It's your world and you create it, just remove the parts you hated

Min kompis Niall's band har släppt ny musik och HONESTLY de är så himla bra???? Önskar nästan att jag inte kände dem så att det kunde vara mindre konstigt just how much jag älskar allt de producerat, heh.
 
Hej igen! Det har varit fullt upp sen vi hördes senast. As per usual. Anyhow. Här är vad ni missat!
 
I torsdags jobbade jag övertid på jobbet med att embossa anteckningsböcker med vårt emblem i guld. Har inte gjort det förut men jag lyssnade på podcasts och fick lite easy overtime och det var himla mysigt faktiskt. Kom hem, åt cheesecake till kvällsmat, och läste Sandman tills Josh kom hem från jobbet, basically.
 
I fredags var det min fyraårsdag sedan jag flyttade till London, vilket alltid är en ganska stor dag i allmänhet. Det är en perfekt dag för att tänka tillbaka på var jag kom ifrån och hur mycket allt har ändrats sen jag hoppade på det där flyget med en enkelbiljett 2014 och bara hoppades på det bästa.
 
För att fira (eller, mest för att det råkade sammanfalla på samma dag), gick jag och såg Halestorm live (vilket var lite fint eftersom jag hade på mig min bästa Halestormtröja när jag flyttade). Var evigheter sen jag såg Halestorm senast och jag älskar dem cirka mest av allt, så det var typ bästa sättet att fira på. GUD så bra de är. Fick höra Do Not Disturb live (vilket var ett mästerverk och allmänt överväldigande och herregud om det fanns en enda människa som lämnade den lokalen utan att vilja gifta sig med Lzzy Hale så tror jag inte på dem), och när den sista låten de spelade var Here's To Us hade jag ett fint litet reflective moment över mina år i London och hur långt jag kommit och fällde eventuellt en liten tår (vilket, to be fair, jag alltid gör när de spelar den låten live för it just fkin GETS TO ME varenda gång).
 
Liksom. Flyttade till London som liten osäker nittonåring och hoppades mest att saker och ting skulle lösa sig, och fyra år senare har jag liksom? Fått allt jag någonsin kunnat drömma om? Har fler kompisar än jag någonsin kunnat vänta mig, har ett fint hus, ett jobb jag älskar, en brittisk pojkvän (bara den aspekten skulle ju gjort mitt tonåriga jag grön av avund i allmänhet, heh). Gud, den här stan har ju verkligen gett mig allt jag velat ha. Är inte det det finaste någonsin. Är så himla glad att jag bara kastade mig ut i intet. Det här landet har verkligen gjort mig lyckligare och gjort mig till mycket mer av någon jag vill vara som person än jag tror Sverige någonsin skulle kunnat.
 
Anyhow. Kom hem efter giget allmänt lycklig, helt slutkörd och med ringande öron, och spenderade resten av kvällen på Joshs bröstkorg medan vi åt glass, såg på Community och han kliade mig i håret (har äntligen lärt honom bästa kli-metoderna så nu måste han göra det hela kvällarna igenom). Fint så.
 
Jobbade ett superintensivt skift på lördagen (kom hem HELT slutkörd även fast det inte var mycket mer busy än lördagar brukar vara), och kom hem till George's anländande i lägenheten. För att fira gick vi till affären och köpte alldeles för mycket Prosecco och spenderade resten av kvällen med att prata om allt möjligt och bli på tok för packade i allmänhet. Var en såndär himla mysig kväll där vi playade massa olika saker på TV:n men hela tiden blev distraherade för att vi hade så mycket att prata om. Så fint. Tror det kommer bli himla bra att ha George här. Speciellt eftersom det innebär att någon annan också kan hjälpa till att diska emellanåt, hehe.
 
På söndagsmorgonen vaknade jag väldigt tidigt och brutalt bakfull, pussade Josh hejdå, och drog till King's Cross. Mötte upp en equally bakfull Olga, köpte frukost, och hoppade på tåget till Norwich där vi skulle spendera ett par dagar på mitt livs första jobbresa. En av våra main suppliers på jobbet firade 50-årsjubileum och hade essentially slagit ihop en tradeshow med en stor middag på ett mansion mitt ute i skogen. Det var verkligen som ett fkin SLOTT??? Gammalt och storslaget med tinnar och torn mitt ute i ingenstans och hur vackert som helst, och typ alla som var inbjudna var olika independent bokaffärsinnehavare som vi bondade en massa med i allmänhet. Kollade in nya julböcker på en tradeshow (och samlade på oss mer och mer gratisböcker), åkte på guidad tur till vår supplier's warehouse där typ alla våra böcker vi beställer kommer ifrån vilket var himla coolt (har nog aldrig sett så JÄVLA många böcker på samma ställe förut det var helt SJUKT) åt aslyxig middag medan en massa författare höll tal om sina nya böcker, och avslutade dagen med en bunta industrifolk i baren där vi drack vår vikt i gratisvin och pratade om böcker och livet och allt däremellan innan jag och Olga gick till vårt (också onödigt superfina) hotellrum och kraschade i säng helt och hållet ovaggade.
Från varuhustouren vi var på. Allt det här är enorma hyllor fulla med böcker. Två miljoner titlar. Herrejissus.
Vårt hotell mitt i Norwichskogarna. Liksom TITTA PÅ DETTA. Vill bli rik och bo här för evigt.
Mitt och Olga's rum, som vi genast invigde genom att hoppa i de supermjuka sängarna, för, you know, vi är ju professionella businesswomen after all.
Utsikten från tradeshowhallen var ju också helt rimlig. De hade en superlyxig golfbana och pool och spa och fontäner och allting överallt. Vafan.
Liksom???? Om det är såhär det är att vara på jobbresa vill jag fan aldrig göra nåt annat ju.
 
Nästa morgon tog vi sovmorgon innan vi gick ner och åt hotellfrukost (finns det något bättre i livet? Tveksamt), innan vi sa hejdå till våra nya bokhandlarkompisar och tog en taxi tillbaka in till centrala Norwich igen för att spendera dagen med lite turistande. Hade aldrig varit i Norwich innan och hade basically ingen aning om vad jag kunde vänta mig, men både jag och Olga blev HELT sålda på stan. Den är så orimligt gullig, sån typisk bedårande liten brittisk småstad med ringlande kullerstensgator, små independent, orimligt specialiserade affärer, gulliga caféer, hela grejen. Vi spenderade några timmar med att titta på Norwich Cathedral (som är helt jäkla breathtaking på typ alla sätt och vis), gå i antikvariatbokaffärer, dricka te på mysiga små hål i väggen vi snubblade över, och avslutade det hela med att ta en (orimligt billig) pint på en pub vid floden innan vi hoppade på tåget hem till London igen. Hade verkligen inte haft något emot att komma tillbaka någon gång. Så himla himla gulligt ställe.
Norwich Cathedral är tydligen en av de äldsta katedralerna i Storbritannien som fortfarande står. Fan medeltidsfolk fattade verkligen det här med stained glass, alltså. Helt sjukt.
Liksom??? HUR
Drack vaniljte på det här pyttelilla caféet som ägdes av världens gulligaste lilla brittiska tant. England är verkligen exakt så gulligt som Morden i Midsomer fick mig att tro ibland, alltså.
Alltså DETTA STÄLLE HUR ÄR DETTA ACCEPTABELT ELLER RIMLIGT???
 
Kom hem från tåget vid femsnåret, pratade lite med George, och städade därefter lägenheten innan George gav sig ut på middag och jag och Josh spenderade kvällen med att spela mer Magic the Gathering (där jag valde en karaktär som kunde skada jättemycket men Josh hade valt en karaktär som kunde hela sig jättemycket så det var verkligen superjämnt ända in i slutet haha), innan George kom hem igen och vi avslutade dagen med lite Community. Himla fint så. Känner att oktober som månad rent i allmänhet kommer take it out of me (har inte en enda ledig helg tills slutet av november rent allmänt så YEAH), men det har varit himla mysigt so far i alla fall. Och Halloweenmånaden kan ju aldrig vara en dålig sak, oavsett.
 
Anyhow. Ikväll är planen att jag och Josh ska baka (han har en bake sale på jobbet och jag måste göra kanelbullar till Kanelbullens Dag på torsdag så vi bestämde oss för att ha en wholesome bakkväll), på onsdag är det D&D, på torsdag har vi ett författarevent på jobbet, och i helgen ska hela gänget ut på en av våra kompisars EP-launch halva natten (nackdelen när ens musikerkompisar inte är traditionella musiker utan DJ's är ju att alla gig är så JÄKLA sent på natten hela tiden), så det blir nog skoj.
Ska återgå till dagen nu, antar jag. Hörs snart!

And if you remembered me, you could save me from the way I tend to be

(null)

The Way I Tend To Be // Frank Turner
 
Hej där! Jag återkommer för en sedvanlig weekly report. Vet att det gått längre än en vecka. Shhh.
 
Måndag 14/5
Inledde förra veckan med lite quality time med Joshs föräldrar - Josh var på jobbet på måndagen, men eftersom jag var ledig tog jag på mig att vara reseguide, eftersom Josh har tagit hand om mina gäster när jag har haft helgskift cirka hur många gånger som helst så kändes rimligt att return the favour. 

Vi gick runt på Camden Market och drack öl och pratade skit hela dagen innan vi gick till Roundhouse för kvällens underhållning, aka att se Frank Turner. Han spelade ett Best Of-set, vilket passade mig utmärkt som 1. Aldrig sett honom live innan, och 2. Bara lyssnat på honom sen i julas och inte lärt mig så många texter än. 

GUD så bra han var. Sånt där riktigt "stå och vröla ut varenda låttext med all sin kraft tills man är genomsvettig och hes" som jag så sällan upplever nuförtiden ju mer tystlåten indie jag går och ser på. Stod omvirad runt Josh med huvudet på hans axel medan de spelade Be More Kind och The Way I Tend To Be. Var trevligt att få vara That Gross Couple på en konsert för första gången, ändå.
 
Tisdag 15/5
Inte så mycket att rapportera från denna dagen. Jobbade, och åkte hem och städade huset since jag varit out and about och inte haft tid på min Heliga StädMåndag.
 
Onsdag 16/5
Hade inga planer för dagen, så naturally spenderade jag och Josh hela kvällen med att lyssna på vinyler och spela Sims och se på myrvideor. Quiet night in för det pensionärsparet (med nischintressen) vi somehow blivit.
 
Torsdag 17/5
I torsdags var det D&D-kväll som alltid, med undantaget att vi inte kunde spela den nuvarande kampanjen since en av de nya karaktärerna som ska tillkomma inte kunde vara med. Istället uppfann Josh en bootleg-D&D, där man lyckades eller misslyckades med saker beroende på om man vann mot honom i sten sax påse istället för att slå tärningar. 

Alla fick hitta på varsin ninjakaraktär med så ridiculous krafter vi ville, och så spelade vi vad som kan vara något av det mest bonkers jag någonsin deltagit i. Min karaktär kunde tillverka möbler från vad som helst (som hon bara utnyttjade genom att kasta vitrinskåp på sina fiender), Cal's karaktär var en dudebro som hette Dude Chest McBro (literally), Dans karaktär reste runt med sitt framtida jag hela tiden (som fått armar och ben och ett öga ersatt av krokar), och Ted kunde hotwire allting men kunde inte köra. 

Kan inte minnas senaste gången jag skrattat så jävla mycket. Alla skrekskrattade typ konstant i tre timmar i sträck medan ploten blev sjukare och sjukare. Några starka citat inkluderar "I AM HOTWIRING THE ELEVATOR", "'I get off the ship and jump into the ocean.' 'There's no water here, you're in the middle of Havana.'" "I turn the pirate captain into a complete set of garden furniture", samt det faktum att allt slutade med att vi åkte genom en portal i en vulkan till helvetet och slogs mot Karma itself, som vi besegrade när Teds ninja vann över Karma i en slantsinglingstävling och fick alla Karmas krafter. Yeah. Det var fantastiskt.
 
Fredag 18/5
Kommer inte ihåg så mycket av fredagen, vilket innebär att vi förmodligen spelade Sims tills mitt i natten och hittade på fler låtar relaterade till Luigi. Det är det enda vi gör nuförtiden, typ.
 
Lördag 19/5
Mamma kom hit! Vi spenderade kvällen med att dricka vin och mysa och se på andra säsongen av Dirk Gently. All was well.
 
Söndag 20/5
Jag, mamma och Josh åkte ut till Wellcome Collection i Euston som jag har tänkt gå till i evigheter och nu äntligen tog mig till. Vi såg på cool konst om medicin och genteknik och ljud, och spenderade säkert en timme med att gå igenom hela deras utställning om tänder. Så himla intressant alltså ÅH vill gå dit hela tiden nu.
 
Måndag 21/5
Jag och mamma var ordentliga turister for once och åkte ut till Tower of London för dagen (som återigen är ett ställe jag tänkt åka till i evigheter utan att faktiskt komma till skott). Var HUR intressant som helst. Vi gick en guidad tur led av världens mest stereotypiska tjuriga brittgubbe, vilket var allmänt glorious, och fick lära oss massor om gamla kungar och drottningar och brottslingar och alla hemska sätt de dött på. Satt i ett kapell at some point där cirka 2000 avrättade huvudlösa kroppar låg begravda under golvet. Trevligt.
  (null)

Därefter shoppade vi en snabbis på Oxford Street (dvs Primark, mostly), och åt hamburgare medan vi pratade om livet i allmänhet. Var så himla fint med lite alone time tillsammans igen, efter att vi knappt pratat på säkert över en månad. Såg klart på Dirk Gently när vi kom hem, och sa hejdå innan vi gick och la oss since mamma skulle åka med ett astidigt flyg nästa morgon. Så fin helg. Älskar hur mycket allmän föräldratid jag fått den här månaden, alltså. Så bra för själen, detta.
 
Tisdag 22/5
I tisdags såg jag Amanda Palmer igen på vad som utan tvekan var det mest surrealistiska giget jag någonsin gått på. Venuen var pytteliten och inredd typ som ett piratskepp, och medan jag stod vid scenen innan showen började knackade någon mig på axeln, och när jag vände mig om stod Amanda i egen hög person där??? Hon bara "wanna come upstairs?" och jag följde med, såklart, utan att ha en aning om vadfan det var som pågick. 

Jag, i sällskap med en bunta andra utvalda, blev ledda till ett back room på övervåningen, där Amanda öppnade en garderob som stod där, och gick igenom den. Garderoben var, i shit you not, en hemlig dörr in till ett helt tygtäckt utrymme uppdelat i en massa små rum, fulla med coola viktorianska möbler och draperade i tunga tyger, med dörrar som alla var maskerade som bokhyllor eller skåp eller liknande. I alla de här rummen fanns bland annat några drag queens som sjöng dramatiska ballader spelade på dragspel och sjungna på ett hemligt språk, tarotkortläsare, en tjej som spelade folksånger om lesbiska häxor, och massa annat på samma tema. 

Var därinne i över en timme, och kunde inte at any point tro på att det verkligen var på riktigt. Amanda fortsatte kila in och ut ur rummen konstant like det inte var någon big deal??? Vad är mitt liv, honestly.
(null)

Amanda spelade ett vanligt (men fantastiskt, såklart) gig efter det, och jag ramlade hem igen framemot midnatt och berättade allt för Josh som inte trodde på något av det och mest trodde att jag hallucinerat alla mina favoritgrejer på samma ställe. Har svårt att tro på det själv, to be honest, så fair point. Men Amanda Palmer tog mig i handen och ledde in mig i en pillowfort Narnia fullt av påhittade språk och spöklika möbler. Lovar. 100%.
 
Onsdag 23/5
Igår var en dag jag väntat på aslönge. Har räknat ner dagarna i literally över ett och ett halvt år, sedan jag beställde biljetterna. Jag och Nat såg äntligen Hamilton!!!!!! Hade nästan börjat tro att dagen aldrig skulle komma, men så klev vi in på Victoria Palace Theatre och kunde knappt tro på det. 

Hade även glömt vilka jävla BOMB platser jag bokat? Vi kom in precis vid scenen och Nat började gå bakåt och jag bara "nej vänta det här är vår rad" och hon bara "wait really". Vi satt liksom på fjärde raden???? Kunde se varenda svettdroppe på skådespelarna, liksom. Typ bästa platserna i hela stället. Thanks, past me. 

Also var Hamilton SÅ. HIMLA. BRA. Koreografin var SJUK, alla var så jävla talangfulla, och by the end var det fan omöjligt att hålla sig från att storböla när de gjorde It's Quiet Uptown. Jävlar så välgjord hela den produktionen är, alltså. Inte ett ord eller danssteg är där i onödan. Genuint värt väntan, honestly. 10/10.  (null)

Plus att jag och Nat därefter kunde åka hem och krascha i en stor goshög ovanpå Josh, just like the old days. Mycket bra, mycket bra.
 
Which brings us to today. Är påväg hem och ska spendera hela kvällen med D&D, och därefter har jag en hel bank holiday weekend typ helt utan planer????? Helt galet. God bless.


And if you close your eyes we’ll still be dancing till the end of time

(null)

Hej igen! Ännu en vecka har gått, och än en gång pusslar jag ihop det här inlägget halvt på bussen och halvt på lunchrasten eftersom jag återigen har fyra miljoner grejer på gång konstant. Antar att det här är livet nu, och kan egentligen inte ens klaga since allting som tagit upp min tid varit roliga grejer. Anyhow. Har varit en jättebra vecka oavsett. Maj är ofta en av mina bästa månader på hela året, och denna verkar också vara himla lovande so far.
 
Sedan vi hördes sist har Mats tagit med mig på ett asmysigt folkgig förra onsdagen som därefter slutade i att vi hängde på världens mysigaste dragbar och drack gratis Prosecco tills de stängde. Är så sällan på pubar nuförtiden, och även fast det förmodligen är bra för min plånbok och alkoholkonsumtion så är det ju himla mysigt, ändå.
 
I torsdags var D&D inställt, så istället spenderade jag och Josh hela kvällen hopgosade i soffan, lyssnade på vinyler och spelade Sims (vi har skapat oss själva som simmar och var konstant underhållna av hur in character våra simmar alltid var dvs Nat's sim jobbade konstant och min och Josh’s simmar mest lagade pannkakor, sov halva dagarna och dansade i underkläder i vardagsrummet). Livskvalité right there, ju.
 
I fredags kom pappa till London för första gången på evigheter, och hade världens myshelg här. Vi inledde vistelsen med att gå och se Kinky Boots (som vi båda hade cirka 0 aning om vad den faktiskt handlade om, och så visade det sig att den var full av drag queens och världens popjams!!! Full pott ju), innan vi ramlade hem och jag gav pappa en long overdue house tour innan vi beställde pizza till kvällsmat.
 
Inledde lördagen med ett skift på jobbet. Pappa kom och hämtade mig lagom till mitt skift var slut, och vi åkte tillsammans ut till Hampstead Heath, där vi mötte upp Josh och hade parkpicknick, som det ju är lag på när vädret är såhär fint (also det faktum att pappa lyckades pricka in den absolut BÄSTA helgen att hälsa på? Vädret var konstant fantastiskt, och stan var halvtom since massor med folk rest iväg för att det var Bank Holiday Weekend. Ultimat turistläge, ju).

 Promenerade hem igen, och var därefter helt utslagna på soffan ett bra tag därefter. När pappa gick och la sig framemot kvällningen stack jag och Josh till vår stammispub i Camden och drack förvånansvärt god ingefärsöl och pladdrade om lite allt möjligt tills det var stängningsdags och vi strosade hem igen. Klockan var typ efter midnatt, och vi gick hem utan jackor utan att frysa, hand i hand och turades om att se vem som gav upp och släppte den andres hand först när vi gick på varsin sida om lyktstolpar. Har jag nämnt hur wholesome och töntigt och totalfint mitt liv är för tillfället, or.
 
Söndagen inleddes, like God intended, med brunch. Vi gick till ett nytt café i Kentish Town Josh sett på vägen hem från jobbet, och åt vad som kan vara topp tre godaste french toast jag någonsin konsumerat. Efter denna starka start åkte vi in till centrala London och gick längsmed South Bank för att njuta av the sights en smula. Kilade inom Tate Modern en sväng också och introducerade pappa till lite modern konst samt gick i en miljon trappor upp till utkikspunkten högst upp (Josh annonserade ut att vi skulle gå tio våningar upp i trappor och jag och min undermåliga kondition har aldrig hatat honom som jag gjorde under det projektet).
 
Stannade till på en mysig pub i Borough efter vi insett att Borough Market är stängt på söndagar (vilket var vår egentliga plan för dagen), och gick sedan vidare till Shoreditch, där Josh stack iväg för en get together med sina kompisar, och jag och pappa kollade på massa pryttlar i Brick Lane Market och åt asgod fudgeglass innan vi gick tillbaka genom ett öde City of London, vilade fötterna vid en extra idyllisk St Paul's Cathedral, och fortsatte sedan vidare till dagens slutmål.
(null)
London på sommaren går inte av för hackor ändå

The Shard! Pappa hade bokat biljetter åt oss som ett litet lyxigt treat, och även fast det verkligen kostade mer än det behövde, så var det verkligen hur coolt som helst att se London så högt uppifrån. 
(null)
Tower Bridge for scale

Vi hittade snart perfekta platser att sitta vid där man kunde se solen gå ner över Themsen, och satt där i flera timmar och drack vin och pratade om både högt och lågt och det var bara rent generellt en så himla himla fin kväll.
(null)
Liksom titta??? Helt sjuk vy detta ju
(null)
MMMMM LIVET DETTA JU
 
När solen gått ner åkte vi hemåt, stannade till vid vår stammispub igen, och beställde därefter fish and chips på Deliveroo så att det skulle levereras lagom tills vi promenerat hem. Drack upp, och kom hem precis lagom tills maten blev levererad. Älskar att leva i framtiden.
Päste därefter stenmätta på soffan och såg på roliga serier tills vi called it a day och kraschade i säng. Så himla lyckad turistdag ändå, om jag får säga det själv.
 
När jag och Josh vaknade till liv på måndagsmorgonen hade pappa redan behövt ge sig av eftersom tågen, både i klassisk bank holiday och klassisk brittisk tåg-anda krånglade massor. Var ledsamt att inte hinna ge honom en ordentligt hejdåkram innan han åkte, men jag kommer ju i alla fall hem snart igen, så det får vi ju ta igen då istället.
 
Vädret fortsatte vara fantastiskt, så jag och Josh inledde dagen som sig bör. Josh gav balkongen en välbehövlig städning, jag bakade scones, och så åt vi världens mysigaste frukost ute på balkongen i solen medan vi lyssnade på alla The Cat Empires somrigaste låtar. Bättre sätt att starta dagen finns ju knappt.
  (null)
Solig balkong och gullig pöjk är ju livet det
 
Framemot eftermiddagen kom Ted och George och spelade D&D i några timmar. Vi är ju oftast minst typ fem spelare, så det var ovant att vara så få, men himla mysigt, faktiskt. Kändes som om jag hade lite mer tid på mig att tänka och lära mig, liksom.
 
Vi var klara framemot sexsnåret, sa hejdå till Ted och George igen, Josh lagade omelett till kvällsmat och vi åt chokladglass till efterrätt innan vi bestämde oss för att make use of de sista solstrålarna och promenerade ner till Caledonian Park (eller The Spaceship Park som vi kallar den, baserat på en diskussion för några somrar sen om hur tornet mitt i parken ser ut som ett maskerat rymdskepp). 

Låg i gräset med huvudet på Joshs mage och hade en lång konversation om en ny livsfilosofi involverande byggkranar som faller på en när det är ens tur att dö, och skrattade så vi grät.  När det började bli mörkt skiljdes vi åt och jag promenerade till King’s Cross, där jag såg mina älskade The Spook School live på en pubvind. Feministisk indiepop är fan vad jag lever för, ändå. De var lika mysiga och roliga som alltid, och jag dansade och sjöng och kände det rent allmänt som om jag var i ett rum fullt av kompisar fast jag gått dit själv. Så fint. 
(null)

Gick hem när giget var slut, lyssnade på glad musik och njöt av den ljumma sommarkvällen, och spenderade resten av kvällen i Joshs knä medan vi spelade Sims.
Kan man spara en helg i en burk hade det  varit denna, alltså.

Igår var jag på gig med Mats och Laura och drack vin i en park och gick genom centrala London i mörkret efteråt, och på fredag ska jag och Josh åka till Suffolk och hälsa på hans föräldrar. Ska bli så himla fint att få lite landsbygdsluft i sig (och kvalitétstid med svärföräldrarna för första gången sedan de fick reda på att de numera är mina svärföräldrar). Ska bli så himla mysigt.
Fan vad maj är bra ändå, folks.