The one who insists he was first in the line is the last to remember her name

Är typ bara några månader kvar tills jag ska se Dresden Dolls live nu???? På ACTUAL Halloween???? Helt galet???? Lever mitt ultimata goth dream life?????
 
HOWDY FOLKS! Har varit en späckad vecka återigen. Har träffat nästan alla mina favoriter i landet, OCH sett två av mina absoluta favoritband. Bästa sortens produktivitet, ju.
 
Anyhow. I tisdags var det dags för favoritband nummer 1, aka SWMRS. Känns som om det var evigheter sen jag såg dem senast - eller gick och såg ett favoritband live i allmänhet nu när det inte varit gigsäsong sen typ maj - och somehow hade jag börjat inbilla mig att jag höll på att växa ifrån konceptet och inte var lika into it som jag brukade. Turns out att jag bara inte hade sett ett favoritband på länge, basically. Eller kanske bara SWMRS specifikt. Holy SHIT de är fan alltid den bästa liveupplevelsen jag någonsin haft. Kan inte ens beskriva stämningen i publiken på ett rättvist sätt? Det är liksom klassiskt punkigt rowdy med en massa moshpits och crowdsurfs överallt konstant, men jag kände mig literally så trygg och säker hela tiden??? Det låter som en klyscha men det var verkligen som att alla i hela lokalen var en bunta kompisar som kommit dit tillsammans för att ha kul men också se efter varandra? Sångaren i SWMRS pratade om feminism och vikten av att se efter andra mellan låtarna, och det var bara som att jag var på en fest med en massa kompisar där alla låtarna var precis allas favoritlåt. Hoppade och skreksjöng så högt mina stämband kunde precis hela kvällen. Fick liksom inte NOG. Åh vilken perfekt re-introduction till giglivet, alltså. Vill se dem igen nu nu nu.
 
I onsdags var Josh iväg, så jag spenderade kvällen efter jobbet med att städa undan i lägenheten en aning (since jag inte hade tid att göra det på måndagen så hela mitt LIVSSCHEMA var helt FEL och allt var HEMSKT), och redigera lite mer på Secret Star Service. Har verkligen älskat att återvända till den berättelsen och skrivandet i allmänhet, men herrejissus jag hade verkligen glömt bort det konstanta tvivlet som kommer med att försöka göra något kreativt. Varannan session går jag mellan DET HÄR ÄR DEN BÄSTA BOKEN NÅGONSIN och DET HÄR ÄR DET VÄRSTA SOM NÅGONSIN SKAPATS OCH DET BORDE BRÄNNAS och herrejösses det är a bit much. Var lite bättre när jag skrev utkastet since allt jag inte gillade då kunde jag bara avfärda som att jag skulle "fixa det sen", men nu är det redigeringen så det är NU jag ska fixa allting??? Så många plotholes och så mycket detaljer jag borde ändra och aaaaaaaah varför skrev jag hela den här boken utan att ha en aning om vad som eventually skulle hända i den varför GÖR jag alltid såhär mot mig själv.
 
Anyhow. I torsdags spelade vi D&D och lyckades somehow inte bli dödade omedelbart som vi hade väntat oss (vilket på sistone alltid är en stor vinst alltså vi har typ HELA maffian efter oss nu och JÖSSES we've been doing so badly), vilket ju var himla trevligt. 
 
I fredags var det äntligen dags för veckans main event: KRÄFTSKIVA! Finns ju tillräckligt med svenskar i London för att man ska kunna anordna såna här saker, så precis som förra året släpade jag och Nat med oss några av våra bästa o-svenskar och introducerade dem till the glory of our culture. Tog med oss Josh, Jago, George och Nat's franska kompis Yasmine, och ÅH vilken kväll det var. Kräftskiva är fan alltid en av årets höjdpunkter ändå. Fick äkta potatismos och köttbullar och lingonsylt till förrätt (som smakade SVENSKT och RÄTT och jag blev nästan tårögd har inte ätit redigt potatismos på jag vet inte hur länge), och åt därefter ett berg av kräftor medan vi drack mer och mer vin och jag och Nat blev mer och mer aggressiva i vår singalong till alla svenska hits de spelade över högtalarsystemet (alltså honestly de fick fan med ALLA jams??? Fångad Av En Stormvind och Hooked on a Feeling och Oooa Hela Natten och typ alla Gyllene Tider-låtar alltså jag LEVDE).
Är för övrigt alltid något vackert i att se en utlänning se en bunt svenskar skriksjunga Helan Går och se hur de bara INSER något fundamentalt om hela Sverige som nation. 
Det legendariska Agar Grove Crew BACK TOGETHER AGAIN. Mina FAVORITER JU.
 
Framemot midnatt någon gång hade alla druckit för mycket snaps och de hade börjat spela ABBA och folk dansade på borden och vi vinglade så småningom hemåt (efter att ha dansat till och sjungit med i alla ABBA-låtar obvs man kan ju inte lämna en fest när de fortfarande spelar ABBA liksom), och kom hem och lämnade våra gin & tonics odruckna för alla simply var FÖR long gone.
 
Vaknade på lördagen med en sån där baksmälla som gör en askonstigt SVAG och darrig, ramlade in på jobbet med en Pepsi i ena handen och en banan i den andra, och försökte catcha upp med Lucy men kunde inte riktigt samla hjärnkapacitet nog att ha en konversation. Ingen rast ingen ro, dock, för efter jobbet åkte jag direkt till Dalston och mötte Mats och Ruben på The Victoria för att se mina älsklingar The Spook School headlina ett gig där. Åt cheesy fries och drack öl en stund innan det började, och hade därefter en väldigt wholesome night med världens bästa indiepop. Ah älskar The Spook School så himla mycket ju. Det är något med deras musik som får det att kännas som om de har skrivit musiken speciellt för mig??? Den sortens musik som, om den varit en person, skulle suttit uppe med en klockan fyra på morgonen och lyssnat på en prata om alla sina livsproblem och gett en kramar och lovat att allt kommer bli bra. ÄLSKAR DEM. Lyssna på The Spook School för guds skull.
 
Kom hem vid midnatt efter Nat och Jago redan gått och lagt sig och Josh var ute och rände på någon klubb i Brixton och jag var alldeles för trött för att ens överväga att joina dem, så jag läste lite i Sandman och kraschade sedan i säng, helt färdig på typ alla plan.
 
Söndagen spenderade vi på bästa sätt - Nat och Jago väckte mig och Josh på morgonen med födelsedagscupcakes och försenade födelsedagspresenter till oss båda (jag fick egna exemplar av läppstiftet jag alltid stal från Nat när vi bodde ihop och Josh fick två superfancy whiskeyglas som vi definitivt kommer ta sönder cirka omedelbart), och därefter gjorde vi oss i ordning och stack iväg till ett café på Tufnell Park Road för lite good ol' fashioned Sunday brunch tillsammans med Nat's syster som precis också flyttat till London.
 
Åt Eggs Benedict med rökt lax och en vaniljmilkshake och levde mitt absolut bästa liv medan vi pratade om lite allt möjligt i några timmar tills Nat och Jago behövde börja köra hemåt mot Manchester igen och vi sa hejdå till hela gänget och fortsatte hem, där jag och Josh drack fruktvatten på balkongen (vi köpte en fancy glasflaska på IKEA när vi var där senast och har börjat ställa in den i kylen med vatten och frukt i och det får oss att känna oss så ORIMLIGT vuxna) medan jag målade naglarna och Josh hade en dramatic reading från den surrealistisk erotikboken om en helikopter och en miljardärdinosaurie som jag köpte åt honom i födelsedagspresent.
 
Framemot eftermiddagen dök Paul upp och vi åt massvis av chips och spelade brädspel (Paul tog med sig ett av sina spel som heter Galaxy Trucker och essentially går ut på att man bygger varsitt rymdskepp och därefter måste överleva i rymden och det var SÅ KUL och jag byggde SÅ MÅNGA dåliga rymdskepp). När Paul gått hemåt framemot kvällen fortsatte jag och Josh på brädspelsspåret och spelade en tre timmar lång Carcassonne-session och drack rödvin (vi var jättejämna typ hela spelet och sen fick Josh fkin HUNDRASEXTIO poäng precis innan slutet det var fan skandalöst), och tog paus för att äta sötpotatis med mozzarella till kvällsmat och se på lite Youtube innan vi pallrade oss i säng.
Fan vad vi är bra på söndagar, ändå.
 
Idag har det ju varit måndag, och jag har varit ledig som vanligt. Steg upp tidigt för att hinna till postkontoret och hämta min födelsedagspresent från mamma (postkontoret har öppet mellan halv åtta på morgonen och HALV ETT PÅ EFTERMIDDAGEN alltså??????? FEM FKIN TIMMAR????? VARFÖR????????).  Fick mig därmed en mysig liten promenad till och från Archway, så det var ju alltid trevligt. Kom hem, och jobbade lite med att organisera PR för vårt jobbevent med Lily Allen vi ska ha i slutet av månaden (det faktum att vi ska ha ett event med en Actual Famous Person har fortfarande inte sjunkit in tbh herregud), och åt därefter frukost, gjorde lite yoga och städade huset. Så skönt att få lite ordning häromkring igen, i allmänhet, speciellt eftersom jag inte kunde städa ordentligt förra veckan.
 
Vet inte riktigt vad jag ska spendera resten av dagen med, men förmodligen ska jag försöka redigera lite mer bok, och kanske äta lite choklad tills Josh kommer hem och kan laga kvällsmat. Känns som en lagom nivå.
Nästa vecka verkar mest innehålla roleplaying games för min del - ska spela Blades in the Dark både på onsdag och torsdag (Paul erbjöd mig att gästa Blades-spelet han är spelledare för since hela spelet äger rum i samma stad och jag är SÅ taggad), och därefter blir det D&D på lördag och så ska vi träffa Joshs syster och hennes man på söndag och äta middag och UMGÅS i allmänhet (och äntligen visa dem vår lägenhet since de inte har sett den än). Känns som en rätt wholesome plan i allmänhet, tbh. Ju fler dagar i veckan jag kan spendera med att låtsas vara en cool gotisk spökviskande bankrånare ju bättre, liksom.
 
Anyhow. Återvänder med en full rapport nästa måndag på all these riveting things! Hype!

Put your pom-poms down, you didn't wish it, go bail your guilty ass out

Mina favoriter SWMRS har ÄNTLIGEN återvänt och de är bättre OCH argare OCH mer politiska än någonsin och i am SO ALIVE. Plus det faktum att jag äntligen ska se dem igen om nästan exakt en vecka?? Och kommer få höra den här då? So many blessings.
 
Hej igen! Jag återvänder från ännu en fullproppad vecka. Har knappt varit hemma på hela veckan känns det som? Klev ut i köket igår morse och var liksom CHOCKAD över hur stökigt det var för att jag inte ens varit därinne och kunnat se över situationen på flera dagar. Är ju busy rätt ofta ändå, men det är ju rätt vanligt att folk kommer hem till oss istället, men den här veckan har jag verkligen varit ute och flängt en del. Himla trevligt, faktiskt.
 
I tisdags spelade jag och gänget Blades in the Dark för första gången på alldeles för länge eftersom de två senaste gångerna var inställda (vilket faktiskt funkade rätt bra i spelet since David - vår spelledare - ändå hade bestämt sen innan att vi skulle låta det gå några veckor mellan sessionerna i spelet för att sprida ut alla jäkla shenanigans vi håller på med lite mer så nu passade det ju perfekt med real life time också). Var asroligt, som vanligt. Vi hade bestämt oss för att för en gångs skull lösa en situation genom att prata med folk istället för att bara dyka upp och döda alla (som varit vår metod hittills - vi har varit väldigt framgångsrika med det, don't get me wrong, men vi kommer very much åka i fängelse snart om vi inte börjar use our words lite mer). Kom till stället vi skulle ha vårt möte på, och inom tre minuter från att vi klivit genom dörren hade vi sprängt hela kontoret OCH dödat människan vi var där för att träffa OCH jag hade råkat summon hennes spöke för att döda alla andra i rummet åt oss................. så yeah. Gick väl sådär, kan man väl säga. Vi grät av skratt hela tiden, bara för att det var så urbota dumt alltihop. Älskar det där spelet så himla mycket alltså. Vill bara spela det alltid hela tiden, honestly.
 
Spenderade onsdagen på allra bästa Londonhipstersätt med att gå på ett musikkollektivgig högst upp i någon gammal lagerlokal som bara kunde lokaliseras genom en pytteliten skylt jämte en biljardklubb. Gick dit med Mats och hans kompis Em, som tillsammans kände cirka alla som uppträdde (vilket innebar att vi fick gå in gratis så hell yeah), och vi spenderade kvällen i en lädersoffa i ett hörn och drack vin och lyssnade på alltifrån mysig indie till instrumental operainspirerad musik till någon som spelade en hel egenskriven låt på harpa till vaudevillemusik baserat på sagor och mord. Allt det bästa i livet, basically. Alla som spelade där (eftersom de var i ett kollektiv) spelade i varandras band, och mellan varje akt bytte de instrument med varandra och var precis lika bra på att spela allting. Så himla provocerande med så talangfulla människor, alltså. Stack hemåt efter giget för att inte missa Overgrounden hem, och kom precis lagom hem för att se på några fler myrvideor med Josh och därefter gå och lägga mig.
 
I torsdags hade jag stängningsskiftet och spenderade morgonen med att gosa med Josh (har saknat att ha husdjur för att man alltid vaknar och kan gosa med dem på morgonen men nu har jag hittat the perfect allra mest gosiga replacement!!! hallelujah) och så småningom ta god tid på mig att stiga upp och göra mig i ordning och ta mig till jobbet. Hade en ganska lugn jobbdag (for once), och tog mig därefter hem och hade veckans nästan enda lugna kväll hemma. Josh var på band practice (han är med i ett funkband nu för of course he is), så jag och Annalisa spenderade kvällen med att spela Sims och kolla upp precis alla fusk vi kunde komma på (Josh vill aldrig spela med fusk när vi spelar så jag var överlycklig över att få leva mitt bästa fuskande liv med Annalisa).
 
Hade stängningsskiftet på jobbet på fredagen också, och var lite smått upprörd över att all min tid på morgonen hade resulterat i att jag fått till en skitbra outfit och jättesnyggt smink och att INGEN förutom random kunder på jobbet skulle få se denna tillställning. Som tur väl var grep universum in, och Ciara och Dan bjöd in allihop till sig för en hejdåfest för en av deras kompisar som skulle flytta till Australien.
 
Hela gänget (nästan) samlades hemma hos dem efter jobbet och drack vin och åt pizza (som Ciara hade gjort själv för hon är världens domestic dream i typ alla avseenden tbh - hon gav mig en crash course i broderi också under kvällen och jag var allmänt avundsjuk på alla hennes skills) och blev alldeles för engagerade i en livestreamvideo på björnar i ett reservat i USA som fångade fisk i en älv (Josh satte på videon i bakgrunden medan musiken spelades since 'livestreamade naturvideor i bakgrunden' har blivit lite av vår grej lately och det var en stor succé - alla applåderade varenda gång en björn fångade en fisk och det var väldigt engagerande allting). Drog med mig Josh hem framemot tvåsnåret på morgonen till sist med påminnelsen om att jag hade öppningsskiftet på jobbet dagen efter och förmodligen skulle sovit för länge sen, och ramlade till sist i säng framemot tre någon gång.
 
Så, yeah, återigen spenderade jag ett lördagsskift på den perfekta emotionella cocktailen av baksmälla och sömnbrist. Att man aldrig lär sig, va. Jobbet var dock blissfully lugnt (för att vara mitt jobb, i alla fall), och jag stack till sist iväg framemot femsnåret utan att vara alltför slutkörd. Mötte upp Mats i hans gamla lägenhet, och hjälpte honom flytta de sista grejerna in till hans nya lägenhet (hans nya lägenhet som, för övrigt, genuint är den vackraste platsen jag någonsin varit på - det är ett warehouse som genuint 100% ser ut som familjen Addams' hus - fullt med taxidermy och storslagna viktorianska möbler och antika tavlor och en predikstol som de använder som fkin DJ-BÅS ALLTSÅ FÖRSTÅR NI HUR JÄVLA ASCOOLT DET HÄR STÄLLET ÄR JAG SMÄLLER AV). Klev in i vardagsrummet och ville inget annat än att krypa upp i en av de antika blodröda läderfåtöljerna och läsa en bok och dricka rödvin i en moln av rökelse till tonerna av något obskyrt tjugotalsband. (Mats bara "you should come over some night when it's raining and we'll drink wine and read books' och jag kunde gråtit rakt ut like I WANT NOTHING MORE THAN PRECISELY THIS).
 
Efter vi flyttat in det sista (och jag använt mina bookseller-skills för att stapla upp Mats böcker i perfekta högar i väntan på en riktig bokhylla), bestämde vi oss för att det enda rätta för att fira var en celebratory drink på The Victoria (vårt stammisställe, det vill säga). En celebratory drink utvecklades därefter, som det ofta gör, till en helkväll på puben där jag svepte jack and cokes och pratade med en hel bunta mysigt folk och halvdansade till 80-talsrocken som spelades i högtalarna och sa dåliga skämt och bara hade en såndär perfekt mysig pubkväll som jag älskar mer än livet självt.
 
Var dock fortfarande absolut totalt astrött, så efter mycket om och men och övertalningsförsök till mig själv (och efter att David genom en mycket lömsk plan fått mig att stanna en timme extra genom att vägra sluta köpa drinkar till mig), lyckades jag till sist bid my farewells och ta mig hemåt innan alla andra skulle ta sig vidare till någon klubb jag definitivt inte kände mig redo att spendera kvällen på. Tog tunnelbanan hem lagom tills födelsedagsfesten Josh haft i lägenheten var över. Ramlade direkt i Joshs famn i soffan och stannade där några extra timmar innan vi också pallrade oss i säng, båda allmänt färdiga.
 
Söndagen var precis så wholesome som vi blivit så bra på att göra dem på sistone. Sov till tolvsnåret någon gång och tog igen lite sömnbrist, och efter att ha städat upp lite i köket tillsammans med Annalisa dök hela D&D-gänget upp för en kombinerad D&D-session och en klassisk Sunday Roast. Alla tog med sig lite mat var och Josh och Paul hjälptes åt att laga alltihop och så åt vi vad som KAN vara den godaste roasten jag någonsin ätit och pratade exalterat om hur vuxna vi blivit nu (det faktum att vi direkt följde detta mogna vuxna beteende med att låtsas vara fantasykaraktärer med roliga röster och magiska krafter i flera timmar behövs kanske inte nämnas).
Alltså GOD BLESS SUNDAY ROASTS ändå. Världens bästa mat.
Faves!!!! Wholesome faves doing wholesome things!!!! Yes!!!!
 
Efter maten spelade vi D&D i några timmar (och ÖVERLEVDE hela sessionen, vilket alla hade stora tvivel om under nästan hela tiden), och när alla hade gått hem och vi sagt hejdå till Annalisa som nu avslutat sin jobbvecka i London och åkt hem igen, spenderade vi kvällen med att äta massvis av snacks (vi äter nästan aldrig snacks men har alltid asmycket, vilket är så himla behändigt för när jag väl får sug så har vi ALLTID något yummy lying around det är det vackraste som finns), spela HIVE (och jag förlorade hela tiden och blev skitsur fast jag var halvfull och utmattad och dålig på logikspel till att börja med), och gosa på soffan och rent allmänt njuta av det faktum att vi hade lägenheten för oss själva för första gången på typ tre-ish veckor. Är så himla fint att vårt hus är stället alla hänger på nu och att det blivit en sån centerpoint i hela vår vänskapsgrupp liksom, men wow, det tär verkligen på en att ha gäster såhär länge i stöten. Ska bli skönt att gå tillbaka till vår codependent dynamiska duo-situation ett tag igen (dvs två veckor, innan vi får fler gäster igen, hehehe).
 
Idag har det då alltså varit måndag, och jag sparkade upp Josh till jobbet alldeles för sent och låg därefter och försökte övertala mig själv om att stiga upp i flera timmar. Klev upp och gjorde min sedvanliga måndagsyoga (har gjort det i typ en månad nu och honestly framemot slutet av veckan börjar jag längta till nästa yogasession så jag kan sträcka och knäcka ut kroppen och tänja ut alla muskler ordentligt??? helt sjukt), gjorde frukost (hade fortfarande ingredienser till att göra french toast på briochebröd och ååååååååååh vilken ultimat ledighetsfrukost det äääääär).
 
Såg på lite youtubevideor och kände mig allmänt omotiverad till att ta itu med life admin-biten av måndagen, fram tills jag började tänka på att vi hade slut på en massa olika städprodukter och att jag skulle behöva gå till affären och köpa nytt, vilket gjorde mig så taggad (?) att jag istället spenderade typ fem timmar med att storstäda lägenheten meticulously och byta lakan i alla sängarna och städa hela sovrummet skinande rent (som varit ett absolut bombnedslag sen Josh kom tillbaka från Boomtown förra helgen). Blev klar och satte mig och skrev ett svar till Vickans senaste brev (sidenote: penpals är min bästa grej i världen så wholesome otvunget sätt att hålla kontakten med folk långt borta) lagom tills Josh kom hem från jobbet och gav mig en puss och en skål med nudelwok innan han gick iväg för att spela D&D. Så rätt solid dag, basically.
Nu ska jag spendera kvällen med att göra klart den här exalterande processen:
Rösta!!!!! Beställde brevröstningsmaterial för typ en månad sen och tänkte att jag skulle skicka in den typ imorgon så att den ska hinna komma fram i tid till rösträkningen. Har ju redan sett det här landet slita sig självt i bitar för att deras land är lett av pantade rasister, så man får ju se till att göra sin röst hörd när man faktiskt får rösta i något, y'know (även fast jag tvivlar på att det kommer räcka för att stoppa Sveriges egna pantade rasister aka SD, men men. Man får ju försöka i alla fall, I suppose). Behöver bara två vittnen (som jag redan utsett Josh och Olga till), och sen är jag redo att göra min insats för demokratin. Hurra hurra.
 
I övrigt ska jag nog försöka redigera lite mer av Secret Star Service, och kanske ta ett bad för en ultimat måndagsupplevelse. Vi får se vad som händer.
På återseende!!

Long live the enemy, kitty kitty, the fantasy

Mina nederländska älsklingar De Staat är ÄNTLIGEN tillbaka och det med fkin RÅGE. HUUUUR är de konstant så här jäkla bra???? Måste höra den här låten live omedelbart och dansa tills jag kräks please arrange this.
 
HOWDY. Återkommer till er en dag tidigt den här gången. Man får ju passa på närhelst man har en lucka, och sådär. Det har varit en bra vecka, och jag har gjort en hel massa saker jag inte brukar göra och varit på en massa nya ställen, vilket har varit himla trevligt. Anyway, här är en recap av vad ni missat i mitt överväldigande spännande liv sen sist:
 
tisdags var Blades in the Dark inställt igen (number 1 hatgrej med att vara vuxen - alla är alltid upptagna med hundra vuxengrejer hela tiden och att få fyra pers att vara lediga samtidigt är cirka omöjligt), men det blev en rätt fin dag ändå. Jag köpte nästa bok i Sandman-serien (som Felix en gång i tiden sa att han trodde skulle vara min favorit så jag är taggad), och åkte hem och skypade med pappa efter jobbet, så det var himla mysigt ändå, faktiskt. Älskar att ha mycket på gång hela tiden, men ibland finns det inget som är så skönt som att bara få stanna hemma en kväll, alltså.
 
Onsdagen inleddes med en vanlig jobbdag, och efter vi stängt affären för kvällen samlade jag, Olga, Joakim och Sophie ihop oss och gick till den superflådiga restaurangen på andra sidan gatan since mitt jobbs ägare hade bjudit oss på middag där eftersom affären har haft en sån helt överjordiskt bra sommar (vi har slagit the all-time record TRE veckor i rad det har varit helt sjukt). Drack asgoda gin och tonics och festade på cirka den bästa sushin och laxen jag tror jag någonsin ätit i mitt liv (vill gå tillbaka och äta allt det där igen men kommer aldrig i livet ha råd om jag ska betala själv men ÅH SÅ GOTT DET VAR JAG DÖR). Efter maten gick vi och åt asgod glass i en butik nedför gatan innan vi called it a night, helt och totalt proppmätta.
 
Välkomnades hem av Josh, som insisterade på att jag skulle färga hans hår igen. Har ju försökt flera gånger at this point men Joshs hår är alldeles för mjukt och fint och mörkt (och andra bra adjektiv) för att det skulle fastna, vilket ju såklart alltid varit en djup besvikelse från min sida. Nu har hans hår dock blekts asmycket i all sol, så vi bestämde oss för att prova en sista gång innan vi gav upp för evigt. Såg på första säsongen av Community (vi insåg att det var aslänge sen vi såg Community senast och har nu inlett en väldigt committed rewatch och det gör mig djupt lycklig jag älskar den serien så himla mycket aaaah), och kladdade på massvis med leftover rosa hårfärg på honom. Och hör och häpna - DET FUNKADE!!!!!! HELL YEAH GOD BLESS. Hans hår är numera en perfekt mörklila nyans och jag kunde inte be more about it if I tried. Ser så himla bra ut. Är så nöjd.
 
Framemot midnatt dök Annalisa upp - hon ska jobba i London i någon vecka så frågade om hon kunde låna vårt gästrum under tiden, vilket hon såklart kunde - och vi pratade en stund innan vi gick och borstande tänderna ihop (as is a must - ingen i det här hushållet får borsta tänderna själva det är en av våra striktaste regler) och gick och la oss.
Wholesome tandborstningsfamiljefoto. Alla våra hårfärger kompletterade varandra så himla bra dessutom. Ultimat ju.
 
På torsdagen vaknade jag alldeles rövtidigt - mitt alarm ringde vid typ 6 och jag hade ett flertal näradödenupplevelser. Josh skulle iväg till en festival resten av veckan samma dag, så jag fick säga hejdå till honom innan jag gav mig av i ottan (och han vaknade till för ett par sekunder och gav mig en hejdåpuss och historiens mest sömndruckna I love you innan han totaldäckade igen och det var cirka det gulligaste i hela världen).
 
Mötte min frisör på Euston vid sjusnåret, köpte lite frukost, och åkte till Birmingham. Modellade, läste en bok en stund, åt lite mer mackor, och framemot eftermiddagen blev jag och den andra importerade modellen ivägskickade med en taxi till tågstationen och hem till London igen. Kändes ändå som om jag fick precis lagom mycket tid i Birmingham. Kändes inte som en så superinspirerande plats i allmänhet, så jag var ganska tacksam att få komma hem till London igen. Klev av tåget, sa hejdå till den andra modellen, och tog modellpengarna och gick direkt till Doc Martens-affären på Carnaby Street och införskaffade mig äntligen ett par nya Docs. Mina gamla har hål cirka överallt at this point, så det var verkligen dags för en uppgradering. Mina nya har en massiv dubbelsula, är svartglittriga och har silkessnören och är rent allmänt enorma och ridiculous. Älskar dem hur mycket som helst, även fast de är astunga i jämförelse med mina gamla och mina fötter som konsekvens varit utmattade sen dess. Oh well. Vad gör man inte för FASHION.
 
När jag kom hem från stan hade Annalisa (bless her entire soul) lagat asgod kvällsmat till oss båda, och vi åt och pratade en stund innan Annalisa called it a night (hon jobbar typ 14 timmar om dan så även fast hon varit här i flera dagar har jag ändå inte sett henne så speciellt mycket), och jag tog ett bad i evigheter och hann slumra till flera gånger innan jag tog mig upp, gjorde mig i ordning och gick och la mig, innan midnatt och alltid. Helt sjukt. Vaknade till öppningsskiftet på fredagen och kände mig UTVILAD???? Helt sjukt.
 
Anyhow. Jobbade fredagsskiftet, åkte hemom och åt och vilade fötterna (again, mina skor är SKITTUNGA nu), och åkte därefter ut til Finsbury och mötte Mats för att se Arxx spela ett litet gig i the backroom av en pub där. Temat för giget var female fronted punkband, så vi hann upptäcka en hel massa bra band innan vi avslutade kvällen med att dansa en massa till Arxx och prata med dem en stund vid deras merchbord innan vi gick därifrån (de är SÅ GULLIGA och gav oss gratis stickers vilket ju alltid är the fastest way to my heart).
 
Klockan var bara runt elva när vi var klara, så vi åkte istället ut till Angel och mötte upp med Ruben och en av hans kompisar och hade någon sorts förfest (och med förfest menar jag att jag och Mats delade på en något för stor whiskeyflaska något för snabbt och genast var Ready To Party), innan vi åkte vidare till Dalston och mötte upp Mats' flickvän och en bunta av deras kompisar på vad som måste vara det konstigaste stället jag varit på på länge.
 
Det var en exklusiv private members' club gömd bakom en superdiskret altanliknande dörr på ett gathörn. Hela stället var inhyst i ett asstort wonky viktorianskt hus med massa våningar och skrymslen, och hade exotiska uppstoppade djur och antika möbler och tavlor ÖVERALLT??? Var som ett undangömt palats som bara var där??? Fortfarande väldigt oklart hurfan jag ens hamnade där, men anyway. Kände mig ofantligt cool över att få spendera fredagskvällen på ett exklusivt konstigt taxidermy-ställe, oavsett.
LIksom???? En ACTUAL isbjörn???? I just?????
Det här var det så kallade Butterfly Room som var cirka allas favorit för honestly??? SÅ fint???
Hela jäkla stället såg typ ut såhär????? What how? Vemfan har hållit allt det här coola ifrån mig såhär länge honestly.
 
Vi drack rödvin och inspekterade taxidermy och dansade och hade en allmänt good time innan jag mindes att jag skulle jobba dagen efter. Var den första att gå hem, och kom ändå hem vid halv fem på morgonen. Var ju verkligen inte varken utvilad eller fräsch dagen efter, alltså. Var verkligen ett tag sen jag var så jäkla bakis. Kändes ändå rätt värt det, men att göra veckans jobbigaste jobbskift i det generella skicket är ju inte att rekommendera, alltså.
 
Åkte direkt hem efter jobbet since jag var rent allmänt i spillror som individ, och skypade med pappa en stund tills Annalisa kom hem och vi spenderade resten av kvällen med att dricka öl och spela Sims. När Annalisa gick och la sig satt jag uppe några timmar till och redigerade lite mer på Secret Star Service och lyssnade på mysig indie och kände mig rent allmänt som om jag var sjutton år och satt hemma på mamma och pappas soffa och skrev tills fyra på morgonen igen. Himla fint.
 
Jobbade övertid på jobbet idag (eftersom jag var ledig i torsdags istället), och har nu essentially bara mellanlandat i någon timme innan jag ska iväg igen. Ska till Dalston (återigen) och spela brädspel med Blades in the Dark-gänget. Ska bli himla mysigt. Har ju varit gräsänka typ halva veckan när Josh varit iväg, och det har känts himla bra att jag faktiskt lyckats ta mig ut och göra grejer och inte bara sitta och stirra dramatiskt ut genom fönstret och väntat på when my husband shall return from the war, y'know. Har verkligen försökt bygga mitt eget liv igen på sistone (vill fortfarande ha Josh involverad i cirka alla aspekter av min existens, men vill ju liksom inte bygga upp hela ens universum runt en enda person, y'know - speciellt när typ alla mina andra kompisar lämnade London förra året och Josh och Mats typ var de enda som var kvar), och den här veckan har verkligen varit bevis på att det börjar funka. Har flera olika kompisgrupper igen, och det känns så himla himla bra.
 
Anyhow. Imorrn är jag i alla fall ledig, och vi ska (äntligen) få vår nya tvättmaskin så att vi kan tvätta igen (har inte tvättat på typ två veckor och det börjar bli smått desperat nu alltså), och så kommer Josh äntligen hem igen. Och så kanske jag ska yoga också. Vi får se hur galen jag känner mig.
På återseende!!