I'm all yours somehow, don't stop now

The Maine – Don't Stop Now <--- The Maine går alltid varm när jag är lycklig, för mycket av deras musik är ett perfekt soundtrack till glädje. Som nu.
Idag har varit perfekt. Och det är inte något jag använder om dagar hur som helst, men ärligt talat. Jag har varit så jävla lycklig från att jag vaknade till nu. Konstant i ett lyckorus. Jag har lyssnat på The Maine och headbangat och spelat luftgitarr och skrattat och bara varit galet studsglad hela dagen. Wow. Såhär bra har jag inte mått på åratal - och då har de senaste två åren varit några av de over all bästa i mitt liv.
 
Det finns många anledningar till detta, och den främsta kom redan imorse, när jag bara varit vaken i typ fem minuter (en indikation om något om att dagen kommer bli bra).
 
Minns ni det där jag sa om att min största författarförebild Markus Zusak's perfekta bok The Book Thief (eller Boktjuven på svenska), hade börjat spelas in? Well, det har den i alla fall, och detta gjorde mig så glad att jag i går  gjorde något jag inte brukar göra - jag interagerade med omvärlden och kommenterade Markus Zusak's Twitterinlägg och sa att jag avgudade boken och att se den i filmformat kommer bli hur bra som helst. Jag gick och la mig, vaknade imorse på bästa sätt till fina, mysiga Panic! At The Disco – Northern Downpour, och efter att jag satt på notiserna på Twitter igen (för att mobilen inte ska surra och väcka mig mitt i natten när någon har twittrat nåt) så bestämde jag mig för att scrolla igenom min tidslinje medan jag vaknade till.
 
Och då dog jag. Nästan, i alla fall. Jag fick i alla fall ett mindre hjärtstopp.
För gissa vad som befann sig på min tidslinje?
 
 
 
MARKUS. FREAKING. ZUSAK. SVARADE. PÅ. MITT. TWEET.
MIN ABSOLUTA FAVORITFÖRFATTARE GENOM ALLA TIDER ALLA KATEGORIER, MÄNNISKAN JAG SKULLE GE EN ARM FÖR ATT KUNNA SKRIVA SOM, PRATADE MED MIG OCH TACKADE OCH KÄNDE SIG ÄRAD OCH HERREGUD WHAT THE ACTUAL FUCK JAG KAN FORTFARANDE INTE TRO PÅ ATT DET HÄR ÄR PÅ RIKTIGT.

Jag beundrar Markus Zusak så otroligt mycket som författare - han skriver helt perfekt och många gånger har bara hans språkhantering varit så vacker att bara orden i sig fått mig att gråta - och även fast han är bästsäljande författare och säkert har en massa att göra, så svarade han mig ändå. Han läste igenom mitt tweet och blev glad över det och tog sig tid att komponera ett långt svar bara för min skull. Jag tror inte ni kan ana hur otroligt stort det här är för mig. Jag blir alldeles varm och lycklig bara jag tänker på det. Markus Zusak pratade med mig. Min största idol. Människan jag vill vara som. Herregud.
 
Så, ja. Detta ställdes jag inför klockan sex på morgonen - jag som redan är ganska emotionellt instabil innan nio på morgonen. Så jag gapade bokstavligt talat i chock, läste tweetet en miljon gånger i hopp om att försöka förstå att det faktiskt hänt, och mindes sedan att jag hade hästarna. Det var iskallt i huset för pannan hade krånglat, och det var kallt ute när jag kom ut till stallet, men jag kände det inte. Jag svävade på moln, more or less, alldeles varm av lycka (och jag råkade väcka Elin när jag berättade det för mamma och pappa eftersom jag tjöt så högt).
 
När jag kom till skolan - fortfarande hög på det faktum att Markus Zusak felt honoured - fortsatte bara turen och allt bra. Matten gick okej, engelskan var en av de bästa på länge, det blev pannkakor till lunch, och sedan visade det sig att vi kunde jobba på kommunikationen hemma eftersom vår lärare var sjuk, vilket betydde att jag och Linnéa kunde ta 12.12-bussen hem. När vi kom hem stannade jag till hos Linnéa i ett par timmar, och vi åt vaniljbullar, gjorde femminuterskola, tittade på en av de bästa serierna någonsin, Never MInd The Buzzcocks, och gick sedan hem i det superfina, soliga almost-vårvädret.
 
När alla hade kommit hem ringde Katta, mammas bästa kompis och Vickans mamma, för att prata med mamma om när de ska komma ner hit i helgen, och då visade det sig att Vickan, min numera Malmöitiska bästa vän som från början inte skulle följa med (eftersom hon bor tre timmars tågresa härifrån och har fotbollsträningar 24/7 så är det ju förståeligt), visade sig skulle komma hit ändå, bara för min skull! Hon hade ändå skadat ryggen och behövde vila, och då tänkte hon åka hit när hon för en gångs skull hade tid. Ibland undrar jag vad jag har gjort för att förtjäna så bra vänner. Och eftersom jag ska på hennes 18-årsfest den 15:e mars så betyder det att jag kommer se henne två gånger på typ två veckor, vilket är jätteofta med våra mått mätt!
 
Ridningen på kvällen gick också jättebra - vi jobbade mycket med bommar och Jamma var jättetaggad och fokuserad och lyfte jättefint på benen och gick i jättefin form nästan hela lektionen. Fick till och med beröm av en främmande kille som satt på läktaren, vilket händer otroligt sällan!
 
Ja, och så kommer jag hem, sådär härligt jag-har-fått-någonting-gjort-idag-trött, och möts av att Dan äntligen har lagt ut sin nya video.
 
 
 
Så, ja. Idag har nog varit den bästa dagen på hela året (även fast dagen då Fall Out Boy kom tillbaka ligger ganska högt på listan också). Bra saker har bara avlöst varandra hela dagen, och jag har bara var så goddamn asglad hela dagen tack vare det. Fyfan vilket awesome dag. Det känns inte ens verkligt, så bra har idag varit.
 
Så jag är jätteüberglad, livet slår alla awesomenessrekord, och den bästa författaren i världen pratade med mig.
 
Jag kan dö lycklig nu.
 
 

I've made mistakes, I know, I know, but here I am alive

Lyssnade på Yellowcard – Here I Am Alive på rätt hög volym medan jag städade medan jag var själv hemma (det är lag på att lyssna på hög musik medan man är själv hemma, anser jag), och fann mig själv bli alldeles känslosam. Tror det var en blandning av att jag tänkte på hur awesome det måste varit för de lyckliga som fick se Yellowcard live i Stockholm häromveckan och att jag inte var en av dem, och att jag tänkte efter på hur långt jag kommit sedan högstadiet, hur mycket jag har klarat mig igenom och överkommit och hur jag har fått revansch på alla som gjorde sitt bästa för att få mig att känna mig värdelös. För here I am alive. Jag klarade det.
Musik är en fantastisk liten sak, som kan få en att känna så mycket saker c:
 
 
I vilket fall. Idag har varit en bra dag. Rektorn skällde lite på oss på svenskan för att vi alltid är så tysta (en högstadielärares dröm, men gymnasielärarna tror att vi är sjuka eller ovänner eller nåt... O.o), vi pratade om Hells Angels på samhällen (vilket tydligen är det närmaste en maffia vi har i Sverige, more or less), och efter skoldagens slut vid två gick jag, Malin, Jenni och Ami och fikade, och diskuterade alltifrån filmer till musik till skolan. Fikadagar är alltid bra dagar :3
 
Åkte hem med halvfyrabussen och började städa nästan direkt när jag kom hem - det är städdag för mig idag, nämligen - och efter maten så åkte resten av familjen till ridhuset eftersom Elin har hoppträning idag. Därför kranade jag på volymen på högtalarna så mycket som mina trumhinnor tillät, och gick runt och sjöng och dansade tillsammans med dammvippa och dammsugare. Det gör städandet mycket roligare om man får sjunga otroligt falskt under tiden n_n
 
Nu är städningen i alla fall klar, och huset är blänkande rent igen (sortof i alla fall, jag gjorde mitt bästa), så därför belönar jag mig med att titta på Doctor Who-boxen Malin så vänligt lånade mig. Passade på att göra franskaläxan också, men, tja, man kan väl säga att Doctor Who distraherade mig en aning. DEN ÄR SÅ JÄVLA BRA OCH SKRUVAD DENNA SERIE ALLTSÅ I LOVE IT SO MUCH.
Måste ta och köpa de första säsongerna också. Hur underbar Eleven än är så måste jag se Nine och Ten också. I CANNOT DISCRIMINATE TIMELORDS JU.
 
Nej, nu måste jag återvända. Eleven ska kick some alien butt c:
 
 

"It amazes me what humans can do, even when streams are flowing down their faces and they stagger on...”

“I wanted to tell the book thief many things, about beauty and brutality. But what could I tell her about those things that she didn't already know? I wanted to explain that I am constantly overestimating and underestimating the human race-that rarely do I ever simply estimate it. I wanted to ask her how the same thing could be so ugly and so glorious, and its words and stories so damning and brilliant.”
 

“It kills me sometimes, how people die.”
 

"The consequence of this is that I'm always finding humans at their best and worst. I see their ugly and their beauty, and I wonder how the same thing can be both."
 

“I have to say that although it broke my heart, I was, and still am, glad I was there.”
 

Boktjuven av Markus Zusak (enligt mig den bästa författaren i hela världen, och min största förebild inom skrivandet), är en så otroligt vacker bok. Jag älskar den av hela mitt hjärta, och det förvånar mig hela tiden hur en bok som handlar om så mycket tragik kan vara så galet vacker. Jag älskar den så mycket (även fast den krossade mitt hjärta på ett sätt ingen annan bok gjort för RUDY OH GOD RUDY JAG BLIR LEDSEN BARA JAG TÄNKER PÅ DET), och bara att sitta och läsa citat ur den (de ovanstående - det är bara en pytteliten del av allt vackert som finns i den boken) gör så att jag får ont i själen på det där underbara sättet som jag får när jag kommer i kontakt med något perfekt. Jag avgudar den här boken och den här författaren så mycket.
 
 
Och gissa vad Markus Zusak himself tweetade häromdagen som gjorde att jag tjöt rakt ut i förtjusning?
 
 
 
THE BOOK THIEF SKA BLI FILM. DE SKA GÖRA EN FILM AV EN AV DE VACKRASTE KONSTVERK SOM NÅGONSIN SKAPATS. URSÄKTA MIG MEDAN JAG DÖR AV LYCKA.
HERREGUD.