27 april 2020

Half the time I'm in my mind, the other half we're intertwined

Livet i allmänhet London

 
Bandet som jag och Mats hittade för något år sedan på ett random gig bakom en dörr kamouflerad som en bokhylla på vår stammispub och som vi sedan dess sett som "vårt" band har äntligen ÄNTLIGEN släppt låten som vi anser "vår" låt. Har typ knappt lyssnat på musik alls sedan lockdownen började, men var tvungen att göra ett undantag för att lyssna på den här sjutusen gånger. Gud, som jag saknar att dansa ihjäl mig till den här i en svettig källare i något hipsterkvarter, alltså :(
 
Hej igen. Kollade precis, och insåg att det är över en hel månad sen jag bloggade senast. Senaste gången hade Storbritannien inte ens gått in i lockdown än, och nu har vi varit inlåsta i över en månad. Vet inte varför jag inte har kikat in - det är ju inte som om jag varit överväldigad av måsten, direkt, men det har liksom känts lite som om jag bara gått runt i något sorts töcken. Alla dagar smälter lite in i varandra och ingenting känns riktigt verkligt. Plus att, well, jag i princip aldrig lämnar lägenheten nuförtiden, så har ju inte heller supermycket intressant att återge, heller. Men å andra sidan kommer man väl förhoppningsvis bara behöva uppleva en pandemi i sitt liv, och då kanske man hade önskat att man hade dokumenterat den lite bättre under tiden. Kanske. Jag hoppas verkligen att det här kommer vara en händelse vi alla kommer minnas, inte för att det var sjukt (vilket det också är), utan för att det var en extrem outlier. Tänker hela tiden på att det här förmodligen bara är början på all skit vi kommer behöva ta oss igenom inom de närmaste decennierna. Blir helt matt bara av tanken.
 
I vilket fall. Lockdown har varit okej. Jag är väl medveten om att jag har blivit satt under husarrest under i princip de allra bästa möjliga förutsättningarna - jag kan gå undan i ett annat rum för lite egentid, vi har en balkong man kan få lite luft och sol på, och så vidare. Men ändå. Det tär ju även i bästa möjliga scenario. Överlag tycker jag nog att jag har kompartmentaliserat det hela rätt bra. Är lite mer antsy och stressig än vanligtvis och känner hela tiden en närhet till en sån där tomhet som bara sträcker ut sig framför en när man bara har TID TID TID ändlöst med tid och ingenting som känns speciellt vettigt att fylla den med. Har försökt göra det bästa av situationen, dock, även fast det ju också är lite sjukt att förväntas vara produktiv mitt i en världsomvälvande katastrof. Men jag mår ju överlag bra av lite rutiner och att känna att jag inte bara ligger och skräpar på valfri horisontell yta, så har nog varit produktiv mer i self care-syften än för att please den kapitalistiska maskinen, och sådär. Något måste man ju hitta på, liksom. Har bland annat börja göra yoga varje morgon, och det har genuint varit en av mina nya bästa grejer. Var så längesen min kropp var STARK och kunde GÖRA SAKER, liksom. Har saknat det mer än jag nog insett, tror jag.
 
Anyway. Här är ett mindre bildspel över den inlåsta månaden som gått!
När lockdown började innebar det slutet på våra ständiga hangouts med Paul och Emma, vilket jag genuint tror har varit det värsta med hela den här grejen. Saknar dem så HIMLA MYCKET att det knappt finns. Vi svänger fortfarande förbi varandras hus då och då och pratar på ansvarsfullt avstånd i dörren (vilket tbh är lika hjärtekrossande varje gång). En dag kom de över och lämnade sin Switch hos mig så att jag kunde spela Animal Crossing, vilket jag blev besatt av precis innan lockdownen satte in. Så himla gulligt. Jag spelade i två dygn i sträck innan jag till sist lämnade tillbaka det. Gah, saknar mitt fina lilla hus och att fiska fisk hela dagarna.
Jag och Josh köpte en hårtrimmer och hade den väntade karantän-hårklippningen. Jag rakade av mig håret helt och hållet, as per usual, medan vi fick trixa betydligt mer med Joshs hår (den jäveln har TVÅ VIRVLAR visar det sig, så råkade klippa rakt in i en vilket, well, var en intressant syn). Överlag en succé, dock, till allas vår förvåning. Kanske ska look into att bli frisör när allt det här är över, haha.
Gjorde till sist klart vårt pussel av Bosch's The Garden of Earthly Delights, som vi köpte och började på typ förra året men som sedan dess bara legat hoprullad i evigheter. Pussel är ju verkligen den perfekta karantänaktiviteten, så vi köpte ett nytt direkt efter som jag nu spenderar några dagar i veckan med att försöka göra klart tillsammans med någon bra podcast medan Josh jobbar. Mycket trevligt, faktiskt.
Över påsk hade Josh långledigt, så vi spenderade fem dagar med allmän kvalitétstid och påskfirande (Joshs första utan att kunna åka hem till sin familj, stackarn). Målade bland annat ägg på balkongen, vilket var himla mysigt. Har inte målat ägg på cirka hundra år, så var najs att få prova på sina Konstnärliga Kunskaper igen.
The finished results. (Mina är de två längst till höger). Överlag rätt nöjd, faktiskt. GULLIGT, och så.
Precis som alla andra i hela London bestämde jag mig även för att lära mig baka bröd. Känner mig nästan lite lurad av hur lätt det var???? Hade förberett mig på världens mest avancerade projekt, och så var det bara att man behöver knåda en massa och låta degen jäsa i en massa timmar? Galet.
Att äta kvällsmat med egenbakat bröd var ju onekligen en av mina stoltaste vuxenögonblick, faktiskt. Bakade två limpor och tog ner en till Paul och Emma medan den fortfarande var varm, vilket också kändes fint, (mest eftersom de hade lånat mig jästen till att baka dem in the first place).
Varje vecka har jag haft ett område i huset som "uppgift" att storstäda för att ha ett pågående projekt. Tog mig sakta men säkert igenom resten av huset och alla dess förvaringsskåp (som var i desperat behov av att redas ut så det var minst sagt tillfredsställande arbete det), tills det till sist bara var ett projekt kvar: mitt och Joshs sovrum. När jag flyttade in där för ett par år sedan (enklaste ihopflyttningen någonsin när mitt sovrum var literally två steg från hans haha) flyttade jag i princip bara in mina grejer i hans redan existerande röra, och har sedan dess aldrig direkt orkat med att börja försöka få någon ordning bakom och under alla tusenmiljoner grejer därinne. Förrän förra veckan, när jag till sist hade tid nog att faktiskt ta itu med det. Var inte alls så mycket jobb som jag trodde (var mest att alla saker stått ivägen för en bra dammsugning, så allt sett mycket skitigare och rörigare ut än det var), och var verkligen djupt tillfredsställande arbete att bara få slänga ut all skit som stått överallt och äntligen få skrubba och ställa i ordning och få lite mer överblick över vad vi har därinne i allmänhet. Städade även mitt sminkbord på fönsterblecket, som har varit en av mitt livs mest stressfullt stökiga platset more or less sedan day one. Och förra veckan fick jag äntligen ordning på skiten! Se förebilden här ovanför, och efterbilden här nedanför. Känner mig typ 20 kilo lättare bara av att få ordning där, haha. Synd att man aldrig sminkar sig i lockdown, bara...
Har återfått min bokkärlek, också (kanske min största lockdownvinst överlag). Fullkomligt SLUKADE The Secret History av Donna Tartt efter åratal av att folk rekommenderat den till mig, och läser en Neil Gaiman novellsamling nu som jag inte läst förut. Har varit så otroligt skönt att äntligen ÄNTLIGEN ha ro att bara sitta och läsa i timtal i sträck utan att känna att man "borde" göra "något vettigt". Ska verkligen försöka läsa så mycket jag bara orkar med nu innan vardagen återvänder. Har älskat det så himla mycket, verkligen.
I övrigt har vi haft sociala sammankomster som aldrig förr (ÄVEN fast man inte får träffa sina vänner har vi ändå en fullspäckad social kalender alltså HUR ÄR DET MÖJLIGT). Vi har börjat spela brädspel över internet, se på Star Trek-avsnitt tillsammans, och så min personliga favorit - vårt weekly pub quiz. Vi började göra det redan veckan innan lockdown (eftersom vi skulle på ett riktigt pub quiz den veckan men beslutade att det nog var rätt oetiskt att gå på pub i det läget och bestämde oss för att göra det själva online istället). Våra quiz har blivit mer och mer extravaganta alltmedan veckorna har gått, våra teman har blivit mer och mer obskyra och våra PowerPoints mer och mer märkliga, och varje fredag sitter vi uppe i flera timmar efter quizzet är slut och dricker orimligt mycket vin och snackar skit som om vi alla var i samma rum igen. Så himla mysigt. (For reference - bilden ovan är från förra veckans Zoom-samtal där vi insåg att Josh med sin nyutväxta mustasch såg lite ut som Pringles-mannen).
Paul och Emmas senaste pub quiz avslutades med en liverunda där alla fick gissa Paul's (som har diabetes) blodsockernivå. Otroligt stark runda, som vi dock alla förlorade stort på.
Här är en bild från i helgen, när Josh lagade fattiga riddare till frukost som vi åt på balkongen. Väldigt mysigt.
Och så, imorse, kom påskägget mamma skickat oss för några veckor sen. Hon hade inkluderat ett handskrivet brev, och jag blev alldeles gråtmild. Det faktum att jag skulle ha fått träffa dem alla den här månaden och nu inte vet nästa gång jag kommer kunna se dem i verkligheten har verkligen sugit så HIMLA HÅRT. Blä.
 
Så, ja. Det har varit min inlåsta månad i en nötskal, more or less. Det har varit ganska okej, överlag. Många fina stunder och saker, och jag och Josh har fått mer tid ihop än vi knappt vet vad vi ska göra med (vilket har varit kanske det bästa med hela lockdownen since stora mängder kvalitétstid ihop literally var vad som fick oss att bli bästa vänner till att börja med). Verkar som om vi har åtminstone en månad till av lockdown framför oss (kanske mer, vem vet), och jag tror jag ska försöka fortsätta hitta någon sorts rutin i det här konstiga livet och skaffa lite fina saker att ta med mig härifrån. Mer yoga, mer läsande, kanske till och med mer skrivande om jag kan (bold, men vem vet), definitivt mer bakande, och kanske lite mer långpromenader för att bli av med lite av all den här nervösa energin i allmänhet. Vi får se vad det blir. Stay tuned.