The only thing I haven't done yet is die, and it's me and my plus one at the afterlife

[Bild: Abney Park Cemetery, London]
 
Hej igen! Två inlägg på två dagar - börjar ta sig så smått igen här igen. Kanske snart är tillbaka till normal bloggspeed igen, vem vet. Kan inte garantera något, men ändå. Har saknat att skriva av mig allt som hänt i slutet av dagen, så ja. Ska försöka kika in här lite oftare.
 
Anyhow. Idag var min sista lediga dag i min fantastiska tredagars påskledighet, och jag och Juni bestämde oss för att utnyttja detta faktum till max. Vi vaknade i någolunda vettig tid, låg och drog oss en stund och hoppade sedan i våra nya secondhandinfyndade outfits från igår och begav oss ut. Mina nya inköp såg ut något såhär in the flesh:
Asmysig blommig klänning och ännu mysigare Kurt Cobain-aktig oversizad skjorta. Vill typ bo i detta från och med nu.
 
För andra gången på två dagar tog vi tunnelbanan ut till Stoke Newington för att gå till Abney Park Cemetery. Till skillnad från igår var dagens försök dock lyckat, och det var till och med fint väder och allting. Solen lyste och det var fågelkvitter överallt och bara allmänt optimalt strosa-runt-i-fina-skogsmiljöer-väder.
Juni älskade Abney Park precis lika mycket som jag trodde hon skulle göra (många som ställs inför frågan "vill du åka och gå runt på en jättegammal kyrkogård ett par timmar?" skulle inte svara ja men Juni var på direkt which is why we are friends), och det var väldigt nice att gå runt där tillsammans med någon som var lika excited över omgivningarna och de existentiella filosofierna som direkt dök upp tack vare dem. Strosade runt bland de övervuxna gravarna och tog kort på blommor och fina gravstenar och pratade om meningen med livet och att bli ihågkommen efter döden och att leave a mark och allt sånt där. Konversationer som uppstår på kyrkogårdar blir typ automatiskt mycket bättre än konversationer man har någon annanstans. Fakta.
 
Har redan en massiv mapp med Abney Park-bilder från mitt förra besök, men kunde såklart inte hålla mig från att addera några till till samlingen (Abney Park är trots allt en av mina absoluta favoritplatser i hela stan). Här är ett urval:
Abney Park var alldeles vårfin och fullt av påskliljor
Kunde till och med gå utan jacka ett tag för att det var så soligt och fint alltså åh.
Min fellow kyrkogårdsutforskare som precis som jag hade dressed appropriately för kyrkogårdsbesök
Köp mig en sån här gravsten när jag dör please. Och begrav mig i Abney Park också. Thanks
Gick en sväng runt begravningskapellet och beundrade hur sjukt fint det var.
Några fler coola gravdekorationer.
 
När vi kände oss klara med Abney Park kände vi oss båda redo för lite fika, och hoppade på en buss ut till Brick Lane igen för att besöka ett svenskt café som, lägligt nog, hette just Fika. Har velat åka dit jättelänge eftersom jag är allmänt deprived på gammal hederlig fika, och nu var ju läget ultimat. Caféet var asmysigt och vi fikade på kladdkaka och kanelbulle (har inte ätit en kanelbulle på typ ett år det var det bästa någonsin I've been so deprived) och pratade lite om det faktum att Juni - som häromdagen bestämde sig för att hon nog hellre vill till Stockholm och plugga - fick ett provskift i en av de coolaste gothaffärerna i Camden Market. För att göra saker lite mer komplicerade, liksom. Hon skulle i alla fall provjobba och se hur det kändes och ta ett beslut sen, så vi får väl se, men med tanke på att hennes flyg till Stockholm redan är bokat (tills om en vecka) så är det väl tveksamt. Oh well. Om de bara hört av sig lite snabbare så kanske...
 
När vi hade fikat klart kände vi oss båda rätt trötta och promenerade bort till Old Street och tog tunnelbanan hem till Camden igen. Satt i lägenheten och såg på det nya avsnittet av Rupaul's Drag Race och några random sketcher en stund innan det var dags för mig att ge mig av igen, eftersom jag äntligen skulle få in och börja ge blod igen efter att jag tatuerade mig i november.
 
Tji fick jag. Kom dit allmänt taggad för blodgivning as per usual, och så visade det sig att jag hade för dåliga järnvärden för att få ge blod den här gången......... Så jäkla irriterande alltså. Hade ju precis kommit ur en fyra månader lång blodgivarpaus, och nu har jag tre månaders paus igen innan mina järnvärden hopefully stigit igen. VILL JU BARA VARA A GOOD PERSON VARFÖR SKA DET VARA SÅ HIMLA SVÅRT. Jisses.
Tog i alla fall därmed bussen tillbaka hem igen, köpte med mig en pizza till kvällsmat och återvände till lägenheten, där jag möttes av både en väldigt hungrig Juni, och Josh som till sist återvänt från Frankrike. Vi åt pizza och pratade med Josh som dök upp lite då och då, och när vi ätit klart hamnade vi på hans soffa och åt Gobstoppers jag köpt på extrapris och tittade på konstiga Youtubeklipp resten av kvällen. Var fint att vara tillbaka på min standardplats, hah. När klockan blev sen borstade vi tänderna, stannade i hallen lite till för att diskutera meningslösheter och tjabba lite till om oväsentligheter, och så gick vi till sist och la oss. Så nu har Juni officiellt fått träffa more or less alla mina Londonmänniskor, och den allmänna ordningen är återställd i huset. Hade ju faktiskt saknat den lille jäveln en hel del när allt kommer omkring, så det är najs att saker och ting är lite mer som vanligt igen.
 
Apropå som vanligt, så ska jag spendera morgondagen på jobbet igen. Tillbaka till verkligeheten, och allt det där. Ska i alla fall nog ha på mig min nya klänning för att piffa till vardagen lite, tror jag nog. Man gör vad man kan, och sådär.

I bet you're sad, this is the best time we ever had

[Bild: South Bank, London]
 
Hej igen! Nu har jag återigen varit borta en stund. Ber om ursäkt. Har varit lite mycket, as previously mentioned. Har haft lite fler äventyr sedan jag var här senast. Jobbade öppningsskift i Golders Green i lördags, hade storhandling med Juni - har nog aldrig haft så mycket vettigt i en kundkorg någonsin (var bara helt full med grönsaker och glasnudlar och sötpotatis och grejer det var inte klokt), lagade asgod wok (eller, well, jag stod mest och hejade på medan Juni lagade maten men shhh), Skypade med hela tjocka släkten när jag fick en liten stund över, och spenderade nästan hela söndagen hemma hos Marion på påskmiddag. Marion - som jobbade som kökschef en gång i tiden och därmed är allmänt mästerlig på allt som har med mat att göra - hade lagat maten, och vi åt oss sprängmätta på asgoda cheeseburgare, varmkorv med Doritos i, lökringar, hot cross buns, påskchoklad, muffins, popcorn och massvis med annat gott. Himlen alltså.
 
Vädret var lite allmänt oberäkneligt (som det varit hur länge som helst nu liksom NÄR KAN VI FÅ RIKTIG VÅR NÅGON GÅNG SNÄLLA), och vi växlade mellan att sitta ute på Marions altan och sedan gå och sätta oss i köket när det blev för blåsigt eller började regna. Var där större delen av dagen och bara pratade och umgicks och sa dåliga skämt och det var hur mysigt som helst. Så himla fint att ha en av mina Sverigefavoriter tillsammans med mina Londonfavoriter och dessutom se att de kommer bra överens och gillar varandra och allting. Åh. Var så himla fint.
Jag och Juni gick hem framemot halv nio, hopkurade under ett enda paraply i hällregnet, och kom sedan hem, bytte om till varma torra kläder, drack varm choklad med massvis med vispgrädde, och spelade Sims hela natten (vi skapade en cirkusfamilj med lapptäckeshus, massvis med färger och konstiga outfits and I love them). Sån himla ultimat dag ändå.
Mina faves.
 
 
Idag vaknade vi (läs: jag) ganska sent eftersom vi spelat Sims hela natten, och efter vi gjort oss i ordning hoppade vi på tunnelbanan ut till Stoke Newington eftersom jag tänkt visa Juni Abney Park Cemetery. Min plan visade sig ganska snabbt gå i stöpet, eftersom 1. jag plötsligt mindes att Abney Park stänger klockan fem (och klockan at that point var halv fem alltså hEJA) och 2. det strax efter denna insikt började hällregna (har inte varit alls mycket riktig hällregn på jättelänge men så kom Juni och DÅ börjar skitvädret igen alltså varfööör). Vi beslutade oss därmed istället för att ta en tur till Shoreditch och Brick Lane eftersom det ligger ganska nära Stoke Newington, och hoppade på en buss ut dit.
 
Kom dit, hittade till Brick Lane, men kunde inte direkt njuta så mycket av upplevelsen since det var SUPERREGNIGT och ASKALLT och vi mest gick nedför gatan och led utan att kunna se på något. Juni kom då ihåg att vi åkt förbi en jättestor Beyond Retro-affär i Stoke Newington, och vi var båda tilltalade av tanken på att värma och torka lite i någon najs affär, och hoppade därför på bussen igen tillbaka till Stoke Newington och hade en lång najs browse på Beyond Retro. När vi kom ut därifrån hade solen kommit ut igen (Londonväder alltså I swear to god), så vi kilade inom några andra secondhandaffärer nedför gatan av bara farten innan vi åkte bussen hem igen. Känner mig som en förändrad människa lite - har aldrig varit en secondhandaffärs-person, men herrejistanes kan inte fatta varför jag haft något emot det så länge. Det är ju typ världens bästa grej ?????? Hittade en asfin lång klänning med svepig blommönstrad kjol och ascool Kurt Cobain-aktig översizad flanellskjorta på Beyond Retro för allmänt vettigt pris och en lång svepig svart kjol på en annan secondhandaffär för bokstavligt talat £5????? Liksom va????? THIS IS EXACTLY THE KIND OF PRICES I NEED. Känner mig allmänt frälst nu, och ska definitivt återkomma så fort jag har lite extra £££££ i plånboken igen.
 
Vi åkte i alla fall hem igen, jag kom på att det var exakt ett och ett halvt år sedan jag flyttade till London, och först tänkte vi fira detta med att gå till Nando's (eftersom Juni aldrig ätit där och det ju obviously är en central del av brittisk kultur), men vi var båda trötta och kalla och ville mest hem, så vi gick hem till lägenheten och gjorde asgod kvällsmat i form av sötpotatis och wokade grönsaker och spenderade sedan resten av kvällen med att äta ihjäl oss på Doritos och bingewatcha Bob's Burgers och Magnus Betnér-shower och ha en allmänt good time. 
Imorgon har jag ännu en ledig dag innan det är dags för mig att återvända till the land of workers igen, så vi ska försöka pallra oss ur sängen något tidigare och utforska Abney Park och Shoreditch lite mer ordentligt imorgon är planen. Jag ska även ge blod och så var det tal om att vi skulle gå på karaokebar med Nat på kvällen, så ja.Vi får väl se vad som händer. Äventyren fortsätter.

An endless red tape to keep the truth confined

[Bild: Regent's Canal, London]
  Uprising // Muse 
 
Hej där! Två inlägg på en dag. Nu jäklar anamma alltså. Man får väl passa på när man har tid över, I guess.
 
Det har varit en bra dag idag igen. Lite bra, lite stressig. Junis flytt är verkligen som att ha färdats i tiden arton månader tillbaka - känner så väl igen mig i precis alla dilemman och ångestar och känslosvall. Känns rätt fint att jag kan liksom stå på andra sidan den där emotionella tornadon som något sorts bevis på att det ordnar sig så småningom, när man kommer i ordning ordentligt, men samtidigt hjälper det ju inte jättemycket utan det är ju liksom en resa man måste göra själv och allt det där. Det är skitjobbigt ett tag, och det finns inte direkt någonting något utomstående kan göra för att råda bot på det, annat än att hjälpa till med whichever problems arises och lyssna på ångestrants. Jag menar september-december 2014 var både en av de bästa perioderna i mitt liv och samtidigt en av perioderna då jag var som allra ledsnast, mest stressad, ensam och bara allmänt deppig. Man kastar ju liksom om hela sin verklighet, ramlar ut i intet. Är väl kanske inte meningen att nåt sånt ska kännas som en dans på rosor, I guess. Men ändå. Vill ju ändå kunna vara till någon sorts faktisk assistans även fast det inte finns så mycket jag kan göra.
 
Anyway. Idag jobbade jag öppningsskiftet i Golders Green tillsammans med Lauri. Det var bank holiday så affären öppnade en halvtimme senare och det var rätt chill hela dagen. Jag och Lauri pratade plottekniker och bra böcker, och jag åt donuts och frukt till lunch i hopp om att de två somehow skulle väga ut varandra. Slutade framemot eftermiddagen, och tog tunnelbanan hem. Var världens vårväder idag igen, och jag gick hem till lägenheten via en levande staty som dansade limbo tillsammans med en gatumusikant, två killar som målade en fasad pastellgul, massvis av folk på uteserveringarna och någon som ritade konst på trottoaren i vägkrita. Min kärlek till London och Camden specifikt blir verkligen som förnyad så fort det blir vår häromkring. Blir liksom alldeles nykär i hela stället all over again. Så mycket konst och liv och rörelse och konstiga små saker och musik och åh det är verkligen på våren som det här blir världens bästa ställe att få bo i. Älskar det så mycket.
 
Kom i alla fall hem, och jag grätskrattade tyst åt dumma memes medan Juni satt i telefon hem, och när vi båda var klara med det gick vi och lagade mat. Lagade faktiskt en actual riktig måltid!!!!! Världsrekord fan. Hade typ 0 ingredienser förutom en låda rotfrukter och urgammal pasta som Nonta gav till mig innan hon flyttade ut (aka i augusti förra året whoops), men Juni worked her magic och vi åt väldigt najs pasta med stekta morötter och tomatsås och vi har planerat att gå och handla imorgon så att vi har grejer till att laga lite ordentlig mat i framtiden. Är genuint excited. Ska bli najs att börja äta riktig mat igen, ärligt talat.
 
När vi hade ätit och bättrat på sminket en aning hoppade vi på tunnelbanan igen och åkte ut till Highgate, där Oli hade bjudit in oss på hangout/fest hemma hos hans kompis Adam. Adam's rumskompis fyllde år, så det fanns tårta och Oli lärde alla att göra onödigt komplicerade whiskydrinkar (since han jobbade som bartender en gång i tiden), en av hans andra kompisar hittade en knallrosa peruk som han sedan hade på sig resten av kvällen (och gick hem still wearing alltså vilken hjälte), och jag fick äntligen introducera Juni till en stor bit av några av mina mysigaste Londonfolks (hennes instinktiva reaktion var bara "DE ÄR SÅ HIMLA FINA OCH MYSIGA" och jag bara "I KNOW RIGHT").
 
Alla drog dumma skämt, hamnade i onödigt filosofiska diskussioner (aka hetsig debatt över huruvida hönan eller ägget kom först som sedan spiralled out of control till någon sorts evolution vs. religion-diskussion), spelade mysblues, åt pizza och sippade på vin och det var bara en allmänt najs stämning all around. Hade världens konversation med Oli's bandmate Tam om skrivande och skrividentitet (alltså älskar fan att prata skrivande vill prata om det hela tiden for the rest of my days I have so many opinions!!!!), och så var klockan plötsligt sen och jag mindes att jag har öppningsskiftet i Golders Green imorrn igen och nog borde pallra mig hemåt. Vi sa hejdå till alla, och hoppade sedan på nattbussen hem till Camden igen. Och här är vi nu. Ska hoppa i en lämplig pyjamas och sminka av mig och sedan däcka rätt pronto tror jag nog. Livet är rätt intense för tillfället. I'm not complaining.
Imorrn är planen mest att jobba, handla vettigheter med Juni, och sedan vila oss lite i allmänhet inför vår stora påskmiddag hemma hos Marion på söndag. Ingen rast ingen ro. Får se om jag kikar in här en stund imorrn igen, men vi får se hur det blir. Livet, som sagt. See ya!