Are you always this extroverted, I'd like to ask if I could learn it

  Any Port // Dead! 
Dead!'s debutalbum kommer ÄNTLIGEN ut om ett par dagar och med varje ny singel som släpps från det blir jag mer och mer taggad. ÄLSKAR DET HÄR BANDET. Älskar att jag ska se dem live igen om snart exakt en vecka. Ska dansa ihjäl mig till denna.
 
Hej igen! JA JAG VET. Livet, my friends. Det är såhär det är.
 
Sedan vi hördes senast har jag haft en hel bunt med bra dagar med bra människor. Sa ju att årets två första veckor där jag mest låg hemma snart skulle komma till ända. I lördags åkte jag direkt till King's Cross efter jobbet och mötte upp Josh och hans föräldrar. Vi såg på ljusfestivalen (som var rätt cool men en aning underwhelming och även helt orimligt fullspäckad), och var därefter allmänt genomkalla och tog tunnelbanan till Kentish Town och åt kvällsmat på en allmänt mysko restaurang (den såg helt normal ut men det verkade som om alla som jobbade där inte var helt hundra på hur de hamnat där eller vad de var menade att göra) innan vi köpte med oss en uppsjö av vin och fortsatte hem till lägenheten.
 
Gav Joshs föräldrar en tour runt lägenheten (since de inte har sett den innan), och jag och Joshs mamma spenderade ett bra tag med att diskutera böckerna i vår bokhylla (Josh vände sig till mig helt out of the blue och bara "Moa show mum your books" och jag bara ".......what why" men så såg jag och Joshs mamma på varandra i en bråkdel av en sekund och så hade vi båda sprungit bort till bokhyllan och börjat diskutera den nya Mary Shelley-biografin alltså bless), innan Joshs pappa gick och la sig och jag, Josh och Joshs mamma spenderade resten av kvällen/natten med att spela Carcassonne (jag kom jättesist men hela det spelet är så himla roligt att det inte ens gjorde nåt). Josh lyckades även med konststycket att spilla ettt fullt glas vin över hela brädet så nu är alla bitarna helt buckliga och luktar vin vilket to be perfectly honest känns som om det var menat att vara så.
 
Gick och la oss framemot småtimmarna (inget ont mot mina egna föräldrar men ÄLSKAR att Joshs föräldrar också har 0 självkontroll när det kommer till att gå och lägga sig älskar att nattuggla med föräldrar it is the BEST), och steg upp igen framemot elvasnåret på söndagen. Drack te, åt russinkaka som Joshs mamma bakat och tagit med (för man kan inte interagera med henne utan att få med sig en enorm kaka i slutändan, basically) och såg på videor om japanska maskotar innan vi promenerade bort till The Drafthouse (dvs vår nya "lokala pub" som brukade vara 10 minuter från vårt hus men som inte blev vår go-to pub förrän vi flyttade mycket längre ifrån den för VARFÖR SKA VI NÅGONSIN GÖRA NÅT ENKELT EGENTLIGEN).
 
Vi åt Sunday Roast och provsmakade en massa obskyra australiensiska ölsorter och framemot fyrasnåret sa vi hejdå och de åkte tillbaka mot Suffolk medan jag och Josh gick hem och hade D&D-kväll. Storylinen har till sist nått punkten där min karaktär kommer bli introducerad, så jag ska till sist börja spela på torsdag vilket är quite exciting. Har ingen aning om vad jag gör och har verkligen förberett 0 saker, men y'know. Det blir säkert bra.
 
I måndags var jag ledig, men inledde dagen normaltidigt för att åka in till stan och hårmodella. Fick en ascool ny frisyr (ska bifoga bildbevis at some point men jag tar typ aldrig några selfies så bear with) (har lugg nu!!! en jättekort!!! i pastellrosa!!!! blir verkligen mer och mer hipsterklyscha för varje dag som går!!!! hell yeah!!!), och när jag var klar åkte jag hem, åt crumpets och drack chailatte till frukost (inte för att försöka för hårt att integrera men alltså HUR GOTT ÄR CRUMPETS. SÅ GOTT. AAAAH), städade hela huset, och drog sedan direkt vidare ut till Dalston och mötte upp Mats. Såg honom senast kanske förra veckan eller nåt, men det känns som EVIGHETER och i cannot wait att börja göra regelbundna hangouts med honom en grej igen.
 
Vi hängde på vår stammispub med Laura en stund, innan vi fortsatte till en kyrka i Bethnal Green för att se Myrkur. Hon var. SÅ BRA. HERREJÖSSES. Kolla upp Myrkur i beg of you. Hon spelar gamla nordiska folksånger (kände igen massa gamla vaggvisor och blev helt emotionell) och spelar piano och nyckelharpa och verkar rent allmänt bara vara någon sorts överjordisk älva som kommit till jorden för att göra den lite mer magisk. Var SÅ stämningsfulllt och vackert och magiskt. Var helsåld. Har lyssnat på hennes Mausoleum-album hela dagen idag. Är helt besatt.
Liksom???? Detta på en måndagkväll????? Älskar den här stan så himla mycket.
 
Vi följdes åt till Old Street efteråt medan vi hade en lång konversation mest om hur mycket vi betyder för varandra (jag bara "my first thought the first time I saw you was that Josh's friends are way too cool for me" och Mats bara "THAT'S WHAT I THOUGHT ABOUT YOU TOO" liksom HUR FINT). Sa hejdå, bestämde att han ska komma över igen på lördag (så att han äntligen kan få träffa mamma vilket har varit ett projekt länge in the making), och åkte därefter hem till Josh, som visade mig sina nya uppdateringar på twitterboten han håller på med innan vi hade brottningsmatch i hans säng och han därefter bar ut mig i badrummet på det i särklass farligaste sättet någon någonsin burit mig (hängde typ uppochner med benen runt hans hals??? vet inte hur jag ens tog mig ner men hela mitt liv passerade revy flera gånger), innan vi till sist tog oss i säng.
 
Which brings us to today! Jobbade med Olga hela dagen, gjorde massvis av leveranser, och åkte efter jobbet ut till Westfield i Shepherd's Bush där jag mötte upp Francesca och Yen för lite hangouts (de är några av mina äldsta Londonvänner och vi umgås så olagligt sällan och this must change). Vi drack bubbelte och åt sushi och pratade om jobb och livet och allt däremellan, innan vi bestämde oss för att se Coco på bio (aka den nya Pixar-filmen). Bestämde oss för att se den sittande på Itsu klockan 19.37, och filmen började i Vue på en annan våning tvärsöver gallerian 19.40. Vi hann genom något sorts mirakel perfekt lagom, fick förvånansvärt bra platser längst bak, och hade världens myskväll. Coco var hur fin som helst, både på ett estetiskt och på ett emotionellt plan, och jag fick verkligen anstränga mig för att inte gråta i slutet. Gråter typ aldrig när jag ser på film, men här var det fan nära. Så himla fin och mysig och öm på något sätt. Fick mig att vilja ringa hem till mina föräldrar bara för att berätta hur mycket jag tycker om dem. Would recommend.
 
Åkte hem därefter, och kollapsade omedelbart i en hög ovanpå Josh och spenderade några timmar med att utforska vår nya bästa Youtubekanal (som är en tjej som gör jättespekulativa Disney-teorier-videor med världshistoriens bredaste franska dialekt och det är the purest content on this earth och vi älskar henne ändlöst), innan vi tog oss i säng till sist.
 
Så, ja. Äventyren fortsätter, osv. Imorrn är det onsdag, vilket också är typ enda dagen den här veckan jag itne har något planerat. Tror jag bara ska äta glass, kanske skriva lite, övertala Josh att låta mig färga hans hår lila (färgen han beställde kom hem häromdagen och det är den mest frestande synen i världen), och förhoppningsvis binge:a Familjen Addams-serien från 60-talet som jag beställt alla säsonger av och som borde komma imorrn. Är så taggad på att börja min och Joshs resa till att helt och fullt bli Morticia och Gomez. Wholesome goth är ju allt jag vill ha av livet, ändå.

And you carved out a path to my chest and you said see, there's nothing not worth keeping

 
Hej där! Torsdagen är över, och jag har officiellt varit på min sista konsert för året. Nästa inbokade gig är Dead! i början av februari. Känns som evigheter till, men med tanke på hur orimligt fort november har gått så går det väl på ett ögonblick. Anyhow. Spenderade dagen på jobbet tillsammans med Olga på min sedvanliga stängningsdag (har blivit en staple att jag öppnar tisdag-onsdag och stänger torsdagar nu och det är en så himla bra tradition). Får bara sova en timme extra, men fan vad det märks, alltså. Kände mig SÅ mycket mer utvilad när jag vaknade, haha. Synd att jag har typ ett stängningsskift i veckan och sällan upplever det, bara (vilket tbh är bra since jag typ alltid har något att göra på kvällarna och måste gå tidigt men VILL JU HA SOVMORGON OCKSÅ </3).
 
Var rätt lugnt på jobbet (en av ägarna kom in framemot kvällen och undrade hur dagen varit, och jag sa att den hade varit helt sjukt aslugn, och då hade vi ändå redan slagit förra årets intäkter med flera hundra pund så YEAH), och jag ägnade mest tiden åt att göra leveranser, hjälpa kunder hitta bra böcker (eftersom julen närmar sig kommer det in fler och fler som vill ha actual bra böcker och vill ha actual riktiga rekommendationer och allt möjligt och det är SÅ NAJS att faktiskt få göra den aspekten av mitt jobb igen och inte bara ge folk en fin utgåva av Alice i Underlandet och leave it at that), och lite sånt där smått och gott. Läste mejl vid elementet efter Olga gått hem och stängde sedan affären och hoppade på tunnelbanan till Islington, där jag mötte Mats, Laura och Neight i Union Chapel för att se Amanda Palmer igen (tror jag sett henne typ två eller tre gånger bara i år alltså en sån actual blessing, får aldrig nog av den människan tbh).
 
Det var helt magiskt, as per usual. Hon spelade en massa bra obskyra gamla låtar (fick äntligen höra Missed Me live!!! wooo!!!), hon och Neil Gaiman gjorde en ukulelecover, det fanns ett kazoosolo som var helt hysteriskt i allmänhet, och däremellan spelade hon massa nya låtar, massa covers (Space Oddity med en hel orkester alltså AAAAAAAH) och jag växlade mellan att gråta och skratta typ konstant, som alla Amanda-gig.
 
Hon avslutade med det ultimata trippel-hotet, aka Machete (med en fuckin STRÅKKVARTETT alltså den låten är hjärtekrossande nog som det är I DO NOT NEED THIS), hennes nya låt The Ride (som är så JÄVLA FIN alltså "it's just a ride, the alternative's darkness, we might as well give it a try" är så UPPMUNTRANDE och så HJÄRTEKROSSANDE SAMTIDIGT FAN ÄR DETTA HOW DOES SHE ALWAYS DO THIS), och efter att ha sagt att det var en för ledsam not att sluta på, spelade hon och stråkkvartetten en cover på What A Wonderful World (som fick mig att gråta mer än något annat på hela kvällen av någon anledning jag inte riktigt förstår). Lämnade venuen med samma känsla jag alltid har efter jag sett Amanda Palmer - som att en bit av mig själv fallit lite mer på plats, och att världen känns lite mer sympatisk och vänlig och vacker.
 Alltså ??? Att se sin favoritperson i en sån här venue???? SÅ ULTIMAT
 
Jag, Mats, Laura och Neight avslutade kvällen med att gå till puben en sväng. Tog varsin drink och pratade om festivaler och böcker och vad alla ska göra till jul och nyår och bara catchade upp rent allmänt en smula (har inte kunnat hänga med Mats och resten av gänget ordentligt på hur länge som helst och I MISS IT SO MUCH), innan det hunnit bli sent och vi sa hejdå innan vi riskerade att missa sista tunnelbanan hem.
 
Kom hem till lägenheten, tog ner tvätten, och spenderade min och Joshs toothbrush time med att diskutera senaste avsnittet av Within The Wires (alltså det var så komiskt hur vi innan den här säsongen började pratade om att vi ville att den nya säsongen skulle handla om ett murder mystery och NU VERKAR DET SOM ATT DET ÄR DET SOM HÅLLER PÅ ATT HÄNDA HELL YEAH), samt vilken D&D-karaktär jag borde börja spela, since Joshs D&D-kvällar officiellt har flyttats till att äga rum här hemma varje vecka nu och Josh tyckte att det inte kändes mer än rätt att jag skulle bli inkluderad i the fun också.
 
Vet så gott som ingenting om D&D så har ingen aning om vad jag borde vara, men Josh är påläst till tänderna och vill inte göra något hellre än att dela med sig av all den kunskapen, så det ska nog inte bli något direkt problem. Funderar på att vara en druid för tillfället. Verkar coolt. Vi får se. Är bara allmänt taggad på att äntligen få spela D&D lite regelbundet. Hell yeah.
 
Anyway. Imorrn är det fredag, och jag har en helg fullplanerad med good times. Nat kommer hit från Stoke på kvällen, och därefter ska vi till puben och gratta Laura på födelsedagen. Och så är det housewarming på lördag, och så ska jag försöka tvinga en brunch att hända på söndag. It's been too long. Hell yeah, återigen.

So take me to the paradise in your eyes, green like american money

 
Hej där! Min vecka av aktivitet har kickstartat. Har ändå känts som en rättså avslappnad dag, ändå. Grejen är väl kanske inte att jag är konstant stressad och har mycket att göra, direkt, utan mer att jag har någonting planerat varje dag och inte har en hel kväll att bara göra vad jag vill med, y'know. Fan vad man gnäller, egentligen. Allt jag är upptagen med är askul grejer, ju. Oh well. Aldrig är man nöjd.
 
Har inte jättemycket att rapportera, direkt. Jobbade tillsammans med Olga, och spenderade större delen av dagen med att packa upp leveranser, kila till banken, dammsuga affären och lite sånt där smått och gått. Generell maintenance, basically. Mysigt så. Tycker om jobbdagar där man har hela dagens aktiviteter och måsten utlagda för sig, så man slipper bara stå där helt meningslöst i flera timmar och vänta på att något ska hända.
 
Slutade framemot eftermiddagen, och tog bussen hem, där jag åt kvällsmat (äggröra och parmaskinka för det är min nya staple verkar det som) och ägnade en liten stund åt att plocka undan i köket, sätta igång en maskin tvätt och en maskin disk och till sist slänga ut allt skräp i hallen som stått där typ sedan vi flyttade in och bara blev värre efter allt skräp vi samlade på oss efter IKEA-leveransen. Vill ju helst att det ska vara någolunda städat tills housewarmingen på lördag, men eftersom jag har stuff on varenda kväll så har jag tagit städningen i etapper, typ. Slängde allt skräp och sa åt Josh att ta itu med de sista kartongerna, sen är vi fan helt och hållet uppackade. Så jäkla nice. Ska bara sätta upp de sista planscherna och fairylightsen och lite sådär, sen fan.
 
Åt kvällsmat, såg på Red Dwarf och såg på Let's Plays tillsammans med Josh när han kom hem, innan jag hoppade på bussen till King's Cross framemot nio för att se kvällens event - BØRNS. Han levde upp till mina förväntningar - allt var sådär najs och fint indiesvävigt, med inslag av den där 80-talsvibben han har som fick alla att börja dansa (alltså Electric Love blev ett sånt jävla PARTY alltså god bless den låten), och jag kände min inneboende svaghet för spensliga indiekillar med halvlångt hår återkomma med full force rent allmänt (han ser ut som ett sånt jäkla SAGOVÄSEN i am WEAK), och det var bara rent allmänt ett himla najs sätt att spendera en vanlig jäkla onsdagkväll på. Älskar gig. Efter Amanda Palmer-giget imorrn har jag inga gig inbokade tills i februari. Kommer fan få abstinensbesvär.
Han hade en pastellrosa elgitarr också, like I wasn't already 110% on board.
 
Tog bussen hem igen (hej kan alla mitt livs gig vara på Scala från och med nu jag behöver gå literally en minut utomhus för att ta mig till och från en buss som tar mig till lägenheten på en kvart ÄLSKAR DETTA), tjabbade lite med Josh och hängde upp tvätten medan jag tappade upp ett bad (de två sakerna jag tänkt obsessively på hela dagen idag var att ta ett bad, och hur sugen jag var  på stuvade makaroner. Och eftersom jag inte pallade lista ut hur man gör stuvade makaroner, så fick jag checka av den andra fixeringen, i alla fall). Badade, lyssnade på Hello From The Magic Tavern och smörjde in mig med en massa kroppsskrubb så jag är len som en bebis, innan jag och Josh gick och kollapsade under filtar i soffan, läste roliga uppdateringar från Joshs twitterbot och såg på Youtubevideor, drack chaite och åt Gobstoppers innan det var dags för läggdags.
 
Mer kan man ju knappt kräva av en dag, ändå. Imorrn är det i alla fall torsdag, och jag ska ha ett stängningsskift och sedan direkt rusa över halva stan till Union Chapel och se Amanda Palmer live tillsammans med Mats och en hel bunta folk till. Är så excited redan. Ska gråta massvis.
På återseende!