Men are scared that women will laugh at them, women are scared that men will kill them

Alltså ju mer jag lyssnar på Courtney Barnetts nya album ju mer älskar jag det. Helt skoningslöst. 10/10.
 
HOWDY. Jag återvänder för lite mer traditionsenlig life recap.
Sedan vi hördes senast har det mest varit bank holiday, och ÅH vilken ultimat helg det varit ändå. Har typ bara??? Sovit en massa??? Druckit öl??? Stjärnskådat???? Gosat???? Perfekt.
 
Skulle från början åkt hem till Olga och Joakim och jagat fladdermöss med Josh i fredags kväll (eftersom skämtet om att de adopterat mig nått punkten nu att Joakim vill träffa Josh för att "se så det är en redig pojk" och jag är inte helt säker på hur mycket av det som är skämt längre tbh), men det hade regnat hela natten så de bästa fladdermössjagningsplatserna var helt leriga, så vi sköt upp det tills vidare. Istället stannade jag och Josh hemma och spelade Sims i soffan med balkongdörren öppen medan det ösregnade och åskade ute, vilket ju kan vara en av de mest ultimata myskombinationerna i livet, ändå.
 
I lördags jobbade jag med Fernando och Lucy, och spenderade mest dagen med att prata ikapp med Lucy som jag inte sett på femton evigheter, vilket var himla mysigt. Hon är så himla bra, och det är en sån tragedi att hon alltid är så upptagen och så svår att organisera saker med efter jobbet. Efter jag slutade åkte jag hem, och jag och Josh spenderade lördagkvällen på much the same way som fredagen - såg på sjunde säsongen av Skins, och tog konstanta pauser för att sitta på balkongen och dricka öl och se på när det åskade över City of London i fjärran (åskade typ varenda kväll hela helgen och ÅH älskar åskväder i storstäder när det hela blir mindre av ett hot än det är hemma i Sverige i ett hus omgivet av höga träd). Var nästan filmiskt tydliga blixtar konstant över himlen, men det tog aslång tid innan regnet kom till oss, så vi kunde sitta i den åskvarma kvällsluften i typ en timme innan vi behövde fly regnet. Fan, maj månad är ju bäst. Väder, sinnesstämning, allting. I keep saying it and it keeps being true.
 
Tog sovmorgon på söndagsmorgonen (alltså inte för att vara cheesy och ocool men??? att väckas en solig söndagmorgon av att någon pussar en i nacken är ju fan ???? peak living ändå????), innan jag pallrade mig upp och bakade scones till frukost. Te och nybakade scones med clotted cream och sylt kan ju vara en av mina absolut bästa grejer att konsumera i hela världen, honestly. 10/10 varenda gång.
 
När vi ätit och klätt på oss åkte vi ut till Dalston för att möta upp Mats på hans stammispub (och gick vilse på vägen dit för att vi blev alldeles för inne i en konversation om hur många människor man statistiskt sett skulle behöva mejla innan man lyckades mejla någons fru, för, ja... Viktigt att avhandla, antar jag).
 
Kom dit typ vid tre på eftermiddagen, och när vi väl kom därifrån hade solen gått ner och puben stängt. Kom hem typ vid ett på natten eller något, efter att ha spenderat literally hela dagen på pubens uteservering och pratat om allt möjligt och ätit asgod pubmat och turats om att köpa pints. Helt perfekt söndag, med andra ord. (Also en highlight var när någon random kille gick förbi vårt bord och fick syn på Mats' ex av Frankenstein som han håller på att läsa för tillfället, tittade på mig och bara "do you wanna know a funny thing about this book?" och Josh och Mats direkt i kör bara "there's literally nothing you can tell her that she doesn't already know about it" och det var ett så vackert ögonblick i allmänhet. Staying on brand, som alltid).
 
Jag och Josh kom alltså hem vid ett, mätta på båda sol och öl, och eftersom det fortfarande var varmt tog vi ut några stolar på balkongen och drack varsin drink (Josh köpte en asskum klargrön mintsprit när han var i Andorra och vi hade inte provat den förrän då och honestly???? ultimat sommardrink??? minten gjorde det så himla uppfriskande och precis vad man behöver efter att ha varit i solen hela dagen), lyssnade på mjuk indiemusik och tittade på natthimlen. Somnade till mot Joshs axel en stund och kände mig bara allmänt content och fulfilled på alla sätt och vis, typ.
 
I måndags var det bank holiday monday, denna fantastiskt vackra uppfinning. Vi inledde dagen med att åka ut till Hackney och bruncha på ett superhipstrigt litet café tillsammans med Rich och hans fru Ellie, som är några av Joshs kompisar från Manchester som var och hälsade på. De skulle åka tillbaka hem lite senare på dagen, men eftersom det var gassande sol och allmänt jättefint väder bestämde de sig för att åka hem på eftermiddagen istället, så vi gick vidare ut till Olympia Park i Stratford och tog en långpromenad däromkring (de byggde parken inför OS i London, och har anlagt typ ett helt actual träsk där??? finns riktiga gångvägar över allting och på båda sidor är det bara djup skog och bäckar och en massa actual skogsdjur och det var så himla fint i allmänhet. Måste verkligen gå dit igen någon gång alltså).
 
Pausade vid en liten park för att dricka gin i skuggan och spela pingpong (som det visade sig att jag var orimligt bra på???? all den där övningen i högstadiet när jag spelade pingis för att slippa göra riktig idrott finally paid off alltså). Har världens jävla tshirtbränna nu (och en vit rand tvärsöver halsen där min choker satt..........), men det var det värt. Tog en paus på ett café på vägen tillbaka, och gick en runda på Westfield (mest så jag och Josh kunde köpa en massa nya nagellack på KIKO men ändå), innan vi sa hejdå och jag och Josh åkte hem till lägenheten. Ellie var hemma och lånade tvättmaskinen när vi dök upp, och vi drack mer mintdrink och pratade om lite allt möjligt tills Ellie åkte hem och jag och Josh gick till affären och köpte kvällsmat och kom hem igen precis lagom tills det började regna. Helt perfekt.
 
Så,  ja. Sedan dess har jag mest skypat med mamma och pappa, börjat se den nya säsongen av Arrested Development (som so far verkar lovande trots att jag var tvivlande till en början), jobbat en del, och ätit en hel massa choklad. Ah, livet.
 
Resten av veckan verkar allmänt lovande också. Imorrn är det D&D-kväll som alltid, och på fredag åker jag och Josh återigen upp till Suffolk för att hälsa på hans föräldrar. Vi ska fira hans fastrars födelsedag (aka mina två favoritpersoner i världen more or less), och bara ha allmänt countryside life för en helg igen. Är så himla excited. Ska bli så MYS.
 
Anyway. Nu ska jag återgå till andra säsongen av Frankenstein Chronicles, som helt plötsligt börjar pick up en del (och med det menar jag att de precis introducerade Ada Lovelace som en karaktär vilket är typ det enda jag bryr mig om förutom när Mary Shelley-karaktären kommer tillbaka), och kanske spela lite mer Sims. Vi får se hur wild and crazy jag känner mig.
Vi hörs!!

And if you remembered me, you could save me from the way I tend to be

(null)

The Way I Tend To Be // Frank Turner
 
Hej där! Jag återkommer för en sedvanlig weekly report. Vet att det gått längre än en vecka. Shhh.
 
Måndag 14/5
Inledde förra veckan med lite quality time med Joshs föräldrar - Josh var på jobbet på måndagen, men eftersom jag var ledig tog jag på mig att vara reseguide, eftersom Josh har tagit hand om mina gäster när jag har haft helgskift cirka hur många gånger som helst så kändes rimligt att return the favour. 

Vi gick runt på Camden Market och drack öl och pratade skit hela dagen innan vi gick till Roundhouse för kvällens underhållning, aka att se Frank Turner. Han spelade ett Best Of-set, vilket passade mig utmärkt som 1. Aldrig sett honom live innan, och 2. Bara lyssnat på honom sen i julas och inte lärt mig så många texter än. 

GUD så bra han var. Sånt där riktigt "stå och vröla ut varenda låttext med all sin kraft tills man är genomsvettig och hes" som jag så sällan upplever nuförtiden ju mer tystlåten indie jag går och ser på. Stod omvirad runt Josh med huvudet på hans axel medan de spelade Be More Kind och The Way I Tend To Be. Var trevligt att få vara That Gross Couple på en konsert för första gången, ändå.
 
Tisdag 15/5
Inte så mycket att rapportera från denna dagen. Jobbade, och åkte hem och städade huset since jag varit out and about och inte haft tid på min Heliga StädMåndag.
 
Onsdag 16/5
Hade inga planer för dagen, så naturally spenderade jag och Josh hela kvällen med att lyssna på vinyler och spela Sims och se på myrvideor. Quiet night in för det pensionärsparet (med nischintressen) vi somehow blivit.
 
Torsdag 17/5
I torsdags var det D&D-kväll som alltid, med undantaget att vi inte kunde spela den nuvarande kampanjen since en av de nya karaktärerna som ska tillkomma inte kunde vara med. Istället uppfann Josh en bootleg-D&D, där man lyckades eller misslyckades med saker beroende på om man vann mot honom i sten sax påse istället för att slå tärningar. 

Alla fick hitta på varsin ninjakaraktär med så ridiculous krafter vi ville, och så spelade vi vad som kan vara något av det mest bonkers jag någonsin deltagit i. Min karaktär kunde tillverka möbler från vad som helst (som hon bara utnyttjade genom att kasta vitrinskåp på sina fiender), Cal's karaktär var en dudebro som hette Dude Chest McBro (literally), Dans karaktär reste runt med sitt framtida jag hela tiden (som fått armar och ben och ett öga ersatt av krokar), och Ted kunde hotwire allting men kunde inte köra. 

Kan inte minnas senaste gången jag skrattat så jävla mycket. Alla skrekskrattade typ konstant i tre timmar i sträck medan ploten blev sjukare och sjukare. Några starka citat inkluderar "I AM HOTWIRING THE ELEVATOR", "'I get off the ship and jump into the ocean.' 'There's no water here, you're in the middle of Havana.'" "I turn the pirate captain into a complete set of garden furniture", samt det faktum att allt slutade med att vi åkte genom en portal i en vulkan till helvetet och slogs mot Karma itself, som vi besegrade när Teds ninja vann över Karma i en slantsinglingstävling och fick alla Karmas krafter. Yeah. Det var fantastiskt.
 
Fredag 18/5
Kommer inte ihåg så mycket av fredagen, vilket innebär att vi förmodligen spelade Sims tills mitt i natten och hittade på fler låtar relaterade till Luigi. Det är det enda vi gör nuförtiden, typ.
 
Lördag 19/5
Mamma kom hit! Vi spenderade kvällen med att dricka vin och mysa och se på andra säsongen av Dirk Gently. All was well.
 
Söndag 20/5
Jag, mamma och Josh åkte ut till Wellcome Collection i Euston som jag har tänkt gå till i evigheter och nu äntligen tog mig till. Vi såg på cool konst om medicin och genteknik och ljud, och spenderade säkert en timme med att gå igenom hela deras utställning om tänder. Så himla intressant alltså ÅH vill gå dit hela tiden nu.
 
Måndag 21/5
Jag och mamma var ordentliga turister for once och åkte ut till Tower of London för dagen (som återigen är ett ställe jag tänkt åka till i evigheter utan att faktiskt komma till skott). Var HUR intressant som helst. Vi gick en guidad tur led av världens mest stereotypiska tjuriga brittgubbe, vilket var allmänt glorious, och fick lära oss massor om gamla kungar och drottningar och brottslingar och alla hemska sätt de dött på. Satt i ett kapell at some point där cirka 2000 avrättade huvudlösa kroppar låg begravda under golvet. Trevligt.
  (null)

Därefter shoppade vi en snabbis på Oxford Street (dvs Primark, mostly), och åt hamburgare medan vi pratade om livet i allmänhet. Var så himla fint med lite alone time tillsammans igen, efter att vi knappt pratat på säkert över en månad. Såg klart på Dirk Gently när vi kom hem, och sa hejdå innan vi gick och la oss since mamma skulle åka med ett astidigt flyg nästa morgon. Så fin helg. Älskar hur mycket allmän föräldratid jag fått den här månaden, alltså. Så bra för själen, detta.
 
Tisdag 22/5
I tisdags såg jag Amanda Palmer igen på vad som utan tvekan var det mest surrealistiska giget jag någonsin gått på. Venuen var pytteliten och inredd typ som ett piratskepp, och medan jag stod vid scenen innan showen började knackade någon mig på axeln, och när jag vände mig om stod Amanda i egen hög person där??? Hon bara "wanna come upstairs?" och jag följde med, såklart, utan att ha en aning om vadfan det var som pågick. 

Jag, i sällskap med en bunta andra utvalda, blev ledda till ett back room på övervåningen, där Amanda öppnade en garderob som stod där, och gick igenom den. Garderoben var, i shit you not, en hemlig dörr in till ett helt tygtäckt utrymme uppdelat i en massa små rum, fulla med coola viktorianska möbler och draperade i tunga tyger, med dörrar som alla var maskerade som bokhyllor eller skåp eller liknande. I alla de här rummen fanns bland annat några drag queens som sjöng dramatiska ballader spelade på dragspel och sjungna på ett hemligt språk, tarotkortläsare, en tjej som spelade folksånger om lesbiska häxor, och massa annat på samma tema. 

Var därinne i över en timme, och kunde inte at any point tro på att det verkligen var på riktigt. Amanda fortsatte kila in och ut ur rummen konstant like det inte var någon big deal??? Vad är mitt liv, honestly.
(null)

Amanda spelade ett vanligt (men fantastiskt, såklart) gig efter det, och jag ramlade hem igen framemot midnatt och berättade allt för Josh som inte trodde på något av det och mest trodde att jag hallucinerat alla mina favoritgrejer på samma ställe. Har svårt att tro på det själv, to be honest, så fair point. Men Amanda Palmer tog mig i handen och ledde in mig i en pillowfort Narnia fullt av påhittade språk och spöklika möbler. Lovar. 100%.
 
Onsdag 23/5
Igår var en dag jag väntat på aslönge. Har räknat ner dagarna i literally över ett och ett halvt år, sedan jag beställde biljetterna. Jag och Nat såg äntligen Hamilton!!!!!! Hade nästan börjat tro att dagen aldrig skulle komma, men så klev vi in på Victoria Palace Theatre och kunde knappt tro på det. 

Hade även glömt vilka jävla BOMB platser jag bokat? Vi kom in precis vid scenen och Nat började gå bakåt och jag bara "nej vänta det här är vår rad" och hon bara "wait really". Vi satt liksom på fjärde raden???? Kunde se varenda svettdroppe på skådespelarna, liksom. Typ bästa platserna i hela stället. Thanks, past me. 

Also var Hamilton SÅ. HIMLA. BRA. Koreografin var SJUK, alla var så jävla talangfulla, och by the end var det fan omöjligt att hålla sig från att storböla när de gjorde It's Quiet Uptown. Jävlar så välgjord hela den produktionen är, alltså. Inte ett ord eller danssteg är där i onödan. Genuint värt väntan, honestly. 10/10.  (null)

Plus att jag och Nat därefter kunde åka hem och krascha i en stor goshög ovanpå Josh, just like the old days. Mycket bra, mycket bra.
 
Which brings us to today. Är påväg hem och ska spendera hela kvällen med D&D, och därefter har jag en hel bank holiday weekend typ helt utan planer????? Helt galet. God bless.


I've got the 21st century survival blues, but to tell you the truth, I just need you

Har lyssnat massvis på Frank Turners nya skiva since jag ska se honom live för första gången imorrn och alltså? Älskar denna man? I have been blind for so long? 
 
Hej igen! Inte ens en vecka sen sist! Det ni! Don't get used to it, men ändå. Josh och hans familj (som är här och hälsar på tills på tisdag), är på gig i någon timme till, så jag passar på att kika in här medan jag inte har gäster att underhålla (vilket börjar vara my natural state of being, to be honest). Anyhow. Sedan vi hördes sist har jag mest varit inte i London, faktiskt. I torsdags spelade Josh D&D hela kvällen, så jag åt pasta och pratade med pappa en stund och läste en massa i A Vindication of the Rights of Woman och blev arg på hur den boken var skriven 1792 och partiarkatet fortfarande är bullshit.
 
I fredags stängde jag affären tidigt, mötte Josh på Liverpool Street's tågstation, och hoppade på ett tåg upp till Suffolk och den lilla byn där Joshs föräldrar bor. Roade oss hela tågresan med att läsa utdrag ur asdåliga Amazon-vampyrromaner (vår favorit hette Big Crimson. Liksom???? Hur kan man döpa en vampyrbok till BIG CRIMSON och INTE inse hur HYSTERISK ASROLIGT det låter???), samt blev orimligt emotionellt fästa vid en random Amazon-reviewer som skrev bokrecensioner om nyss nämnda trashiga vampyrromaner. Josh gjorde dramatiska uppläsningar från vampyrböckerna för mig med raspig vampyrröst och fick alla som satt runt oss att flytta ifrån oss. Standard.
 
Blev upplockade från tågstationen vid niosnåret, och åkte direkt hem till Joshs föräldrahem där vi blev mötta av varsitt glas vin och fiskpaj till kvällsmat (alltså är så ändlöst glad att jag blivit semi-adopterad av Joshs familj at this point för ÅH som jag saknar att åka hem till skogen och få hemlagad mat och bara bli områdd sådär som man bara blir av föräldrar). Kvällen spenderades därefter med att inta mer och mer vin, skråla med i Frank Turner-låtar på Youtube, och prata om lite allt möjligt (at some point dök Joshs pappa upp med varsitt glas champagne och Joshs mamma sa att vi skulle skåla för att fira att jag och Josh blivit tillsammans och hur glada de var för vår skull och jag bara!!!!!!! HUR GULLIGT).
 
Kom inte i säng förrän typ halv fyra på morgonen, efter att vi alla gett upp på att se klart avsnittet av Coronation Street vi försökt ta oss igenom (eller, well, som Josh varit den enda som framgångsrikt sett since jag och Joshs mamma somnat i soffan typ direkt). Sov i en av Joshs systrars gamla rum (since Joshs pojkrumssäng är PYTTELITEN och knappt har plats för en enda människa). Sov i sängen som stod på exakt samma plats som Joshs vagga stod när han var nyfödd, vilket var så himla fint på något vis. Tycker om att bli presenterad för någons rötter, att se precis exakt var de kom ifrån på ett sånt ingående sätt som man får när man ser var någon växt upp.
 
Lördagen inleddes med frukost i form av te och fruktbröd (britter älskar att stoppa frukt i precis ALLTING och även fast jag var tveksam till att börja med så är jag övertygad nu), och några avsnitt av den nya säsongen av Taskmaster innan vi hoppade in i bilen och åkte till ett jättestort naturreservat några kilometer bort, eftersom de ville visa mig lite actual Suffolknatur nu när jag för första gången var där när allt inte var mörkt och/eller täckt i snö. Skogen var hur fin och mysig som helst, och påminde mig så mycket om skogarna hemma att jag fick hemlängtan, och vi gick en lång promenad runt små stigar och Joshs familj debatterade mellan sig vilka arter alla olika svampar och träd och blommor var, och jag zonade ut konstant för att bara andas så mycket skogsluft som bara fick plats i lungorna. Kom hem igen allmänt trötta och väldigt nöjda, precis lagom tills det började regna.
Liksom titta så fint??? Brittisk natur är ju himla najs när den vill ändå
 
På kvällen gick vi till en restaurang som låg högst upp i en teater, där all mat hade blivit foraged, alltså plockat från de lokala skogarna. Tydligen är den jättepoppis och man måste boka bord flera månader i förtid, och honestly förstår jag det helhjärtat för HOLY SHIT vilken mat???? Fick någon sorts svamppaj till förrätt som kan vara något av det godaste jag någonsin ätit??? Herrejösses.
 
När vi var klara några timmar senare, efter att ha blivit proppmätta på asgod mat och pratat om allt ifrån pirater till Les Miserables, promenerade vi hem. Jag och Josh gick i förväg hand i hand i ösregnet och Josh pekade ut alla ställen han hängt på när han var liten och allt var så himla wholesome och fint.
Såg på Eurovision när vi kom hem (och blev arga på Israel, som sig bör), och stannade uppe alldeles för länge och såg på rouletteprogram (jag och Josh älskade programledaren, som helt uppenbart dragit direkt till nattsändningen direkt efter en utekväll och verkligen couldn't have given less of a shit och det var helt hysteriskt), innan vi till sist pallrade oss i säng.
 
Idag åkte vi tillbaka in till London med Joshs föräldrar framemot förmiddagen (efter att ha börjat dagen med en kopp te och Doctor Who-repriser alltså jag var verkligen gjord för ett liv i det här landet ändå). Mötte upp Joshs storasyster vid vår lägenhet, och drog därefter ut och åt lunch på en pub i närheten innan vi kom tillbaka, såg på alla bilderna från Joshs systers bröllop (de var SÅ HIMLA FINA alltså wow så himla synd att jag inte kan bevisa detta faktum för de var så himla vältagna allihop), försökte lista ut vilken sorts träd som växer utanför vår balkong (vi gick allihop igenom ändlösa trädlistor på internet utan att hitta något och så googlade jag pointy tree leaf och hittade att det var en silver maple direkt ???? alltså i just), skypade med Joshs andra syster som var den enda i familjen som inte var i London, och drack lite mer te innan Josh och resten drog iväg till Roundhouse för att se Frank Turner och jag stannade kvar hemma (det är typ en festival hela helgen och de hade köpt en biljett till mig att följa med imorgon och I AM SO PUMPED). Passade på att storstäda huset när jag ändå hade tid och förmodligen inte kommer ha tid att göra det imorrn. Känns ju rätt najs att ha det fint och städat när man har gäster, oavsett, ju.
 
Så, ja. Imorrn ska jag, Josh och Joshs föräldrar se Frank Turner, och däremellan bara få in en massa najs quality time. Ska baka scones till alla imorrn bitti, är planen. Är så himla mysigt att vara omgiven av familj igen, alltså. Det är inte ens min, men det är close enough att det ska räknas ändå.