I wonder if your therapist knows everything about me

Fall Out Boy har släppt ny musik och det är.... världens jävla jam????
 
Hej där! THANK GOD IT'S FRIDAY, AM I RIGHT?
Har fyra dagar ledigt i sträck nu. Vet knappt vad jag ska göra av all tid. Förutom att flytta Nat till universitetet och bråka med agencyn lite mer, för det är essentially mitt  liv konstant.
 
Anyhow. Hade en bra jobbdag med Sophie där jag mest bara klagade på hur jävla sämst agenyn än, innan jag bestämde mig för att dra hemåt framemot sexsnåret. Färgade Nats hår, och kilade därefter iväg och såg The Maine live - som var asbra som vanligt. Deras musik är som gjord för att dansa till live, så det gjorde jag maximalt av. Borde väl egentligen ha stannat hemma med Nat hennes sista kväll hemma, men tror honestly att jag verkligen behövde en konsert för tillfället. Ibland är det bra att få gå och skrika i ett rum, basically. Kände mig mycket mer som en människa när jag gick hem, så jag tror det fungerade.
 
 
Kom hem efter giget, och vi spenderade resten av kvällen med att dricka slightly för mycket av den fantastiska kombon som är rosévin och lemonad,  gosade i en hög i Nats säng, spelade Cards Against Humanity och pratade om hur mycket vi kommer sakna Nat och hur ingenting någonsin kommer vara detsamma.
 
Hade vår allra sista toothbrush time som ett hushåll, och gick och la oss. Det är tur att det har varit så mycket andra stressfaktorer i mitt liv, för det faktum att Nat ska lämna oss har aldrig riktigt sjunkit in. Alltid något, antar jag.

You're the echoes of my everything, you're the emptiness the whole world sings at night

 
Hejhej! Idag har varit en allmänt normal dag den också. Agenturen fortsätter att inte höra av sig, så vi fortsätter helt enkelt att leva i den här permanenta stresslimbon där vi allihop växlar mellan panik och apati och inte kan ta oss för någonting (det har blivit som ett internt skämt mellan mig och Josh at this point att så fort någon föreslår något att direkt säga "yeah we'll do it when we've moved" för vi liksom pallar inte bli involverade eller starta någonting alls överhuvudtaget för tillfället). Mitt liv på en bra dag involverar tveksamma måltider och förstörd sömnrytm, mitt liv när jag är stressad är fan rent apokalyptiskt. Kan inte minnas senaste gången jag kom ihåg att äta kvällsmat, och fick tvinga mig att tvätta håret idag since det var säkert mer än en vecka sen sist. Yeah. We're doing great here.
 
Anyhow. Idag jobbade jag öppningsskiftet tillsammans med Olga. Det var en ganska lugn dag, och jag städade mest undan lite i barnavdelningen, restockade lite totebags och packade upp nya leatherbounds. Slutade vid sexsnåret och åkte hem till lägenheten. Hade bokat om min hangout med Mats till på torsdag istället, och ägnade istället kvällen åt att duscha, städa köket (vilket genuint tog säkert 3 timmar - som sagt är vi allihop helt apatiska och den här lägenheten är kaos på en bra dag) och lyssna på ABBA. Gjorde till och med kvällsmat. Baby steps, och allt det där.
 
Josh kom hem framemot elva och vi såg på det nya Rick & Morty-avsnittet och bestämde att vi borde se Stranger Things (efter vi flyttat, såklart, precis som allting annat), och hamnade sedan i en ändlös Youtubespiral av That Mitchell & Webb Look-sketcher medan jag låg med huvudet i Joshs knä medan han trummade morsekod i mitt hår (mest om vart hemliga skatter var gömda, apparently) tills det redan hunnit bli för sent och vi satt i badkaret och diskuterade problematiska idéer för tv-serier och bråkade om det faktum att jag råkat krympa hans nya tröja i tvätten (whoops) (antar att det kanske inte var jättelyckat att ge mig uppdraget att tvätta en vittvätt när den sista vittvätten jag gjorde var vita lakan i 90 grader och därmed bara antog att allt vitt körs i 90 grader................... I AM 2 GOTH FOR THIS OKEJ). Är mest irriterad på hur smug kan kommer bli när han har rätt. Goddammit.
 
Så, ja. Den domestiska dynamiska duons äventyr fortsätter. Ska bli himla intressant att se hur vårt samboskap kommer te sig när vi flyttar själva in i en lägenhet sen. Så länge jag slipper tvätta och Josh ger fan i att hålla i riktiga vinglas (han hade sönder typ 4 stycken på en vecka en gång) så ska det nog gå bra, tror jag.

Say my name and his in the same breath, I dare you to say they taste the same

 
Hejhej! Måndag har kommit och gått, och det har varit en allmän mjukstart på veckan. Kanske mest för att jag medvetet valt att inte göra speciellt mycket, men ändå.
 
Jobbade stängningsskiftet tillsammans med Olga, och medan hon sprang runt kors och tvärs på en massa möten ägnade jag mig åt att stockchecka och restocka alla klassiker och hela YA-sektionen (och skrev upp alla de nya YA-böckerna jag tycker vi borde köpa in vilket är den bästa grejen i mitt jobb rent allmänt). Ösregnade större delen av dagen, så jag strosade mest runt i affären med en massa stockcheckningslistor, lyssnade på 50-talsmusik (som är typ ??? the main thing jag lyssnar på nuförtiden jag vet inte vad det här är för fas men jag klagar inte), åt hallon och drack te medan jag lyssnade på regnet. Bokaffärer i ösregn är bästa platsen på jorden, ju. Det faktum att jag får betalt för att vistas där gör det fanimig nästan värt minimilönen, ändå.
 
Slutade framemot sju, åkte inom Westfield för en misslyckad shoppingexpedition efter lite viktigheter, och åkte hem och kollapsade omedelbart i sängen där jag blev kvar tills Josh kom hem. Vi spenderade största delen av kvällen med att se på filmrecensioner, äta M&M's och spela Skyrim (vår karaktär - en ödlekvinna som heter Mr. Discolizard - har äntligen byggt klart sitt hus, så nu fokuserar vi bara på att faktiskt spela spelet ett tag, så att vi kanske kan levla upp en smula någon gång. So far har vi mest fokuserat på att rida runt på ett spöke och bli medlem i en sekt för mörk magi och kannibalism, för att, you know. Prioriteringar). Väldigt wholesome.
 
Ungefär samtidigt som vi började överväga att gå och lägga oss började vi ha dragkamp/utföra en intrikat dans över en galge Josh hittade på sitt golv - en situation som därefter, somehow, utvecklades till att Josh hittade en partyhatt från kräftskivan på sitt golv och tog på sig den över munnen istället. "You're like a party bird", sa jag, och cirka en halv minut senare hade han tagit på sig solglasögon och en regnbågshatt och vi hade startat en sekt i Party Bird's ära.
 
Alltså, antalet gånger mitt sovschema blivit stört för att jag stannat uppe för länge för att skapa en sekt i det här hushållet börjar närma sig smått oroande mängder, känner jag. Det är en himla intressant miljö att spendera sitt dagliga liv i, basically.
Så, ja. Life goes on. Imorrn ska vi trakassera agencyn lite mer, jag ska ha panikångest över detsamma, och därefter hänga med Mats. Det sista mest i någon sorts självbevarelsedrift för att inte bli ett komplett sönderstressat vrak, basically. Tänk när det till sist kommer en tid när allt i mitt liv inte har en ständig underton av panikångest. Det kommer bli en så fin tid. Can't wait.