I am not my body, I am somebody

Mats - min nya langare av bra musik på sistone - var och såg de här live häromdagen, och hade bjudit med mig om hans telefon inte precis gått sönder. Istället fick han nöja sig med att bara rekommendera dem till mig eftersom de, quote "was my aesthetic". Videon innehåller coola grungetjejer utklädda till spöken som sjunger låtar om feminism, så yeah. Pretty spot on, skulle jag nog säga.
 
Hej där! Ber om ursäkt för min frånvaro. Råkade misshandla mitt sömnschema mer än vanligt och kom i säng alldeles för sent för att kunna författa någonting. Anyhow. Sedan sist jobbade jag ett öppningsskift i fredags, som jag var allmänt astrött under since jag, Nat och Daniel hade stannat uppe så länge dagen innan. När jag väl slutade och kom hem var jag därmed inte direkt supersugen på att gå och klubba, och eftersom lägenheten ändå var tom bäddade jag bara ner mig i sängen och halvslumrade hela kvällen. Mycket bra 10/10. Framemot midnatt dök Josh till sist upp tillsammans med Ellie, och jag steg upp (yeah jag vet jag är en katastrof) och gick in till Josh och började se på en Studio Ghibli-film och dricka gin.
 
Gjorde det ett tag innan Mats och hans flickvän också dök upp, snart åtföljda av Nat. Filmen fortsatte spela, men alla slutade mer eller mindre se på den efter det. Vi skickade ginflaskan mellan oss, tjabbade om en massa grejer och avslutade kvällen med att introducera Mats till min och Joshs bästa grej aka att se på saker i fel hastighet (var så himla länge sen vi gjorde det senast jag har saknat våra regelbundna snabbspolade familjefilmskvällar). Vi såg Sharkboy & Lava Girl 2 och liveaction-adaptionen av Familjen Flintstone, och när vi var klara hade klockan redan hunnit bli frickin' fyra på morgonen. Whoops.
 
Under natten hade även hela huset fått stopp i toaletten (eftersom britter inte kan fucking bygga NÅGONTING som fungerar alltså herregud), och sedan dess har vårt badrum varit 1. obrukbart, och 2. dyngsurt. Blev därmed en väldigt intensiv powerwalk till jobbet dagen efter för att komma till en toa som fungerade (mängden gin jag konsumerat dagen innan gjorde ju inte heller något bättre direkt). Så typiskt att den skulle gå sönder på en fucking lördag när vi inte kan ringa efter någon förrän på måndag (om ens det since det är bank holiday alltså uuuurgh jag får panik). Vi får helt enkelt bara leva utan en toalett till nästa jävla vecka. VÄLDIGT SKOJ INDEED. Ibland känns tanken på att vi kommer flytta ut från det här stället i år inte som världens hemskaste idé, ändå.
 
Anyhow. Jobbade veckans jobbigaste skift på tre timmars sömn, och var mindre trött än jag väntat mig men kände mig också som om mina ögon brann och som allting utspelade sig långt borta. Vi klarade oss rätt bra ändå, dock. Vi slog förra årets siffror, var ett allmänt bra lag, och Felix - som var den enda av oss som inte var i världens katastrofläge - gjorde te och bjöd på choklad och var en allmän vardagshjälte.
Slutade lite tidigare och kom hem vid sexsnåret någon gång. Åt pizza, och gick därefter omedelbart och bäddade ner mig i sängen framför Bröderna Lejonhjärta, som jag inte sett på minst tio år. Så himla nostalgiskt det var - så många av replikerna och sättet de sas på satt fortfarande kvar där i minnet någonstans. Så himla fint. Sov igenom en stor del av den, men ändå.
 
Som en upprepning av fredagkvällen dök Josh upp och väckte mig till liv vid midnatt någon gång. Vi såg det nya Doctor Who-avsnittet (det har blivit något av en lek att komma på två ord för varje Doktor som definierar just den doktorn, och idag kom vi (läs: jag) till sist på vad Twelve har för ord: sneaky grandpa) och spennderade en stund därefter med att bara gush över hur mycket vi tycker om säsong 10 hittills. Den känns verkligen som Doctor Who SKA, som den kändes att titta på när jag precis började och serien var full med äventyr och humor och fina små ögonblick och tal och grejer. I am so about it. Har saknat att känna så här på grund av Doctor Who, alltså. När vi var klara med det spenderade vi resten av kvällen med att se på Adventure Time och försöka blåsa upp Friendship Flamingo, eftersom Josh till sist satte på repareringskitet på den.
 
Josh lämnade över flamingon till mig, och gick sedan och la sig på golvet med mig och vi bara låg där i en lite lagom kaotisk scen - jag liggande tvärsöver Spicy Boyfriend på golvet med en uppblåsbar flamingo i hela ansiktet, och Josh som låg på golvet jämte Spicy Boyfriend med armen om mig och ansiktet under min arm, högljutt snarkande medan jag blåste upp flamingon. Quite a sight, förmodligen. Jag blåste upp flamingon så gott det gick, och därefter spenderade vi en stund liggande hoptrasslade i Joshs säng halvt begravda under alla våra pool floats medan jag försökte övertala Josh att följa med upp och borsta tänderna, vilket tog ett tag since han redan more or less hade somnat.
 
Till sist pallrade vi oss upp, och satt på hallgolvet i ännu en hög och lyssnade på den brittiska sjörapporten från förra månaden (eftersom jag nämnde att jag aldrig hört sjörapporten vilket tydligen var helt skandalöst för den där überbritten jag bor med). Sa därefter godnatt med ett flertal väldigt vingliga kramar som fick oss att ramla in i väggen ett flertal gånger och quite a mess av godnattpussar (fick två på pannan, en rakt i ögat och så en på näsan som allmänt wholesome avslutning), och tog oss till sist i säng.
 
Nat kom hem more or less precis efter vi gått och lagt oss (as per usual, hon missar alltid all the fun stackarn), och hon satt i min säng en stund och diskuterade senaste nytt innan även hon called it a day och gick och la sig.
 
Så, ja. En smått intensiv helg, som verkar gå i sömnbristens tecken rent generellt. Återigen, worth it, men ändå. Åtta timmars vila här och där hade nog inte stått helt fel at this point, känner jag. Inga såna planer finns dock för imorgon - planerna inkluderar hittills en förmiddagsbrunch (scandalous, för övrigt) tillsammans med en hel bunta människor, och så ska kvällen/natten spenderas på klubb med Marion och Francesca (och kanske Nat, om vi kan övertala henne). Så, ja. Sova blir det väl inte mycket av den här gången heller.
Oh well. Det kan man ju göra när man är död, i värsta fall. Nu ska jag, oavsett, försöka sova en stund innan morgondagens äventyr börjar.
Hörs då!!

I've lived so much life I think that God is gonna have to kill me twice

FALL OUT BOY ÄR TILLBAKA!!!!! Hade verkligen inte väntat mig att deras återkomst skulle vara den här jävla dubstepkäftsmällen, och jag kan fortfarande inte riktigt avgöra om jag älskar eller hatar det, men har å andra sidan lyssnat på den på repeat sedan den släpptes i eftermiddag, så ja. Fall Out Boy can do no wrong, antar jag. Such a tune.
 
Hej där! Det har redan hunnit bli alldeles för sent - som alltid - men, som alltid, så var det väl värt det. Har varit en mysig dag. Fan, kan det alltid vara vår, eller. Standardkvalitén på livet blir liksom automatiskt så mycket högre omedelbart.
 
Anyhow. Inledde dagen med att jobba öppningsskiftet på jobbet tillsammans med Felix. Vi drack te, hjälptes åt att beställa lite böcker samt möblerade om i affären lite (ägarna fick nåt infall och tyckte att vi skulle byta plats på natursektionen och matlagningssektionen så det tog typ hela dagen att få ihop men det blev faktiskt rätt bra i slutändan måste jag ändå tillstå), och så gick jag hem vid sexdraget. Nat var redan hemma när jag kom hem eftersom hon var ledig, och vi satt på min säng och pratade en stund innan vi hoppade på bussen ut till Soho och pratade om vårt ettårsjubileum som vänner och vad vi egentligen gjorde utan varandra innan vi träffades (alltså inte bara spenderade jag två år i London utan att veta om Nat, innan dess hade jag dessutom spenderat ett år i London utan att veta om att Josh fanns heller liksom ???? vad bestod mitt liv ens av när de inte var här jag fattar verkligen inte), och hur vi båda alltid längtar till att komma hem till lägenheten för att vi vet att de andra väntar därhemma. Så himla fint att det inte bara var jag som avslutat utekvällar tidigt för att jag vet att mina allra bästa människor väntar på mig i en hög i soffan därhemma.
 
Hoppade av vid Cambridge Circus och gick bort till Phoenix, som var puben vi skulle spendera kvällen på. Den låg lite halvt undangömd jämte en skumraskig kiosk, men när man tagit sig nerför trappan ledde det ut till världens mysigaste plottriga lilla pub som jag genast var ett fan av. Puben var musikaltemad, och det satt signerade musikalposters och musikalcitat och massa coola props överallt och jag var ett fan omedelbart, more or less. Daniel anslöt sig till oss efter en liten stund, och vi fortsatte in till ett rum längst bak, där vi åt kvällsmat och tog varsin drink (jag åt parmaskinka till förrätt och pulled porkburgare till huvudrätt och man fick gratis Prosecco till maten alltså truly I am blessed on this day), innan huvudnumret började.
Nat: nöjd och söt, as per always.
 
Det stod en liten scen i ett hörn, och basically kunde vem som helst som ville skriva upp sig på en lista och fick sedan gå upp på scen och sjunga en valfri musikallåt. Har väldigt begränsad kunskap om musikaler, men åh så mysigt det var. Alla doade med och tjöt förtjust när någon lyckades ta en extra hög ton och mimade texten och dansade i sina stolar och det var bara en så himla wholesome och mysig stämning i hela lokalen hela kvällen. Daniel sjöng en låt från Jesus Christ Superstar, Nat fortsatte dyka upp med jämna mellanrum med mer cocktails och/eller shottar, och vi mimade entusiastiskt varenda gång någon bestämde sig för att sjunga en Hamilton-låt. Det var jättemånga som skrivit upp sig, och i slutändan samlades more or less alla uppe på den pyttelilla scenen och sjöng mysigaste versionen av Seasons of Love från Rent innan de avslutade med en frickin' massiv version av One Day More från Les Mis (så nu vill jag gå och se Les Mis igen goddammit).
 
Vi hoppade på bussen vid ettdraget någon gång, och promenerade sedan hem till lägenheten medan vi gjorde hoppsasteg och gjorde ett smått andfått framförande av Does Your Mother Know.
Liksom. Hur wholesome. En vanlig jäkla torsdag.
Älskar den här stan så himla mycket. Åh.
 
Imorrn är det i alla fall fredag, och jag ska jobba ännu ett öppningsskift, och sedan antingen gå på shady gothklubb med Annalisa eller stanna hemma och städa lägenheten och sova. Beror på hur mycket energi jag känner att jag kan överleva den följande lördagen på. Vi får se vad jag känner för.
Men först - glorious sleep. Herrejösses mitt stackars ickeexisterande sleeping pattern.

It's all or nothing, either I'm worth it or I'm not

 
Hej där! Jag har återvänt från mina modelläventyr, och känner mig mindre utmattad än jag trodde, faktiskt. Har varit en lång dag, obviously, men betydligt mer välplanerad än de andra modelleventen jag varit på innan och därmed betydligt mindre stressiga. Högst välkommet, känner jag.
Anyhow. Kom till salongen vid tiodraget, fick det sista tillfixat av frisyren, och spenderade därefter större delen av dagen med att läsa, scrolla milsvis på twitter, gå och ideligen nalla apelsinjuice och kakor från snacksbordet och då och då få håret blåst och borstat av någon allmänt söt fransk praktikant. Inte helt hiskeligt, direkt. Blev sminkad och fick på mig min outfit, som jag var allmänt kär i och probs ska look into att köpa att ha själv.
Sneaky outfitbild medan jag väntade på ännu en hårblåsning. Liksom varför har jag aldrig tänkt på att investera i en skinnkjol innan ??? nya favvogrejen ju ?? Also var SÅ länge sen jag hade nätstrumpbyxor på mig och har verkligen saknat det. Ah.
 
Dagen bröts upp av att jag fick gå ut och ha photoshoot i en gränd tillsammans med en actual professionell fotograf samt den enda killmodellen de hade inne (som var från Ungern och hade ett namn som lät nästan exakt som mitt och medan vi stod lutade mot någon vägg och skulle se coola ut bondade vi över våra namns överflöd av vokaler som engelsmän inte kan uttala och det var allmänt fint). Hade varit allmänt nervös inför photoshooten eftersom jag cirka alltid blir dålig på alla bilder som inte är noga utvalda selfies, men till världens förvåning hade jag faktiskt roligt ??? Det tog en stund att komma in i det since jag more or less aldrig gjort en faktisk professionell photoshoot innan, men när jag väl slappnade av i det var det genuint kul???
 
Skulle bara sitta mot någon vägg eller luta mig nonchalant mot killmodellen eller bara stå mitt i gatan som om jag ägde den och alltså ??? Gillade det så mycket ??? Fick se några av bilderna dessutom, och några av dem verkar faktiskt ha blivit riktigt bra (fotografen frågade till och med om jag hade modellat förut när vi var klara och jag bara "no I have no idea what I'm doing" och han bara sa att jag hade "a good face for it" vilket ju var en trevlig liten egoboost). Bad min stylist att skicka dem till mig när hon fått dem redigerade, så förhoppningsvis får jag se dem ordentligt så småningom.
 
For now, en sneak peek av ett av gruppfotona vi tog. Liksom kolla på allas kläder ??? Vill ha allt
 
Dagen avslutades med att vi fick våra frisyrer inspekterade av några sorts domare (lärare??? vem vet), eftersom hela härklet basically var min stylists examensprojekt innan hon skulle få bli frisör "på riktigt", och sedan fick vi gå på en make-do catwalk inför en liten publik och visa upp det färdiga resultatet innan vi till sist var klara. Min stylist fick sin examen (med distinktion dessutom eftersom det tydligen var något av det bästa domarna hade sett så såhär noggrannt klippt hår får jag nog fan aldrig igen med andra ord), och vi bytte om och fick till sist åka hem efter grattiskramar och en massa applåder. Kändes fint ändå, att få ha bidragit till något som så uppenbarligen var en så viktig milstolpe i någons liv som idag var för min stylist.
 
Åkte inom Sainsbury's på vägen hem och köpte revbensspjäll, åkte hem och tjabbade med Josh innan han gick och spelade D&D och jag slappade i sängen tills Nat kom hem från Brighton, där hon varit för att kolla in det sista universitetet hon blivit accepterad till. Sadly var inte Brightons uni alls lika bra som det i Stoke On Trent, så vi förlorar henne till landsbygden trots allt, men oh well. Man går ju på uni för att gå på ett bra uni, inte för att bo i en cool stad, y'know. Känns ju vettigt ändå (även fast det på ett själviskt plan hade varit roligt med en ursäkt att åka till Brighton oftare).
 
Nat hade i alla fall köpt med sig en hel låda med (asgoda) munkar samt ingredienser för att göra vattenmelonmartinis, så jag slängde in revbenen i ugnen och diskade lite medan hon satt på golvet och mosade vattenmelon och mätte tequila och vi då och då bröt ut i duetter av Älskade Ängel (aka signaturmelodin till Bert samt låten som är en av grundvalarna i denna vänskap) på en rad olika dialekter. Hon hade fått ihop varsitt glas lagom till revbenen var klara, och därmed firade vi vår ettårsdag som vänner en dag för sent på ungefär samma sätt som vi blev vänner till att börja med - med cocktails och barbequerevben (throwbackinlägg till denna ikoniska dag finns här om ni vill se where this glorious tale all began - läste precis igenom det och herrejösses så mycket och så lite som kan ändras på ett år ändå) (also sidenote: jag och Nat har bara varit vänner i ett år ??? hur är det alls möjligt ??? hur kan jag inte ha känt henne i typ fem år redan ??? what).
 
När vi ätit klart gick vi in till Nat och såg på några fler avsnitt av Buzzfeed Unsolved, som handlar om olösta brott och/eller mysterium och är vår gemensamma följetong vi sett typ alla avsnitt av at this point. Josh anslöt sig till oss efter en stund, och vi alla tre kröp ner under Nats täcke och låg i en hög och såg på teorier om olösta mord och spöken och aliens och allt möjligt och hade en allmänt maximalmysig kväll. Vi försökte gå och lägga oss ett par gånger men fortsatte se på bara one more episode, och därefter anmälde Nat sig officiellt till att börja på Staffordshire på UCAS hemsida, så nu är det officiellt folks!!! Hon får dock komma hem på loven så vi har redan bestämt att hon måste komma och bo med oss i London hela somrarna när vi har hittat ett nytt fint hus att bo i. Allt är på tröskeln till att förändras igen, och det är så himla läskigt, men vafan. Det löser sig nog. Det har löst sig hittills, ju.
 
Till sist lyckades vi gå och borsta tänderna, stod i hallen och kramades en stund, rev ner allehanda halldekorationer i farten, och blev allmänt förtjusta över hur mycket vårt inflytande börjat förstöra Josh, när jag jagade efter honom för att kittla honom och han flydde in i sitt rum medan han tjöt "nejnejnejnej" på äkta svenskt vis. Jag och Nat bemötte detta på det enda lämpliga sättet (med att mässa O N E  O F  U S, O N E  O F  U S upprepade gånger, såklart), och så kom vi i säng till sist.
 
Så, ja. Lite äventyr, lite hushållsmys. Allt man kan kräva av en dag, egentligen. Imorrn har jag öppningsskiftet på jobbet, och därefter ska jag och Nat eventuellt gå på karaokebar. Blir nog allmänt splendid. Först behöver jag dock lite sömn, eventuellt. Ska get to that.
Hörs imorrn!!