'Cause no one saw me the way you did, and no one's seen me that way since

Juni fick mig till sist att lyssna på The Front Bottoms senaste album, och alltså. Mycket förändras med tiden, men fortfarande kan inget få mig som en stor, angst-ig, singalong-vänlig refräng, ändå.
 
Hej igen! Sedan vi hördes senast har jag avdiskat min lugna wholesome lilla helg, och gör mig redo för ännu en arbetsvecka imorrn. Var visserligen på jobbet en stund idag också, men shhh. Vad gör man inte för lite övertidsmonedas, egentligen. Anyhow. Tog sovmorgon imorse (för känner att lite faktisk sömn är min främsta prio för att ta mig ur den här nästan-sjukan jag ligger inne med, vilket är svårare att få till än man kan tänka sig när jag så gott som alltid somnar halv två och så gott som alltid måste vara uppe vid sju men OH WELL vi försöker åtminstone), och när jag kände mig någolunda redo att pallra mig upp framemot elvasnåret gjorde jag mig i ordning och drog mig till jobbet i min egen takt. Mina enda instruktioner var att ta mig till jobbet och ta bilder till den nya hemsidan "at some point", så då kändes det ju som att vanlig morgonstress var rätt onödigt.
 
Älskar morgnar när jag har massa tid att göra mig i ordning på, men de händer väldigt sällan, så jag tänker minsann ta vara på dem. Dök upp på jobbet vid tolv någon gång, och spenderade därefter några timmar med att ta kort på cirka varenda millimeter av affären från alla artistiska vinklar jag kunde komma på (är ju inte ens speciellt bra på att fota??? blev bara tilldelad det här uppdraget för att jag har en systemkamera på samma sätt som jag blev befodrad till social media manager bara för att jag har ett instagramkonto alltså jisses det är fan tur att man inte jobbar på ett större företag med hårdare konkurrens), och catchade upp med Sophie när affären var för full med folk för att kunna fota i. Gick hem efter några timmar, några tiotals pund rikare och med en känsla av att rent allmänt ha fått något uträttat med dagen. Perfa, ju.
 
Kom hem, åt middag (vilket bestod av resten av lökringarna som blev över sen Marion var här för några dagar sen, samt lite parmaskinka jag köpt på extrapris för man är ju en kulinarisk mästare rent generellt), och spenderade därefter ett flertal timmar med att äta kanelbullar och se på Red Dwarf (har committed till det här nu så nu måste jag se klart på det - det har frickin' åtta säsonger, men som tur väl är består varje säsong av 6 stycken halvtimmesavsnitt så jag är redan nästan klar med säsong 4 efter att ha tittat på den i typ 2 dagar, heh), tills Josh kom hem framemot kvällen, snart åtföljd av Ellie och hennes pojkvän Ben, som kommit över för att se på vår nya lägenhet innan Ellie reser iväg (hon ska vara i Asien i typ ett halvår från och med nästa vecka vilket är WILD AS HELL).
 
Josh gjorde pasta och vi drack vin och såg på alla våra bästa konstiga Youtubevideor och pratade om att vara en dålig person, konstig politik, roliga videos om dåliga robotar, och min och Ellies gemensamma kärlek till Hayley Kiyoko (hon bara I spent all of yesterday watching lesbian music videos och jag svarade direkt oh was it Hayley Kiyoko's new song??? alltså älskar att det är allt man behöver veta för att direkt identifiera hennes musik god bless).
 
Har inte hängt med Ellie med någon reda på evigheter, så det var allmänt najs att spendera lite quality time igen, rent allmänt. Visade sig dessutom att vi ska på samma Halloweenfest på The Last Tuesday Society imorrn, så det är ju också ett starkt plus. Med tanke på att London har samma invånarantal som hela Sverige, så är det helt fantastiskt hur ofta man springer ihop med folk man känner, alltså.
 
Ellie och Ben åkte hem framemot midnatt för att hinna med sista tåget, och jag och Josh såg ikapp på Youtubevideor tills jag, som alltid, oundvikligen somnade på hans axel i soffan och vi called it a day.
 
Så, ja. Imorrn är det actual Halloween, och jag och en hel bunta av mina bästa människor ska klä upp oss i maximal spook och spendera kvällen på vår bästa ockulta pub och det känns rent allmänt som en himla bra plan för kvällen. Ska få anledning att använda mina korsetter för första gången på frickin evigheter, dessutom. Bara det.
 

I didn't know I was lonely til I saw your face

 
Hej där! Coming at you nyduschad och utvilad, iförd alla mina mjukaste kläder och nerbäddad i soffan framför Red Dwarf (har alltid tänkt att se hela den serien och Josh råkade playa första avsnittet igår så antar att jag är fast i detta nu). Ideal ledig söndag, to be honest.
 
Gårdagen var himla bra, den med. Jobbade ett sedvanligt intense lördagsskift med Fernando och Lucy, och åkte sedan hem till lägenheten. Fick genom världens stroke of luck tillbaka Joshs telefon åt honom efter den blev stulen igår, och som tack överraskade han mig när jag kom hem med lagad middag, Ben & Jerry's och en hel flaska gin. En ypperlig person att vara på the good side of, indeed. Drack gin & tonics och såg på Red Dwarf i soffan medan vi såg solen gå ner över Londons skyline utanför fönstret. Liksom. Ultimat liv man får leva för tillfället, ändå.
 
Hade en rätt lugn och harmonisk lördagkväll rent allmänt och såg ikapp på en massa av våra favorit-Youtubers och vår beloved koreanska dramaserie (och Josh la till sunbae i min ever-growing lista av koreansk-baserade smeknamn han börjat använda till mig (tillsammans med poppet som låter som det koreanska ordet för perfect, som är hans number 1 vapen för att hamna på min goda sida) - egentligen är sunbae en formell titel man använder för att vara artig mot folk som är högre i hierarkin till en, men tbh var det mer för att sunbae är ett så roligt ord but I'll take it). Somnade i soffan framemot ett, och called it a night efter det någon gång.
 
Inledde dagen idag med att boka biljetter till mig, Laura och Mats till Amanda Palmers pyttegig hon ska ha på en pytteliten gayklubb i Camden om ett par veckor, och därefter låg jag och drog mig i sängen tills jag orkade pallra mig upp till soffan, pretty much. Det är den generella nivån jag varit på idag. Förutom det har jag även hunnit köra en disk och en tvätt, plockat undan i köket och tagit ut soporna. Går inte riktigt att städa helt och fullt i det här huset för tillfället since det inte direkt finns någonstans att göra av något pga inga möbler, men har tänkt spendera resten av dagen med att i alla fall lägga allt i lite mer organiserade högar. Och baka kanelbullar, såklart. Har en vision av att stå i köket och lyssna på grammofonmusik från 20-talet och knåda deg och bara helt och fullt leva ut the 1950's housewife aesthetic, så det ska jag minsann göra. Stay tuned.

I've got a secret for the mad, in a little bit of time it won't hurt so bad

Lever alltid i tron att jag inte gillar den här låten så mycket, och så lyssnar jag på den och får trycka ner tårar VARENDA GÅNG. Alltså vafan är det med den här människan och bara göra låtar som fkin KOMMER ÅT EN på det här viset egentligen??
 
Hej där! Fredagen är här, och det har all in all varit en himla bra liten dag, ändå. Vaknade vid åttasnåret imorse, och precis när mitt sista alarm ringt och jag låg och stirrade på klockan och försökte hitta motivation att stiga upp smsade Fernando och sa att jag kunde komma in lite senare. Bästa timingen någonsin. Bästa smset att få i livet, ändå. Kom in till jobbet, och var busy busy hela dagen. Fick en massa leveranser, sprang till banken, gjorde en massa pappersarbete och tog en massa bilder på affären till vår nya hemsida som Olga håller på att bygga för tillfället (alltså det faktum att vi hade ANSTÄLLT folk att göra hemsidor åt oss innan men de anställde bara så billiga dåliga människor att det blir bättre om vi, helt utan erfarenhet, gör det själva ???? helt skandalöst fan). Fernando gick hem framemot eftermiddagen, och jag var själv i affären de sista timmarna, städade undan det sista, drack ingefärate och lyssnade på 20-talsmusik (som jag är mitt uppe i någon sorts fas i för tillfället ?? allt som låter som en intromusik till ett avsnitt av Tom & Jerry är my actual jam at the moment), innan jag stängde vid sju och tog tunnelbanan hem.
 
Josh var redan hemma när jag kom hem, och eftersom han skulle iväg på fest på kvällen hade vi vår egen lilla förfest i lägenheten, som mest gick ut på att vi såg på sjätte säsongen av Community och skrek på varandra om hur underskattad den är, drack vin och åt pizza. Framemot kvällen uttalade Josh de magiska orden, aka "can you please turn me into a beautiful goth girl", vilket honestly är vad jag VÄNTAT PÅ ALL THIS TIME, så det spenderade vi en bra stund med att fixa.
 
Satte upp hela Joshs hår med hårnålar (som tog evigheter för hans hår är alldeles för fluffigt och lockigt och märkligt lent och halt och därmed omöjligt att ha att göra med rent allmänt), så att han kunde låna min långa svarta peruk (för Maximum Goth Effect), jag gav honom väldigt missmatchande eyelinervingar (båda såg acceptabla ut men på helt olika sätt alltså eyeliner är svårt nog att göra på sig själv ännu mindre på någon annan) och världens mest messy svarta ögonskugga (vi kallar det grunge ok) och mitt bästa mörka läppstift. Han kom till och med i min långa svarta klänning jag hade på midsommar för ett par år sen. Väldigt imponerande. Kan intyga att han var the picture of darkness and elegance rent i allmänhet.
 
Josh skulle ge sig av vid elvasnåret någon gång, och efter han varit borta i kanske typ fem minuter eller så dök han upp igen, allmänt uppgiven. Han hade knappt hunnit komma utanför dörren innan några killar på mopeder hade tagit hans telefon rätt ur näven på honom. Jag kunde i alla fall ha full förståelse since samma sak ju hände mig i somras, så jag kramade honom mest och upprepade it really is just the worst medan han låste alla sina simkort och svor över hela grejen. Kommer fortfarande ihåg känslan så himla tydligt. Sån himla maktlös ilska, liksom. Usch. Världens värsta timing också, nu när vi är precis flyttade och allmänt ruinerade. Fyfan. Stackarn.
Han gav sig iväg igen efter någon timme, och jag gav honom en sista kram och gick sedan och plockade in disken och städade undan i vardagsrummet och insåg att jag nog aldrig startat en diskmaskin förut och nog inte är helt hundra på hur det egentligen går till. Eh. Well. Väldigt trevligt problem att ha, oavsett. Är för sent att starta en maskin nu, oavsett.
 
Så, ja. Lite allmänt högt och lågt idag, rent allmänt, men ja. Such is life, osv. Imorrn är det lördag, och jag ska ha ett intense lördagsskift på jobbet, och därefter nog mest ta ett bad och ligga på soffan, tror jag. Har bestämt mig för att göra det här till en vara-hemma-och-drälla-helg. Känns som precis vad mitt liv behöver, tbh.
Nu, däremot, ska jag sova så att jag orkar med allt drällande jag ska göra.
På återseende!