And if you remembered me, you could save me from the way I tend to be

(null)

The Way I Tend To Be // Frank Turner
 
Hej där! Jag återkommer för en sedvanlig weekly report. Vet att det gått längre än en vecka. Shhh.
 
Måndag 14/5
Inledde förra veckan med lite quality time med Joshs föräldrar - Josh var på jobbet på måndagen, men eftersom jag var ledig tog jag på mig att vara reseguide, eftersom Josh har tagit hand om mina gäster när jag har haft helgskift cirka hur många gånger som helst så kändes rimligt att return the favour. 

Vi gick runt på Camden Market och drack öl och pratade skit hela dagen innan vi gick till Roundhouse för kvällens underhållning, aka att se Frank Turner. Han spelade ett Best Of-set, vilket passade mig utmärkt som 1. Aldrig sett honom live innan, och 2. Bara lyssnat på honom sen i julas och inte lärt mig så många texter än. 

GUD så bra han var. Sånt där riktigt "stå och vröla ut varenda låttext med all sin kraft tills man är genomsvettig och hes" som jag så sällan upplever nuförtiden ju mer tystlåten indie jag går och ser på. Stod omvirad runt Josh med huvudet på hans axel medan de spelade Be More Kind och The Way I Tend To Be. Var trevligt att få vara That Gross Couple på en konsert för första gången, ändå.
 
Tisdag 15/5
Inte så mycket att rapportera från denna dagen. Jobbade, och åkte hem och städade huset since jag varit out and about och inte haft tid på min Heliga StädMåndag.
 
Onsdag 16/5
Hade inga planer för dagen, så naturally spenderade jag och Josh hela kvällen med att lyssna på vinyler och spela Sims och se på myrvideor. Quiet night in för det pensionärsparet (med nischintressen) vi somehow blivit.
 
Torsdag 17/5
I torsdags var det D&D-kväll som alltid, med undantaget att vi inte kunde spela den nuvarande kampanjen since en av de nya karaktärerna som ska tillkomma inte kunde vara med. Istället uppfann Josh en bootleg-D&D, där man lyckades eller misslyckades med saker beroende på om man vann mot honom i sten sax påse istället för att slå tärningar. 

Alla fick hitta på varsin ninjakaraktär med så ridiculous krafter vi ville, och så spelade vi vad som kan vara något av det mest bonkers jag någonsin deltagit i. Min karaktär kunde tillverka möbler från vad som helst (som hon bara utnyttjade genom att kasta vitrinskåp på sina fiender), Cal's karaktär var en dudebro som hette Dude Chest McBro (literally), Dans karaktär reste runt med sitt framtida jag hela tiden (som fått armar och ben och ett öga ersatt av krokar), och Ted kunde hotwire allting men kunde inte köra. 

Kan inte minnas senaste gången jag skrattat så jävla mycket. Alla skrekskrattade typ konstant i tre timmar i sträck medan ploten blev sjukare och sjukare. Några starka citat inkluderar "I AM HOTWIRING THE ELEVATOR", "'I get off the ship and jump into the ocean.' 'There's no water here, you're in the middle of Havana.'" "I turn the pirate captain into a complete set of garden furniture", samt det faktum att allt slutade med att vi åkte genom en portal i en vulkan till helvetet och slogs mot Karma itself, som vi besegrade när Teds ninja vann över Karma i en slantsinglingstävling och fick alla Karmas krafter. Yeah. Det var fantastiskt.
 
Fredag 18/5
Kommer inte ihåg så mycket av fredagen, vilket innebär att vi förmodligen spelade Sims tills mitt i natten och hittade på fler låtar relaterade till Luigi. Det är det enda vi gör nuförtiden, typ.
 
Lördag 19/5
Mamma kom hit! Vi spenderade kvällen med att dricka vin och mysa och se på andra säsongen av Dirk Gently. All was well.
 
Söndag 20/5
Jag, mamma och Josh åkte ut till Wellcome Collection i Euston som jag har tänkt gå till i evigheter och nu äntligen tog mig till. Vi såg på cool konst om medicin och genteknik och ljud, och spenderade säkert en timme med att gå igenom hela deras utställning om tänder. Så himla intressant alltså ÅH vill gå dit hela tiden nu.
 
Måndag 21/5
Jag och mamma var ordentliga turister for once och åkte ut till Tower of London för dagen (som återigen är ett ställe jag tänkt åka till i evigheter utan att faktiskt komma till skott). Var HUR intressant som helst. Vi gick en guidad tur led av världens mest stereotypiska tjuriga brittgubbe, vilket var allmänt glorious, och fick lära oss massor om gamla kungar och drottningar och brottslingar och alla hemska sätt de dött på. Satt i ett kapell at some point där cirka 2000 avrättade huvudlösa kroppar låg begravda under golvet. Trevligt.
  (null)

Därefter shoppade vi en snabbis på Oxford Street (dvs Primark, mostly), och åt hamburgare medan vi pratade om livet i allmänhet. Var så himla fint med lite alone time tillsammans igen, efter att vi knappt pratat på säkert över en månad. Såg klart på Dirk Gently när vi kom hem, och sa hejdå innan vi gick och la oss since mamma skulle åka med ett astidigt flyg nästa morgon. Så fin helg. Älskar hur mycket allmän föräldratid jag fått den här månaden, alltså. Så bra för själen, detta.
 
Tisdag 22/5
I tisdags såg jag Amanda Palmer igen på vad som utan tvekan var det mest surrealistiska giget jag någonsin gått på. Venuen var pytteliten och inredd typ som ett piratskepp, och medan jag stod vid scenen innan showen började knackade någon mig på axeln, och när jag vände mig om stod Amanda i egen hög person där??? Hon bara "wanna come upstairs?" och jag följde med, såklart, utan att ha en aning om vadfan det var som pågick. 

Jag, i sällskap med en bunta andra utvalda, blev ledda till ett back room på övervåningen, där Amanda öppnade en garderob som stod där, och gick igenom den. Garderoben var, i shit you not, en hemlig dörr in till ett helt tygtäckt utrymme uppdelat i en massa små rum, fulla med coola viktorianska möbler och draperade i tunga tyger, med dörrar som alla var maskerade som bokhyllor eller skåp eller liknande. I alla de här rummen fanns bland annat några drag queens som sjöng dramatiska ballader spelade på dragspel och sjungna på ett hemligt språk, tarotkortläsare, en tjej som spelade folksånger om lesbiska häxor, och massa annat på samma tema. 

Var därinne i över en timme, och kunde inte at any point tro på att det verkligen var på riktigt. Amanda fortsatte kila in och ut ur rummen konstant like det inte var någon big deal??? Vad är mitt liv, honestly.
(null)

Amanda spelade ett vanligt (men fantastiskt, såklart) gig efter det, och jag ramlade hem igen framemot midnatt och berättade allt för Josh som inte trodde på något av det och mest trodde att jag hallucinerat alla mina favoritgrejer på samma ställe. Har svårt att tro på det själv, to be honest, så fair point. Men Amanda Palmer tog mig i handen och ledde in mig i en pillowfort Narnia fullt av påhittade språk och spöklika möbler. Lovar. 100%.
 
Onsdag 23/5
Igår var en dag jag väntat på aslönge. Har räknat ner dagarna i literally över ett och ett halvt år, sedan jag beställde biljetterna. Jag och Nat såg äntligen Hamilton!!!!!! Hade nästan börjat tro att dagen aldrig skulle komma, men så klev vi in på Victoria Palace Theatre och kunde knappt tro på det. 

Hade även glömt vilka jävla BOMB platser jag bokat? Vi kom in precis vid scenen och Nat började gå bakåt och jag bara "nej vänta det här är vår rad" och hon bara "wait really". Vi satt liksom på fjärde raden???? Kunde se varenda svettdroppe på skådespelarna, liksom. Typ bästa platserna i hela stället. Thanks, past me. 

Also var Hamilton SÅ. HIMLA. BRA. Koreografin var SJUK, alla var så jävla talangfulla, och by the end var det fan omöjligt att hålla sig från att storböla när de gjorde It's Quiet Uptown. Jävlar så välgjord hela den produktionen är, alltså. Inte ett ord eller danssteg är där i onödan. Genuint värt väntan, honestly. 10/10.  (null)

Plus att jag och Nat därefter kunde åka hem och krascha i en stor goshög ovanpå Josh, just like the old days. Mycket bra, mycket bra.
 
Which brings us to today. Är påväg hem och ska spendera hela kvällen med D&D, och därefter har jag en hel bank holiday weekend typ helt utan planer????? Helt galet. God bless.


And if you close your eyes we’ll still be dancing till the end of time

(null)

Hej igen! Ännu en vecka har gått, och än en gång pusslar jag ihop det här inlägget halvt på bussen och halvt på lunchrasten eftersom jag återigen har fyra miljoner grejer på gång konstant. Antar att det här är livet nu, och kan egentligen inte ens klaga since allting som tagit upp min tid varit roliga grejer. Anyhow. Har varit en jättebra vecka oavsett. Maj är ofta en av mina bästa månader på hela året, och denna verkar också vara himla lovande so far.
 
Sedan vi hördes sist har Mats tagit med mig på ett asmysigt folkgig förra onsdagen som därefter slutade i att vi hängde på världens mysigaste dragbar och drack gratis Prosecco tills de stängde. Är så sällan på pubar nuförtiden, och även fast det förmodligen är bra för min plånbok och alkoholkonsumtion så är det ju himla mysigt, ändå.
 
I torsdags var D&D inställt, så istället spenderade jag och Josh hela kvällen hopgosade i soffan, lyssnade på vinyler och spelade Sims (vi har skapat oss själva som simmar och var konstant underhållna av hur in character våra simmar alltid var dvs Nat's sim jobbade konstant och min och Josh’s simmar mest lagade pannkakor, sov halva dagarna och dansade i underkläder i vardagsrummet). Livskvalité right there, ju.
 
I fredags kom pappa till London för första gången på evigheter, och hade världens myshelg här. Vi inledde vistelsen med att gå och se Kinky Boots (som vi båda hade cirka 0 aning om vad den faktiskt handlade om, och så visade det sig att den var full av drag queens och världens popjams!!! Full pott ju), innan vi ramlade hem och jag gav pappa en long overdue house tour innan vi beställde pizza till kvällsmat.
 
Inledde lördagen med ett skift på jobbet. Pappa kom och hämtade mig lagom till mitt skift var slut, och vi åkte tillsammans ut till Hampstead Heath, där vi mötte upp Josh och hade parkpicknick, som det ju är lag på när vädret är såhär fint (also det faktum att pappa lyckades pricka in den absolut BÄSTA helgen att hälsa på? Vädret var konstant fantastiskt, och stan var halvtom since massor med folk rest iväg för att det var Bank Holiday Weekend. Ultimat turistläge, ju).

 Promenerade hem igen, och var därefter helt utslagna på soffan ett bra tag därefter. När pappa gick och la sig framemot kvällningen stack jag och Josh till vår stammispub i Camden och drack förvånansvärt god ingefärsöl och pladdrade om lite allt möjligt tills det var stängningsdags och vi strosade hem igen. Klockan var typ efter midnatt, och vi gick hem utan jackor utan att frysa, hand i hand och turades om att se vem som gav upp och släppte den andres hand först när vi gick på varsin sida om lyktstolpar. Har jag nämnt hur wholesome och töntigt och totalfint mitt liv är för tillfället, or.
 
Söndagen inleddes, like God intended, med brunch. Vi gick till ett nytt café i Kentish Town Josh sett på vägen hem från jobbet, och åt vad som kan vara topp tre godaste french toast jag någonsin konsumerat. Efter denna starka start åkte vi in till centrala London och gick längsmed South Bank för att njuta av the sights en smula. Kilade inom Tate Modern en sväng också och introducerade pappa till lite modern konst samt gick i en miljon trappor upp till utkikspunkten högst upp (Josh annonserade ut att vi skulle gå tio våningar upp i trappor och jag och min undermåliga kondition har aldrig hatat honom som jag gjorde under det projektet).
 
Stannade till på en mysig pub i Borough efter vi insett att Borough Market är stängt på söndagar (vilket var vår egentliga plan för dagen), och gick sedan vidare till Shoreditch, där Josh stack iväg för en get together med sina kompisar, och jag och pappa kollade på massa pryttlar i Brick Lane Market och åt asgod fudgeglass innan vi gick tillbaka genom ett öde City of London, vilade fötterna vid en extra idyllisk St Paul's Cathedral, och fortsatte sedan vidare till dagens slutmål.
(null)
London på sommaren går inte av för hackor ändå

The Shard! Pappa hade bokat biljetter åt oss som ett litet lyxigt treat, och även fast det verkligen kostade mer än det behövde, så var det verkligen hur coolt som helst att se London så högt uppifrån. 
(null)
Tower Bridge for scale

Vi hittade snart perfekta platser att sitta vid där man kunde se solen gå ner över Themsen, och satt där i flera timmar och drack vin och pratade om både högt och lågt och det var bara rent generellt en så himla himla fin kväll.
(null)
Liksom titta??? Helt sjuk vy detta ju
(null)
MMMMM LIVET DETTA JU
 
När solen gått ner åkte vi hemåt, stannade till vid vår stammispub igen, och beställde därefter fish and chips på Deliveroo så att det skulle levereras lagom tills vi promenerat hem. Drack upp, och kom hem precis lagom tills maten blev levererad. Älskar att leva i framtiden.
Päste därefter stenmätta på soffan och såg på roliga serier tills vi called it a day och kraschade i säng. Så himla lyckad turistdag ändå, om jag får säga det själv.
 
När jag och Josh vaknade till liv på måndagsmorgonen hade pappa redan behövt ge sig av eftersom tågen, både i klassisk bank holiday och klassisk brittisk tåg-anda krånglade massor. Var ledsamt att inte hinna ge honom en ordentligt hejdåkram innan han åkte, men jag kommer ju i alla fall hem snart igen, så det får vi ju ta igen då istället.
 
Vädret fortsatte vara fantastiskt, så jag och Josh inledde dagen som sig bör. Josh gav balkongen en välbehövlig städning, jag bakade scones, och så åt vi världens mysigaste frukost ute på balkongen i solen medan vi lyssnade på alla The Cat Empires somrigaste låtar. Bättre sätt att starta dagen finns ju knappt.
  (null)
Solig balkong och gullig pöjk är ju livet det
 
Framemot eftermiddagen kom Ted och George och spelade D&D i några timmar. Vi är ju oftast minst typ fem spelare, så det var ovant att vara så få, men himla mysigt, faktiskt. Kändes som om jag hade lite mer tid på mig att tänka och lära mig, liksom.
 
Vi var klara framemot sexsnåret, sa hejdå till Ted och George igen, Josh lagade omelett till kvällsmat och vi åt chokladglass till efterrätt innan vi bestämde oss för att make use of de sista solstrålarna och promenerade ner till Caledonian Park (eller The Spaceship Park som vi kallar den, baserat på en diskussion för några somrar sen om hur tornet mitt i parken ser ut som ett maskerat rymdskepp). 

Låg i gräset med huvudet på Joshs mage och hade en lång konversation om en ny livsfilosofi involverande byggkranar som faller på en när det är ens tur att dö, och skrattade så vi grät.  När det började bli mörkt skiljdes vi åt och jag promenerade till King’s Cross, där jag såg mina älskade The Spook School live på en pubvind. Feministisk indiepop är fan vad jag lever för, ändå. De var lika mysiga och roliga som alltid, och jag dansade och sjöng och kände det rent allmänt som om jag var i ett rum fullt av kompisar fast jag gått dit själv. Så fint. 
(null)

Gick hem när giget var slut, lyssnade på glad musik och njöt av den ljumma sommarkvällen, och spenderade resten av kvällen i Joshs knä medan vi spelade Sims.
Kan man spara en helg i en burk hade det  varit denna, alltså.

Igår var jag på gig med Mats och Laura och drack vin i en park och gick genom centrala London i mörkret efteråt, och på fredag ska jag och Josh åka till Suffolk och hälsa på hans föräldrar. Ska bli så himla fint att få lite landsbygdsluft i sig (och kvalitétstid med svärföräldrarna för första gången sedan de fick reda på att de numera är mina svärföräldrar). Ska bli så himla mysigt.
Fan vad maj är bra ändå, folks.

But darling, most of all, I love how you love me

 
Hej där! Coming at you med den vanliga måndagsrapporten. Och återigen, vilket vecka det varit. Kan inte ens gå in på alla detaljer, men let's just say att den här veckan har varit EN. HEL. DEL. På bästa möjliga sätt, dock. Är helt lyckosprittig i hela kroppen rent allmänt.
 
Anyhow. Sedan vi hördes sist har jag haft en gig-tät vecka (eller, well, två gig, men med tanke på att jag har typ fem stycken bokade för hela resten av året this far så är det ju en rätt stor portion). I tisdags mötte jag upp Mats, Laura och en av Mats kompisar på Troxy i Limehouse och såg Fever Ray. Kunde typ inga låtar alls, men det var such a good time och vi dansade massvis och Fever Ray var världens coolaste rent allmänt. När giget var slut gick resten av gänget för att dricka shots på en pub, men gudskelov valde jag att åka hem istället (vilket var tur, since jag fick ett sms från Mats dagen efter att han kommit hem typ vid två på morgonen....).
 
I onsdags var det dags för gig nummer två. Jag slutade jobbet tidigt och det första bandet kom inte på förrän vid nio, så jag och Mats möttes på vårt favvohak Scooter Café (som är hypermysigt men som även ligger ända borta i frickin' Waterloo så närhelst jag ska någonstans som ens är vagt i närheten av Waterloo brukar jag lyckas hitta på en ursäkt att gå dit) och drack rödvin och diskuterade livet innan vi strosade ner till närmaste restaurang och åt hamburgare till kvällsmat innan vi köpte med oss varsin miniflaska rödvin och hade som färdkost medan vi promenerade genom centrala London över Themsen och vidare till Heaven (finns det något bättre än att vara lite halvlullig på rödvin och gå runt i centrala London i mörkret när hela stan är upplyst och sådär vår-mild i luften? I THINK NOT. Är så kär i denna staden vid den här tiden på året alltså åh).
 
Första bandet att spela var Whenyoung - aka bandet som min gamla jobbarkompis Niall är med i. Har inte sett dem på säkert ett år eller så, back när de spelade på pyttesmå pubar för typ 50 av sina kompisar, och sedan dess har de blivit rättså kända och turnerar med alla möjliga ascoola band, så det var coolt att få kombinera att se ett av sina favoritband med ett av sina kompisars band. Så himla sjukt ändå. Niall och hans band var i vilket fall asbra, as per always, och därefter gav de väg för the main act Dream Wife. Både jag och Mats var allmänt slutkörda efter Fever Ray dagen innan, så vi var inte speciellt urballade direkt utan stod mest i ett hörn och sjöng med i texterna och dansade lite lugnt, men giget var hur bra som helst. Dream Wife är ett sånt jäkla ROCKBAND liksom, på ett sätt som är svårt att förklara. De känns liksom sådär coola och glammiga som gamla rockband brukade göra förr i tiden med världens charm och pondus, men till skillnad från gamla rockband är de riot grrrl feministpunks istället. Hur mycket mer ultimat kan det bli, egentligen.
Så märkligt att se sina jobbarkompisar spela en tusenpersonsvenue, ändå. Men mest coolt, dock.
Sörjer alla år i mina tonår som jag slösade på att idolisera mediokra killband när det fanns feministpunk där ute hela tiden.
 
När giget var slut åkte jag hem, pratade med Josh om viktiga saker (vi var båda lite allmänt på lyset och honestly ibland finns det inget som är så produktivt som ett late night drunk talk tbh) och gosade i soffan (och på vardagsrumsmattan för den är en generell favoritplats nowadays antar jag), innan vi pallrade oss i säng. 
 
Torsdagen var blissfully obokad, och jag jobbade ett skift själv i affären innan jag åkte inom Westfield i Shepherd's Bush och treated myself lite. Har ju varit en allmänt intense vecka och jag kände att om det var något jag borde göra med min nya improved lön så borde det vara att köpa en massa trevliga materiella ting jag aldrig har råd med annars. Shoppade loss på Lush en smula och fönstershoppade lite i alla andra affärer (varför finns det aldrig något man vill ha när man faktiskt skulle kunna köpa saker ???? fan skandal ju). Så himla sjukt att ha en ordentlig lön nu för tiden by the way ??? Köpte drinkar och betalade middag i onsdags och köpte massa Lushgrejer i torsdags och har fortfarande en helt bekväm summa pengar kvar ??? Är helt sjukt. Är det såhär alla som blir betalda en dräglig lön lever? Galet.
 
I fredags bar det av hem till Olga och Joakim för ett long-overdue work party. Jag och Sophie delade på en Uber dit efter vårt skift var slut, och i slutändan delade vi även på Olga och Joakim's bäddsoffa när vi framemot tre på morgonen insåg att vi nog inte skulle ta oss hem den dagen after all (Josh hade frågat mig på morgonen när jag skulle komma hem på kvällen och jag bara "well jag har aldrig tagit mig därifrån innan fyra på morgonen gångerna jag varit där innan så YA KNOW)". Drack massvis med vin, åt enorma mängder god mat, pratade om högt och lågt och litteratur och politik och våra generella livshistorier och ÅH tänk att man fått bli så blessed att jobba med såna här människor hela dagarna. Can't wait tills det är sommar och jag kan börja åka hem till dem och leta fladdermöss igen som förra sommaren. Such good times.
 
I lördags kom jag till jobbet direkt från Olga och Joakims, iförd gårdagens kläder och med en bakfylla som inte fick mig att må dåligt men mer som att jag var i en annan dimension på något konstigt sätt. Var väl förmodligen baksmälla i vinnande kombination med utmattning, I can imagine. Åkte i alla fall hem tidigt från jobbet och kollapsade med Josh i soffan där vi såg på nya säsongen av Love tills Nat och Jago kom tillbaka från musikalen de varit och sett. Vi såg på Flykten från Hönsgården och mös i soffan och kom as per usual inte i säng förrän framemot småtimmarna (slog ju över till sommartid vid två dock så det var inte helt vårt fel faktiskt).
 
Inledde söndagen på klassiskt vis med brunch - Nat gjorde pocherade ägg (eller whatever de heter på svenska) och jag gjorde scones och vi drack mimosas och åt halvt ihjäl oss as per usual. Eftersom vi skulle spela D&D på kvällen bjöd vi över hela D&D-gänget lite tidigare så att alla kunde träffa Nat och Jago (som ju inte är i stan så himla ofta), och lagom till Nat och Jago åkte iväg för att ta tåget tillbaka till Manchester startade vi D&D-sessionen. Spelade och åt chips och i pausen stod vi på balkongen och såg på när världens finaste solnedgång sänkte sig över Londons skyline i fjärran medan luften luktade vår. London på våren är världens bästa plats, as previously mentioned. Så ljus och vacker och full av liv och folk jag tycker om. Har gått runt med en sån nyförälskad känsla i hela själen hela helgen, liksom. Fyra år senare, och jag älskar det fortfarande så mycket. Behövs bara några bra vårdagar då och då för att påminna en.
 
Har varit ledig idag as per usual, och har gjort en välbehövlig storstädning av lägenheten (jobbade ju i måndags så jag låg två veckor bakom med städningen så det var SÅ SKÖNT att äntligen få städa ur this place properly). Rensade ut bland hyllorna i hallen också (som är vår främsta plats-att-lägga-pryttlar-vi-inte-vet-var-vi-ska-göra-av), så känns allmänt FRÄSCHT och NAJS här nu. Mycket najs. Planerna för resten av kvällen är att skypa hem till Sverige en sväng eftersom det, som alltid, har varit jättelänge sen sist, och därefter förmodligen mest se på dumma saker på TV med Josh och äta upp precis alla kakor i hela huset. Känns stabilt tycker jag.
Den här veckan har jag dessutom, hör och häpna, nästan INGENTING planerat??? Ska spela D&D på onsdag, förhoppningsvis lyckas hänga med Francesca och Yen någon kväll, men därutöver är jag typ ledig? Galet, jag vet. Får se hur det går med det nu när jag vant mig av med fritid typ helt, haha.