Bristol: En recap - dag 3

Tredje och sista dagen på vår Bristolutflykt började tidigt som attan den också - vet inte varför vi har en sån tendens att vakna frickin' mitt i natten när vi inte ens måste, men så var det. På plussidan innebar det att vi kunde spendera massa timmar med att morgna oss, vilket var väldigt najs indeed. Josh stal täcket igen och jag halvsov större delen av morgonen på hans bröstkorg (han är ju generellt en rätt gosvänlig människa what do u want me to do about it) och det var allmänt mysigt hela upplägget. Steg upp vid elvasnåret någon gång, slog nästan halvt ihjäl oss när jag kramade honom medan han satt på sängkanten och han tippade baklänges och nästan ramlade ur sängen (hur lever någon av oss ens längre seriöst), och checkade sedan ut från vårt fina lilla hus och gick ner till en park en bit ifrån lägenheten och åt frukost i form av pain au chocolat som vi köpt med oss från närmsta Tescos's.
 
Låg i parken och åt frukost och slumrade i solskenet i någon timme innan Atlas (eller vad hans namn nu var det är fortfarande osäkert) anslöt sig till oss, och vi begav oss ut för lite sista äventyr innan vår hemresa. Josh har länge insisterat på att jag skulle äta en riktig sunday roast (han berättade alldeles outraged för Atlas om att de enda sunday roasts jag haft har varit de han lagat åt mig och han bara "SHE NEEDS A PROPER SUNDAY ROAST JAG KAN INTE GÖR DET ORDENTLIGT I'M NOT A MOTHER" alltså bless), så efter att ha googlat på saken en stund hittade vi ett litet ställe som tydligen skulle vara ett av de bästa ställena för ändamålet, och promenerade dit genom ett varmt och soligt och alltid lika fint Bristol. Puben vi hittade var cirka världens mysigaste lilla ställe - de hade en uteservering som var full av fairylights och massa robusta hembyggda möbler, det stod hundkäx i glasflaskor på borden (hundkäx heter tydligen cow parsley på engelska THE MORE YOU KNOW), och dessutom lyckades vi komma dit medan de hade en ölfestival med massa olika sorters öl som man kunde prova, så mer ultimat än så blir det ju knappast.
 
(tog seriöst 0 bilder under hela dagen så here enjoy en från lördagen på lite blommor)
 
Jag var fortfarande i det där allmänt obehagliga gränslandet mellan fortfarande rätt mätt efter frukost och allmänt bakfull, och åt inte så mycket av min sunday roast men tillräckligt för att värvas till konceptet (så mycket gott alltså är så upprörd över att jag inte var mer hungrig det var SÅ GOTT), och provade massa olika öl och hade däremellan en massa hysteriska konversationer med Atlas och Josh om allt möjligt och omöjligt. Vi spenderade säkert en timme med att bara leta upp de svenska översättningarna av Disneylåtar och köra dem genom Google Translate så att de kunde förstå hur dåligt översatta låtarna alltid är (jag sjöng refrängen av Havet Är Djupt flera gånger och Josh tyckte det var cirka det roligaste han hört varje gång), och hamnade i någon konstig loop där vi basically bara försökte få in ordet goblin på så många ställen som möjligt i en mening (vet inte varför det var så roligt som det var men jag kunde seriöst inte ANDAS jag hade genuint KRAMP för jag skrattade så mycket), och bara hade världens konstigaste roligaste konversationer i allmänhet i hur länge som helst innan Josh bara "maybe we should go home at some point" och vi insåg att vi kanske behövde börja tänka på refrängen.
 
Bestämde att vi behövde lite mat i magen innan avfärd (för at this point hade vi varit på puben i TIMTAL och blivit hungriga igen), så vi bestämde oss för att vi ville ha paj, och gick bort till en restaurang som hade massvis av pajer (och där precis ALLT var en pun på pie alltså de kallade wi-fi:et för pie-fi PÅ RIKTIGT sigh). Kom dit när de hade happy hour och beställde varsin billig cocktail (kommer sakna Bristols billiga alkohol så mycket </3) och åt asgod paj (och jag kom ihåg att det var mors dag och smsade mamma som currently levde livet på roadtrip till Italien), och gick sedan vidare till The Glasshouse (som vi var på dagen innan) för lite mer billiga cocktails (behöver fan gå på avgiftning efter den här helgen alkoholhalten var fan skyhög hela helgen) och lite mer prat och diskussioner innan vi bestämde att vi skulle börja dra oss mot Temple Meads så vi inte skulle behöva stressa till tåget.
 
Kramade Atlas hejdå och tackade för att han gjort sin guideroll så bra och fick honom att lova att komma och låta oss betala tillbaka tjänsten i London snart, och promenerade sedan till tågstationen. Kom dit precis perfekt och kom på tåget typ två minuter innan dörrarna stängdes. Det här tåget var betydligt tommare än det varit på ditvägen, och vi fick sittplatser direkt och vi åkte hem till London genom böljande fält och hagar medan vi lyssnade på Harmontown och jag sov på Joshs axel och vaknade till då och då för att bli bjuden på sura Skittles. Kom hem till Camden, gick hem till lägenheten och hängde på Joshs rum en stund innan vi båda fick inse att vi inte riktigt kunde se rakt och att det kanske var dags att kasta in handduken för dagen. Konstaterade att det varit quite a day och att Bristol varit allmänt najs, delade en lång trött godnattkram och så gick jag och däckade i min säng, absolut slutkörd på typ femton nivåer.
 
Jisses amalia vilken helg, alltså. Har sagt det en hel del under dessa recaps, men det var det verkligen. Precis vad jag hoppades att det skulle vara, och ännu bättre. Har bara varit omringad av bra människor och mått bra och myst och ätit god mat och kramats och druckit öl och hånglat och skrattat så jag fått ont i magen och bara haft sån high quality time i allmänhet. Skulle kunna tänka mig att spendera fler helger såhär. Eller, typ, alla.

Bristol: En recap - Dag 2

Trots att vi varit så trötta kvällen innan vaknade vi ändå ganska tidigt på lördagsmorgonen. Vi spenderade visserligen därefter säkert ett par, tre timmar med att bara ligga och gona oss och slåss om täcket (det fanns bara en rätt liten säng i rummet och bara ett täcke som vi fick dela på och det gick faktiskt förvånansvärt bra - vi slogs om täcket en aning men körde mest på "mindre krig more cuddling"-tekniken vilket visade sig framgångsrik), men när vi väl kom till skott och steg upp hade klockan ändå bara hunnit bli typ tio.
  
Jag + obligatorisk hotellrumsselfie innan frukost.
 
Vi promenerade ner till centrala Bristol och gick runt och sjöng på Finally av The Correspondents (since jag hade den på hjärnan oavbrutet precis HELA helgen) och utforskade en stund innan vi insåg hur hungriga vi var och satte oss och åt frukost (eller brunch, snarare) på en liten brygga precis vid vattnet. Jag åt en jättestor och jättegod hamburgare och Josh åt nån konstig linsgrej (som också var rätt god men no hamburger ju) och vi satt där i säkert en och en halv timme och åt och pratade lite sporadiskt men mest bara satt och njöt av solen och ljudet av vattnet som kluckade precis bredvid. Bättre start på en dag får man ju ärligt talat leta efter.
 
Vyn från frukostbordet. Man kan inte se hur soligt det var här men trust me det var assoligt och jättevarmt typ hela dagen
 
När vi kände oss klara med det gick vi till en av turistmålen i Bristol, som är ett högt torn på en kulle som (i alla fall enligt Josh) more or less endast byggdes för att nån gubbe hade för mycket pengar och ville göra av dem nånstans, så han byggde ett poänglöst högt torn mitt i stan. As you do, antar jag.
 
En annan skillnad mellan London och Bristol som jag snart märkte, var att Bristol har betydligt fler kullar och backar än London. Att ta sig upp till det där tornets topp var bland det jobbigaste jag gjort på länge - först fick vi gå uppför en rätt brant backe genom en park (sidenote: parken var så ridiculously asmysig med en liten bäck och lummiga träd och allting), och sedan uppför två jättebranta jättesmala trappor för att komma upp till tornets topp. Varenda gång jag trodde vi var framme hade vi mer trappor att gå upp för. Hade typ femton näradödenupplevelser, men när vi väl kom upp på toppen var det väl värt all möda. Alltså UTSIKTEN. Man kunde se typ hela Bristol bre ut sig nedanför med världens utsikt, och wow. Så himla coolt alltså.
 
Liksom ???? TITTA PÅ DETTA
950 miles till Stockholm, minsann
Nere på en av trottoarerna man kunde se från tornet pekade Josh ut en nästan utblekt "will you marry me" utskrivet i krita från något gammalt frieri alltså aw Bristol är så gulligt
Liksom ??? SÅ FIN STADJÄVEL JU
 
När vi sett allting gick vi ner från tornet och gick och satte oss på en bänk på samma kulle (en bänk som tydligen är med i Skins vilket Josh var väldigt excited över men som jag inte riktigt förstod charmen med since jag inte har sett ett enda avsnitt) som också hade världens utsikt över kullar fulla av lummiga träd med små hus inbäddade i (alltså Bristol är SÅ VACKERT kan inte smälta detta). Efter en stund mötte vi upp en av Joshs kompisar som bor i Bristol och som erbjudit sig att vara vår guide för helgen (han hade ett konstigt namn på A och när Josh först sa det lät det som om han sa Atlas, och jag fick aldrig förklarat vad han faktiskt hette så jag kallade honom bara för Atlas hela helgen). Vi och Atlas (eller whatever hans namn faktiskt var), promenerade runt i Bristol i allmänhet en stund och pratade om lite allt möjligt - Josh introducerade Atlas till hans svenskakunskaper och du är för dålig för att kasta sten (en mening han på riktigt säger minst två gånger om dagen sedan jag lärde honom det alltså vad har jag gjort), och de pratade gamla festivaläventyr (så drygt att jag inte kommer kunna följa med det låter fan som världes grej åh) och lite allt möjligt. Fick även se den berömda drawbridgen som är ett av de stora turistmålen i Bristol, och seriöst ??? Vilken jäkla konstruktion alltså.
Liksom ??? HUR HÅLLER DEN SIG ENS UPPE HUR FUNKAR DETTA I'M SO IMPRESSED AND UNSETTLED
 
Efter det spenderade vi en himla massa tid på olika pubbåtar (som verkar vara världens grej där det fanns hur många som helst), där vi drack öl och pratade strunt i allmänhet. Mötte upp med en bunt av Atlas kompisar på en av båtarna, och hade sedan sällskap med dem till ett hamburgerhak som - surprise surprise - också låg på en båt, och åt kvällsmat. Alla åt halvt ihjäl sig på asgoda cheese- och baconburgare (ja jag åt hamburgare till dagens alla måltider leave me alone) och jag, Josh och en kille som hette Luke hade en jättediskussion om invandring och politik, och fortsatte sedan till kvällens sista pub, som hette The Greenhouse och också var hur mysig som helst och full av plantor och fairylights och snorbilliga cocktails (de hade seriöst happy hour ALLTID ???? Vi köpte mojitos för £3 styck hela kvällen ???? WHAT KIND OF PARADISE IS THIS).
 
Hade asbra platser i varsin öronlappsfåtölj i ett hörn och satt där och drack billiga cocktails och pratade en massa innan vi fortsatte hem till Atlas där vi drack vin och visade honom The Correspondents (medan jag och Josh låg i en hög i soffan och skreksjöng med i alla texter alltså we were a Mess). Någon gång framemot två insåg vi att vi nog borde dra oss hemåt, och vi sa hejdå till Atlas och tog en Uber hem till huset. Ramlade i säng nästan omedelbart och låg i mörkret och hade en lång smått oväntad diskussion om hur dåligt patriarkatet är (Josh bara "fan det suger ju att alla säger åt tjejer hur de ska se ut och att ni måste lägga ner så mycket jobb på att bara vara socialt accepterade och ha på er smink och allting" och så mumlade han nånting om your face is pretty anyway regardless of makeup och jag bara I know but I'm gonna wear it anyway och det känns ju stabilt att det inte bara är jag som launches into feminist rants stup i kvarten i det här sällskapet haha). Jag tror vi somnade någonstans därefter, återigen totalt utmattade av dagens övningar. 
 
Sån himla mysig dag. Fina miljöer, massvis av bisarra konversationer och mängder av bra människor. A+ 10/10 would recommend.
 
Anyway. Tredje och sista delen av Bristolrecapen kommer förhoppningsvis ikväll eller imorrn, så hörs då, I guess!!!

What a disaster it would be if you discovered that I cared a little too much for friends but not enough to share

[Bild: Bristol, UK]
Okej men seriöst någon gång i mitt liv skulle jag vilja att den här låten INTE var det mest relaterbara i hela världen. Bara EN gång. Pls.
 
Hej hej! Bryter upp den väntande vågen av Bristol-recapinlägg med ett gammalt hederligt inlägg. Har ju varit hemma i någon dag eller så nu, och återvänt till verkligheten och allting. Däckade more or less mitt i ett försök att skriva första Bristolinlägget igårnatt (vaknade och kollade datorn och hade öppnat SÅ många tabs jag inte för mitt liv kunde minnas - hade googlat "respectable in english" men liksom ??? respectable äR det engelska ordet ???? plus att jag hade skrivit engelska som engelswk, så ja. Var väl inte vid mina sinnens fulla bruk där, kanske), och vaknade vid niodraget någon gång och trodde för en sekund att den stora högen jämte mig med datorn invirad i en täckeshög var Josh och att vi fortfarande var kvar i Bristol innan jag insåg vad det faktiskt var och blev allmänt besviken för åh Bristol var ju så himla bra. Var inte så mycket att göra åt detdär, så det var bara att pallra sig upp och ta sig till jobbet. Var världens mjukstart, oavsett - jobbade bank holiday-skiftet i Waterloo, som bara är mellan elva och fem och man har ingen lunch eller någonting utan har skiftet helt för sig själv och det är oftast absolut 0 personer därinne, så man kan mest gå runt och pyssla eller läsa en bok eller vad som helst, vilket ju är en helt acceptabel arbetsdag, haha. Jag gjorde more or less exakt det - skrev lite, fipplade lite med böckerna och hade en lång diskussion med Juni (som satt på sextimmarsbussen upp till Stockholm och behövde underhållning hon också) om alla överraskningar och äventyr och allmänna plottwists Bristol bar med sig.
 
Dagen gick rätt fort, och jag hoppade på bussen hem efter jag stängt och låst, och hann ungefär komma in genom dörren innan jag var hos Josh igen. Nej, att ha umgåtts literally dygnet runt i två dagar i sträck fick oss inte att tröttna, apparently. Vi spelade lite mer Skyrim och fortsatte försöka bygga på vårt hus och började även värva folk till en sekt vi ska ha i huset när det är färdigbyggt (vi har hittills kidnappat en städerska, en vakt och en bard som bara följer efter oss vart vi än går och slåss mot allt som försöker skada oss det är true squad goals detdära) samt försökte lösa ett mord och adoptera ett barn (som vi inte kunde eftersom huset inte var färdigbyggt än så hon fick gå med i vår sekt sålänge istället tills det är klart). Jag spenderade rätt lång tid med att jaga älgar och ge Josh ett halvt sammanbrott över hur dålig jag var (blir en så konstig version av mig själv när jag spelar Skyrim och at this point är jag bara intresserad av att se hur länge det tar innan han flips his shit och jag officiellt retar ihjäl honom - än så länge är han fortfarande tillräckligt underhållen för att låta det fortgå men av erfarenhet går det över rätt fort). Jag åt kvällsmat på hans rum och vi åt sura Skittles som blev över från tågresan hem och såg på massa askonstiga reactionvideos från en Youtuber vi alltid varit övertygade om att vi hatat men som nu helt plötsligt verkar vara the actual purest soul i hela världen, och det var en good time rent i allmänhet, måste jag nog tillstå.
 
Hade gärna kunnat stanna i Bristolidyllen några dagar till, dock, men oh well. Är trevligt att vara tillbaka också (och få ha allt sitt täcke för sig själv igen, framför allt).
Imorgon ska jag i alla fall ut och jobba i Blenheim igen - har öppningsskiftet vilket nog kommer bli tungt efter sömnbristen och det allmänt hårda livet i helgen, men det ska nog gå det med. Har till och med en ursäkt att kila inom Primark på vägen hem eftersom jag måste köpa en ny ryggsäck då ett av axelbanden till sist gav upp på min gamla trotjänare jag haft sedan typ ettan på gymnasiet (importerade den till Sverige från Topshop i England av någon anledning - fick kvalité för pengarna i alla fall) typ precis innan vi skulle hoppa på tåget hem till London, så det tror jag att jag ska ta och göra. Och kanske till sist investera i den där puderrosa kjolen jag såg där senast....... Vi får se vart det här slutar, helt enkelt.
Hörs imorrn!!