med att grilla med kusinerna och mormor så att alla ska få hinna träffa min exotiska britt till flatmate innan vi åker tillbaka hem till London. Ska bli så himla mysigt att träffa alla igen. Aw.

22/6

Vaknade vid elva av att bli petad på näsan av en nyvaknad Josh, och sedan dess har dagen varit i full gång, basically. Såg på Say Yes To The Dress och åt mackor, innan vi åkte in till Lövmarknaden. Mötte upp Linnéa och Malin (och Isabel) och spenderade sedan halva dagen med att se på konstiga dinosaurieleksaker och vargtröjor och äta kopiösa mängder vårrullar.


Gick en sväng utmed Stumholmen eftersom Josh ville se havet (är man i en havsstad så är man, antar jag), och vi grätskrattade åt Isabel's priceless ansiktsuttryck tills hon blivit helt utmattad och fick ett emotionellt sammanbrott. Gick hem til Malin en sväng (och jag och Josh fick till sist visa vårt favoritryska barnprogram för an actual child which was nice). Gick inom Systemet en sväng (Joshs utlåtande när han fick se priserna var endast att han aldrig skulle kunna bo här så say no more pretty much). Vi sa hejdå till Malin och Sebastian när de skulle börja köa, och körde hem istället. Lyssnade
på senaste Welcome To Night Vale liggande på vardagsrumsgolvet, åt grillat, skrattgrät åt konstiga anekdoter och dick jokes, och när familjen gått och lagt sig såg vi på Let's
Plays i en hög i soffan tills ögonen gick i kors.

Trodde det skulle kännas konstigt att ha Josh här, mitt i mitt Sverigeliv där ingen annan Londonmänniska varit tidigare, men det har verkligen inte känts konstigt alls. Bara fint, och rimligt, som om det här alltid var menat att vara, och som om inget är out of place. Antar att han passar in i mitt liv rent i allmänhet. Alla utkanter av det. Himla fint, det där.
Imorrn är det i alla fall midsommar, och med Josh här ska vi gå all out med firandet, med stång och snapsvisor och flower crowns och hela grejen. Ska nog bli himla
fint.