Do you have grace at all, or does it just wash off you

Alltså. The Spook School's nya album kom ut häromdagen och jag älskar det SÅ MYCKET. Så himla fint och ömtåligt och gulligt och sorgligt och ÅH. Det här BANDET.
 
Hej igen! Ursäkta min frånvaro (igen). Mamma har, som sagt, varit här hela helgen, och jag har mest spenderat min tid med lite good ol' fashioned mother-daughter time.
 
Mamma kom hit i fredags kväll, och vi firade hennes ankomst med att gå till det eviga go-to-stället The Drafthouse. Åt kvällsmat (fish n' chips som sig bör), och drog oss sedan hem igen.
Josh kom hemtrillandes lite allmänt på lyset efter några timmar, och vi visade mamma en hel bunta av våra nuvarande favoritvideor (som, as per usual, var allmänt absurda och utan kontext och allmänt svåra att förstå poängen för för stackars mamma). Därefter såg vi på några avsnitt av andra säsongen av Dirk Gently's Holistic Detective Agency, eftersom mamma börjat titta på den, och så gick mamma och la sig och jag och Josh satt uppe och finkulerade en stund till innan vi gjorde detsamma.
 
På lördagen hade jag världens mest intense skift på jobbet. Det öppnade en donutaffär bredvid jobbet, och de gav ut gratis donuts till folk i ett par timmar mitt på dagen. Var en helt SJUK kö utanför typ halva dagen med folk som ville ha gratis donuts, och antar att det inspirerade folk att svänga inom mitt jobb också för herrejistanes vad mycket det var att göra. Glömde helt bort att ta lunchrast för att det var så mycket på gång hela tiden. Donutaffärsinnehavarna kom i alla fall inom efteråt och lämnade oss en låda med donuts som plåster på såren, så det var ju i alla fall nåt.
 
Framemot eftermiddagen dök Josh upp (eftersom jag skulle vara på jobbet hela dagen erbjöd han mamma att ta med henne på museum tills jag slutade alltså bless), och vi gick till Notting Hill Gate och hämtade mamma (som från början också skulle tagit sig till mitt jobb men som helt följde familjetraditionen och gick vilse istället). Vi gick runt Notting Hill ett tag (medan jag och Josh mer eller mindre konstant bara pratade om hur värdelöst västra London är), innan vi åkte hem, köpte på oss supplies (dvs vin), och åkte hem. Mats dök upp efter nån timme, och vi åt mexicanskt och spelade därefter Carcassonne hela kvällen och en bra bit av natten. Var så himla mysigt, att bli sådär mysigt vinfull tillsammans med tre av mina bästa människor i hela världen till alldeles för sent. Framemot ett-två någon gång gick mamma och la sig, och Mats tog nattunnelbanan hem, och jag och Josh satt återigen uppe och ugglade alldeles för länge, turades om att somna på varandra i soffan, och satt i en hoptrasslad hög i badrummet och borstade tänderna i evigheter framemot fyrasnåret. As you do.
 
På söndagen var jag ledig, och tog sovmorgon till tolvsnåret någon gång. När jag väl lyckats sparka upp Josh ur sängen gick vi till The Diner och åt brunch (åt eggs royale och milkshake med rom i och allt var vackert). Därefter ville mamma shoppa, så hon och jag sa hejdå till Josh och åkte in till Westfield i Stratford för att se utbudet. Blev nästan bara jag som handlade istället. Mamma köpte ett läppstift, och jag lyckades till sist hitta en klänning att ha på mig på Joshs systers bröllop i april. Hittade en lång midnattsblå klänning på rea som var hur fin som helst, så det är himla skönt att inte behöva tänka mer på det nu. Ska bara köpa några fina örhängen och bestämma vilka klackskor jag kan överleva en hel dag i, sen är jag ready to go. Så himla skönt.
 
Åkte hem därefter, och var så himla oresonligt slutkörd att jag låg på soffan typ hela resten av kvällen. Josh lagade kvällsmat åt oss, och sen spelade vi Jackbox tills mamma gick och la sig tidigt since hon skulle med ett flyg till Berlin oresonligt tidigt nästa morgon. Jag och Josh stannade uppe och spelade Humans Fall Flat en stund (som är ett samarbetesspel som vi till sist kan spela ordentligt efter Josh fick båda kontrollerna att funka till sist), innan vi också gick och la oss.
 
Har haft en allmänt långsam dag idag också. Måndagar är min bästa dag ändå. Så himla skönt att ha en hel dag att bara päsa runt och FIXA och DONA (som pappa skulle sagt). Vaknade redan vid nio när Josh (otroligt okaraktäristiskt) steg upp och gick till jobbet, men låg därefter kvar och halvsov och gonade mig i flera timmar innan jag pallrade mig upp till sist. Gjorde äggmackor och chaite till frukost, och gjorde därefter veckans storstädning av lägenheten och bytte lakan i sängen.
 
Satte mig därefter i soffan och belönade mig för work well done med att se på Ronja Rövardotter. Har varit så himla länge sen jag såg Astrid Lindgren-filmer och jag har försökt catch up lite mer på sistone. Så himla mysigt. Så intressant hur jag inte minns någonting av de här filmerna men de ändå somehow är inpräntade i ryggmärgen? Kan sjunga med i låtar och allt möjligt fast jag inte har en aning om vad nästa scen kommer vara. Barndomsminnen är så himla intressant alltså.

Josh kom hem framemot kvällen så småningom och lagade kvällsmat  åt oss, och därefter spenderade vi resten av kvällen med att fortsätta på vårt maraton av vår nya Addams Family-box. Är så himla emotionellt investerad i den där serien alltså. Få saker får så kontinuerligt starka reaktioner från oss som att se på den där serien. Älskar den så mycket.

Vi åt glass, Josh tog ett bad, och så såg vi på bokrecensionsvideor (100% pga mig obviously) och Josh lyckades somehow göra mig kittlig genom att låtsas bita mig i revbenen (var helt säker på att jag aldrig är kittlig men visar väl sig att ingen nånsin försökt sig på de mer abstrakta metoderna förut), och därefter tog vi oss i säng till sist.
Väldigt wholesome helg allt som allt. 10/10 would recommend.

Den kommande veckan är allmänt fullspäckad as it seems, men helt uteslutande med massa bra grejer, så det ska nog gå att leva med. Imorrn ska jag och Karim ha årets första dålig-film-kväll, på onsdag är det D&D, på torsdag har jag årets första gig och ska se my babes Dead! på en liten klubb i Soho, och i helgen är det house party (och mer D&D). All good folks. Hoppas 2018 fortsätter i den här andan resten av året också.

And I wanted you to love me like you used to do

Så Amanda Palmer har gjort en cover på en Mountain Goats-låt (som nästan uteslutande gör ULTIMATA ledsamhetslåtar rent allmänt) på ukulele OCH fiol??? Med den där lilla halvgråtande tonen hon gör så bra??? Och världens mest hjärtekrossande refräng??? Vafan vem tillät det här??? I'm a good person I don't deserve to suffer like this.
 
Hej igen! Veckan fortsätter.
I onsdags hade vi en uppsjö av storslagna planer efter vi kom hem från jobbet (det vill säga vi skulle färga Joshs hår samt börja se på vårt nya Familjen Addams-boxset), men istället spenderade vi hela kvällen med att förbereda mig inför torsdagens planerade D&D-session. Har ju inte spelat sedan vi var i Brighton för mig födelsedag så det var ju ett tag sen (och den gången var mitt andra D&D-spel någonsin, spelades två på morgonen och jag hade den dagen druckit gin mer eller mindre konstant sedan jag vaknade, så you know, om jag lärde mig något under den upplevelsen så glömde jag det definitivt omedelbart). Tog ett tag att komma in i (jag har valt en klass som kräver ganska mycket koll på listor och siffror och stats och grejer, så bara att hitta var på pappret man ska kolla var ett helt projekt) och jag behövde snubbla mig fram ett tag innan jag kunde improvisera lite igen (har inte gjort improv sen jag gick på teater för literally mer än 10 år sen, och var nog aldrig speciellt bra på det då heller), men det tog sig framemot kvällen och när jag hade besegrat min första fiende avslutade vi testsessionen och called it a day.
 
Idag har jag jobbat med Olga hela dagen. Affären var ovanligt busy, så jag sålde mest böcker och hängde bakom kassan hela dagen innan jag slutade tidigt och drog hemåt. Åt en pizza, och såg några avsnitt av Arrested Development innan D&D-folket började dyka upp (Josh kom sist av alla på grund av, well, vem han är fundamentalt som person, men ändå). Lyssnade medan Josh set up the stage för min entré (grävde mig upp genom jorden i formen av en enorm grävling så det var väldigt imponerande om jag får säga det själv), och fick sedan kasta mig rakt in i elden. Vi slogs mot stenmonster och örnar och även om det tog mig lite extra tid att försöka hitta alla stats för alla förtrollningar jag kastade och hela tiden glömde bort vilken av tärningarna jag skulle använda, så gick det ändå ganska bra tycker jag nog. Är ju lite smått stressande since resten av gruppen 1. spelat D&D jättelänge, och 2. har spelat tillsammans och med sina karaktärer jättelänge, men de är allihop allmänt fina och mysiga och om de blev trötta på mitt allmänna nybörjarbeteende så sa de inte det, i alla fall.
 
De gick hem framemot kvällen since alla var tvungna att vara uppe tidigt och gå till jobbet, och därefter spenderade jag och Josh resten av kvällen med att äntligen börja se på Familjen Addams. Alltså honestly, har ni inte sett originalserien från 60-talet så GÖR DET OMEDELBART. Det är fan det mysigaste roligaste feelgoodigaste jag någonsin sett. Allt är bara???? Fint och wholesome och bisarrt hela tiden???? Morticia och Gomez är bara askära i varandra hela tiden och inget problem är för stort någonsin och de bara går runt och är allmänt spooky och har en allmänt good time??? Jag och Josh gjorde utdragna awwwww-ljud typ varannan minut för att allt bara är så himla FINT (en av de första avsnitten hade en scen där Gomez och Morticia skulle gå och lägga sig och det var en lång scen där Gomez bara satt och kammade Morticias hår och proclaimed his undying love och jag och Josh fick fan härdsmälta av hur orimligt gulligt och wholesome det var). Vill leva exakt som Familjen Addams, alltså. Ultimata livsgoals.
 
Gick och borstade tänderna och pratade om Within the Wires, och that's it, pretty much. Har laddat ner en app att hålla reda på min D&D-magi så att jag kan bli bättre tills nästa runda (som det verkar som vi ska ha nästa söndag aka dagen efter vårt planerade house party så det kan ju bli himla spännande att se om vi pull that off utan att vara heldöda), samt en sleep talking-app så att jag kanske äntligen kan få höra vad jag pratar om hela nätterna (väcker Josh KONSTANT om nätterna för att jag pratar så mycket det är actually ridiculous).
 
Och imorrn kommer mamma hit och stannar hela helgen!!!! Ska bli så himla mysigt att träffa henne igen. MMMMMM är så excited för den här helgen alltså.

Are you always this extroverted, I'd like to ask if I could learn it

  Any Port // Dead! 
Dead!'s debutalbum kommer ÄNTLIGEN ut om ett par dagar och med varje ny singel som släpps från det blir jag mer och mer taggad. ÄLSKAR DET HÄR BANDET. Älskar att jag ska se dem live igen om snart exakt en vecka. Ska dansa ihjäl mig till denna.
 
Hej igen! JA JAG VET. Livet, my friends. Det är såhär det är.
 
Sedan vi hördes senast har jag haft en hel bunt med bra dagar med bra människor. Sa ju att årets två första veckor där jag mest låg hemma snart skulle komma till ända. I lördags åkte jag direkt till King's Cross efter jobbet och mötte upp Josh och hans föräldrar. Vi såg på ljusfestivalen (som var rätt cool men en aning underwhelming och även helt orimligt fullspäckad), och var därefter allmänt genomkalla och tog tunnelbanan till Kentish Town och åt kvällsmat på en allmänt mysko restaurang (den såg helt normal ut men det verkade som om alla som jobbade där inte var helt hundra på hur de hamnat där eller vad de var menade att göra) innan vi köpte med oss en uppsjö av vin och fortsatte hem till lägenheten.
 
Gav Joshs föräldrar en tour runt lägenheten (since de inte har sett den innan), och jag och Joshs mamma spenderade ett bra tag med att diskutera böckerna i vår bokhylla (Josh vände sig till mig helt out of the blue och bara "Moa show mum your books" och jag bara ".......what why" men så såg jag och Joshs mamma på varandra i en bråkdel av en sekund och så hade vi båda sprungit bort till bokhyllan och börjat diskutera den nya Mary Shelley-biografin alltså bless), innan Joshs pappa gick och la sig och jag, Josh och Joshs mamma spenderade resten av kvällen/natten med att spela Carcassonne (jag kom jättesist men hela det spelet är så himla roligt att det inte ens gjorde nåt). Josh lyckades även med konststycket att spilla ettt fullt glas vin över hela brädet så nu är alla bitarna helt buckliga och luktar vin vilket to be perfectly honest känns som om det var menat att vara så.
 
Gick och la oss framemot småtimmarna (inget ont mot mina egna föräldrar men ÄLSKAR att Joshs föräldrar också har 0 självkontroll när det kommer till att gå och lägga sig älskar att nattuggla med föräldrar it is the BEST), och steg upp igen framemot elvasnåret på söndagen. Drack te, åt russinkaka som Joshs mamma bakat och tagit med (för man kan inte interagera med henne utan att få med sig en enorm kaka i slutändan, basically) och såg på videor om japanska maskotar innan vi promenerade bort till The Drafthouse (dvs vår nya "lokala pub" som brukade vara 10 minuter från vårt hus men som inte blev vår go-to pub förrän vi flyttade mycket längre ifrån den för VARFÖR SKA VI NÅGONSIN GÖRA NÅT ENKELT EGENTLIGEN).
 
Vi åt Sunday Roast och provsmakade en massa obskyra australiensiska ölsorter och framemot fyrasnåret sa vi hejdå och de åkte tillbaka mot Suffolk medan jag och Josh gick hem och hade D&D-kväll. Storylinen har till sist nått punkten där min karaktär kommer bli introducerad, så jag ska till sist börja spela på torsdag vilket är quite exciting. Har ingen aning om vad jag gör och har verkligen förberett 0 saker, men y'know. Det blir säkert bra.
 
I måndags var jag ledig, men inledde dagen normaltidigt för att åka in till stan och hårmodella. Fick en ascool ny frisyr (ska bifoga bildbevis at some point men jag tar typ aldrig några selfies så bear with) (har lugg nu!!! en jättekort!!! i pastellrosa!!!! blir verkligen mer och mer hipsterklyscha för varje dag som går!!!! hell yeah!!!), och när jag var klar åkte jag hem, åt crumpets och drack chailatte till frukost (inte för att försöka för hårt att integrera men alltså HUR GOTT ÄR CRUMPETS. SÅ GOTT. AAAAH), städade hela huset, och drog sedan direkt vidare ut till Dalston och mötte upp Mats. Såg honom senast kanske förra veckan eller nåt, men det känns som EVIGHETER och i cannot wait att börja göra regelbundna hangouts med honom en grej igen.
 
Vi hängde på vår stammispub med Laura en stund, innan vi fortsatte till en kyrka i Bethnal Green för att se Myrkur. Hon var. SÅ BRA. HERREJÖSSES. Kolla upp Myrkur i beg of you. Hon spelar gamla nordiska folksånger (kände igen massa gamla vaggvisor och blev helt emotionell) och spelar piano och nyckelharpa och verkar rent allmänt bara vara någon sorts överjordisk älva som kommit till jorden för att göra den lite mer magisk. Var SÅ stämningsfulllt och vackert och magiskt. Var helsåld. Har lyssnat på hennes Mausoleum-album hela dagen idag. Är helt besatt.
Liksom???? Detta på en måndagkväll????? Älskar den här stan så himla mycket.
 
Vi följdes åt till Old Street efteråt medan vi hade en lång konversation mest om hur mycket vi betyder för varandra (jag bara "my first thought the first time I saw you was that Josh's friends are way too cool for me" och Mats bara "THAT'S WHAT I THOUGHT ABOUT YOU TOO" liksom HUR FINT). Sa hejdå, bestämde att han ska komma över igen på lördag (så att han äntligen kan få träffa mamma vilket har varit ett projekt länge in the making), och åkte därefter hem till Josh, som visade mig sina nya uppdateringar på twitterboten han håller på med innan vi hade brottningsmatch i hans säng och han därefter bar ut mig i badrummet på det i särklass farligaste sättet någon någonsin burit mig (hängde typ uppochner med benen runt hans hals??? vet inte hur jag ens tog mig ner men hela mitt liv passerade revy flera gånger), innan vi till sist tog oss i säng.
 
Which brings us to today! Jobbade med Olga hela dagen, gjorde massvis av leveranser, och åkte efter jobbet ut till Westfield i Shepherd's Bush där jag mötte upp Francesca och Yen för lite hangouts (de är några av mina äldsta Londonvänner och vi umgås så olagligt sällan och this must change). Vi drack bubbelte och åt sushi och pratade om jobb och livet och allt däremellan, innan vi bestämde oss för att se Coco på bio (aka den nya Pixar-filmen). Bestämde oss för att se den sittande på Itsu klockan 19.37, och filmen började i Vue på en annan våning tvärsöver gallerian 19.40. Vi hann genom något sorts mirakel perfekt lagom, fick förvånansvärt bra platser längst bak, och hade världens myskväll. Coco var hur fin som helst, både på ett estetiskt och på ett emotionellt plan, och jag fick verkligen anstränga mig för att inte gråta i slutet. Gråter typ aldrig när jag ser på film, men här var det fan nära. Så himla fin och mysig och öm på något sätt. Fick mig att vilja ringa hem till mina föräldrar bara för att berätta hur mycket jag tycker om dem. Would recommend.
 
Åkte hem därefter, och kollapsade omedelbart i en hög ovanpå Josh och spenderade några timmar med att utforska vår nya bästa Youtubekanal (som är en tjej som gör jättespekulativa Disney-teorier-videor med världshistoriens bredaste franska dialekt och det är the purest content on this earth och vi älskar henne ändlöst), innan vi tog oss i säng till sist.
 
Så, ja. Äventyren fortsätter, osv. Imorrn är det onsdag, vilket också är typ enda dagen den här veckan jag itne har något planerat. Tror jag bara ska äta glass, kanske skriva lite, övertala Josh att låta mig färga hans hår lila (färgen han beställde kom hem häromdagen och det är den mest frestande synen i världen), och förhoppningsvis binge:a Familjen Addams-serien från 60-talet som jag beställt alla säsonger av och som borde komma imorrn. Är så taggad på att börja min och Joshs resa till att helt och fullt bli Morticia och Gomez. Wholesome goth är ju allt jag vill ha av livet, ändå.