MOA'S NYÅRSKRÖNIKA 2013

Skrev en nyårskrönika för att sammanfatta 2012 förra året, och varför ge upp en gammal tradition, liksom? Upptäckte att sådana här saker är ett bra sätt att ge en generell överblick av året, kapsla in det i tiden, liksom. Så därför, välkomna årets upplaga av Moa's meningslösa babbel om hennes liv under de senaste 365 dagarna!


MOA'S NYÅRSKRÖNIKA 2013
 

Andra året jag gör detta, och det blir inte lättare. Som jag skrev förra året, så är ett år så stort, så fyllt med saker och känslor och smådetaljer och storslagenhet att det inte går att 1) minnas dem, och 2) skriva ner dem alla utan att få slut på utrymme och uttråka alla inom 2 mils radie. Men återigen så ska jag försöka.
Medan jag beskrev 2012 som ett av mina livs bästa år - något jag fortfarande gör - så har 2013 varit annorlunda. I slutet av 2012 var det några på tumblr som slog vad om att 2013 skulle bli ett "weird as fuck" år. Är faktiskt lite villig att hålla med dem. 2013 har ingen självklar sammanfattning, för så mycket olika saker har hänt. Högt och lågt, glädje och sorg. Kanske är det sammanfattningen: att 2013 har varit en bergochdalbana, i alla fall för mig personligen (för det är trots allt bara mig själv jag kan utgå ifrån). Inte för att 2013 har varit ett speciellt dåligt år som sådant. Jag har inte varit speciellt olycklig, men det har bara varit en salig blandning av händelser. För varje bra sak som inträffat verkar det ha funnits en likvärdig negativ sak runt hörnet.
I februari, den fjärde för att vara exakt, så avslutade jag och Malin en helt vanlig samhällslektion med att skrika rakt ut och dansa runt i klassrummet då Fall Out Boy, med de vackraste texterna och den hoppigaste musiken återvände in i våra liv med dunder och brak och en helt jävla fantastisk första singel, Fall Out Boy – My Songs Know What You Did In The Dark (Light Em Up), och hela tumblr förvandlades till ett enda stort firande över deras återkomst.
 
 
 
^ Detta är ett screencap från hur min tumblr såg ut den fjärde februari 2013. Det ger en ganska bra bild av det hela.
 
Men så, lite mer än en månad senare, den 23 mars, så spenderade jag en hel dag inlåst på mitt rum med Three Cheers For Sweet Revenge spelandes på högsta volym och grät tröstlöst, eftersom My Chemical Romance då splittrades och försvann ur mitt liv och lämnade mig hjärtekrossad och vilsen och helt knäckt, för det fanns inte, och kommer aldrig att finnas, ett band som dem. De var unika, och den förlusten var överväldigande och fruktansvärd på ett sätt som ingen som inte har ett väldigt personlig band till musik kan förstå.
 
 
^ Som jämförelse, såhär såg min tumblr ut under den dagen. Det var i princip det jag gjorde den dagen - låg i min säng, lyssnade på Three Cheers For Sweet Revenge och The Black Parade, grät, och var inne på tumblr. Det var inte en av mina bästa helger, direkt.
 
Andra saker som hänt under året var dagen då Markus Zusak svarade på ett av mina tweets till honom om hur mycket jag såg fram emot Boktjuven-filmen:
 
 
Mitt hjärta blir fortfarande varmt när jag tänker på det. Samtidigt som detta hänt har jag dock varit galet stressad, nedtyngd under prestationsångest och så skoltrött att jag inte orkat engagera mig i någonting. Jag har bara gjort det som förväntats av mig, men skjutit upp det så långt det går eftersom jag inte orkar bry mig längre, och bara varit allmänt färdig med allt vad skolgång heter.
 
Samtidigt som medlemmar av Klanen fallit bort och jag inte umgåtts med dem lika ofta som tidigare, så har de kvarvarande medlemmarna kommit varandra milsvis närmare och det finns otroligt få människor i världen som jag älskar och litar på så mycket som dem. De ger mig så otroligt mycket energi under de perioder då saker gått emot mig, och höjt mig till skyarna när det varit bra. Mitt sociala liv har varit bra under 2013, det måste jag faktiskt säga. Kanske inte på det sättet att jag träffat en massa nya människor och varit ute varje helg eller så, men på det sättet att jag har en grupp vänner som jag tycker om att spendera tid med, som (förhoppningsvis) tycker om att umgås med mig, och som jag kan hitta på saker med. Ja, och jag lyckades ju faktiskt lära känna Kattis och Vanessa på Black Veil Brides-konserten i november alldeles på egen hand, vilket jag fortfarande är överväldigande stolt över. Det och det faktum att jag åkte ner till Malmö för att se Halestorm helt själv.
 
Det har hänt mycket med mig under 2013, faktiskt. Man kan väl tycka att inte mycket borde ändra sig på ett år - och speciellt inte nu när jag lämnat de tidiga tonåren och ett år hit eller dit inte spelar så stor roll utvecklingsmässigt - men det har faktiskt pågått en del.
 
 
Jag för nästan ett år sedan.
 
Inbäddad bildlänk 
Jag för ett par veckor sedan.
 

Har alltså hänt en del utseendemässigt - inte några överväldigande förändringar direkt, mest lite mer betoning och fokusering på stilen jag alltid varit ute efter men inte vågat hänge mig helt och fullt till. Mest har jag ändrats som person, tror jag. Vet inte riktigt varför eller hur eller vad som hände. Kanske var det det faktum att jag faktiskt blev myndig i år - att jag numera är tillåten att ta lån, köra bil, gifta mig, vadfan som helst. Tror faktiskt körkortet var det som gjorde störst skillnad. Jag har aldrig känt mig speciellt vuxen eller mogen eller så i hela mitt liv, men dagen då jag tagit körkortet och satte mig bakom ratten helt själv och skulle köra hem är inetsad i mitt huvud, för det var första gången i hela mitt liv då jag faktiskt kände mig vuxen. 
 
Jag har övat mig på att inte vara lika rädd för "vuxna" saker i år, kanske för att det börjat bli allt svårare att fly ifrån det faktum att jag faktiskt är legitimt vuxen nu, och att mina år som skyddad, omhändertaget barn snabbt rinner mellan fingrarna på mig. Resan till Malmö och Halestorm själv var en stor milstolpe, att jag och Malin ska till London för Fall Out Boy nästa år var en annan, och mina allt mer seriösa planer på att flytta hemifrån och skaffa jobb innan nästa år är slut är alla bidragande orsaker. Jag har slutat gömma mig lika mycket för framtiden som jag gjorde innan. Jag är fortfarande paralyserande rädd för den, rädd för att misslyckas och bli ensam och luspank och bara ett allmänt misslyckande så fort jag ska försöka ha ansvar över min egen existens, men jag är samtidigt mer redo och mer taggad än någonsin tidigare. Jag har lärt mig att se fördelarna med att ses som vuxen, att kunna gå till ett jobb istället för att långsamt tyna bort i en skolbänk, att bo i en egen lägenhet istället för att höra mamma gnälla på hur det alltid ligger strumpor på mitt sovrumsgolv.
 Jag är lite mer redo än jag var förra året, eller kanske bara helt enkelt lite mer trött på mitt nuvarande liv, jag vet inte. Jag är redo att gå vidare, att jobba istället för att ha ångest över skolarbete och betyg och att alltid räcka till och få A till höger och vänster, att flytta någonstans där spännande saker händer istället för att vara fast i en död stad som bara har motvind.
 
Så, ja. Det här året har varit en resa, kanske inte nödvändigtvis året när jag växte upp men kanske året då jag insåg att det kommer hända och att det nödvändigtvis inte behöver vara något dåligt eller hemskt.
 
Jag har utvecklat mitt skrivande och skrivit Night of Day, som jag anser vara en av mina största skrivarprestationer eftersom jag fortfarande kan läsa den och vara stolt över vad jag skapat. Jag har hittat på storylines som jag inte kommit på innan, som varit annorlunda och exalterande, och tagit reda på vad jag vill med mitt skrivande. Skrivandet har alltid varit den viktigaste delen av mig, och den egenskap jag är stoltast över hos mig själv (och min enda talang, mer eller mindre), och det faktum att det börjar exaltera mig och att jag börjar känna som om det kanske finns en chans att förlagspersoner kanske skulle kunna tycka samma sak, är en väldigt häftig utveckling eftersom jag oftast är galet självkritisk när det kommer till skrivandet.
Jag har blivit mer nördig i år också, även fast jag inte nödvändigtvis gillar att använda det ordet om mig själv. Jag antar att jag bara har lärt mig att omfamna konceptet lite mer. Livet blir helt enkelt så mycket bättre när man blir lycklig av att se Marvel-skylten i början av filmer, eller hoppar upp och ner vid spoilers till sin favorittv-serie, eller när man snubblar över en riktigt bra fic eller en lång meta om något intressant eller önskar att man kunde gå på conventions och se paneler med sina favoritskådespelare. Det är roligt att bli lycklig av så lite, och som så kallad "nörd" är det precis vad man blir. Jag har tagit den delen till mig mycket mer, förmodligen i samband med att det var i år jag började bli involverad i tv-serier (började faktiskt inte se på Supernatural förrän i april i år, och det var där min nya besatthet av tv-serier började mer eller mindre). Att vara besatt av saker gör livet så mycket bättre, helt enkelt, och det har varit så bra att ha det att luta sig tillbaka mot och gömma sig i när man inte riktigt orkar med verkligheten.
 
Så, ja. 2013 har varit ett bra år, ett år med utveckling och äventyr och fina vänner och en stor bisarr familj, och jag kan verkligen inte klaga. Det har även varit ett år med hjärtesorg, stress, press, kriser och ångest. Kanske innebär det att 2013 varit en bergochdalbana, kanske bara ett helt vanligt år, om topparna och dalarna liksom väger ut varandra.
 
Såg en post på tumblr häromdagen som verkligen talade till mig. Där stod: 
 
"2013 was my character development year which means 2014 is strictly action and story progression and i dont know about you but i’m excited".

Inte nog med att det tilltalar skrivaren i mig, det är dessutom väldigt sant. 2013 var verkligen mitt karaktärsutvecklingsår, och om det innebär att 2014 kommer innebära action och att ploten som är mitt liv utvecklas, så är det precis vad jag önskar. Jag har varit i karaktärsutvecklingsfasen länge nog nu. Jag är redo för lite action. Jag är redo att ta mig mot toppen av mitt livs dramaturgikurva.
2014, bring it on.

2013 summed up


Gjorde denna utmaningen vid den här tiden förra året också, och eftersom jag alltid håller på traditionerna så... varför inte?

1: Vad gjorde du under 2013 som du inte gjort tidigare?
JAG ÅKTE TILL LONDON, och gick på konsert själv.
 
2: Höll du ditt nyårslöfte, och tänker du avge ett nytt till nästa år?

Nyårslöften gör mig alltid stressad, så jag brukar oftast inte ha något. Tror jag bara hade något flummigt i stil med "att försöka göra 2013 så bra som möjligt", och även fast det inte nödvändigtvis var det, så tycker jag i alla fall att jag har försökt. Tror inte jag ska avge något, och i så fall något i stil med det förra - att göra mitt bästa och försöka nå mina drömmar i så stor utsträckning som möjligt.
 
3: Fick någon närstående till dig barn?
Jag blev nästan-moster till min kusin Hannas son Arvid, som är det mest bedårande som finns och det enda barnet jag genuint tycker om.
 
SÖTNOS.
 
4: Dog någon närstående till dig?

Om man räknar bort bortfallet av vår fina hund, så nej.
 
5: Vilka länder besökte du?

Besökte Storbritannien och finaste London och blev helt oåterkalleligt kär i landet, staden, folket och kulturen, och hann med en sväng till Rhodos och även Danmark i konsertsyften. Tror det var allt. Mycket nöjd med årets resor, måste jag säga.
 
6: Vad skulle du vilja ha under 2014 som du inte fick under 2013?

En publicerad bok (jag tänker hålla fast vid den önskan tills den blir sann), och förhoppningsvis en egen lägenhet på något spännande ställe. Och ett jobb.
 
7: Vilket/vilka datum från 2013 kommer för alltid vara fastetsade i ditt huvud?
Alla gånger jag var på konsert och var galet lycklig, datumet då Lina avlivades, datumet Fall Out Boy kom tillbaka, datumet My Chemical Romance splittrades, och datumet jag tatuerade mig, förmodligen.
 
8: Vad var din största prestation under året?

Att jag skrev klart en mindre roman som jag dessutom är väldigt stolt över, Night of Day, att jag har vågat göra många nya saker och ändrat mig en del. Jag har varit mindre rädd för saker, helt enkelt.
 
9: Vad var ditt största misslyckande?

Att jag inte orkat bry mig om skolan så mycket som jag skulle velat, förmodligen. Trean är liksom lite fel tidpunkt att bli skoltrött.
 
10: Vad du sjuk eller skadad?

Tror faktiskt inte att jag varit sjuk överhuvudtaget på hela året, med undantag för typ två tillfällen med lite lätt nästäppa och huvudvärk, typ. Mitt immunförsvar är badass.
 
11: Vad var den bästa saken du köpte?
Konsertbiljetter, förmodligen. Det var i princip det enda jag köpte, så ja. Och tatueringen, såklart, om man räknar det som något jag köpte.
 
12: Gjorde någon något för dig som var värt att fira?
Hela min enorma familj slöt upp för att fira min 18-årsdag vilket var väldigt underbart (och gav mig superfina presenter), Jenni ritade Destielfluff till mig i julklapp, Malin lät mig bo i hennes lägenhet i nästan en hel vecka och Klanen och min familj har bara varit allmänt underbara personer som fått mig att känna mig älskad.
 
13: Gjorde någon något hemskt/obehagligt/upprörande mot dig?

Förmodligen, ja, men inte något jag direkt minns. Sedan jag kom bort från högstadiet har obehagliga kommentarer och giftiga människor definitivt blivit färre. Mycket skönt, måste jag säga.
 
14: Var tog det mesta av din inkomst vägen?

Rakt ner i mina favoritbands ficka i form av konsertbiljetter. Vill inte tänka på hur mycket pengar som gått åt till band i år, alltså.
 
15: Vad blev du riktigt, riktigt uppspelt inför?

Jag är generellt en väldigt uppspelt personlighet, så jag blir uppspelt mest hela tiden. I år var det nog, förutom alla konserter, mest fandomsaker, dock, såsom nionde säsongen av Supernatural, tredje säsongen av Sherlock (eller åtminstone alla spoilers och teasers och grejer), och Doctor Who. Ja, och så Londonresan, såklart. Grät ju förfan av uppspelthet över att få åka dit, liksom.
 
16: Vilken låt kommer alltid påminna dig om 2013?

Beroende på om jag vill minnas 2013 med glädje eller sorg, så blir det nog antingen Fall Out Boy – The Phoenix som påminnelse om den storslagna, överväldigande lyckliga dagen då Fall Out Boy återvände med dunder och brak med världens bästa album, eller My Chemical Romance – The Light Behind Your Eyes, som påminnelse om helgen då jag grät konstant en hel dag efter att ett av mina favoritband försvann ur mitt liv, och hur ont det gjorde när jag insåg hur väl The Light Behind Your Eyes passade in på händelsen.
 
17: Jämfört med den här tiden förra året, är du: (a) gladare eller ledsnare? (b) tjockare eller smalare? (c) rikare eller fattigare?

a) Jag vet inte riktigt, faktiskt. 2012 var ett av de bästa åren i mitt liv, medan 2013 har varit väldigt växlande mellan bra och dåligt. Överlag är jag kanske inte lika lycklig som förra året, men jag är definitivt inte olycklig. 2012 råkade bara vara ett jävligt bra år.
b) Förmodligen tjockare, med tanke på att min diet är katastrofartad och jag inte längre har varken hund eller häst att motionera med.
c) Fattigare. Definitivt fattigare.
 
18: Vad önskar du att du hade gjort oftare?

Skrivit. Har haft långa perioder med skrivkramp som varit svåra att ta sig ur. Läst också, förmodligen. Förutom det hade det inte suttit fel med fler konserter (om plånboken hade tillåtit), och jag önskar att jag hade varit bättre på att ta kontakt med människor och tala om för människor nära mig hur mycket jag tycker om dem oftare än jag gör.
 
19: Vad önskar du att du hade gjort mer sällan?

Gått på konserter. De gör mig lycklig, men väldigt fattig. Fast, nej, inte egentligen. Jag ångrar inte en enda konsert alls. Skulle dock förmodligen inte ha gjort bort mig så ofta som jag gjort och fikat mindre.
 
20: Hur spenderade du julafton?

I gott sällskap av min finaste familj, dumma konversationer, dåliga skämt och en massa god mat.
 
21: Blev du kär under 2013?

Om man bortser från alla de miljontals nya celebrity crushes jag skaffade mig till höger och vänster, så nej. Har tvärtom koncentrerat mig mest på att sluta vara kär, vilket är en betydligt större utmaning. Tror jag lyckades, dock.
 
22: Vad var ditt favorit-tvprogram?

Är det något jag skaffat mig i år är det nya favorit-tvprogram. Först på listan kommer Supernatural, tätt följd av Sherlock, Doctor Who, The Mighty Boosh, Agents of S.H.I.E.L.D, Star Trek, The Young Ones, Bones, How I Met Your Mother, Bob's Burgers och Black Books. En hel del, alltså.
 
23: Hatar du någon nu som du inte hatade förra året?

Med undantag för dickheads till kändisar som Robin Thicke, så nej. Min hatlista fortsätter vara intakt.
 
24: Vad var den bästa boken du läste?

Alltid.
 
25: Vad var din bästa musikaliska upptäckt?

26: Vad ville du ha och fick?

En resa till London och en systemkamera, och jag gick på fler konserter än vad jag någonsin kunnat hoppas på, vilket jag verkligen ville.
 
27: Vad ville du ha men inte fick?

En publicerad bok och A i alla ämnen.
 
28: Vad var din favoritfilm i år?

Förmodligen Star Trek: Into Darkness, Thor: The Dark World och The Hobbit: Desolation of Smaug. SÅ JÄVLA BRA.
 
29: Nämn en sak som gjorde ditt år betydligt bättre.

Klanen. 
 
 
30: Hur skulle du beskriva din klädstil under 2013?
Har fortsatt på det helsvarta spåret mer eller mindre hela året, med lite mer försök till att se lite mer punk rock ut. Typ skotsrutiga kjolar, jeansväst med nitar, nätstrumpbyxor, kängor och sådär. Har börjat ha mer bandtröjor också allteftersom jag har köpt fler på konserter, så ja. JAG VET INTE.
 
31: Vad hindrade dig från att förlora förståndet?
Tanken på att skolan snart är över för gott, att jag har vänner som får mig att skratta när allting är som tristast, trösten i mina favoritbands låtar och distraktionen som mina favoritserier erbjuder.
 
32: Vilken kändis tyckte du mest om?
Det är förmodligen lika mellan Misha Collins och Tom Hiddleston. Herrejesus säger jag bara. De har orsakat mig ändlös frustration över sin perfektion. Jag hatar dem.
 
 
Misha Collins som spelar min älskling Cas i Supernatural, som är rolig och omtänksam och förstående och som byggde sitt hus själv, som gjorde sin frus förlovningsring själv, som bygger skolor i Haiti på fritiden och bara allmänt är en av de finaste människorna jag vet. Usch.
 
 
Tom Hiddleston som jag officiellt dubbat till "worst person in the world" på min tumblr. Som inte bara är en fucking fantastisk skådespelare (och spelar min absoluta favoritskurk, den galet vackra, superirriterade, missförstådda Loki), utan är arketypen av en gentleman - alltså tänk som-om-han-levde-i-en-roman-kysser-folk-på-handen-artig och så galet snäll och välmenande att man vill dö, rolig, charmig och bara väRLDENS VÄRSTA UGH GO AWAY.
 
33: Vilket område inom politiken brydde du dig mest om?
Har inte varit så insatt i politik så specifikt, men jag har definitivt börjat engagera mig mer i lite politiska frågor, som jämställdhet och mänskliga rättigheter och sånt. Speciellt kvinnors rätt, så det är nog det område jag brytt mig mest om.

34: Vem saknade du?

Med undantag för Lina saknade jag Vickan en hel del, och så saknade jag Klanen typ så fort jag var ifrån dem några längre stunder.

35: Berätta en värdefull läxa du lärde dig under 2013.

Man kan inte kontrollera vart ditt liv kommer ta vägen, och inget positivt kommer komma ur att stressa upp sig över hur framtiden kan komma att se ut. Framtiden löser sig. Fokusera på nutiden.
 
36: Citera en sångtext som sammanfattar året som gått.
 
"If heaven’s grief brings hell’s rain
Then I’d trade all my tomorrows for just one yesterday"
 
För om det är något jag har gjort i år så är det att vilja stanna tiden, skygga undan från framtiden och bara velat vara kvar i dåtiden för alltid och slippa ta itu med resten av livet.

Det var sammanfattningen av 2013, det. Nyårskrönikan jag svamlat ihop kommer ut lite senare idag, så stay tuned. GOTT NYTT 2014, FOLKS. 
 

You gave me magical, I gave you wonderful

Biffy Clyro är ett galet bra band, och deras senaste dubbelalbum Opposites, som fått typ alla utmärkelser Kerrang! har att ge, är ett mästerverk. Bestämde mig för att kolla upp det lite närmare, och herregudBiffy Clyro – Biblical är så vacker och storslagen och mäktig och passar så bra in på Secret Star Service (jag menar ("you gave me magical, I gave you wonderful" och "I know how it looks but all that glitters ain't gold" alltså magi och glitter hALLÅ ELLIOTLÄNKAR MYCKET ELLER). Dessutom har sångaren så bred skotsk dialekt att man hör den när han sjunger, och det är typ det mysigaste som finns.
 
Så. Sa ju att jag skulle höra av mig när jag kom hem, men, well, saker och ting kom emellan, kan man väl säga.
Hade det i alla fall superbra och mysigt tillsammans med Malin igår (som alltid). Var trevligt att träffa henne innan det nya året och sådär - plus att jag har velat se Sherlock hur länge som helst. Vi satt ihopkurade i hennes säng hela kvällen och åt jättestarka, beroendeframkallande chips och gjorde en ansats att äta upp den enorma mängden godis jag fick i julklapp (vi lyckades dock inte utan skrattade mest åt de enorma colaflaskgodisarna och slogs med stenhårda fiskgodisar) och arbetade oss igenom båda Sherlocksäsongerna under många kommentarer och diskussioner och en massa skratt och överanalyser (vi kom överens om att John och Sherlock är ett gift par och Mrs. Hudson är Sherlock's mamma och John's svärmor för herregud det är verkligen så det är tack gode gud för att jag äntligen fick diskutera saken med nån som förstod det) och frustrerande omkringrullningar när Johnlocken var som mest irriterande och överväldigande (tror inte ens Malin såg scenen med John vid Sherlocks grav i slutet av Reichenbach Fall för hon bara gömde huvudet i en kudde och bara "nÄE FYFAN" och jag kände ungefär samma sak kan man väl säga), och det var overall väldigt roligt och mysig även fast jag fick ont i magen av allt godis. Vi tittade på miniavsnittet inför säsong tre också, Many Happy Returns, och jag och Malin var jättefrustrerade båda två och dog lite över hur det bara var två dagar tills vi äntligen ska få se fortsättningen, och när det var slut typ vid tretiden var vi båda alldeles för uppjagade för att kunna sova, så vi lullade runt på tumblr, pratade lite om en massa saker och slutade med att titta på en superbisarr anime jag hört talas om på tumblr som hette Saint Young Men och handlade om Jesus och Buddha som var på semester på jorden i en lägenhet i Japan och gjorde en massa saker och var superdramatiska hela tiden som folk bara är i animes och jag och Malin skrattade så vi grät tills klockan hade blivit typ fem på morgonen och vi insåg att det förmodligen var en bra idé att gå och lägga sig, speciellt eftersom jag var tvungen att städa mitt rum och sådär idag.
 
Slutade med att Malin väckte mig med orden "klockan är två, vet du" dagen efter, och vi klev up, åt Coco Pops och tittade en stund på Terminator innan jag insåg att klockan var halv tre och jag förmodligen skulle dra mig hemåt. Körde hem, städade mitt rum och gjorde i ordning inför gästernas ankomst imorrn, gjorde i ordning mig själv och åkte in till stan igen för att titta på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann med hela familjen. Den var rolig och mysig och jag gillade den en hel del - de hade fångat den där problemfria känslan från boken väldigt fint och den gjorde mig bara sådär varm i själen. Tycker om såna filmer.
 
Det är i princip det jag har roat mig med idag, den näst sista dagen av 2013. Kan inte klaga, direkt. Imorgon är det nyår (vilket är helt galet när hände detta jag är inte redo), och vi ska ha nyårsfest här hemma med det vanliga gänget och jag ska träffa Vickan och vi ska skjuta raketer och dricka champagne och äta massa god mat och skratta mycket och hålla tummarna för att 2014 blir det bästa någonsin och bara ha det allmänt awesome.
Har lagt in lite tidsinställda inlägg för imorgon eftersom jag förmodligen kommer vara upptagen större delen av tiden, så tills nästa gång:
 
GOTT NYTT 2014 FOLKS!