Are you always this extroverted, I'd like to ask if I could learn it

  Any Port // Dead! 
Dead!'s debutalbum kommer ÄNTLIGEN ut om ett par dagar och med varje ny singel som släpps från det blir jag mer och mer taggad. ÄLSKAR DET HÄR BANDET. Älskar att jag ska se dem live igen om snart exakt en vecka. Ska dansa ihjäl mig till denna.
 
Hej igen! JA JAG VET. Livet, my friends. Det är såhär det är.
 
Sedan vi hördes senast har jag haft en hel bunt med bra dagar med bra människor. Sa ju att årets två första veckor där jag mest låg hemma snart skulle komma till ända. I lördags åkte jag direkt till King's Cross efter jobbet och mötte upp Josh och hans föräldrar. Vi såg på ljusfestivalen (som var rätt cool men en aning underwhelming och även helt orimligt fullspäckad), och var därefter allmänt genomkalla och tog tunnelbanan till Kentish Town och åt kvällsmat på en allmänt mysko restaurang (den såg helt normal ut men det verkade som om alla som jobbade där inte var helt hundra på hur de hamnat där eller vad de var menade att göra) innan vi köpte med oss en uppsjö av vin och fortsatte hem till lägenheten.
 
Gav Joshs föräldrar en tour runt lägenheten (since de inte har sett den innan), och jag och Joshs mamma spenderade ett bra tag med att diskutera böckerna i vår bokhylla (Josh vände sig till mig helt out of the blue och bara "Moa show mum your books" och jag bara ".......what why" men så såg jag och Joshs mamma på varandra i en bråkdel av en sekund och så hade vi båda sprungit bort till bokhyllan och börjat diskutera den nya Mary Shelley-biografin alltså bless), innan Joshs pappa gick och la sig och jag, Josh och Joshs mamma spenderade resten av kvällen/natten med att spela Carcassonne (jag kom jättesist men hela det spelet är så himla roligt att det inte ens gjorde nåt). Josh lyckades även med konststycket att spilla ettt fullt glas vin över hela brädet så nu är alla bitarna helt buckliga och luktar vin vilket to be perfectly honest känns som om det var menat att vara så.
 
Gick och la oss framemot småtimmarna (inget ont mot mina egna föräldrar men ÄLSKAR att Joshs föräldrar också har 0 självkontroll när det kommer till att gå och lägga sig älskar att nattuggla med föräldrar it is the BEST), och steg upp igen framemot elvasnåret på söndagen. Drack te, åt russinkaka som Joshs mamma bakat och tagit med (för man kan inte interagera med henne utan att få med sig en enorm kaka i slutändan, basically) och såg på videor om japanska maskotar innan vi promenerade bort till The Drafthouse (dvs vår nya "lokala pub" som brukade vara 10 minuter från vårt hus men som inte blev vår go-to pub förrän vi flyttade mycket längre ifrån den för VARFÖR SKA VI NÅGONSIN GÖRA NÅT ENKELT EGENTLIGEN).
 
Vi åt Sunday Roast och provsmakade en massa obskyra australiensiska ölsorter och framemot fyrasnåret sa vi hejdå och de åkte tillbaka mot Suffolk medan jag och Josh gick hem och hade D&D-kväll. Storylinen har till sist nått punkten där min karaktär kommer bli introducerad, så jag ska till sist börja spela på torsdag vilket är quite exciting. Har ingen aning om vad jag gör och har verkligen förberett 0 saker, men y'know. Det blir säkert bra.
 
I måndags var jag ledig, men inledde dagen normaltidigt för att åka in till stan och hårmodella. Fick en ascool ny frisyr (ska bifoga bildbevis at some point men jag tar typ aldrig några selfies så bear with) (har lugg nu!!! en jättekort!!! i pastellrosa!!!! blir verkligen mer och mer hipsterklyscha för varje dag som går!!!! hell yeah!!!), och när jag var klar åkte jag hem, åt crumpets och drack chailatte till frukost (inte för att försöka för hårt att integrera men alltså HUR GOTT ÄR CRUMPETS. SÅ GOTT. AAAAH), städade hela huset, och drog sedan direkt vidare ut till Dalston och mötte upp Mats. Såg honom senast kanske förra veckan eller nåt, men det känns som EVIGHETER och i cannot wait att börja göra regelbundna hangouts med honom en grej igen.
 
Vi hängde på vår stammispub med Laura en stund, innan vi fortsatte till en kyrka i Bethnal Green för att se Myrkur. Hon var. SÅ BRA. HERREJÖSSES. Kolla upp Myrkur i beg of you. Hon spelar gamla nordiska folksånger (kände igen massa gamla vaggvisor och blev helt emotionell) och spelar piano och nyckelharpa och verkar rent allmänt bara vara någon sorts överjordisk älva som kommit till jorden för att göra den lite mer magisk. Var SÅ stämningsfulllt och vackert och magiskt. Var helsåld. Har lyssnat på hennes Mausoleum-album hela dagen idag. Är helt besatt.
Liksom???? Detta på en måndagkväll????? Älskar den här stan så himla mycket.
 
Vi följdes åt till Old Street efteråt medan vi hade en lång konversation mest om hur mycket vi betyder för varandra (jag bara "my first thought the first time I saw you was that Josh's friends are way too cool for me" och Mats bara "THAT'S WHAT I THOUGHT ABOUT YOU TOO" liksom HUR FINT). Sa hejdå, bestämde att han ska komma över igen på lördag (så att han äntligen kan få träffa mamma vilket har varit ett projekt länge in the making), och åkte därefter hem till Josh, som visade mig sina nya uppdateringar på twitterboten han håller på med innan vi hade brottningsmatch i hans säng och han därefter bar ut mig i badrummet på det i särklass farligaste sättet någon någonsin burit mig (hängde typ uppochner med benen runt hans hals??? vet inte hur jag ens tog mig ner men hela mitt liv passerade revy flera gånger), innan vi till sist tog oss i säng.
 
Which brings us to today! Jobbade med Olga hela dagen, gjorde massvis av leveranser, och åkte efter jobbet ut till Westfield i Shepherd's Bush där jag mötte upp Francesca och Yen för lite hangouts (de är några av mina äldsta Londonvänner och vi umgås så olagligt sällan och this must change). Vi drack bubbelte och åt sushi och pratade om jobb och livet och allt däremellan, innan vi bestämde oss för att se Coco på bio (aka den nya Pixar-filmen). Bestämde oss för att se den sittande på Itsu klockan 19.37, och filmen började i Vue på en annan våning tvärsöver gallerian 19.40. Vi hann genom något sorts mirakel perfekt lagom, fick förvånansvärt bra platser längst bak, och hade världens myskväll. Coco var hur fin som helst, både på ett estetiskt och på ett emotionellt plan, och jag fick verkligen anstränga mig för att inte gråta i slutet. Gråter typ aldrig när jag ser på film, men här var det fan nära. Så himla fin och mysig och öm på något sätt. Fick mig att vilja ringa hem till mina föräldrar bara för att berätta hur mycket jag tycker om dem. Would recommend.
 
Åkte hem därefter, och kollapsade omedelbart i en hög ovanpå Josh och spenderade några timmar med att utforska vår nya bästa Youtubekanal (som är en tjej som gör jättespekulativa Disney-teorier-videor med världshistoriens bredaste franska dialekt och det är the purest content on this earth och vi älskar henne ändlöst), innan vi tog oss i säng till sist.
 
Så, ja. Äventyren fortsätter, osv. Imorrn är det onsdag, vilket också är typ enda dagen den här veckan jag itne har något planerat. Tror jag bara ska äta glass, kanske skriva lite, övertala Josh att låta mig färga hans hår lila (färgen han beställde kom hem häromdagen och det är den mest frestande synen i världen), och förhoppningsvis binge:a Familjen Addams-serien från 60-talet som jag beställt alla säsonger av och som borde komma imorrn. Är så taggad på att börja min och Joshs resa till att helt och fullt bli Morticia och Gomez. Wholesome goth är ju allt jag vill ha av livet, ändå.

I am a rock with eyes to the sky

 
Hej igen! Mitt liv fortsätter vara ganska oäventyrligt. Kan inte avgöra om jag börjar bli trött på det eller om jag fortfarande älskar att ha såhär mycket tid att läsa, men vem vet. Livet kommer börja sätta igång i sin vanliga hysteriska takt snart nog ändå (har typ tre resor inplanerade de närmaste tre månaderna och ska ha husgäster minst varannan vecka de närmaste veckorna så ska nog ta och embracea lugnet medan jag kan tror jag). Igår hade jag en ganska standardmässig jobbdag med Olga, och spenderade därefter kvällen hemma med Josh, där vi åt cheesecaken jag gjort (är bra på cheesecake nu!!! hell yeah!!!!) och gosade i soffan medan vi såg klart på första säsongen av Twin Peaks och väldigt lite därutöver, really. Började titta på Skins igen, since vi slutade mitt i en säsong, vilket var världens throwback. Har nog inte sett den serien på typ ett halvår minst.
 
Idag har följt ungefär samma spår. Jobbade öppningsskiftet med Olga igen, och hängde mest i affären och höll ställningarna medan Olga svarade på femton tusen mejl och försökte beställa tillräckligt med böcker för att återhämta affären efter jul (alltså ALLTING är slutsålt vi kommer få såna otroliga mängder leveranser de kommande veckorna alltså JISSUS). Slutade lite efter fem mest eftersom affären var heldöd, och åkte hem och låg på soffan och lyssnade på musik och läste The Subtle Knife en stund. Älskar fan His Dark Materials. Sån himla bra bingeläsningsserie. Har inte läst en hel bokserie på huuuur länge som helst, och det är något himla nostalgiskt över att bara få begrava sig helt och hållet i ett universum och en massa fantastiska äventyr. Ah. Är taggad på att läsa ut serien också, dock, since jag har en hel hög med Mary Shelley-relaterade böcker att läsa därefter, men ändå. Att få ha en sån bra to be read-lista är ju nöje i sig självt, faktiskt.
 
 Josh kom hem framemot kvällningen, och vi spenderade några timmar med att bara lyssna på musik tillsammans  i vardagsrummet medan vi gjorde våra egna små projekt - aka jag läste min bok och Josh skissade D&D-plotlines. Vi har lite såna små projektkvällar då och då, och det är något så himla wholesome över det. Att bara sitta och jobba på varsitt håll och bara pausa för att uppdatera om ens senaste framgångar eller för att sjunga med i nån bra refräng. Inget får mig att känna mig som en riktig vuxen som det gör, strangely enough. 

När vi båda tröttnat på våra Produktiva Projekt™️ hamnade vi i soffan as per usual, och efter att ha misslyckats med att börja se på True Detective såg vi några fler avsnitt av Good Morning Call istället (lite annan ton, men ändå), awww:ade över hur gulliga huvudpersonerna är (första säsongen såg vi på för att den var helt galen och bisarr men andra säsongen är bara ??? typ heartwarming  och full av hälsosamma relationer och karaktärsutveckling och jag bara ??? i didn’t sign up for this WHOLESOME ADORABLE CONTENT VAFAN), och försökte mig på att fläta Josh’s hår (som efter vår förra misslyckade färgningseskapad nu tydligen fått mersmak och köpt lila hårfärg???? är taggad beyond belief på det här alltså), innan vi called it a day. Borstade tänderna, slemmade tandkräm på varandra och jag släpade runt Josh i hallen en stund för att se hur svårt det skulle vara att göra sig av med hans lik om han skulle råka dö nån gång (det var jättesvårt så får låta bli att ta död på honom helt enkelt), innan vi gick och la oss till sist.

Så ja. Allt fortsätter på sitt fina wholesome lilla tema. Tror inte jag någonsin kommer tröttna på det, riktigt, ärligt talat. This is the life.

I know it's just a number but you're the 8th wonder, I'll stop wearing black when they make a darker colour

Har varit otroligt tveksam gentemot Fall Out Boys uppkommande album, men så släppte de den här häromdagen och alltså. YES. THIS IS WHAT I'M TALKING ABOUT. Storslagna refränger och fiffiga texter och perfekt angstigt. Precis som Fall Out Boy ska vara. Har lyssnat sönder den här låten helt och hållet sen den kom ut, pretty much. Ah.
 
Hej igen! Måndagen är över, och den har varit precis så wholesome som jag planerade. Tog aslång sovmorgon (vaknade till någon gång vid tio till Josh som sjöng King Gizzard and the Lizard Wizards nya album i duschen och däckade sedan omedelbart igen och it was glorious), och pallrade mig upp ur sängen framemot eftermiddagen någon gång. Åt frukost bestående av bagels och cream cheese som blivit över från min och Joshs Hampstead Heath-frukost igår, och städade huset medan solen gick ner utanför vardagsrumsfönstret (våra vardagsrumsfönster OCH köksfönster vetter mot Londons skyline OCH har solnedgång och det faktum att jag inte baserat fler Instagramposter på detta faktum är fan SKANDAL) och jag lyssnade ändlöst på min Sverigespellista (imorgon är exakt en månad tills jag och Josh åker till Stockholm så från och med nu kommer hemlängtansspellistan gå extra varm as is the standard).
Utsikten medan jag diskade i köket. Alltså. ÄLSKAR DET HÄR STÄLLET SÅ MYCKET KAN VI BO HÄR ALLTID ELLER.
 
När jag hade städat klart framemot kvällningen tog jag en promenad ner till Camden (för att komma ur huset mer än något, to be honest), och gick och storhandlade på det stora Sainsbury:t (vilket är the main thing jag saknar med att inte bo i centrala Camden längre - god bless att bara kunna kila inom det där stora Sainsburyt alltså). Köpte nya tulpaner till matbordet (för det är ett sånt liv jag lever nuförtiden antar jag), ingredienser till cheesecake och lite annat smått och gott, och promenerade tillbaka igen.
 
Josh kom hem när jag var mitt inne i cheesecakebakandet, och avbröt mig i vispandet för att snurra runt mig i piruetter till Gräsänkling Blues av Povel Ramel (som råkade vara vad hemlängtanspellistan spelade just då) en smula, innan jag återvände till bakandet medan Josh gjorde kvällsmat.
 
Åt kvällsmat (som bestod av ris och fisk och blomkål - trodde aldrig att jag skulle gilla blomkål någonsin men om det är något Josh lyckats med så är det fan att sälja in mig på konstiga grönsaker ändå för i am ALL ABOUT IT), såg på D&D-videor, och så gick Josh och tog ett bad innan jag försökte mig på att färga hans hår för literally första gången någonsin. Hade bara mörkblått och pastellrosa hemma, och lyckades göra hela mina händer blå samt gav Josh en massa mörkblå nya fräknar, somehow. Han gick och sköljde ur färgen, och nu kan man kanske eventuellt se ett blått sorts skimmer om man ser på hans hår i direkt solljus och vet vad man letar efter. Heh. Tror hans hår är för välmående för att kunna färgas speciellt dramatiskt, to be honest, och jag tänker minsann inte vara den som introducerar hans hår till blekmedel (det är alldeles mjukt och astjockt och rätt likt vad mitt hår kanske skulle varit om jag aldrig kontinuerligt blekt ihjäl det från år 2008 och framåt), så yeah. Ska se om jag kan övertala honom att ge mörkrosa en chans somewhere down the line. Ska fan lyckas värva honom till Roligt Hår Klubben på något vis, sanna mina ord.
 
Efter vårt smått misslyckade hårfärgsäventyr spenderade vi några timmar med att se på Arrested Development samt typ femton olika redigeringar av Steamed Ham-sketchen från Simpsons (hur länge kommer det ta innan den här nya fixeringen har fått oss att se precis alla redigeringar som finns av den sketchen på hela internet place your bets), innan vi gick och borstade tänderna, diskuterade hur man bäst skulle lösa ett D&D-scenario (Josh sa att han skulle testa för att se om jag var redo att börja spela D&D nästa vecka, men det var mest ett svepskäl för att få berätta om den askonstiga planen de genomfört för samma scenario för några månader sen och let me tell you min plan att förvandlas till en bläckfisk kändes helt rimlig i jämförelse faktiskt), och dansade lite till innan vi gick och la oss till sist.
 
Så, ja. All in all en väldigt framgångsrik ledighet, det här. Känns som om jag börjar hitta tillbaka till vardagen lite mer nu efter flera månader med en massa fester och tillställningar och grejer, vilket är himla skönt. Vi har knappt ens bott här tillräckligt länge för att ha established så mycket rutiner än, så det är najs att bara få ha en vanlig hederlig vecka ibland. För antar att jag är typ 65 år nu, eller nåt. Vill bara vattna blommor och baka småkakor och se På Spåret. Det närmar sig med stormsteg, alltså.