Hej där! Tänkte precis säga att jag återkommer från en rätt lugn vecka, men i efterhand har det egentligen bara varit lugnt tisdag-onsdag (vilket är ganska standard). Verkligen så märkligt att det alltid känns som om jag alltid tar det lugnt och inte gör upp så många planer men sen ändå ALLTID är busy? Är det såhär det är att vara vuxen för WHAT KINDA BULLSHIT.

 

Anyhow. Spenderade tisdag-onsdag som jag brukar spendera lugna vardagar - jobbade, kom hem och redigerade lite på Secret Star Service (är för närvarande mest frustrerad över att jag VET att den här boken skulle kunna bli så HIMLA bra men jag vet inte hurfan jag ska få den att komma dit och inte bara få mig att vilja cringe tills jag dör), spelade Stardew Valley med Josh och ramlade i säng vid midnatt för att läsa lite Sandman. Antar att två dagar med den sortens aktiviteter somehow fick mig att tro att jag levde något sorts nytt liv (även fast veckan nästan alltid startar så), så på onsdagen skröt jag till Olga om att jag inte varit bakfull på HUR länge som helst och att jag kanske bara lärt mig mina gränser nu som Riktig Ansvarsfull Vuxen.

Spenderade därefter - såklart - literally resten av veckan med att vakna bakfull VARENDA MORGON. Verkligen straffad omedelbart för det skrytet, alltså.

 

På torsdagskvällen var det egentligen meningen att Josh skulle ha band practice och jag skulle redigera bok hela kvällen, men Joshs band practice blev inställt i sista sekund, så istället gav vi oss iväg till South Bank och Underbelly Festival igen, den här gången för att se Mark Watson göra standup. Josh har varit världens fan av honom typ halva sitt liv, och jag har somehow lyckats att inte se honom live en enda gång under hela tiden vi känt varandra, så nu var det minsann dags att ändra på saken. Han var precis så bra som jag redan hade gathered från random TV-klipp och saker, så det var ju himla tur att han levde upp till Joshs literal ÅR av hype, ändå. Efter giget var slut mötte vi upp med Mark och hans flickvän (eftersom Josh och han har varit kompisar i flera år för of course they would be) och råkade hamna i alldeles för många engagerande diskussioner och råkade dricka alldeles för mycket öl och så hux flux var det midnatt på en torsdag och Underbelly's säkerhetsvakter fick mer eller mindre schasa hem oss. Sa hejdå till Mark och lyckades hoppa på det allra sista High Barnet-tåget för dagen och ta oss hem.

 

Spenderade fredagen på jobbet allmänt seg och med att bli progressivt tröttare och tröttare. Hade typ lovat George att komma och hänga i King's Cross efter jobbet, och var ungefär tre sekunder från att bara strunta i det och dra hem, men George's jobb är supernära stationen så jag tänkte de berömda orden "jamen jag kan ju bara svänga inom och ta EN öl och SEN gå hem". Absolut, förutom att INGEN någonsin gjort det NÅGONSIN. Så, alas, vi köpte med oss öl från Waitrose och spenderade precis hela kvällen sittandes vid kanalen tillsammans med en bunta av George's kompisar och pratade strunt medan solen gick ner runt oss. Det var HUR mysigt som helst. Verkligen en sån där själavårdande kväll som är omöjlig att planera men alltid så himla välbehövlig. Tog bussen hem med George och spenderade resten av kvällen med att se en film om brittisk rave-kultur medan jag sov gott på Joshs axel.

 

Lördag var dagen för Annalisa's födelsedagsfest. Jag kom hem från jobbet framemot fem för att städa undan den värsta röran. George och Josh anslöt sig snart efter de hjälpt Paul och Emma flytta in i sin nya lägenhet (jag erbjöd min hjälp men kunde inte actually hjälpa till eftersom jag jobbade så fick fortfarande kompis-cred utan att faktiskt behöva bära en massa tunga lådor vilket var ultimat). Annalisa köpte tonvis av asgod thaimat till oss som tack för att vi hyrt ut vår lägenhet som festlokal (även fast vi mest ville ha en anledning att ha fest men man säger ju aldrig nej till thaimat liksom).

 

Alla svidade om till appropriately goth kläder (jag satt i vardagsrummet och hjälpte Josh att måla på röd och svart eyeliner och spellistan shufflade fram My Chemical Romance och någonstans inombords gick alla 15-åriga Moa's drömmar i uppfyllelse. A GOTH BOYFRIEND AT LAST). Därefter spenderade vi resten av kvällen, natten och morgonen med att dricka rom, dansa till den EXTREMT kaotiska festspellistan (Paul hade börjat göra en spellista med goth och metal till Annalisa's ära men så fick resten av oss tag i den och la till enorma mängder 90-talshits och ABBA så det var verkligen en musikalisk roulette av högsta grad hela natten), och snacka enorma mängder skit på balkongen. Framemot fem-sexsnåret drog de sista gästerna sig hem, och jag gick direkt och hakade av mig korsetten och ramlade i säng. Att ha fest i sitt eget hus är fan bäst. Bara att ramla direkt i säng när man tröttnar.

 

Kravlade oss upp framemot eftermiddagen nästa dag, sa hejdå till Annalisa och hennes pojkvän Will (som skulle direkt vidare till ett metalgig i Wales och jag kan verkligen inte föreställa mig en mer exhausting kombination av helgplaner faktiskt). Josh lagade brunch, och så spenderade vi några timmar hopgosade i soffan under ett flertal täcken och såg på andra säsongen av She-Ra (har medvetet inte börjat se på den än för att jag visste att den perfekta bakfulla söndagen skulle komma och She-Ra är PERFEKT content för en sån dag). Framemot kvällen kom Paul och poddade med Josh medan jag och George såg på The Name of the Doctor (och jag fick se hans hjärna explodera i realtid när The War Doctor avslöjas i slutet vilket var najs), och när Paul hade gått hem (för han kan bara POP OVER nu för de bor TIO MINUTER BORT det är fan det bästa någonsin) såg vi The Day of the Doctor (aka 50-årsjubileumsavsnittet som fick precis alla som gillar Doctor Who att DÖ av excitement), och jag och Josh satt och fick kväva små exalterade tjut hela tiden när våra favoritbitar dök upp.

 

Idag har det i alla fall varit måndag, och som vanligt har jag spenderat hela dagen med att städa. Det var ganska många gäster på festen vi inte kände (eftersom det var Annalisa's fest), så det var en ovanligt intressant städningssession den här veckan eftersom så mycket hade blivit omkringlyft och flyttat på på märkliga sätt som alla våra andra kompisar liksom kommit över vid det här laget (alla de nya bar runt på alla våra uppblåsbara olika djur och grejer och visade dem för varandra och alla som varit här några gånger bara "jaja den uppblåsbara hästen heter Leinad och den har vi sett hundra gånger" och brydde sig inte så mycket, liksom). Tog EEEEVIGHETER att få ordning, av ungefär samma anledning (och jag sörjer djupt att det här landet inte kommit på pant än för det är en FÖRMÖGENHET av flaskor i påsar ute i hallen för tillfället), men efter fyra-ish timmar var allt rent och allt tvättat och my soul at peace at last.

 

Planerna för resten av veckan verkar återigen ganska lugna. Ska spela D&D imorrn (där vi ska försöka göra ett semester-avsnitt men vi får väl se hur det går för ingen av oss har haft en lugn stund sen våra karaktärer träffades really), på fredag är det midsommar (som jag ska försöka värva så många intet ont anande britter till som möjligt), och därefter tror jag mest att jag ska ha fullskalig panik för veckan efter ÅKER JAG TILL USA OCH SKA SE VICKAN GIFTA SIG. Herrejesus. N Ä S T A  V E C K A. Hjälp.