If she was a phone I'd pick her up and call the fire brigade

[Bild: Camden, London]
Josh visade mig The Cat Empire-musikvideor häromveckan eftersom jag, citat "är så bra på att gilla band", och kastade sig sedan in i en säkert tio minuter lång monolog om just hur mycket The Cat Empire är det bästa bandet han vet. Kunde inte neka den sortens engagemang, och som konsekvens blev jag lite allmänt obsessed och den här låten har gått på repeat sedan dess. Vill dansa på en strand i Spanien bara jag hör den, ju. Such a jam.
 
Den här lediga dagen har varit så ofantligt välbehövlig, alltså. Fick dessutom imorgon ledigt också eftersom Anna behövde byta ett skift, så min avslappningsnivå har stigit avsevärt. Har kommit ikapp med sömnbristen en aning och känner mig lite mer som en person igen, vilket är väldigt välkommet.
 
Vaknade till vid femdraget på morgonen någon gång och insåg att Youtube fortfarande var mitt inne i att spela Ross Noble-gig medan jag sovit, och efter jag stängt av datorn somnade jag om igen tills kanske tolvsnåret, när jag vaknade och låg och morgnade mig ett bra tag innan jag steg upp och diskade undan all disk i någon konstig impuls jag får ibland (om jag börjar städa nåt så städar jag oftast allting i närheten av bara farten - är inte helt säker på varför). Kanske för att känna det som om jag fått något vettigt gjort med dagen, vem vet.
 
Diskade och sa godmorgon till Josh som kravlat upp ur sängen efter att ha kommit hem vid typ fem på morgonen och såg lite halvsliten ut, och gjorde sedan frukost i form av två dubbelmackor med jordnötssmör, en satsuma och ännu en stor kopp med mer grädde än varm choklad, som jag förtärde framför ännu fler Ross Noble-shower (Headspace Cowboy-turnén finns i typ sex olika upplagor på Youtube som alla är helt olika med exakt lika hysteriskt roliga eftersom han seriöst improviserar hela showen varje kväll. I am truly blessed). Spenderade större delen av eftermiddagen så - åt Gobstoppers och skrattade asmycket åt alla superbisarra skämt (det är verkligen den sortens gig man måste hålla koll på hela tiden - kollar man på mobilen i två sekunder så tittar man upp och ser honom rusa runt på scen och skrika om mjältar hejvilt, så y'know. Och ja, mjältgrejen händer verkligen i Headspace Cowboy. Det är en av mina favoritdelar tbh).
 
Tog min tid på mig att byta om och sminka mig och såg lite mer på Ross Noble tills klockan var sex och det var dags för mig att ta mig ner till tunnelbanan. Hade sällskap av Josh som ändå skulle ner och handla, och diskuterade killen i lägenheten på Rousden Street vars liv vi båda blivit överdrivet emotionellt investerade i (man genar alltid via Rousden Street för att komma ut på Camden Road till tunnelbanan och han bor i en lägenhet på bottenvåningen och har inga gardiner för fönstret så man kan se rakt in i hans lägenhet så både jag och Josh hade - helt oberoende av varandra - börjat kika in genom fönstret i farten när vi gick förbi där och har följt hans och hans flickväns liv i små tvåsekundersglimtar in i deras vardagsrum här och där. Vi är mästerstalkers av en komplett främling som inte har en aning om vår existens, basically).
 
Ingen av oss hade sett hans flickvän på ett tag så vi börjar oroa oss för att de har gjort slut (tydligen hade han haft alla lamporna tända och suttit i soffan fem på morgonen när Josh var på väg hem vilket kändes som ännu ett tecken på att han kanske var dumpad. Josh hade allvarligt övervägt att väcka mig fem på morgonen när han kom hem för att rapportera detta. Tolka det hur ni vill). Frågade Josh om han städat som han sagt att han skulle göra i början av dagen (som jag direkt besvarat med "det tror jag på när jag ser det"), vilket han såklart inte hade, och jag skrattade lite och sa "dagen du städar ska jag göra den där cheesecaken" (eftersom jag sagt att jag ska göra en cheesecake i min stora cheesecakeform i evigheter), och Josh sa att jag borde köpa med mig grejerna hem efter jag kom hem eftersom han plötsligt skulle städa RIGHT NOW IMMEDIATELY och jag började ångra att jag slagit detta vad, och så skiljdes vi åt i en korsning och jag hoppade på tunnelbanan till Shepherd's Bush.
 
Återförenades med Jevjenija, Francesca och Marion (i den ordningen - Piccadilly Line var försenad så Marion var för en gångs skull försenad), och gick in till Westfield-gallerian för att äta kvällsmat på Five Guys, som vi planerat sedan vi var där förra gången. Har alltid inbillat mig att Five Guys har jättegoda hamburgare, även fast jag inte vet varför jag tror det, och Marion hade trott på min vaga magkänsla och bestämt att det var vår destination för dagen. Lyckades komma dit en halvtimme innan stängning, och även fast hamburgarna var dyra som snor så var de verkligen värda det. Herrejistanes så goda de var. Tog en bacon-and-cheese-burgare och trodde jag dött och kommit till himlen. Pommesen var också helt goddamn fantastiska och vi satt mest där och gjorde obscena ljud över hur gott det var (de hade vaniljcola också!!! har inte druckit det sen jag var i Sverige senast så jag dog lite av lycka).
 
När vi ätit klart (vilket gick ganska snabbt eftersom allt var så himla utsökt) och gallerian började stänga bestämde sig Marion för att vi behövde efterrätt också, och vi lämnade gallerian och hittade en gullig liten italiensk restaurang precis utanför som inte stängde förrän sent, som vi gick in och beställde efterrätt i. Pratade skit och skrattade asmycket och fjantade oss i allmänhet (Francesca ska förmodligen till Download Festival i juni och vi var alla väldigt frestade att hänga på - speciellt jag eftersom Halestorm ska dit haha - men så insåg jag att festivalen är dagen innan jag ska hem till Sverige för sommaren så yeah maybe not). Åt panna cotta till efterrätt eftersom jag haft världens craving för det hur länge som helst, och var sedan lite lagom proppmätta och begav oss till tunnelbanan igen.
Marion och Francesca imiterade vargar, höll konstanta bröllopstal till ingen särskild och diskuterade oväntade och smått obehagliga användningsområden för apelsinjuice (don't ask allvarligt), och jag och Jev satt mest och gömde ansiktet i händerna och låtsades vara någon annanstans (det är alltid så himla roligt hur vi är så delade på mitten - Marion och Francesca är outgoing och halvgalna och jag och Jev är mer introverta och sarkastiska och lite allmänt halvtraumatiserade av deras upptåg hela tiden alltså bless). Skiljdes åt på våra respektive stationer, och jag åkte via Tottenham Court Road hem till Camden igen.
 
Kom hem till en Josh som var mitt uppe i att städa ("look I'm cleaning!!! You owe me a cheesecake now" alltså jäkla människa), och gick in och tog ner tvätten medan han skypade sina föräldrar innan vi tittade på de två första avsnitten av senaste Doctor Who-säsongen (som ingen av oss direkt sett fler gånger än en så det var dags för en rewatch) och jagade upp oss över all Dalek-mytologi i The Witch's Familiar och alla paralleller till senare avsnitt, och så var klockan sent och jag gick in till mitt eget rum igen (men är ledig imorrn så behöver inte sova än på länge hell yeah). Och that's it, basically.
Precis den sortens ledig dag som behövdes, tror jag nog. Imorgon är jag ju som sagt ledig igen, och jag har rätt överkomliga planer för dagen. Ska ta mig ut och skriva in mig hos en GP till sist (ett och ett halvt år för sent men shhhh), dammsuga mitt rum och så får jag väl göra den där jäkla cheesecaken till Josh också antar jag. Och sova en hel massa, också, såklart. Viktigast av allt, ju.

We were the kings and queens of promise, we were the victims of ourselves

[Bild: Notre Dame, Paris]
 
Min sista dag på den mest intense veckan på länge är till sist till ända, och jag ligger för tillfället nerbäddad i sängen och ska alldeles strax somna till min bästa Ross Noble-show (aka Headspace Cowboy som är så jävla rolig att jag gråtskrattar varannan minut trots att jag sett den säkert 10 gånger). Imorgon är jag ledig och ska inte träffa Marion och gänget förrän klockan sju, så jag kan ta ordentlig sovmorgon och bara komma ikapp mig själv lite.
 
Var otroligt tungt att vakna imorse - fick ungefär lika många (eller snarare få) sömntimmar som jag brukar, men förmodligen hade veckans späckade schema tagit ut sin rätt och jag var helt jäkla slutkörd hela dagen. Den där känslan man har när man vaknar astidigt för att gå upp och göra något - den där grumliga grusiga känslan i ögonen och segheten i kroppen och hela grejen, y'know? Så kände jag mig more or less hela dagen. Som om jag precis vaknat. Var helt förstörd.
 
Jobbade i alla fall öppningsskiftet i Waterloo och hade förutom min överväldigande trötthet ett rätt bra skift - jag gjorde leveranser och visste de flesta priserna trots att det inte fanns någon prislista och kände mig ändå ganska hjälpsam och produktiv, which was nice. Jag jobbade med Olga - som alltid är lika najs att umgås med alltså önskar jag var lite mer som henne alltså - och vi diskuterade böcker och familjen och lägenheter och livet och allt däremellan och det var very nice indeed. Åt lunch i form av en macka stående bakom disken, och fick till sist sluta jättetidigt, kämpade mot medvetslösheten hela bussresan hem, och kom tillbaka till Camden medan det fortfarande var ljust ute. Så himla najs.
 
Stannade inom Sainsbury's på vägen hem och inhandlade nödvändigheter såsom mjölk, en ny blomma till mitt rum och en burk sprutgrädde (som stått på min "saker-jag-ska-köpa-av-ingen-goddamn-anledning"-lista sedan jag flyttade hemifrån. Kom hem och dumpade grejerna (blomman blev jättefin och jag kunde därmed äntligen slänga ut den gamla döda som stod där innan). Därefter gjorde jag varm choklad och invigde sprutgrädden till max. Trökade ner så mycket grädde som det bara fick plats ovanpå chokladen, och drack den medan jag läste ikapp bloggar. Det var hur utsökt som helst, så varm choklad och grädde är från och med nu stapelvara i det här huset.
Min perfekta varma choklad. 2% choklad, 98% grädde. Like God intended.
 
Tog en dusch medan jag värmde kvällsmaten i ugnen (vet inte varför det får mig att känna mig så himla vuxen och i kontroll när jag lyckas ta en dusch medan mat tillagas? Värmde bokstavligen bara chicken nuggets i ugnen och tog en dusch på 10 minuter men ändå kände jag mig alldeles Wholesome. Vem vet, alltså), åt kvällsmat och Skypade sedan hem till mamma och pappa en timme eller så och catchade upp på det senaste (har inte pratat med dem på evigheter nu så det var najs att återse dem igen), och that's about it. Både Michael och Josh är ute och firar lördagkväll som de innehavare av normala jobb de är, så jag har huset för mig själv och har mest utnyttjat detta faktum till att skratta okontrollerat till Ross Noble, sjunga med i De Staat-låtar lite för högt och ha begränsat antal kläder på mig. Det är livet på en pinne, det.
 
Nu ska jag återvända till min actual fave Ross Noble och bli lite lycklig i själen över att jag om bara lite över 200 dagar kommer få sitta i precis en sådan publik och gråtskratta över honom i verkligheten. I'm excited.

Baby, you're like lightning in a bottle

[Bild: Louvren, Paris]
Misstänkte att jag skulle bli hooked på BØRNS efter de öppnade för Halsey, men herrejistanes väntade mig inte att det skulle bli såhär illa. Har lyssnat mer eller mindre oavbrutet på den här låten sedan i tisdags. Så bra. SÅ BRA.
 
Hej hej! Har varit en rätt eventfull men väldigt trevlig dag idag. Har bara imorgon kvar att jobba innan jag har en dag ledigt, och det ska ärligt talat bli så galet skönt (även fast jag är uppbokad största delen av söndagen också men shhhh). Har varit en väldigt späckad vecka, det här.
 
Hade i vilket fall öppningsskiftet i Golders Green idag, och var ett hårsmån från att försova mig men vaknade av Josh som sjöng i duschen (som han gör varje morgon men det här var första gången det faktiskt var till användning) och insåg att jag skulle ge mig av om en kvart och kastade på mig kläder och målade halvtaskiga eyelinervingar och slängde i mig lite flingor innan jag hoppade på tunnelbanan till jobbet.
Eftersom jag skulle jobba i Golders Green väntade jag mig en allmänt chill dag, eftersom det är något av den affärens signum, men icke. Var fullt ös medvetslös så fort jag öppnade dörrarna - vi hade kvar en pall av leveransen Steve kom och levererade igår inne på lagret, och direkt när jag öppnade dök det upp ännu en pall, som jag knappt hunnit börja på innan ännu en leverans dök upp (inte en hel pall visserligen, men åtminstone en halv).
 
Fick ut borden där någonstans och var knee deep i leveranser och invoices när Lauri dök upp (som tekniskt sett fortfarande är sjuk men var tvungen att dyka upp eftersom halva företaget är dödssjukt i olika sjukdomar och det fanns 0 ersättare). Spenderade resten av dagen med att göra leveranser och hjälpa kunder huller om buller (var dessutom en ovanligt busy dag rent affärsmässigt också - enda gången man inte har tid med kunder så dyker de upp överallt varför är det alltid såhär). Hann klart de två leveranserna som kom idag innan dagen var slut, och slutade jobbet vid sexdraget och lämnade Lauri i en allmänt katastrofartad affär med en tredje pall helt orörd som han och Krisztina får roa sig med imorrn.
 
Kom hem till Camden, och spenderade en liten stund med att svänga inom Boots och införskaffa mer eyeliner och deo, och sedan fick jag ett sms från Marion och styrde stegen mot Camden's Weatherspoon's (som basically är en pubkedja med varierande kvalité men som oftast har god mat och billig öl och därför är A-OK in my book). Beställde en Guiness (har verkligen snöat in på dem på sistone men åh första sippen av det där krämiga skummet är ju helt oslagbart ändå) och snart därefter kvällsmat i form av en pulled pork burger och lökringar (som jag dessutom fick en pint gratis på köpet med hell yeah). Marion beställde en pulled pork hot dog (aka en aslång varmkorv helt täckt i cheddar och pulled pork och som såg helt fantastisk ut).
 
Frossade i vår (helt goddamn utsökta) mat och diskuterade livet, framtiden och relationer och planerade alla rooftop parties vi ska ha hemma hos Marion när det börjar bli varmare och mindes alla tidigare festligheter vi upplevt tillsammans (Marion festar ordentligt en gång var tredje månad och undrade vad vi skulle göra i april när det är dags nästa gång och jag föreslog pub crawl och hon tyckte det var en bra idé i ungefär två sekunder innan hon mindes vad våra tidigare pub crawl alltid slutat i (när vi väl festar går vi all out kan man väl säga) och bara "NO MORE PUB CRAWLS. EVER." hehehe good times). Uppdaterade varandra på våra liv i allmänhet och tog varsin drink till efterrätt (jag tog en pina colada eftersom 1. jag älskar dem, och 2. de var på extrapris - Marion tog en äppeljuice eftersom hon är så jäkla duktig hela tiden), och babblade om högt och lågt medan vi turades om att klaga över hur proppmätta vi var.
 
Framemot elvadraget påmindes jag om att jag har ett tidigt skift imorrn och Marion skulle träffa sin crush, så vi lämnade Weatherspoon's och gick inom en sväng på Sainsbury's eftersom Marion behövde handla lite grejer, och vi var så jäkla proppmätta att vi knappt kunde fungera. Kan genuint inte minnas senaste gången jag var så totalt obegripligt asmätt. Kunde knappt gå. Vi var allmänt fnissiga och asgarvade till och från genom hela upplevelsen, och så till sist hade vi tagit oss ut från affären, sa hejdå på busshållplatsen och så släpade jag min stenmätta stackars kropp hem till lägenheten där jag föll ihop i sängen som en säck potatis och halvsov direkt. Hade glömt bort vad överätning gör med en, alltså.
 
När Josh dök upp i mitt rum någon halvtimme senare väckte han mig nästan (var inte helt sovande men det var fan inte långt ifrån alltså). Har dock inte hunnit med så mycket kvalitétstid med honom på sistone (eller, well, det har jag eftersom jag träffat honom more or less varenda dag men det är lite för att vara oss ok), så jag pallrade mig in till hans rum, fortfarande i en liten halvvinglig röra av mättnad och lite för många drinkar, och vi tittade på hysteriskt roliga Let's Plays och skrattade så vi grät, och spenderade sedan resten av kvällen med att titta på Arrested Development.
 
Såg klart på säsong 3 (precis när jag trodde att den serien omöjligt kunde inkludera mer incest så gör den precis det alltså jag upphör aldrig att bli överraskad), och fortsatte sedan på säsong fyra (som spelades in nästan tio år efter säsong 3 slutade så det var allmänt askonstigt att se alla bli dramatiskt mycket äldre bara mellan två avsnitt haha). Säsong fyra är helt awesome än så länge - det finns drösvis med referenser till gamla avsnitt och allt är utformad som en enda lång sorts epilog och George Michael är fortfarande den enda goda karaktären och förtjänar fortfarande all the good things och jag vill fortfarande vira in honom i filtar och skydda honom från världens ondska. Säsong 4 verkar dessutom ha flyttat seriens "bisarrt tungt fokus"-kategori från incest till strutsar, vilket är............intressant? (Det har varit med en struts i vartenda avsnitt än så länge. VARTENDA. AVSNITT.). Jag förstår väldigt lite men är oerhört underhållen, som vanligt. Lite allmänt depp att vi är på sista säsongen nu, dock. Vadfan ska vi ta oss till härefter, liksom.
 
Kom nog åtminstone halvvägs genom säsongen innan jag insåg att klockan var på tok för sen och så sa vi godnatt och jag gjorde mig i ordning och gick och la mig. Imorgon väntar ett öppningsskift i Waterloo, och sedan min enda lediga kväll på hela veckan. Ser genuint fram emot att få hinna slänga in en tvätt. Det är på den nivån nu, alltså.
 
Nu, däremot, ska jag sova och försöka hålla antalet sömntimmar över fyratimmarsstrecket åtminstone. Pray for me.